1 And Job answered and said,
2 Truly ye are the people, and wisdom shall die with you!
3 I also have understanding as well as you; I am not inferior to you; and who knoweth not such things as these?
4 I am to be one that is a derision to his friend, I who call upon +God, and whom he will answer: a derision is the just upright {man}.
5 He that is ready to stumble with the foot is a lamp despised in the thought of him that is at ease.
6 The tents of desolators are in peace, and they that provoke *God are secure; into whose hand +God bringeth.
7 But ask now the beasts, and they shall teach thee; and the fowl of the heavens, and they shall tell thee;
8 Or speak to the earth, and it shall teach thee; and the fishes of the sea shall declare unto thee.
9 Who knoweth not in all these, that the hand of Jehovah hath wrought this?
10 In whose hand is the soul of every living thing, and the spirit of all flesh of man.
11 Doth not the ear try words, as the palate tasteth food?
12 With the aged is wisdom, and in length of days understanding.
13 With him is wisdom and might; he hath counsel and understanding.
14 Behold, he breaketh down, and it is not built again; he shutteth up a man, and there is no opening.
15 Behold, he withholdeth the waters, and they dry up; and he sendeth them out, and they overturn the earth.
16 With him is strength and effectual knowledge; the deceived and the deceiver are his.
17 He leadeth counsellors away spoiled, and judges maketh he fools;
18 He weakeneth the government of kings, and bindeth their loins with a fetter;
19 He leadeth priests away spoiled, and overthroweth the mighty;
20 He depriveth of speech the trusty, and taketh away the judgment of the elders;
21 He poureth contempt upon nobles, and slackeneth the girdle of the mighty;
22 He discovereth deep things out of darkness, and bringeth out into light the shadow of death;
23 He increaseth the nations, and destroyeth them; he spreadeth out the nations, and bringeth them in;
24 He taketh away the understanding of the chiefs of the people of the earth, and causeth them to wander in a pathless waste.
25 They grope in the dark without light, and he maketh them to stagger like a drunkard.
1 Därefter tog Job till orda och sade:
2 Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
3 Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
4 Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
5 Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
6 Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
7 Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
8 eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
9 Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
10 I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
11 Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
12 Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
13 Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
14 Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
15 Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
16 Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
17 Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
18 Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
19 Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
20 Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
21 Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
22 Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
23 Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
24 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
25 De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.