Gênesis 29

Giacobbe presso Labano. Lea e Rachele

1 Poi Giacobbe si mise in cammino e andò nel paese degli Orientali. 2 Guardò, e vide un pozzo in un campo; ed ecco tre greggi di pecore, accovacciate lì vicino, perché a quel pozzo si abbeveravano le greggi; e la pietra sulla bocca del pozzo era grande. 3 Lì si radunavano tutte le greggi; i pastori rotolavano la pietra dalla bocca del pozzo, abbeveravano le pecore, poi rimettevano al posto la pietra sulla bocca del pozzo. 4 Giacobbe disse ai pastori: "Fratelli miei, di dove siete?". Essi risposero: "Siamo di Caran". 5 Ed egli disse loro: "Conoscete Labano, figlio di Naor?". Ed essi: "Lo conosciamo". 6 Egli disse: "Sta bene?", e quelli: "Sta bene; ed ecco Rachele, sua figlia, che viene con le pecore". 7 Ed egli disse: "Ecco, è ancora pieno giorno e non è tempo di radunare il bestiame; abbeverate le pecore e portatele al pascolo". 8 Quelli risposero: "Non possiamo, finché tutte le greggi siano radunate; allora si rotola la pietra dalla bocca del pozzo, e abbeveriamo le pecore". 9 Mentre egli parlava ancora con loro, giunse Rachele con le pecore di suo padre; poiché era lei a pascolarle. 10 Quando Giacobbe vide Rachele figlia di Labano, fratello di sua madre, e le pecore di Labano fratello di sua madre, si avvicinò, rotolò la pietra dalla bocca del pozzo, e abbeverò il gregge di Labano fratello di sua madre. 11 Allora Giacobbe baciò Rachele, alzò la voce, e pianse. 12 Giacobbe fece sapere a Rachele che era parente di suo padre, e che era figlio di Rebecca. E lei corse a dirlo a suo padre. 13 Appena Labano ebbe udito le notizie di Giacobbe figlio di sua sorella, gli corse incontro, l’abbracciò, lo baciò, e lo portò a casa sua. Giacobbe raccontò a Labano tutte queste cose; 14 e Labano gli disse: "Tu sei proprio mie ossa e mia carne!". Ed egli abitò con lui per un mese. 15 Poi Labano disse a Giacobbe: "Dovrai servirmi per nulla perché sei mio parente? Dimmi quale deve essere il tuo salario". 16 Ora Labano aveva due figlie: la maggiore si chiamava Lea, e la minore Rachele. 17 Lea aveva gli occhi delicati, ma Rachele era avvenente e di bell’aspetto. 18 Giacobbe amava Rachele, e disse a Labano: "Io ti servirò sette anni, per Rachele tua figlia minore". 19 Labano rispose: "È meglio che io la dia a te piuttosto che a un altro uomo; resta con me". 20 Giacobbe servì sette anni per Rachele; e gli sembrarono pochi giorni, per l’amore che le portava. 21 Poi Giacobbe disse a Labano: "Dammi mia moglie, poiché il mio tempo è compiuto, e io andrò da lei". 22 Allora Labano radunò tutta la gente del luogo e fece un convito. 23 Ma, la sera, prese sua figlia Lea e la condusse da Giacobbe, il quale si unì a lei. 24 Labano diede la sua serva Zilpa come serva per Lea, sua figlia. 25 L’indomani mattina, ecco che era Lea. Allora Giacobbe disse a Labano: "Che mi hai fatto? Non è per Rachele che io ti ho servito? Perché dunque mi hai ingannato?". 26 Labano rispose: "Non è usanza da noi dare la minore prima della maggiore. Finisci la settimana di questa; 27 e ti daremo anche l’altra, per il servizio che presterai da me altri sette anni". 28 Giacobbe fece così, e finì la settimana di quel matrimonio; poi Labano gli diede in moglie Rachele sua figlia. 29 E Labano diede la sua serva Bila come serva per Rachele, sua figlia. 30 Giacobbe si unì pure a Rachele, e amò Rachele più di Lea, e servì Labano altri sette anni.

I quattro figli di Lea: Ruben, Simeone, Levi e Giuda

31 L’Eterno, vedendo che Lea era odiata, la rese fertile; ma Rachele era sterile. 32 Lea concepì e partorì un figlio, che chiamò Ruben; perché disse: "L’Eterno ha visto la mia afflizione; e ora mio marito mi amerà". 33 Poi concepì di nuovo e partorì un figlio, e disse: "L’Eterno ha udito che io ero odiata, e perciò mi ha dato anche questo figlio". E lo chiamò Simeone. 34 E concepì di nuovo e partorì un figlio, e disse: "Questa volta, mio marito sarà ben unito a me, poiché gli ho partorito tre figli". Per questo fu chiamato Levi. 35 E concepì di nuovo e partorì un figlio, e disse: "Questa volta celebrerò l’Eterno". Perciò lo chiamò Giuda. E cessò di avere figli.

Jakob kommer till Laban

1 Sedan fortsatte Jakob sin färd till Österlandet. 2 *2 Mos 2:15f. Där fick han se en brunn på fältet, och vid den låg tre fårhjordar. Ur den brunnen brukade man nämligen ge hjordarna vatten. Stenen*29:2StenenGömde och skyddade vattenhålet, som var livsviktigt i ökenlandskapet. som låg över brunnens öppning var stor. 3 Därför brukade man först samla alla hjordarna där och sedan rulla bort stenen från öppningen till brunnen och ge fåren vatten. Därefter lade man tillbaka stenen på sin plats över brunnens öppning.

4 Jakob frågade männen: "Mina bröder, varifrån är ni?" De svarade: "Vi är från Harran." 5 *1 Mos 24:29. Då sade han till dem: "Känner ni Laban, Nahors son*29:5Nahors sonEgentligen sonson (22:20, 23, 24:29).?" "Honom känner vi", svarade de. 6 Han frågade dem vidare: "Är det väl med honom?" De svarade: "Ja, det är väl. Och där kommer hans dotter Rakel med fåren*29:6Rakel med fårenHebr. rachél betyder "fårtacka".." 7 Jakob sade: "Det är ju fortfarande full dag, det är inte tid än att samla in boskapen. Ge fåren vatten och för dem ut på bete igen." 8 Men de svarade: "Vi kan inte göra det förrän alla hjordarna har samlats och de har rullat bort stenen från brunnens öppning. Då ger vi fåren vatten."

9 Medan han talade med dem kom Rakel dit med sin fars får, för hon brukade vakta dem. 10 När Jakob fick se sin morbror Labans dotter Rakel komma med Labans får, gick han fram och rullade bort stenen från öppningen till brunnen och gav vatten åt sin morbror Labans får. 11 Och Jakob kysste Rakel*29:11kysste RakelSläktingar hälsades med en kindkyss (jfr 27:26, 29:13, Höga V 8:1, 1 Tess 5:26). och brast i gråt. 12 Han berättade för Rakel att han var hennes fars släkting och att han var Rebeckas son. Då sprang hon i väg och berättade det för sin far.

13 När Laban fick höra om sin systerson Jakob skyndade han sig emot honom, tog honom i famn och kysste honom och förde honom in i sitt hus. Jakob berättade för Laban allt som hade hänt honom. 14 Och Laban sade till honom: "Du är verkligen av samma kött och blod som jag!" Så stannade han hos honom en månad.

Jakob tar tjänst hos Laban

15 Laban sade till Jakob: "Du är ju min släkting. Ska du arbeta åt mig för ingenting? Säg mig vad du vill ha i lön." 16 Laban hade två döttrar. Den äldre hette Lea och den yngre Rakel. 17 Leas ögon var matta*29:17Leas ögon var mattaHebr. leá betyder "matt" (men på arabiska och akkadiska "ko"). Ordet för "matta" (rachót) kan också översättas "milda" eller "svaga"., men Rakel var välväxt och vacker att se på. 18 *Hos 12:12. Och Jakob älskade Rakel. Därför sade han: "Jag kan arbeta för dig i sju år*29:18arbeta åt dig i sju årEtt högt pris. Enligt de mesopotamiska Nuzitexterna från 1400-talet f Kr fick brudens familj normalt motsvarande tre-fyra årslöner i brudgåva. för Rakel, din yngre dotter." 19 Laban svarade: "Det är bättre att jag ger henne till dig än till någon annan. Stanna kvar hos mig." 20 Så arbetade Jakob i sju år för Rakel, men för honom var det bara som några dagar eftersom han älskade henne.

21 När tiden hade gått sade Jakob till Laban: "Ge mig min hustru, för nu är tiden inne. Låt mig gå in till henne." 22 Då samlade Laban allt folket på orten och ordnade en fest. 23 Men när kvällen kom tog han sin dotter Lea och förde henne till honom, och han gick in till henne. 24 Och Laban gav sin slavinna Silpa till tjänsteflicka åt sin dotter Lea.

25 På morgonen fick Jakob se att det var Lea. Då sade han till Laban: "Vad har du gjort mot mig? Var det inte för Rakel jag arbetade hos dig? Varför har du bedragit*29:25bedragitEn brud var beslöjad (24:65), och vid bröllop dracks ofta rikligt med vin (Joh 2:10), vilket kan ha bidragit till att Jakob inte kände igen Lea. mig?" 26 Laban svarade: "Här på vår ort brukar man inte ge bort den yngre*29:26inte ge bort den äldre före den yngreSeden, som skulle se till att samtliga döttrar blev gifta och försörjda, har gällt i området fram till våra dagar. före den äldre. 27 Fullfölj nu Leas bröllopsvecka*29:27bröllopsveckaEtt bröllop firades ofta i dagarna sju (jfr Dom 14:12 och skapelseveckan i 1 Mos 1).. Sedan ska vi ge dig den andra också mot att du arbetar åt mig i sju år till."

28 Jakob gick med på det och fullföljde hennes bröllopsvecka. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru. 29 Och Laban gav sin slavinna Bilha till tjänsteflicka åt sin dotter Rakel. 30 Så gick Jakob in till Rakel också, och han älskade Rakel mer än Lea.*29:30Rakel … LeaDeras namn används än i dag i judiska välsignelser för kvinnor (jfr Rut 4:11). Sedan arbetade han hos honom i sju år till.

Jakobs barn

31 Men när Herren såg att Lea inte var älskad, gjorde han henne fruktsam medan Rakel var ofruktsam. 32 Lea blev havande och födde en son som hon gav namnet Ruben*29:32RubenBetyder "se, en son" och liknar orden för "han har sett mitt lidande"., för hon sade: "Herren har sett mitt lidande. Nu kommer min man att älska mig."

33 Och hon blev havande igen och födde en son. Då sade hon: "Herren har hört att jag inte är älskad. Därför har han gett mig den också." Och hon gav honom namnet Simeon*29:33SimeonAnknyter till det hebreiska ordet för "höra"..

34 Sedan blev hon havande igen och födde en son. Då sade hon: "Nu ska äntligen min man hålla sig till mig. Jag har ju fött honom tre söner." Därför fick han heta Levi*29:34LeviAnknyter till det hebreiska ordet för "hålla sig till"..

35 Och hon blev havande igen och födde en son. Då sade hon: "Nu vill jag tacka Herren." Därför gav hon honom namnet Juda*29:35JudaAnknyter till det hebreiska ordet för "tacka".. Sedan slutade hon föda.