1 And Elihu proceeded and said,
2 Suffer me a little, and I will shew thee that I have yet words for +God.
3 I will fetch my knowledge from afar, and will ascribe righteousness to my Creator.
4 For truly my words shall be no falsehood: one perfect in knowledge is with thee.
5 Lo, *God is mighty, but despiseth not {any}; mighty in strength of understanding:
6 He saveth not the wicked alive; but he doeth justice to the afflicted.
7 He withdraweth not his eyes from the righteous, but with kings on the throne doth he even set them for ever; and they are exalted.
8 And if, bound in fetters, they be held in cords of affliction,
9 Then he sheweth them their work, and their transgressions, because they have increased.
10 And he openeth their ear to discipline, and commandeth that they return from iniquity.
11 If they hearken and serve {him}, they shall accomplish their days in prosperity, and their years in pleasures.
12 But if they hearken not, they shall pass away by the sword, and expire without knowledge.
13 But the godless in heart heap up anger; they cry not when he bindeth them:
14 Their soul dieth in youth, and their life is among the unclean.
15 But he delivereth the afflicted in his affliction, and openeth their ear in {their} oppression.
16 Even so would he have allured thee out of the jaws of distress into a broad place, where there is no straitness; and the supply of thy table {would be} full of fatness.
17 But thou art full of the judgments of the wicked: judgment and justice take hold {on thee}.
18 Because there is wrath, {beware} lest it take thee away through chastisement: then a great ransom could not avail thee.
19 Will he esteem thy riches? Not gold, nor all the resources of strength!
20 Desire not the night, when peoples are cut off from their place.
21 Take heed, turn not to iniquity; for this hast thou chosen rather than affliction.
22 Lo, *God is exalted in his power: who teacheth as he?
23 Who hath appointed him his way? or who hath said, Thou hast wrought unrighteousness?
24 Remember that thou magnify his work, which men celebrate.
25 All men look at it; man beholdeth {it} afar off.
26 Lo, *God is great, and we comprehend {him} not, neither can the number of his years be searched out.
27 For he draweth up the drops of water: they distil in rain from the vapour which he formeth,
28 Which the skies pour down {and} drop upon man abundantly.
29 But can any understand the spreadings of the clouds, {or} the crashing of his pavilion?
30 Lo, he spreadeth his light around him, and covereth the bottom of the sea.
31 For with them he judgeth the peoples; he giveth food in abundance.
32 {His} hands he covereth with lightning, and commandeth it where it is to strike.
33 His thundering declareth concerning him; the cattle even, concerning its coming.
1 Vidare sade Elihu:
2 Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
3 Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
4 Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.
5 Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
6 Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.
7 Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
8 Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
9 så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
10 han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
11 Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
12 Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
13 Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
14 deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
15 Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
16 Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
17 Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
18 Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
19 Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
20 Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
21 Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
22 Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
23 Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»
24 Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
25 och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
26 Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
27 Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
28 skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
29 Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
30 Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
31 Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
32 I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
33 Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.