1 Aŭskultu Min, vi, kiuj postkuras la veron, kiuj serĉas la Eternulon: rigardu la rokon, el kiu vi estas elhakitaj, kaj en la profundon de la kavo, el kiu vi estas elfositaj. 2 Rigardu Abrahamon, vian patron, kaj Saran, vian naskintinon; ĉar Mi alvokis lin, kiam li estis sola, kaj Mi benis lin kaj multigis lin. 3 Ĉar la Eternulo konsolos Cionon, konsolos ĉiujn ĝiajn ruinojn, kaj ĝian dezerton Li faros kiel Eden, kaj ĝian stepon kiel la ĝardeno de la Eternulo; ĝojo kaj gajeco troviĝos en ĝi, dankado kaj laŭta kantado.
4 Atentu Min, ho Mia popolo, kaj vi, Mia gento, aŭskultu Min; ĉar instruo eliros el Mi, kaj Mian leĝon Mi starigos kiel lumon por la popoloj. 5 Proksima estas Mia vero, eliris Mia helpo, kaj Miaj brakoj juĝos popolojn; al Mi esperas insuloj kaj atendas Mian brakon. 6 Levu al la ĉielo viajn okulojn, kaj rigardu la teron malsupre; ĉar la ĉielo disneniiĝos kiel fumo, kaj la tero elfrotiĝos kiel vesto, kaj ĝiaj loĝantoj mortos kiel kuloj; sed Mia savo restos eterne, kaj Mia vero ne difektiĝos.
7 Aŭskultu Min, vi, kiuj konas la veron, popolo, havanta Mian instruon en sia koro: ne timu ofendon de homoj, kaj de iliaj insultoj ne senkuraĝiĝu. 8 Ĉar kiel veston tramanĝos ilin tineoj, kaj kiel lanaĵon tramanĝos ilin vermoj; sed Mia vero restos eterne, kaj Mia savo por ĉiuj generacioj.
9 Leviĝu, leviĝu, vestu vin per forto, ho brako de la Eternulo; leviĝu, kiel en la tempo antikva, en la generacioj de antaŭlonge. Ĉu ne vi dishakis Rahabon, trapikis la drakon? 10 Ĉu ne vi elsekigis la maron, la akvon de grandega abismo, faris la maran profundon vojo por transiro de la liberigitoj? 11 Kaj la elaĉetitoj de la Eternulo revenos kaj iros sur Cionon kun kantado, kaj ĝojo eterna estos super ilia kapo; ĝojon kaj gajecon ili atingos, kaj forflugos afliktoj kaj ĝemado.
12 Mi, Mi mem estas via konsolanto. Kiu vi estas, ke vi timas homon morteman, kaj homidon, kiu estas egala al herbo; 13 kaj vi forgesis la Eternulon, vian Kreinton, kiu etendis la ĉielon kaj fondis la teron; kaj konstante, ĉiutage, vi timas la furiozon de la premanto, kiu celas ekstermi? Sed kie estas la furiozo de la premanto? 14 Baldaŭ la kaptito estos liberigita, ke li ne mortu en la kavo kaj ne manku al li pano. 15 Mi estas la Eternulo, via Dio, kiu kvietigas la maron, kiam bruas ĝiaj ondoj, kaj kies nomo estas Eternulo Cebaot. 16 Mi metis Miajn vortojn en vian buŝon kaj kovris vin per la ombro de Mia mano, por aranĝi la ĉielon kaj doni fundamenton al la tero, kaj por diri al Cion: Vi estas Mia popolo.
17 Vekiĝu, vekiĝu, leviĝu, ho Jerusalem, vi, kiu trinkis el la mano de la Eternulo la kalikon de Lia kolero; la ŝaŭmantan ebriigantan kalikon vi eltrinkis ĝis la fundo. 18 El ĉiuj filoj, kiujn ŝi naskis, neniu ŝin gvidis; el ĉiuj filoj, kiujn ŝi edukis, neniu tenis ŝin je la mano. 19 Tio ambaŭ vin trafis; kiu kompatis vin? ruinado kaj malfeliĉo, malsato kaj glavo; per kiu mi povus konsoli vin? 20 Viaj filoj senfortiĝis, kuŝis ĉe la komenco de ĉiuj stratoj kiel cervo en reto, plenaj de la kolero de la Eternulo, de la indigno de via Dio. 21 Tial aŭskultu ĉi tion, vi, mizerulino kaj ebriulino, sed ne de vino: 22 tiele diras via Sinjoro, la Eternulo, kaj via Dio, kiu defendas Sian popolon: Jen Mi prenis el via mano la ebriigan kalikon, la ŝaŭmantan kalikon de Mia kolero; vi ne plu trinkos ĝin; 23 kaj Mi transdonos ĝin en la manon de viaj turmentantoj, kiuj diris al via animo: Klinu vin, por ke ni transiru; kaj vi faris el via dorso kvazaŭ teron, kvazaŭ straton por pasantoj.
Sions frälsning är Herrens verk
1 Hör på mig,
ni som strävar
efter rättfärdighet,
ni som söker Herren!
Se på klippan ni är uthuggna ur
och på gruvan ni grävts fram ur.
2 1 Mos 12:1f, 17:5f, Jos 24:3, Hes 33:24. Se på er fader Abraham
och på Sara som födde er.
För jag kallade honom
när han ännu var ensam,
och jag välsignade
och förökade honom.
3 Jes 61:2f. Ja, Herren tröstar Sion,
han ser med medlidande
på alla dess ruiner.
Han gör dess öken lik Eden,
dess ödemark
lik Herrens lustgård.
Fröjd och glädje ska höras därinne,
tacksägelse och lovsångsljud.
4 Jes 2:3. Hör på mig, du mitt folk,
lyssna till mig, du mitt folkslag51:4du mitt folk … du mitt folkslagAndra handskrifter: "ni folk … ni folkslag".,
för från mig ska undervisning gå ut,
jag ska sätta min rätt
till ett ljus för folken.
5 1 Mos 49:10, Jes 11:11, 42:4, 52:10, 59:16, Luk 2:30f. Min rättfärdighet är nära,
min frälsning är på väg,
och mina armar ska döma folken.
Kustländerna väntar på mig
och hoppas på min arm.
6 Ps 102:27, Luk 21:33, 2 Petr 3:10. Lyft er blick till himlen
och se på jorden därnere,
för himlen ska försvinna som rök
och jorden nötas ut
som en klädnad.
Dess invånare ska dö som mygg.
Men min frälsning
ska bestå för evigt,
min rättfärdighet ska inte brytas ner.
7 Ps 37:31, 40:9, Matt 5:11f. Hör på mig,
ni som känner rättfärdigheten,
du folk som har min undervisning
i ditt hjärta.
Var inte rädda för människors hån,
frukta inte deras förolämpningar,
8 Jes 50:9, Joh 8:46. för mal ska förtära dem
som en klädnad,
mott ska äta dem som ylle.
Men min rättfärdighet
ska bestå för evigt,
min frälsning från släkte till släkte.
9 2 Mos 15:6f, Ps 74:13, 89:11, Jes 27:1, Hes 29:3f. Vakna, vakna, klä dig i kraft,
du Herrens arm!
Vakna som i forna dagar,
i gångna tider.
Var det inte du
som högg Rahab51:9RahabBetyder "övermod", ett symboliskt namn för Egypten (30:7). i bitar,
som genomborrade draken?
10 2 Mos 14:22, 29, Ps 66:6, Jes 43:16f. Var det inte du
som torkade ut havet,
det stora djupets vatten,
och gjorde havsdjupen till en väg
där de återlösta kunde gå fram?
11 Jes 35:10, Joh 16:20, 22, Upp 21:4. Så ska Herrens friköpta vända hem
och komma till Sion med jubel.
Evig glädje ska kröna
deras huvuden,
de ska få fröjd och glädje,
men sorg och suckan ska fly.
12 Ps 56:5, Jes 40:6, Matt 10:28, 1 Petr 1:24. Jag, jag är den som tröstar er.
Vem är då du, att du fruktar
människor som ska dö,
människobarn som torkar
som gräs,
13 Job 9:8, Ps 104:2, Jes 40:23. att du glömmer Herren din Skapare
som har spänt ut himlen
och lagt jordens grund,
att du ständigt dagen lång
är rädd för förtryckarens vrede,
när han är redo att fördärva?
Var är nu förtryckarens vrede?
14 Snart blir fången fri.
Han ska inte dö och läggas i graven,
han ska inte lida brist på bröd.
15 Job 26:12, Jer 31:35. Jag är Herren din Gud,
han som rör upp havet
så att dess vågor dånar,
Herren Sebaot är hans namn.
16 5 Mos 18:18, Jes 49:2, Jer 1:9. Jag har lagt mina ord i din mun
och täckt dig med skuggan
av min hand,
för att plantera himlen
och grunda jorden
och säga till Sion: Du är mitt folk.
Herrens vredesbägare
17 Ps 60:5, 75:9, Jes 52:1, Jer 25:15, Upp 14:10, 16:19. Vakna, vakna! Res dig, Jerusalem,
du som av Herrens hand
har fått dricka
hans vredes bägare,
du som har tömt
berusningens bägare
till sista droppen.
18 Av alla de söner hon fött
var det ingen som ledde henne,
av alla de söner hon fostrat
var det ingen som tog henne
i handen.
19 Jes 47:9. Dubbel olycka har drabbat dig,
vem har medkänsla med dig?
Förödelse och förstöring,
svält och svärd –
hur ska jag51:19hur ska jagJesajarullen från Qumran och tidiga översättningar: "vem kan". trösta dig?
20 Jer 14:16, Klag 2:11, 19. Dina söner var utslagna,
de låg vid alla gathörn
som antiloper i nät,
fullt drabbade av Herrens vrede,
av din Guds bestraffning.
21 Så hör nu detta, du plågade
som är drucken, men inte av vin:
22 Så säger Herren,
din Herre och Gud
som utför sitt folks sak:
Se, jag tar bort berusningens bägare
ur din hand,
du ska inte dricka mer
av min vredes bägare.
23 Ps 129:3, Jes 49:26, Jer 25:15, Sak 12:2f. Jag ska sätta den i handen
på dina plågare, de som sade till dig:
"Fall ner, vi ska gå fram
över dig!"
Så gjorde du din rygg till mark,
en gata för dem att gå på.