1 La fama è più a pregiare che grandi ricchezze; E la buona grazia più che argento, e che oro

2 Il ricco e il povero si scontrano l’un l’altro; Il Signore è quello che li ha fatti tutti

3 L’uomo avveduto vede il male, e si nasconde; Ma gli scempi passano oltre, e ne portano pena

4 Il premio della mansuetudine e del timor del Signore È ricchezze, e gloria, e vita

5 Spine e lacci son nella via dell’uomo perverso; Chi guarda l’anima sua sarà lungi da queste cose

6 Ammaestra il fanciullo, secondo la via ch’egli ha da tenere; Egli non si dipartirà da essa, non pur quando sarà diventato vecchio

7 Il ricco signoreggia sopra i poveri; E chi prende in prestanza è servo del prestatore

8 Chi semina iniquità mieterà vanità; E la verga della sua indegnazione verrà meno

9 L’uomo che è d’occhio benigno sarà benedetto; Perciocchè egli ha dato del suo pane al povero

10 Caccia lo schernitore, e le contese usciranno fuori; E le liti, ed i vituperi cesseranno

11 Chi ama la purità del cuore Avrà il re per amico, per la grazia delle sue labbra

12 Gli occhi del Signore guardano l’uomo dotato di conoscimento; Ma egli sovverte i fatti del disleale

13 Il pigro dice: Il leone è fuori; Io sarei ucciso per le campagne

14 La bocca delle donne straniere è una fossa profonda; Colui contro a cui il Signore è indegnato vi caderà dentro

15 La follia è attaccata al cuor del fanciullo; La verga della correzione la dilungherà da lui

16 Chi fa torto al povero, per accrescere il suo, E chi dona al ricco, di certo caderà in inopia

17 INCHINA il tuo orecchio, ed ascolta le parole de’ Savi, E reca il tuo cuore alla dottrina.

18 Perciocchè ti sarà cosa soave, se tu le guardi nel tuo cuore, E se tutte insieme sono adattate in su le tue labbra.

19 Io te le ho pur fatte assapere, Acciocchè la tua confidanza sia nel Signore.

20 Non ti ho io scritto cose eccellenti In consigli e in dottrina?

21 Per farti conoscere la certezza delle parole di verità; Acciocchè tu possa rispondere parole di verità a quelli che ti manderanno

22 Non predare il povero, perchè egli è povero; E non oppressar l’afflitto nella porta;

23 Perciocchè il Signore difenderà la causa loro, Ed involerà l’anima di coloro che li avranno involati

24 Non accompagnarti con l’uomo collerico; E non andar con l’uomo iracondo;

25 Che talora tu non impari i suoi costumi, E non prenda un laccio all’anima tua

26 Non esser di quelli che percuotono nella palma della mano, Nè di quelli che fanno sicurtà per debiti.

27 Per qual cagione, se tu non avessi da pagare, Ti si torrebbe egli il letto di sotto?

28 Non rimuovere il termine antico, Che i tuoi padri hanno posto

29 Hai tu mai veduto un uomo spedito nelle sue faccende? Un tale comparirà nel cospetto del re, E non comparirà davanti a gente bassa

1 Ett gott namn är mer värt än stor rikedom, ett gott anseende är bättre än silver och guld.

2 Rik och fattig få leva jämte varandra; HERREN har gjort dem båda.

3 Den kloke ser faran och söker skydd; men de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.

4 Ödmjukhet har sin lön i HERRENS fruktan, i rikedom, ära och liv.

5 Törnen och snaror ligga på den vrånges väg; den som vill bevara sitt liv håller sig fjärran ifrån dem.

6 Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.

7 Den rike råder över de fattiga, och låntagaren bliver långivarens träl.

8 Den som sår vad orätt är, han får skörda fördärv, och hans övermods ris får en ände.

9 Den som unnar andra gott, han varder välsignad, ty han giver av sitt bröd åt den arme.

10 Driv ut bespottaren, så upphör trätan, och tvist och smädelse få en ände.

11 Den som älskar hjärtats renhet, den vilkens läppar tala ljuvligt, hans vän är konungen.

12 HERRENS ögon bevara den förståndige; därför omstörtar han den trolöses planer.

13 Den late säger: »Ett lejon är på gatan; därute på torget kunde jag bliva dräpt.»

14 En trolös kvinnas mun är en djup grop; den som har träffats av HERRENS vrede, han faller däri.

15 Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.

16 Den som förtrycker den arme bereder honom vinning men den som giver åt den rike vållar honom allenast förlust. ----

17 Böj ditt öra härtill, och hör de vises ord, och lägg mina lärdomar på hjärtat.

18 Ty det bliver dig ljuvligt, om du bevarar dem i ditt innersta; må de alla ligga redo på dina läppar.

19 För att du skall sätta din förtröstan till HERREN, undervisar jag i dag just dig.

20 Ja, redan förut har jag ju skrivit regler för dig och meddelat dig råd och insikt,

21 för att lära dig tillförlitliga sanningsord, så att du rätt kan svara den som har sänt dig åstad.

22 Plundra icke den arme, därför att han är arm, och förtrampa icke den fattige porten.

23 Ty HERREN skall utföra deras sak, och dem som röva från dem skall han beröva livet.

24 Giv dig icke i sällskap med den som lätt vredgas eller i lag med en snarsticken man,

25 på det att du icke må lära dig hans vägar och bereda en snara för ditt liv.

26 Var icke en av dem som giva handslag, en av dem som gå i borgen för lån.

27 Icke vill du att man skall taga ifrån dig sängen där du ligger, om du icke har något att betala med?

28 Flytta icke ett gammalt råmärke, ett sådant som dina fäder hava satt upp.

29 Ser du en man som är väl förfaren i sin syssla, hans plats är att tjäna konungar; icke må han tjäna ringa män.