1 Migliore è un boccon di pane secco, con quiete, Che una casa piena di animali ammazzati, con rissa
2 Il servitore intendente signoreggerà sopra il figliuolo che reca vituperio, E spartirà l’eredità tra i fratelli
3 La coppella è per l’argento, e il fornello per l’oro; Ma il Signore prova i cuori
4 L’uomo maligno presta gli orecchi alle labbra inique; E l’ingannatore ascolta la lingua maliziosa
5 Chi beffa il povero fa onta a colui che l’ha fatto; Chi si rallegra della calamità altrui non resterà impunito
6 I figliuoli de’ figliuoli son la corona de’ vecchi; E i padri son la gloria de’ figliuoli
7 Il parlar magnifico non è decevole all’uomo da nulla; Quanto meno al principe il labbro falso!
8 Il presente è, appo chi è dato a ricever presenti, una gioia graziosa; Dovunque si volge produce effetto
9 Chi copre il fallo procaccia amicizia; Ma chi lo ridice disunisce gli amici
10 La riprensione scende più addentro nell’uomo intendente, Che cento percosse date allo stolto
11 Il malvagio non cerca altro che ribellione; Ma l’angelo crudele sarà mandato contro a lui
12 Scontrisi pure in un uomo un’orsa, a cui sieno stati tolti i suoi figli, Anzi che un pazzo nella sua pazzia
13 Il male non si dipartirà giammai dalla casa Di chi rende il mal per lo bene
14 Chi comincia la contesa è come chi dà apritura alle acque; Però avanti che si venga alle contumelie, lascia la questione
15 Chi assolve il reo, e chi condanna il giusto, Sono amendue ugualmente abbominevoli al Signore
16 A che serve il prezzo in mano allo stolto, Da comperar sapienza, poichè egli non ha alcun senno?
17 L’amico ama in ogni tempo, E il fratello nasce per l’afflizione
18 L’uomo scemo di senno tocca la mano, E fa sicurtà al suo prossimo
19 Chi ama contesa ama misfatto; Chi alza la sua porta cerca ruina
20 L’uomo perverso di cuore non troverà il bene; E l’uomo stravolto nel suo parlare caderà nel male
21 Chi genera un pazzo lo genera a suo cordoglio; E il padre dello stolto non si rallegrerà
22 Il cuore allegro giova, come una medicina; Ma lo spirito afflitto secca le ossa
23 L’empio prende il presente dal seno, Per pervertir le vie del giudicio
24 La sapienza è nel cospetto dell’intendente; Ma gli occhi dello stolto riguardano alle estremità della terra
25 Il figliuolo stolto è sdegno a suo padre, Ed amaritudine a colei che l’ha partorito
26 Egli non è bene di condannare il giusto, non pure ad ammenda, Nè che i principi battano alcuno per dirittura
27 Chi rattiene i suoi detti è dotato di conoscimento; E chi è di spirito riservato è uomo intendente.
28 Lo stolto stesso è reputato savio, quando si tace; E prudente, quando tiene le labbra chiuse
1 Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.
2 En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.
3 Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.
4 En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.
5 Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.
6 De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.
7 Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.
8 En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.
9 Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.
10 En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.
11 Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.
12 Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.
13 Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.
14 Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.
15 Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.
16 Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.
17 En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.
18 En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.
19 Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.
20 Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.
21 Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.
22 Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.
23 Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.
24 Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.
25 En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.
26 Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.
27 Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.
28 Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.