Gênesis 3

Il peccato di Adamo e la prima promessa

1 Ora il serpente era il più astuto di tutti gli animali dei campi che l’Eterno Iddio aveva fatto; ed esso disse alla donna: "Come! Dio vi ha detto: ‘Non mangiate del frutto di tutti gli alberi del giardino?’". 2 La donna rispose al serpente: "Del frutto degli alberi del giardino ne possiamo mangiare; 3 ma del frutto dell’albero che è in mezzo al giardino Dio ha detto: ‘Non ne mangiate e non lo toccate, altrimenti morirete’". 4 E il serpente disse alla donna: "No, non morirete affatto; 5 ma Dio sa che nel giorno che ne mangerete, gli occhi vostri si apriranno, e sarete come Dio, avendo la conoscenza del bene e del male". 6 E la donna vide che il frutto dell’albero era buono da mangiare, che era bello da vedere, e che l’albero era desiderabile per acquistare conoscenza; prese del frutto, ne mangiò, e ne diede anche a suo marito che era con lei, ed egli ne mangiò. 7 Allora si aprirono gli occhi a entrambi e si accorsero che erano nudi; e cucirono delle foglie di fico e se ne fecero delle cinture. 8 E udirono la voce dell’Eterno Iddio, il quale camminava nel giardino sul far della sera; e l’uomo e sua moglie si nascosero dalla presenza dell’Eterno Iddio fra gli alberi del giardino. 9 E l’Eterno Iddio chiamò l’uomo e gli disse: "Dove sei?". Ed egli rispose: 10 "Ho udito la tua voce nel giardino, e ho avuto paura, perché ero nudo, e mi sono nascosto". 11 E Dio disse: "Chi ti ha mostrato che eri nudo? Hai tu mangiato del frutto dell’albero del quale io ti avevo comandato di non mangiare?". 12 L’uomo rispose: "La donna che tu mi hai messo accanto, è lei che mi ha dato del frutto dell’albero, e io ne ho mangiato". 13 E l’Eterno Iddio disse alla donna: "Perché hai fatto questo?". La donna rispose: "Il serpente mi ha sedotta, e io ne ho mangiato". 14 Allora l’Eterno Iddio disse al serpente: "Poiché hai fatto questo, sii maledetto fra tutto il bestiame e fra tutti gli animali dei campi! Tu camminerai sul tuo ventre e mangerai polvere tutti i giorni della tua vita. 15 E io porrò inimicizia fra te e la donna, e fra la tua progenie e la sua progenie; questa ti schiaccerà il capo, e tu le ferirai il calcagno". 16 Alla donna disse: "Io moltiplicherò grandemente le tue pene e i dolori della tua gravidanza; con dolore partorirai figli; i tuoi desideri si volgeranno verso tuo marito, ed egli dominerà su di te". 17 E ad Adamo disse: "Poiché hai dato ascolto alla voce di tua moglie e hai mangiato del frutto dell’albero circa il quale io ti avevo dato quest’ordine: Non ne mangiare, il suolo sarà maledetto a causa tua; ne mangerai il frutto con affanno, tutti i giorni della tua vita. 18 Esso ti produrrà spine e rovi, e tu mangerai l’erba dei campi; 19 mangerai il pane con il sudore del tuo volto finché tornerai nella terra da cui fosti tratto; perché sei polvere, e in polvere ritornerai". 20 E l’uomo chiamò sua moglie Eva, perché è stata la madre di tutti i viventi. 21 E l’Eterno Iddio fece ad Adamo e a sua moglie delle tuniche di pelle, e li vestì. 22 Poi l’Eterno Iddio disse: "Ecco, l’uomo è diventato come uno di noi, quanto alla conoscenza del bene e del male. Guardiamo che egli non stenda la mano e prenda anche del frutto dell’albero della vita, ne mangi e viva per sempre". 23 Perciò l’Eterno Iddio mandò via l’uomo dal giardino di Eden, perché lavorasse la terra dalla quale era stato tratto. 24 Così egli scacciò l’uomo; e pose a oriente del giardino di Eden i cherubini, che vibravano da ogni parte una spada fiammeggiante, per custodire la via dell’albero della vita.

Syndafallet

1 *Joh 8:44, 2 Kor 11:3, Upp 12:9. Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: "Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla *3:1allaAnnan översättning: "något". träd i lustgården?" 2 Kvinnan svarade ormen: "Vi får äta av frukten från träden i lustgården, 3 *1 Mos 2:16f. men om frukten på trädet mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, för då kommer ni att dö." 4 *Joh 8:44, 2 Kor 11:3. Då sade ormen till kvinnan: "Ni ska visst inte dö! 5 Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont."

6 *2 Kor 11:3, Rom 5:12, 1 Tim 2:14, Jak 1:14f, 1 Joh 2:16. Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. 7 *1 Mos 2:25. Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv*3:7fikonlövPåminner om lönnlöv och är det största lövet i Mellanöstern. och gjorde sig höftskynken.

8 Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland lustgårdens träd. 9 Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: "Var är du?" 10 Han svarade: "Jag hörde ljudet av dig*3:10ljudet av digAnnan översättning: "din röst". i lustgården och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig." 11 Då sade han: "Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?" 12 Mannen svarade: "Kvinnan som du satte vid min sida, hon gav mig av trädet och jag åt." 13 *2 Kor 11:3. Då sade Herren Gud till kvinnan: "Vad är det du har gjort?" Kvinnan svarade: "Ormen förledde mig och jag åt."

Syndafallets följder

14 Då sade Herren Gud till ormen:

"Eftersom du gjort detta,

ska du vara förbannad

bland alla boskapsdjur

och vilda djur.

På din buk ska du gå,

och jord ska du äta

så länge du lever.

15 *Rom 16:20, Hebr 2:14f, 1 Joh 3:8. Jag ska sätta fiendskap

mellan dig och kvinnan

och mellan din avkomma

och hennes avkomma.

Han ska krossa ditt huvud

och du ska hugga honom i hälen."*3:15 Profetia om Kristus, "född av kvinna" (Gal 4:4, Upp 12:5), och hans seger över ormen, alltså djävulen (Upp 12:9). Jfr Hebr 2:14, Kol 2:15.

16 *1 Kor 11:3, Ef 5:22f, 1 Tim 2:11f, 1 Petr 3:1f. Till kvinnan sade han:

"Jag ska göra din möda stor

när du blir havande.

Med smärta ska du föda

dina barn.

Till din man ska din åtrå vara,

och han ska råda över dig."

17 *Rom 8:20. Till Adam sade han:

"Du lyssnade på din hustru

och åt av trädet

som jag befallde dig

att inte äta av.

Därför ska marken vara

förbannad för din skull.

Med möda ska du livnära dig

av den så länge du lever.

18 Törne och tistel ska den bära åt dig,

och du ska äta av markens örter.

19 *Ps 90:3, 104:29, Pred 12:7, 2 Tess 3:10. I ditt anletes svett

ska du äta ditt bröd

tills du vänder åter till jorden,

för av den är du tagen.

Jord är du,

och jord ska du åter bli."

20 Mannen gav sin hustru namnet Eva, för hon blev mor till allt levande.*3:20Eva … levandeNamnet Eva (på hebreiska Chavá) är bildat av chaj, "levande".21 Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem.

22 Herren Gud sade: "Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte räcka ut handen och ta även av livets träd och så äta och leva för evigt." 23 Och Herren Gud skickade bort dem från Edens lustgård för att bruka jorden som de tagits från. 24 *Jer 46:10, Hes 1:4f, 10:1f. Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna*3:24kerubernaBevingade änglaväsen med egenskaper från människa, lejon, tjur och örn (Hes kap 1, 10, Upp 4:6f). och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.