Gênesis 50

Giuseppe e gli Egiziani piangono Giacobbe

1 Allora Giuseppe si gettò sulla faccia di suo padre, pianse su lui, e lo baciò. 2 Poi Giuseppe ordinò ai medici che erano al suo servizio di imbalsamare suo padre; e i medici imbalsamarono Israele. 3 Ci vollero quaranta giorni; perché tanto è il tempo che si impiega a imbalsamare; e gli Egiziani lo piansero settanta giorni. 4 E quando i giorni del lutto fatto per lui furono passati, Giuseppe parlò alla casa del Faraone, dicendo: "Se ora ho trovato grazia agli occhi vostri, fate arrivare agli orecchi del Faraone queste parole: 5 Mio padre mi ha fatto giurare e mi ha detto: ‘Ecco, io muoio; seppelliscimi nel mio sepolcro, che mi sono scavato nel paese di Canaan’. Ora dunque, permetti che io salga e seppellisca mio padre; poi tornerò". 6 E Faraone rispose: "Sali e seppellisci tuo padre come ti ha fatto giurare".

I funerali di Giacobbe nel paese di Canaan

7 Allora Giuseppe salì a seppellire suo padre; e con lui salirono tutti i servitori del Faraone, gli anziani della sua casa e tutti gli anziani del paese d’Egitto, 8 e tutta la casa di Giuseppe e i suoi fratelli e la casa di suo padre. Non lasciarono nel paese di Goscen che i loro bambini, le loro greggi e i loro armenti. 9 Con lui salirono pure carri e cavalieri; così che il corteo era numerosissimo. 10 E come furono giunti all’aia di Atad, che è oltre il Giordano, fecero grandi e profondi lamenti; e Giuseppe fece a suo padre un lutto di sette giorni. 11 Ora quando gli abitanti del paese, i Cananei, videro il lutto dell’aia di Atad, dissero: "Questo è un grave lutto per gli Egiziani!". Perciò fu messo nome Abel-Misraim a quell’aia, che è oltre il Giordano. 12 I figli di Giacobbe fecero per lui quello che egli aveva ordinato loro: 13 lo trasportarono nel paese di Canaan e lo seppellirono nella grotta del campo di Macpela, che Abraamo aveva comprato, con il campo, da Efron l’Ittita, come sepolcro di sua proprietà, di fronte a Mamre. 14 Giuseppe, dopo aver sepolto suo padre, se ne tornò in Egitto con i suoi fratelli e con tutti quelli che erano saliti con lui a seppellire suo padre.

Giuseppe rassicura i suoi fratelli

15 I fratelli di Giuseppe, quando videro che loro padre era morto, dissero: "Chissà se Giuseppe non ci porti odio e non ci renda tutto il male che gli abbiamo fatto!". 16 E mandarono a dire a Giuseppe: "Tuo padre, prima di morire, diede quest’ordine: 17 Dite così a Giuseppe: "Perdona ora ai tuoi fratelli il loro misfatto e il loro peccato; perché ti hanno fatto del male. Perdona dunque ora il misfatto dei servi dell’Iddio di tuo padre!". E Giuseppe, quando gli fu parlato così, pianse. 18 E vennero anche i suoi fratelli, si prostrarono ai suoi piedi, e dissero: "Ecco, siamo tuoi servi". 19 E Giuseppe disse loro: "Non temete; poiché sono io forse al posto di Dio? 20 Voi avevate pensato del male contro di me; ma Dio ha pensato di convertirlo in bene, per compiere quello che oggi avviene: per conservare in vita un popolo numeroso. 21 Ora dunque non temete; io sostenterò voi e i vostri figli". E li confortò, e parlò al loro cuore.

Vecchiaia e morte di Giuseppe

22 Giuseppe abitò in Egitto: egli, con la casa di suo padre; e visse centodieci anni. 23 Giuseppe vide i figli di Efraim, fino alla terza generazione; anche i figli di Machir, figlio di Manasse, nacquero sulle sue ginocchia. 24 E Giuseppe disse ai suoi fratelli: "Io sto per morire; ma Dio per certo vi visiterà, e vi farà salire da questo paese, nel paese che promise con giuramento ad Abraamo, a Isacco e a Giacobbe". 25 Giuseppe fece giurare i figli d’Israele, dicendo: "Dio per certo vi visiterà; allora, trasportate di qui le mie ossa". 26 Poi Giuseppe morì, in età di centodieci anni; e fu imbalsamato e posto in una bara in Egitto.

Jakob blir begravd

1 1 Mos 46:4. Då böjde Josef sig ner över sin fars ansikte och grät över honom och kysste honom. 2 Josef befallde läkarna han hade i sin tjänst att balsamera50:2balsameraNormal egyptisk gravsed. På så sätt bevarades Jakobs och Josefs (vers 26) kroppar för transport till Kanaans land. hans far. Och läkarna balsamerade Israel. 3 Det tog fyrtio dagar, så lång tid tar en balsamering. Och egyptierna sörjde honom i sjuttio dagar50:3sjuttio dagarFyrtio dagars balsameringstid och en sedvanlig sorgemånad (jfr 5 Mos 20:29, 34:8)..

4 När sorgedagarna efter honom var över sade Josef till faraos husfolk: "Om jag har funnit nåd för era ögon, ber jag er säga dessa ord till farao: 5 1 Mos 47:29f. Min far har tagit ed av mig och sagt: När jag är död, så begrav mig i den grav som jag grävt åt mig i Kanaans land. Låt mig därför resa och begrava min far och sedan komma tillbaka." 6 Farao svarade: "Res dit och begrav din far enligt den ed som han tog av dig."

7 Då reste Josef för att begrava sin far. Och faraos alla tjänare reste med honom, de äldste vid hans hov och alla de äldste i Egyptens land, 8 dessutom allt Josefs husfolk och hans bröder och hans fars husfolk. Bara sina små barn, sina får och sina kor lämnade de kvar i landet Goshen. 9 Både vagnar och ryttare reste tillsammans med honom, och det var en mycket stor skara.

10 När de kom till Goren-Haatad50:10Goren-HaatadBetyder "törnbuskens tröskplats". Tröskplatsen var en viktig mötesplats (jfr Rut 3, 1 Kung 22:10). på andra sidan Jordan höll de där en mycket stor och högtidlig dödsklagan, och han ordnade en sorgehögtid efter sin far i sju dagar. 11 När landets invånare kananeerna såg sorgehögtiden i Goren-Haatad sade de: "Här har egyptierna en stor sorgehögtid." Därför kallades platsen Abel-Misrajim50:11Abel-MisrajimBetyder "Egyptens sorgehögtid" eller "Egyptens bäck".. Den ligger på andra sidan Jordan.

12 Jakobs söner gjorde med honom som han hade befallt dem. 13 1 Mos 23:16f, Apg 7:16. De förde honom till Kanaans land och begravde honom i grottan vid fältet i Makpela, den mark som Abraham hade köpt till gravplats av hetiten Efron mitt emot Mamre.

14 När Josef hade begravt sin far, vände han tillbaka till Egypten med sina bröder och alla som följt med honom för att begrava hans far.

Bröderna ber Josef om förlåtelse

15 När Josefs bröder såg att deras far var död, sade de: "Tänk om Josef hyser agg mot oss och ger igen för allt det onda som vi gjort mot honom." 16 Därför sände de bud till Josef och lät säga: "Din far sade så här före sin död: 17 Så ska ni säga till Josef: Vi ber dig, förlåt dina bröder deras brott och synd, att de gjort så illa mot dig. Så förlåt nu den synd som din fars Guds tjänare har begått." Josef grät när han fick deras hälsning.

18 Sedan kom också hans bröder och föll ner för honom och sade: "Vi är dina slavar." 19 Men Josef sade till dem: "Var inte rädda. Skulle jag ta Guds plats? 20 Ni menade ont mot mig, men Gud har menat något gott genom det, för att bevara många människor vid liv. 21 Så var inte rädda. Jag ska sörja för er och era små barn." Och han tröstade dem och talade vänligt till dem.

Josef dör

22 Josef bodde kvar i Egypten med sin fars husfolk, och han blev hundratio år. 23 Josef fick se Efraims barn till tredje led. Även Manasses son Makirs barn lades i Josefs knä när de föddes50:23lades i Josefs knä när de föddesDvs räknades som hans (jfr 48:5)..

24 2 Mos 3:16f. Och Josef sade till sina bröder: "Jag dör, men Gud ska se till er och föra er från detta land till det land som han lovat med ed åt Abraham, Isak och Jakob." 25 2 Mos 13:19, Jos 24:32, Hebr 11:22. Och Josef tog ed av Israels söner och sade: "När Gud ser till er, för då mina ben härifrån50:25för då mina ben härifrånDetta uppfylldes vid uttåget (se 2 Mos 13:19).."

26 Josef dog när han var hundratio år50:26när han var hundratio årKanske 1798 f Kr. I egyptisk tanke en idealisk livslängd (medellivslängden var ca 50 år).. Och man balsamerade honom och lade honom i en kista i Egypten.