1 Jen la Eternulo dezertigas la landon kaj ruinigas ĝin kaj ŝanĝas ĝian aspekton kaj disĵetas ĝiajn loĝantojn. 2 Kaj estos al la popolo kiel al la pastro, al la servisto kiel al lia mastro, al la servistino kiel al ŝia mastrino, al la aĉetanto kiel al la vendanto, al la pruntedonanto kiel al la prunteprenanto, al la ŝuldanto kiel al la kreditoro. 3 Tute dezertigita estos la lando kaj tute prirabita; ĉar la Eternulo tion diris. 4 Funebras kaj velkas la lando, senfortiĝas kaj velkas la mondo, senfortiĝas la eminentuloj de la popolo de la lando. 5 Kaj la tero estas malpurigita de siaj loĝantoj; ĉar ili malobeis la instruon, ŝanĝis la leĝon, detruis la eternan interligon. 6 Pro tio malbeno konsumis la teron, kaj kulpiĝis tiuj, kiuj loĝas sur ĝi; pro tio forbrulis la loĝantoj de la lando kaj restis malmulte da homoj. 7 Malgaja estas la mosto, sensukiĝis la vinbero, ĝemas ĉiuj ĝojintoj. 8 Ĉesiĝis la gajeco de tamburinoj, malaperis la bruo de gajuloj, ĉesiĝis la gajeco de harpo. 9 Oni ne trinkas vinon ĉe kantado; maldolĉa estas ebriigaĵo por siaj trinkantoj. 10 Ruinigita estas la dezerta urbo; ĉiuj domoj estas fermitaj tiel, ke oni ne povas eniri. 11 Oni ploras sur la stratoj pri vino; mallumiĝis ĉia ĝojo, malaperis la gajeco de la lando. 12 En la urbo restis dezerteco, kaj la pordegoj disbatitaj estas ruinigitaj. 13 Ĉar tiel estos meze de la lando, meze de la popoloj: kiel post fruktoskuo de olivarbo, kiel estas al la restintaj beroj post la fino de la vinberrikolto. 14 Ili levos sian voĉon kaj ĝojkrios, pri la majesto de la Eternulo ili krios de la maro. 15 Tial en la regionoj orientaj gloru la Eternulon, sur la insuloj de la maro la nomon de la Eternulo, Dio de Izrael.
16 De la rando de la tero ni aŭdis kantadon: Gloro al la justulo; sed mi diras: Ho mi malfeliĉa, ho mi malfeliĉa, ve al mi! rabis rabistoj, kaj per granda rabado ili rabis. 17 Teruro, kavo, kaj kaptilo trafos vin, ho loĝantoj de la tero. 18 Kaj tiu, kiu forkuros de la voĉo de la teruro, falos en kavon; kaj kiu eliros el la kavo, trafos en la kaptilon; ĉar la aperturoj de alte malfermiĝis kaj la fundamento de la tero ekskuiĝis. 19 Forte diskrevis la tero, forte dispeciĝis la tero, forte skuiĝis la tero. 20 Ŝanceliĝas la tero kiel ebriulo, kaj balanciĝas kiel hamako; kaj pezas sur ĝi ĝia krimeco; kaj ĝi falis, kaj ne plu leviĝos.
21 Kaj en tiu tempo punos la Eternulo la taĉmentojn de la alto en la ĉielo kaj la reĝojn de la tero sur la tero. 22 Kaj ili estos kolektitaj kune, ligitaj en malliberejo, kaj ili estos enŝlositaj en ŝlositejo, kaj post longa tempo ili estos punitaj. 23 Kaj ruĝiĝos la luno, kaj hontos la suno, kiam la Eternulo Cebaot ekreĝos sur la monto Cion kaj en Jerusalem, kaj Lia gloro aperos antaŭ Liaj plejaĝuloj.
Den stora domen över hela jorden
1 Mika 7:13. Se, Herren tömmer jorden
och ödelägger den.
Han omvälver dess yta
och skingrar dess invånare.
2 Hos 4:9, Hes 7:12. Det går prästen som folket,
husbonden som tjänaren,
husmodern som tjänarinnan,
säljaren som köparen,
låntagaren som långivaren,
den skuldsatte
som borgensmannen.
3 Upp 16. Jorden blir helt ödelagd
och fullständigt utplundrad,
för Herren har talat detta ord.
4 Hos 4:3, Joel 1:10. Jorden sörjer och vissnar,
världen tynar bort och vissnar,
jordens stolta folk tynar bort.
5 Upp 18:5f. Jorden har blivit orenad
under sina invånare,
för de har överträtt
Guds undervisning,
kränkt lagarna
och brutit det eviga förbundet.
6 Jes 16:14, Hes 7:27, Dan 9:11. Därför förtär en förbannelse jorden,
de som bor på den
måste straffas för sin skuld.
Därför blir jordens invånare färre24:6blir ... färreAnnan översättning: "brinner".,
bara några få är kvar.
7 Vinmusten sörjer,
vinstocken tynar bort.
Alla som var hjärteglada suckar.
8 Jer 7:34, 16:9, 25:10, Hes 26:13, Hos 2:11, Upp 18:22. Det är slut med tamburinernas fröjd,
de gladas sorl har slutat.
Det är slut med harpans glädje.
9 Man dricker inte vin under sång,
rusdrycken är bitter
för dem som dricker den.
10 Den öde staden ligger nerbruten,
alla hus är stängda
så att ingen kommer in.
11 Upp 18:11. Ute på gatorna
hörs sorgerop över vinet.
All glädje har förmörkats,
all jordens fröjd har flytt.
12 Bara förödelse är kvar i staden,
porten har slagits i spillror.
13 Jes 17:5f, 27:12. För det ska bli
på jorden bland folken
som när oliver slås ner,
som vid en efterskörd
när vinskörden är slut.
14 De höjer sin röst och ropar av fröjd,
de jublar högt från havet
över Herrens höghet:
15 "Ära därför Herren i öster,
ära i havsländerna
Herrens, Israels Guds, namn."
16 Ps 148, Upp 5:13, 15:3f. Från jordens ände
hör vi lovsånger:
"Ära till den Rättfärdige!"
Men jag sade:
Jag förgås, jag förgås, ve mig!
Förrädare förråder,
förrädiskt förråder förrädarna.
17 Jer 48:43f. Fruktan, fallgrop och fälla väntar er,
ni jordens invånare.
18 1 Mos 7:11, Jer 48:44, Amos 5:19. Det ska ske att den som flyr
från farans rop störtar
i fallgropen,
och den som kommer upp
ur fallgropen fångas i fällan,
för fönstren i höjden är öppna
och jordens grundvalar skakar.
19 Jorden brister, ja, den brister.
Jorden rämnar, ja, den rämnar.
Jorden vacklar, ja, den vacklar.
20 Jorden raglar som en drucken.
Den svajar fram och tillbaka
som en vakthydda i trädets topp.
Dess missgärning vilar tung
på den.
Den ska falla och inte mer resa sig.
21 På den dagen ska Herren straffa
höjdens här24:21höjdens härStjärnor symboliserar ofta änglar (Upp 1:20, 8:12f). Se Jud v 6, Matt 25:41. uppe i höjden
och jordens kungar nere på jorden.
22 Jer 42:22, 2 Petr 2:4. De ska samlas ihop
som fångar i fånggropen,
de ska stängas inne i fängelse.
Efter lång tid når straffet dem.
23 Jes 13:10, 60:19f, Hes 32:7, Joel 2:31, 3:15, Upp 11:15, 21:23f, 22:5. Då ska månen blygas
och solen skämmas,
för Herren Sebaot ska då vara kung
på Sions berg och i Jerusalem
och inför sina äldste, i härlighet.