1 Figliuol mio, non dimenticare il mio insegnamento; E il cuor tuo guardi i miei comandamenti;

2 Perchè ti aggiungeranno lunghezza di giorni, Ed anni di vita, e prosperità.

3 Benignità e verità non ti abbandoneranno; Legateli in su la gola, scrivili in su la tavola del tuo cuore;

4 E tu troverai grazia e buon senno Appo Iddio, ed appo gli uomini.

5 Confidati nel Signore con tutto il tuo cuore; E non appoggiarti in su la tua prudenza.

6 Riconoscilo in tutte le tue vie, Ed egli addirizzerà i tuoi sentieri

7 Non reputarti savio appo te stesso; Temi il Signore, e ritratti dal male.

8 Ciò sarà una medicina al tuo bellico, Ed un inaffiamento alle tue ossa.

9 Onora il Signore con le tue facoltà, E con le primizie d’ogni tua rendita;

10 Ed i tuoi granai saran ripieni di beni in ogni abbondanza, E le tue tigne traboccheranno di mosto.

11 Figliuol mio, non disdegnar la correzione del Signore; E non ti rincresca il suo gastigamento;

12 Perciocchè il Signore gastiga chi egli ama; Anzi come un padre il figliuolo ch’egli gradisce

13 Beato l’uomo che ha trovata sapienza, E l’uomo che ha ottenuto intendimento.

14 Perciocchè il traffico di essa è migliore che il traffico dell’argento, E la sua rendita è migliore che l’oro.

15 Ella è più preziosa che le perle; E tutto ciò che tu hai di più caro non la pareggia.

16 Lunghezza di giorni è alla sua destra; Ricchezza e gloria alla sua sinistra.

17 Le sue vie son vie dilettevoli, E tutti i suoi sentieri sono pace.

18 Ella è un albero di vita a quelli che si appigliano ad essa; E beati coloro che la ritengono.

19 Il Signore ha fondata la terra con sapienza; Egli ha stabiliti i cieli con intendimento.

20 Per lo suo conoscimento gli abissi furono fessi, E l’aria stilla la rugiada

21 Figliuol mio, non dipartansi giammai queste cose dagli occhi tuoi; Guarda la ragione e l’avvedimento;

22 E quelle saranno vita all’anima tua, E grazia alla tua gola.

23 Allora camminerai sicuramente per la tua via, Ed il tuo piè non incapperà.

24 Quando tu giacerai, non avrai spavento; E quando tu ti riposerai, il tuo sonno sarà dolce.

25 Tu non temerai di subito spavento, Nè della ruina degli empi, quando ella avverrà.

26 Perciocchè il Signore sarà al tuo fianco, E guarderà il tuo piè, che non sia preso

27 Non negare il bene a quelli a cui è dovuto, Quando è in tuo potere di farlo.

28 Non dire al tuo prossimo: Va’, e torna, E domani te lo darò, se tu l’hai appo te.

29 Non macchinare alcun male contro al tuo prossimo Che abita in sicurtà teco.

30 Non litigar con alcuno senza cagione, S’egli non ti ha fatto alcun torto.

31 Non portare invidia all’uomo violento, E non eleggere alcuna delle sue vie.

32 Perciocchè l’uomo perverso è cosa abbominevole al Signore; Ma egli comunica il suo consiglio con gli uomini diritti.

33 La maledizione del Signore è nella casa dell’empio; Ma egli benedirà la stanza de’ giusti.

34 Se egli schernisce gli schernitori, Dà altresì grazia agli umili.

35 I savi possederanno la gloria; Ma gli stolti se ne portano ignominia

1 Min son, förgät icke min undervisning, och låt ditt hjärta bevara mina bud.

2 Ty långt liv och många levnadsår och frid, mer och mer, skola de bereda dig.

3 Låt godhet och sanning ej vika ifrån dig; bind dem omkring din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla;

4 så skall du finna nåd och få gott förstånd, i Guds och i människors ögon.

5 Förtrösta på HERREN av allt ditt hjärta, och förlita dig icke på ditt förstånd.

6 På alla dina vägar må du akta på honom, så skall han göra dina stigar jämna.

7 Håll dig icke själv för vis; frukta HERREN, och fly det onda.

8 Det skall vara ett hälsomedel för din kropp och en vederkvickelse för benen däri.

9 Ära HERREN med dina ägodelar! och med förstlingen av all din gröda,

10 så skola dina lador fyllas med ymnighet, och av vinmust skola dina pressar flöda över.

11 Min son, förkasta icke HERRENS tuktan, och förargas icke, när du agas av honom.

12 Ty den HERREN älskar, den agar han, likasom en fader sin son, som han har kär.

13 Säll är den människa som har funnit visheten, den människa som undfår förstånd.

14 Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver, och den vinning hon giver är bättre än guld.

15 Dyrbarare är hon än pärlor; allt vad härligt du äger går ej upp emot henne.

16 Långt liv bär hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära.

17 Hennes vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro trygga.

18 Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt, och sälla må de prisa, som hålla henne kvar.

19 Genom vishet har HERREN lagt jordens grund, himmelen har han berett med förstånd.

20 Genom hans insikt bröto djupens vatten fram, och genom den låta skyarna dagg drypa ned.

21 Min son, låt detta icke vika ifrån dina ögon, tag klokhet och eftertänksamhet i akt;

22 så skola de lända din själ till liv bliva ett smycke för din hals.

23 Då skall du vandra din väg fram i trygghet, och din fot skall du då icke stöta.

24 När du lägger dig, skall intet förskräcka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova sött.

25 Du behöver då ej frukta för plötslig skräck, ej för ovädret, när det kommer över de ogudaktiga.

26 Ty HERREN skall då vara ditt hopp, och han skall bevara din fot för snaran.

27 Neka icke den behövande din hjälp, är det står i din makt att giva den.

28 Säg icke till din nästa: »Gå din väg och kom igen; i morgon vill jag giva dig», fastän du kunde strax.

29 Stämpla intet ont mot din nästa, när han menar sig bo trygg i din närhet.

30 Tvista icke med någon utan sak, då han icke har gjort dig något ont.

31 Avundas icke den orättrådige, och finn ej behag i någon av hans vägar.

32 Ty en styggelse för HERREN är den vrånge, men med de redliga har han sin umgängelse.

33 HERRENS förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas boning välsignar han.

34 Har han att skaffa med bespottare, så bespottar också han; men de ödmjuka giver han nåd.

35 De visa få ära till arvedel, men dårarna få uppbära skam.