Isaías 63

1 Kiu estas tiu, kiu venas el Edom, en ruĝaj vestoj el Bocra? tiu majesta en siaj vestoj, klinanta sin sub la grandeco de sia forto? Tio estas Mi, anoncanta la veron, potenca por helpi. 2 Kial Via drapiraĵo estas ruĝa, kaj Viaj vestoj kiel ĉe tretanto en vinpremejo? 3 La premilon Mi sola tretis, kaj el la popoloj neniu estis kun Mi; Mi tretis ilin en Mia kolero kaj piedpremis ilin en Mia furiozo; kaj ŝprucis ilia sango sur Mian veston, kaj Mian tutan drapiraĵon Mi malpurigis. 4 Ĉar la tago de venĝo estas en Mia koro, kaj la jaro de Miaj liberigotoj venis. 5 Mi rigardis, sed Mi ne trovis helpanton; Mi miris, sed Mi ne trovis subtenanton; tiam helpis Min Mia brako, kaj Mia furiozo Min subtenis. 6 Kaj Mi dispremis popolojn en Mia kolero kaj ebriigis ilin per Mia furiozo, kaj Mi elverŝis sur la teron ilian sangon.

7 Mi proklamos la favorkorecon de la Eternulo, la laŭdon al la Eternulo, pro ĉio, kion la Eternulo faris por ni, kaj pro la multe da bono, kiun Li faris al la domo de Izrael konforme al Sia kompatemeco kaj granda favorkoreco. 8 Kaj Li diris: Ili estas ja Mia popolo, filoj, kiuj ne perfidas; kaj Li fariĝis ilia Savanto. 9 En ĉiuj iliaj suferoj Li ankaŭ suferis, kaj anĝelo de ĉe Li helpis ilin; en Sia amo kaj en Sia kompato Li liberigis ilin; Li prenis ilin sur Sin kaj portis ilin en ĉiuj tempoj de la antikveco. 10 Sed ili ribelis, kaj indignigis Lian sanktan spiriton; tial Li fariĝis ilia malamiko kaj mem batalis kontraŭ ili. 11 Kaj Lia popolo rememoris la tempon antikvan de Moseo, dirante: Kie estas Tiu, kiu elkondukis ilin el la maro kune kun la paŝtanto de Liaj ŝafoj? kie estas Tiu, kiu metis internen de ili Sian sanktan spiriton? 12 Tiu, kiu gvidis per Sia majesta brako la dekstran manon de Moseo? Tiu, kiu disfendis antaŭ ili la akvon, por fari al Si nomon eternan? 13 Tiu, kiu kondukis ilin tra la abismoj kiel ĉevalon tra la dezerto, kaj ili ne falpuŝiĝis? 14 Kiel brutaro malsupreniras en la valon kaj la spirito de la Eternulo donas al ĝi ripozon, tiel Vi kondukis Vian popolon, por fari al Vi gloran nomon. 15 Rigardu el la ĉielo kaj vidu el Via sankta kaj majesta loĝejo: kie estas Via fervoro kaj potenco? Via granda interno kaj Via kompato fortiriĝis de mi. 16 Vi estas ja nia patro; Abraham ja ne scias pri ni, kaj Izrael nin ne rekonas; Vi, ho Eternulo, estas nia patro; nia Liberiganto — tia estas de eterne Via nomo. 17 Kial, ho Eternulo, Vi permesis al ni forvagi de Viaj vojoj, obstinigis nian koron, ke ni Vin ne respektu? Returnu Vin pro Viaj servantoj, pro Viaj heredaj triboj. 18 Ne longe posedis Via sankta popolo; niaj malamikoj dispremis per la piedoj Vian sanktejon. 19 Ni fariĝis kiel tiuj, kiujn Vi neniam regis, kiuj neniam estis nomataj per Via nomo.

Vredens och frälsningens dag

1 *Jes 34:6. Vem är han som kommer

från Edom,

från Bosra*63:1Edom … BosraRike och huvudstad söder om Döda havet. De nämns som representanter för fiender till Herren och hans folk (jfr kap 34). i högröda kläder,

så ståtlig i sin dräkt,

så stolt i sin stora kraft?

"Det är jag som talar i rättfärdighet,

som är mäktig att frälsa."

2 *Upp 19:13f. Varför är din dräkt så röd,

varför liknar dina kläder

en vintrampares?

3 *Mika 7:10. "Jag har trampat vinpressen själv,

ingen bland folken hjälpte mig.

Jag trampade dem i min vrede,

trampade sönder dem i min harm.

Deras blod stänkte på mina kläder,

och jag fick

hela min dräkt fläckad.

4 *Jes 13:9, 34:8, 35:4, 61:2, Jer 51:16. För hämndens dag var i mitt hjärta

och året för min återlösning

hade kommit.

5 *Jes 59:16. Jag såg mig omkring,

men det fanns ingen hjälpare.

Jag stod där förundrad,

men det fanns ingen

som stödde mig.

Då hjälpte mig min egen arm,

och min vrede stödde mig.

6 *Jes 19:14, 24:20, Jer 48:26. Jag trampade ner folken i min vrede

och gjorde dem druckna

i min harm,

jag lät deras blod rinna ner

på jorden."

Ånger och bön om frälsning

7 *Jer 31:3, Ps 77:12f, 103:2f, 105:5f. Jag vill förkunna

Herrens nådegärningar,

Herrens lov,

efter allt som Herren

har gjort för oss,

allt det goda som han gjort

för Israels hus

efter sin barmhärtighet

och stora nåd.

8 Han sade: "De är ju mitt folk,

barn som inte ska svika."

Och han blev deras frälsare.

9 *2 Mos 13:21, 14:19, 23:20, 23, 32:34, 5 Mos 32:10, Jes 46:4. I all deras nöd

var ingen verklig nöd,*63:9var ingen verklig nödAndra handskrifter: "led han nöd".

hans ansiktes ängel frälste dem.

I sin kärlek och medömkan

återlöste han dem,

han lyfte upp dem och bar dem

ständigt i forna dagar.*63:9 Andra handskrifter (Septuaginta): "...deras frälsare 9 i all deras nöd. Det var ingen budbärare eller ängel, utan hans ansikte frälste dem."

10 *Ps 78:40, 106:33, Apg 7:51, Ef 4:30. Men de var upproriska

och bedrövade hans helige Ande.

Därför blev han deras fiende,

han stred själv mot dem.

11 *2 Mos 14:29, 4 Mos 11:25, Ps 77:21. Då tänkte hans folk

på gångna tider,

de tänkte på Mose:

Var är nu han som förde dem

upp ur havet,

tillsammans med herden

för hans hjord?

Var är han som lade sin helige Ande

i deras bröst,

12 han som lät sin härliga arm

gå fram vid Moses högra sida,

han som klöv vattnet framför dem

och gjorde sig ett evigt namn,

13 han som förde dem genom djupen

så att de likt springare i öknen

inte stapplade?

14 Som när boskap går ner i dalen

fördes de av Herrens Ande till ro.

Så ledde du ditt folk

och gjorde dig ett härligt namn.

15 *5 Mos 26:15, Ps 80:15. Blicka ner från himlen,

se till oss från din heliga

och härliga boning!

Var är nu din lidelse

och din kraft?

Ditt hjärtas ömhet

och din barmhärtighet

har dragit sig tillbaka från mig.

16 *Pred 9:5, Jes 43:3, 11, 64:8, Mal 2:10. Du är ju vår Far!

Abraham vet inte om oss,

Israel känner oss inte.*63:16vet inte om oss … känner oss inteAnnan översättning: "vill inte veta av oss … erkänner oss inte".

Men du, Herre, är vår Far.

Vår Återlösare av evighet

är ditt namn.

17 *2 Mos 32:13. Varför, o Herre, låter du oss

gå vilse från dina vägar,

och varför förhärdar du

våra hjärtan

så att vi inte fruktar dig?

Vänd tillbaka,

för dina tjänares skull,

för din arvedels stammars skull.

18 *Ps 74:7, 79:1. En kort tid ägde ditt heliga folk

sitt land.

Våra fiender trampade ner

din helgedom.

19 Vi har blivit som de

som du aldrig har varit herre över,

som inte har uppkallats

efter ditt namn.