Gênesis 27

1 Quando Isacco era diventato vecchio e i suoi occhi indeboliti non ci vedevano più, chiamò Esaù, suo figlio maggiore, e gli disse: "Figlio mio!". 2 Egli rispose: "Eccomi!", e Isacco: "Ecco, io sono vecchio e non conosco il giorno della mia morte. 3 Prendi ora le tue armi, la tua faretra e il tuo arco, va’ fuori nei campi, prendimi un po’ di cacciagione, 4 e preparami una pietanza saporita di quelle che mi piacciono; portamela perché io la mangi e l’anima mia ti benedica prima che io muoia". 5 Ora Rebecca stava ad ascoltare, mentre Isacco parlava a Esaù suo figlio. Così Esaù se ne andò nei campi per cacciare della selvaggina e portarla a suo padre. 6 E Rebecca parlò a Giacobbe suo figlio, e gli disse: "Ecco, io ho udito tuo padre che parlava a Esaù tuo fratello, e gli diceva: 7 Portami un po’ di cacciagione e fammi una pietanza saporita perché io la mangi e ti benedica davanti all’Eterno, prima che io muoia. 8 Dunque, figlio mio, ubbidisci alla mia voce e fa’ quello che io ti comando. 9 Va’ ora al gregge e prendimi due buoni capretti; e io ne farò una pietanza saporita per tuo padre, di quelle che gli piacciono. 10 Tu la porterai a tuo padre, perché la mangi, e così ti benedica prima di morire". 11 Giacobbe disse a Rebecca sua madre: "Ecco, Esaù mio fratello è peloso, e io no. 12 Può darsi che mio padre mi tasti; sarò allora da lui considerato un ingannatore, e mi attirerò addosso una maledizione invece di una benedizione". 13 Allora sua madre gli rispose: "Questa maledizione ricada su di me, figlio mio! Ubbidisci pure alla mia voce e va’ a prendermi i capretti". 14 Egli dunque andò a prenderli e li portò a sua madre; e sua madre preparò una pietanza saporita, di quelle che piacevano a suo padre. 15 Poi Rebecca prese i più bei vestiti di Esaù suo figlio maggiore, che aveva in casa presso di sé, e li fece indossare a Giacobbe suo figlio minore; 16 e con le pelli dei capretti gli coprì le mani e il collo, che erano senza peli. 17 Poi mise in mano a Giacobbe suo figlio la pietanza saporita e il pane che aveva preparato. 18 Ed egli andò da suo padre e gli disse: "Padre mio!". Isacco rispose: "Eccomi; chi sei tu, figlio mio?". 19 Giacobbe disse a suo padre: "Sono Esaù, il tuo primogenito. Ho fatto come tu mi hai detto. Su, alzati, mettiti a sedere e mangia della mia cacciagione, affinché l’anima tua mi benedica". 20 E Isacco disse a suo figlio: "Come hai fatto a trovarne così presto, figlio mio?", e quello rispose: "Perché l’Eterno, il tuo Dio, l’ha fatta venire sulla mia strada". 21 Isacco disse a Giacobbe: "Avvicinati, figlio mio, in modo che io ti tasti, per sapere se sei proprio mio figlio Esaù, o no". 22 Giacobbe dunque si avvicinò a Isacco suo padre e appena lo tastò, disse: "La voce è la voce di Giacobbe; ma le mani sono le mani di Esaù". 23 E non lo riconobbe, perché le sue mani erano pelose come le mani di Esaù, suo fratello: e lo benedisse. E disse: 24 "Sei tu proprio mio figlio Esaù?". Egli rispose: "Sì". 25 E Isacco gli disse: "Servimi, così che io mangi della cacciagione di mio figlio e l’anima mia ti benedica". Così Giacobbe lo servì, e Isacco mangiò. Giacobbe gli portò anche del vino, ed egli bevve. 26 Poi Isacco suo padre gli disse: "Su, avvicinati e baciami, figlio mio". 27 Ed egli si avvicinò e lo baciò. E Isacco sentì l’odore dei suoi vestiti, e lo benedisse dicendo: "Ecco, l’odore di mio figlio è come l’odore di un campo, che l’Eterno ha benedetto. 28 Dio ti conceda della rugiada dei cieli e della fertilità della terra e abbondanza di frumento e di vino. 29 Ti servano i popoli, e le nazioni si inchinino davanti a te. Sii padrone dei tuoi fratelli, e i figli di tua madre si inchinino davanti a te. Maledetto sia chiunque ti maledice, benedetto sia chiunque ti benedice!". 30 E avvenne che, appena Isacco ebbe finito di benedire Giacobbe e Giacobbe se n’era appena andato dalla presenza d’Isacco suo padre, Esaù suo fratello giunse dalla sua caccia. 31 Anch’egli preparò una pietanza saporita, la portò a suo padre, e gli disse: "Si alzi mio padre, e mangi della caccia di suo figlio, affinché l’anima tua mi benedica". 32 E Isacco suo padre gli disse: "Chi sei tu?", ed egli rispose: "Sono Esaù, il tuo figlio primogenito". 33 Isacco fu preso da un tremito fortissimo, e disse: "E allora, chi è che ha preso della caccia e me l’ha portata? Io ho mangiato di tutto prima che tu venissi, e l’ho benedetto; e benedetto egli sarà". 34 Quando Esaù udì le parole di suo padre, emise un grido forte e amarissimo. Poi disse a suo padre: "Benedici anche me, padre mio!". 35 Isacco rispose: "Tuo fratello è venuto con l’inganno e ha preso la tua benedizione". 36 Ed Esaù: "Non è forse a ragione che egli è stato chiamato Giacobbe? Mi ha già ingannato due volte: mi tolse la mia primogenitura, ed ecco che ora mi ha tolto la mia benedizione". Poi aggiunse: "Non hai tu riservato qualche benedizione per me?". 37 Isacco rispose e disse a Esaù: "Ecco, io l’ho costituito tuo padrone, e gli ho dato tutti i suoi fratelli per servi, e l’ho provvisto di frumento e di vino; che potrei dunque fare per te, figlio mio?". 38 Allora Esaù disse a suo padre: "Non hai tu che questa benedizione, padre mio? Benedici anche me, o padre mio!". Esaù alzò la voce e pianse. 39 Isacco suo padre rispose e gli disse: "Ecco, la tua dimora sarà priva della fertilità della terra e della rugiada che scende dai cieli. 40 Tu vivrai della tua spada e sarai servo di tuo fratello; ma avverrà che, conducendo una vita errante, tu spezzerai il suo giogo dal tuo collo". 41 Ed Esaù iniziò a odiare Giacobbe a causa della benedizione data da suo padre; e disse in cuor suo: "I giorni del lutto di mio padre si avvicinano; allora ucciderò mio fratello Giacobbe". 42 Le parole di Esaù, suo figlio maggiore, furono riferite a Rebecca; e lei mandò a chiamare Giacobbe, suo figlio minore, e gli disse: "Ecco, Esaù, tuo fratello, vuole consolarsi a tuo riguardo, proponendosi di ucciderti. 43 Ebbene, figlio mio, ubbidisci alla mia voce: alzati, e fuggi a Caran da Labano mio fratello; 44 e trattieniti lì qualche tempo, finché la furia di tuo fratello sia passata, 45 finché l’ira di tuo fratello si sia stornata da te ed egli abbia dimenticato quello che tu gli hai fatto; e allora io ti farò ritornare di là. Perché dovrei essere io privata di voi due in uno stesso giorno?".

Isacco manda Giacobbe in Mesopotamia

46 Poi Rebecca disse a Isacco: "Io sono disgustata della vita a causa di queste figlie di Chet. Se Giacobbe prende in moglie, tra le figlie di Chet, tra le figlie del paese, una donna come quelle, a che mi giova la vita?".

Isak välsignar Jakob

1 När Isak hade blivit gammal och hans ögon var så svaga att han inte kunde se, kallade han till sig sin äldste son Esau och sade till honom: "Min son." Han svarade honom: "Jag är här." 2 Då sade han: "Jag är gammal och vet inte när jag ska dö. 3 Ta därför dina jaktredskap, ditt koger och din båge, och gå ut i markerna och skjut något vilt åt mig. 4 Laga sedan åt mig något gott som jag tycker om och bär in det till mig, så att jag får äta och sedan välsigna dig innan jag dör."

5 Rebecka hörde vad Isak sade till sin son Esau. När Esau gick ut i markerna för att skjuta något vilt att ta hem, 6 sade Rebecka till sin son Jakob: "Lyssna! Jag hörde din far säga till din bror Esau: 7 Skaffa något vilt och laga åt mig något gott som jag kan äta. Sedan ska jag välsigna dig inför Herren innan jag dör. 8 Hör nu på mig, min son, och gör som jag säger. 9 Gå till hjorden och hämta två fina killingar, så ska jag laga något gott av dem åt din far, något som han tycker om. 10 Den ska du bära in till din far så att han får äta den och sedan välsigna dig innan han dör."

11 *1 Mos 25:25. Men Jakob sade till sin mor Rebecka: "Min bror Esau är ju hårig, och jag är slät. 12 Tänk om far rör vid mig? Då blir jag en bedragare i hans ögon och drar förbannelse över mig i stället för välsignelse." 13 Men hans mor sade till honom: "Den förbannelsen får komma över mig, min son. Hör bara vad jag säger och gå och hämta killingarna åt mig."

14 Då gick han och hämtade dem och tog dem till sin mor, och hon lagade en god rätt som hans far tyckte om. 15 Sedan tog Rebecka fram sin äldste son Esaus högtidskläder, som hon hade inne hos sig, och satte dem på sin yngste son Jakob. 16 Med skinnen från killingarna täckte hon över hans händer och den bara delen av hans hals. 17 Sedan gav hon sin son Jakob den goda rätten och brödet som hon hade gjort i ordning.

18 Han gick in till sin far och sade: "Far." Han svarade: "Vad vill du? Vem är du, min son?" 19 Jakob sade till sin far: "Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du sade till mig. Sätt dig upp och ät av mitt vilt, så att du kan välsigna mig." 20 Men Isak sade till sin son: "Hur kunde du finna det så snart, min son?" Han svarade: "Herren din Gud sände det i min väg."

21 Då sade Isak till Jakob: "Kom hit, min son, och låt mig få röra vid dig och känna om du är min son Esau eller inte." 22 Jakob gick då fram till sin far Isak, och han rörde vid honom och sade: "Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus." 23 Han kände inte igen honom, för händerna var håriga som hans bror Esaus händer. Han tänkte nu välsigna honom, 24 men så frågade han: "Är du verkligen min son Esau?" Han svarade: "Ja." 25 Då sade han: "Bär hit maten, min son, så att jag kan äta av viltet och välsigna dig."

Jakob bar fram den till honom och han åt. Och han räckte honom vin och han drack. 26 Sedan sade hans far Isak till honom: "Kom hit och kyss mig, min son." 27 När han då gick fram och kysste honom, kände han lukten av hans kläder. Han välsignade honom och sade:

"Doften av min son

är som doften av en mark

som Herren har välsignat.

28 Gud ska ge dig av himlens dagg

och av jordens fruktbarhet,

säd och vin i riklig mängd.

29 *1 Mos 12:3, 25:23, 4 Mos 24:9, Ob v 10. Folk ska tjäna dig

och folkslag falla ner för dig.

Var en herre över dina bröder,

din mors söner

ska falla ner för dig.

Förbannad den som förbannar dig

och välsignad

den som välsignar dig!"

Esau ber om Isaks välsignelse

30 När Isak hade gett Jakob sin välsignelse och Jakob just hade gått ut från honom, kom hans bror Esau hem från jakten. 31 Också han lagade en god rätt och bar in den till sin far och sade: "Nu kan far sätta sig upp och äta av sin sons vilt och sedan välsigna honom." 32 Hans far Isak frågade honom: "Vem är du?" Han svarade: "Jag är Esau, din förstfödde."

33 Då blev Isak mycket förskräckt och sade: "Vem var då jägaren som kom med sitt vilt till mig? Jag åt av allt innan du kom och jag välsignade honom. Välsignad kommer han också att bli." 34 När Esau hörde vad hans far sade, ropade han högt och bittert: "Far, välsigna mig också!" 35 Men han svarade: "Din bror kom med svek och tog din välsignelse." 36 *1 Mos 25:31f. Då sade Esau: "Heter han inte Jakob!*27:36Heter han inte Jakob!Namnet betyder "bedrar" (jfr 25:26 med not). Och nu har han bedragit mig två gånger! Han tog min förstfödslorätt och nu tog han min välsignelse också."

Och han frågade: "Har du ingen välsignelse kvar för mig?" 37 Isak sade då till Esau: "Se, jag har satt honom till herre över dig och gett honom alla hans bröder till tjänare, och försett honom med säd och vin. Vad ska jag då göra för dig, min son?" 38 *Hebr 12:17. Esau sade till sin far: "Var det den enda välsignelse du hade, far? Välsigna mig också, far!" Och han började storgråta. 39 Då svarade hans far Isak honom:

"Se, fjärran från jordens fruktbarhet

ska din boning vara,

och utan dagg från himlen där ovan.

40 *2 Kung 8:20f. Av ditt svärd ska du leva

och din bror ska du tjäna.

Men när du blir rastlös*27:40blir rastlösAnnan översättning: "gör dig fri".

ska du slita hans ok*27:40okArbetssele av trä, en vanlig bild för underordning (jfr 1 Kung 12:4, Jes 9:4).

från din nacke."

Jakob flyr till Harran

41 Esau fylldes av hat mot Jakob på grund av välsignelsen som hans far hade gett Jakob. Han sade till sig själv: "Snart kommer tiden då vi ska sörja vår far. Då ska jag döda min bror Jakob."

42 När det berättades för Rebecka vad hennes äldre son Esau hade sagt, skickade hon efter sin yngre son Jakob och sade till honom: "Din bror Esau tänker hämnas på dig och döda dig. 43 *1 Mos 24:29. Så lyssna nu, min son, på mig! Fly till min bror Laban i Harran 44 och stanna hos honom en tid tills din brors vrede har lagt sig. 45 *1 Mos 9:6. När din bror inte är arg på dig längre och han har glömt vad du gjort mot honom, då ska jag skicka bud och hämta dig därifrån. Varför skulle jag mista er båda*27:45mista er bådaDen ene genom mord, den andre genom det påföljande straffet: döden (9:6) eller förvisning (4:12). Jfr 2 Sam 14:6f. på en och samma dag?"

46 *1 Mos 26:34f. Sedan sade Rebecka till Isak: "Jag är trött på livet på grund av de hetitiska kvinnorna*27:46de hetitiska kvinnornaT ex Esaus två hustrur (26:34). Blandäktenskap med hedningar var ett hot mot tron på Abrahams Gud (24:3, 28:6, 2 Mos 34:16, 4 Mos 25, 5 Mos 7:3f).. Om Jakob tar sig en hustru bland landets kvinnor, en hetitiska som dessa, vad ska jag då leva för?"