Gênesis 33

Riconciliazione di Giacobbe con Esaù

1 Giacobbe alzò gli occhi, guardò, ed ecco Esaù che veniva, avendo con sé quattrocento uomini. Allora divise i figli fra Lea, Rachele e le due serve. 2 Mise davanti le serve e i loro figli, poi Lea e i suoi figli, e in ultimo Rachele e Giuseppe. 3 Ed egli stesso passò davanti a loro, si inchinò fino a terra sette volte, finché si fu avvicinato a suo fratello. 4 Esaù gli corse incontro, lo abbracciò, gli si gettò al collo, e lo baciò e piansero. 5 Poi Esaù, alzando gli occhi, vide le donne e i suoi fanciulli, e disse: "Chi sono questi qui che hai con te?". Giacobbe rispose: "Sono i figli che Dio si è compiaciuto di dare al tuo servo". 6 Allora le serve si accostarono, esse e i loro figli, e si inchinarono. 7 Si accostarono anche Lea e i suoi figli, e si inchinarono. Poi si accostarono Giuseppe e Rachele, e si inchinarono. 8 Ed Esaù disse: "Che ne vuoi fare di tutta quella schiera che ho incontrato?". Giacobbe rispose: "È per trovare grazia agli occhi del mio signore". 9 Ed Esaù: "Io ne ho tanta di roba, fratello mio; tieni per te ciò che è tuo". 10 Ma Giacobbe disse: "No, ti prego; se ho trovato grazia agli occhi tuoi, accetta il dono dalla mia mano, perché io ho visto il tuo volto, come uno vede il volto di Dio, e tu mi hai fatto una gradevole accoglienza. 11 Accetta il mio dono che ti è stato recato; poiché Dio mi ha usato grande bontà, e io ho di tutto". E insistette tanto, che Esaù l’accettò. 12 Poi Esaù disse: "Partiamo, incamminiamoci, e io andrò davanti a te". 13 E Giacobbe rispose: "Il mio signore sa che i fanciulli sono di tenera età, e che ho con me delle pecore e delle vacche che allattano; se si forzassero per un giorno solo a camminare, le bestie morirebbero tutte. 14 Passi il mio signore davanti al suo servo; e io verrò piano piano, al passo del bestiame che mi precederà, e al passo dei fanciulli, finché arrivi presso il mio signore, a Seir". 15 Ed Esaù disse: "Permetti almeno che io lasci con te un po’ della gente che ho con me". Ma Giacobbe rispose: "E perché questo? Basta che io trovi grazia agli occhi del mio signore". 16 Così Esaù, in quel giorno stesso, rifece il cammino verso Seir.

Giacobbe si ferma a Succot e si accampa di fronte alla città di Sichem

17 Giacobbe partì alla volta di Succot, costruì una casa per sé, e fece delle capanne per il suo bestiame; e per questo quel luogo fu chiamato Succot. 18 Poi Giacobbe, tornando da Paddan-Aram, arrivò sano e salvo alla città di Sichem, nel paese di Canaan, e piantò le tende di fronte alla città. 19 E comprò dai figli di Camor, padre di Sichem, per cento pezzi di denaro, la parte del campo dove aveva piantato le sue tende. 20 Ed eresse lì un altare, e lo chiamò El-Eloè-Israel.

Jakob möter Esau

1 Jakob lyfte blicken och fick se Esau komma med fyrahundra man. Då fördelade han sina barn på Lea och Rakel och de båda slavinnorna. 2 Han lät slavinnorna med deras barn gå främst, Lea med hennes barn efter dem och Rakel med Josef sist. 3 Själv gick han framför dem och bugade sig sju gånger*33:3bugade sig sju gångerEn extraordinär ödmjukhet, t ex inför farao i Amarnabreven från 1300-talet f Kr. ner till jorden innan han kom fram till sin bror. 4 Men Esau sprang emot honom och tog honom i famn, föll honom om halsen och kysste honom. Och de grät.

5 *Ps 127:3. När Esau fick se kvinnorna och barnen sade han: "Vilka är de här som du har med dig?" Han svarade: "Det är barnen som Gud har gett din tjänare." 6 Då kom slavinnorna fram med sina barn och bugade sig. 7 Efter dem kom Lea fram med sina barn och bugade sig. Till sist kom Josef och Rakel fram och bugade sig.

8 Esau frågade: "Vad menade du med hela den skaran som jag mötte?" Han svarade: "Jag ville finna nåd för min herres ögon." 9 Men Esau sade: "Jag har nog. Behåll det du har, min bror." 10 "Nej, jag ber dig", svarade Jakob "om jag har funnit nåd för dina ögon så ta emot gåvan av mig, eftersom jag har fått se ditt ansikte. Det är som om jag såg Guds eget ansikte när du tar emot mig så vänligt. 11 Ta emot gåvan som skickades till dig, för Gud har varit nådig mot mig och jag har allt." Och han bad honom så enträget att Esau tog emot den.

12 Och Esau sade: "Nu bryter vi upp och drar vidare. Jag går framför dig." 13 Men Jakob svarade honom: "Min herre ser själv att barnen är små och att jag har får och kor med mig som ger di. Om man driver dem för hårt en enda dag så dör hela hjorden. 14 Därför ber jag min herre att gå före sin tjänare, så kommer jag efter i den takt som boskapen framför mig klarar av och som barnen orkar med, tills jag kommer till min herre i Seir." 15 Då sade Esau: "Låt mig lämna kvar en del av mitt folk hos dig." Men Jakob svarade: "Varför det? Låt mig bara finna nåd för min herres ögon."

16 Samma dag vände Esau tillbaka och tog vägen till Seir. 17 Men Jakob begav sig till Suckot*33:17SuckotBetyder "hyddor", en ort där floden Jabbok möter Jordan (jfr Dom 8:5f). och byggde sig där ett hus. Åt sin boskap gjorde han hyddor, och därför fick platsen namnet Suckot.

18 Och Jakob kom på sin färd från Paddan-Aram välbehållen till staden Shekem*33:18ShekemAbrahams första lägerplats i Kanaan (12:6), drygt 3 mil väster om Suckot. i Kanaans land och slog läger utanför staden. 19 *Jos 24:32, Apg 7:16. Den mark där han slog upp sitt tält köpte han för hundra kesitor*33:19kesitorEn okänd, urgammal värdeenhet. Septuaginta: "lamm". av sönerna till Hamor, Shekems far. 20 Och han byggde där ett altare och kallade det El-Elohe-Israel*33:20El-Elohe-IsraelBetyder "Israels Gud är Gud"..