Isaías 33

1 Ve al vi, kiu rabas kaj mem ne estas prirabita, kaj kiu perfidas kaj mem ne estas perfidita! Kiam vi finos la rabadon, vi mem estos prirabita; kiam vi ĉesos perfidi, vi mem estos perfidita. 2 Ho Eternulo, korfavoru nin! je Vi ni esperas; estu ilia brako ĉiumatene kaj nia savo en la tempo de mizero. 3 De la sono de tondro forkuris popoloj, de Via majesto diskuris gentoj. 4 Kaj kolektita estos via rabakiro, kiel kolektas vermoj; kaj oni kuros post ĝi, kiel kuras akridoj. 5 La Eternulo altiĝis, ĉar Li loĝas alte; Li plenigas Cionon per justeco kaj vero. 6 Saĝo kaj scio, forto de via savo, estos la garantiaĵo de via estonteco; timo antaŭ la Eternulo estos lia trezoro.

7 Jen iliaj fortuloj plorkrias ekstere, la anoncantoj de paco ploras maldolĉe; 8 la vojoj senhomiĝis, vojiranto jam ne pasas; li rompis la interligon, malestimis la urbojn, ne ŝatis la homojn. 9 Funebras, malĝojas la tero; hontigita estas Lebanon kaj velkas; Ŝaron fariĝis kiel dezerto; Baŝan kaj Karmel senfoliiĝis. 10 Nun Mi stariĝos, diras la Eternulo; nun Mi altiĝos, nun Mi leviĝos. 11 Vi, gravedaj per fojno, naskos pajlon; via spiro estos fajro, kiu vin ekstermos. 12 Kaj la popoloj estos kiel bruligita kalko, kiel dornoj dehakitaj ili forbrulos en fajro.

13 Aŭskultu, malproksimuloj, kion Mi faris; kaj ekkonu, proksimuloj, Mian forton. 14 Ektimos la pekuloj sur Cion, tremo kaptos la hipokritulojn: Kiu el ni eltenos ĉe la ekstermanta fajro? kiu el ni eltenos ĉe la eterna ardego? 15 Kiu agas juste kaj parolas veron, abomenas profiton rabitan, forskuas siajn manojn, por ne preni subaĉeton, ŝtopas siajn orelojn, por ne aŭskulti aferojn sangajn, kaj fermas siajn okulojn, por ne rigardi malbonon, 16 tiu loĝos sur la altaĵoj; fortikaĵoj el rokoj estos lia defendo; pano estos donita al li, akvon li havos konstante. 17 Viaj okuloj vidos la reĝon en lia majesto, ili rigardos landon vastan. 18 Via koro rememoros la teruraĵon: Kie estas la kalkulanto? kie estas la pesanto? kie estas la kontrolanto de la turoj? 19 La popolon arogantan vi ne vidos, la popolon kun lingvo malklara kaj nedistingebla, kun lingvo balbuta kaj nekomprenebla. 20 Rigardu Cionon, la urbon de niaj kunvenoj; viaj okuloj vidos Jerusalemon, loĝlokon trankvilan, tendon ne forigotan; neniam estos eltirataj ĝiaj stangoj, kaj neniu el ĝiaj ŝnuroj disŝiriĝos. 21 Ĉar tie la forto de la Eternulo estos por ni anstataŭ riveroj, larĝaj lagoj; ŝipo kun remiloj ne iros sur ili, kaj potenca ŝipo ilin ne trapasos. 22 Ĉar la Eternulo estas nia juĝanto, la Eternulo estas nia leĝdonanto, la Eternulo estas nia reĝo; Li helpos nin. 23 Viaj ŝnuregoj malfortiĝis; ili jam ne alfortikigas la maston, ne streĉas la velon. Tiam estos dividata la granda rabakiro; eĉ lamuloj iros kapti rabaĵon. 24 Kaj ne diros la loĝanto: Mi estas malsana; al la popolo, kiu tie loĝas, estas pardonita la kulpo.

Assyriens fall och Sions räddning

1 *Jes 37:36, 38, Jer 30:16, Hab 2:8, Matt 7:2. Ve dig, du härjare

som själv inte har härjats,

du förrädare

som själv inte blivit förrådd!

När du är färdig med att härja

ska du själv bli härjad,

när du har slutat förråda

ska du själv bli förrådd.*33:1härjareEn av de assyriska kungarna, sannolikt Sanherib (705-681 f Kr, kap 36-37).

2 *Ps 33:20, 50:15, 70:2, 6, Dan 9:19, Hab 3:16.Herre, förbarma dig över oss,

vi hoppas på dig.

Bli du vår*33:2vårAndra handskrifter: "deras". arm var morgon,

vår frälsning i nödens tid.

3 *4 Mos 10:35, Ps 68:2, Jer 25:31. För det väldiga dånet flyr folken,

inför ditt majestät

skingras folkslagen.

4 *Joel 1:4. Man ska förse sig med byte från er,

som när gräsmaskar förser sig.

Så som gräshoppor störtar fram

kastar han sig över det.

5 *Ps 97:9, 113:5, 138:6, Jes 1:27, 57:15. Upphöjd är Herren,

för han bor i höjden.

Han uppfyller Sion med rätt

och rättfärdighet.

6 *Kol 1:13, 27, 2:3. Han ska vara

din framtids säkra grund,

rik på frälsning,

vishet och kunskap.

Fruktan för Herren ska vara

Sions skatt.

7 *2 Kung 18:37. Hör, deras hjältar klagar därute,

fredsbudbärarna gråter bittert.

8 *Dom 5:6. Vägarna är öde,

ingen går mer på stigarna.

Han bryter fördrag, föraktar städer*33:8städerAndra handskrifter (Qumran): "vittnen".,

tar ingen hänsyn till människor.

9 *Jes 35:2, Nah 1:4. Landet sörjer och försmäktar,

Libanon blygs och tynar bort,

Saron har blivit lik en ödemark,

Bashans och Karmels skogar*33:9Libanon … Saron … Bashans och Karmels skogarBördiga områden i Israels utkanter åt norr, väster, nordost och nordväst.

fäller sina löv.

10 Nu vill jag stå upp, säger Herren,

nu vill jag resa mig,

nu vill jag visa min höghet.

11 *Jes 59:4. Med halm går ni havande,

och ni föder strå.

Er ande är en eld

som kommer att förtära er.

12 Folken ska förbrännas till kalk,

likt avhugget törne

ska de brännas upp i eld.

13 Ni som är långt borta,

hör vad jag har gjort.

Ni som är nära,

lär känna min makt.

14 *5 Mos 4:24, Jes 30:27f, Hebr 12:29. Syndarna i Sion blir förskräckta,

bävan griper de gudlösa.

"Vem av oss kan härda ut

vid en förtärande eld?

Vem av oss kan bo

vid en evig glöd?"

15 *Ps 15:2, 24:4, 119:37, Matt 5:6f. Den som vandrar i rättfärdighet

och talar vad rätt är,

den som föraktar

det som vinns genom förtryck

och som avhåller sina händer

från att ta mutor,

den som stoppar till sina öron

för att inte höra

om blodsgärningar

och sluter sina ögon

för att inte se det onda,

16 *Ps 23:1f, Jes 51:14, 58:11. han ska bo på höjderna,

klippfästen ska vara hans värn.

Sitt bröd ska han få,

vatten ska aldrig fattas honom.

17 En kung i sin skönhet

ska dina ögon se,

de ska blicka ut

över ett vidsträckt land.

18 *1 Kor 1:20. Då ska ditt hjärta tänka tillbaka

på skräckens tid:

"Var är nu skrivarna,

var är skatteindrivarna,

var är de som räknade tornen?"

19 *5 Mos 28:49, Jes 28:11, Jer 5:15. Du slipper då se det vildsinta folket,

folket med obegripligt språk

som ingen kunde förstå,

vars stammande tungomål

ingen kunde tyda.

20 *Ps 122:4, 125:1f, Jes 32:18. Se på Sion, våra högtiders stad!

Dina ögon ska skåda Jerusalem,

en säker boning,

ett tält som inte flyttas bort.

Dess tältpinnar

ska aldrig ryckas upp,

och av dess tältlinor

ska ingen enda brista,

21 för Herren ska vara där

i sitt majestät.

Han ska vara för oss

som floder och breda strömmar.

Inget skepp med åror

ska där gå fram,

inget mäktigt skepp

färdas däröver,

22 för Herren är vår domare,

Herren är vår lagstiftare,

Herren är vår kung.

Han är den som frälser oss.

23 Dina tåg hänger slaka,

de håller inte masten stadig,

seglet är inte spänt.

Då ska mycket rövat gods utskiftas,

även de lama ska då ta byte.

24 *Joel 3:10, Jer 50:20, Mika 7:18f, Sak 12:8. Och ingen av invånarna ska säga:

"Jag är sjuk."

Folket som bor där

har fått sin synd förlåten.