1 I te toru o ngā tau o te kīngitanga o Kīngi Perehatara ka puta mai he kite ki ahau, arā ki ahau, ki a Raniera, i muri i tērā i puta rā ki ahau i te tīmatanga. 2 I kite moemoeā ahau, nā, i tōku kitenga, i Huhana ahau, i te kāinga kīngi, i tērā i te kāwanatanga o Erama. Nā, ka kite moemoeā ahau, ā, i te taha ahau o te awa o Urai. 3 Nā, ko te marangatanga ake o ōku kanohi, ka kite ahau. Nā, ko tētahi hipi toa e tū ana i te ritenga o te awa, e rua ōna haona, roa noa atu ngā haona ki runga, kei runga atu ia tētahi i tētahi. Nā, ko tērā i pūrero rā, nō muri rawa i puta ai. 4 I kite anō ahau i te hipi toa e āki ana whaka te hauāuru, whaka te raki, whaka te tonga; ā, kore noa iho tētahi kararehe i tū ki tōna aroaro, kāhore hoki he tangata hei whakaora i roto i tōna ringa. Heoi, mahia ana e ia tāna i pai ai, ā, nui haere ana ia.

5 Nā, i ahau e whakaaroaro ana, nā, ko te putanga mai o tētahi koati toa i te hauāuru, i te mata o te whenua katoa, kīhai anō ia i pā ki te whenua. Ā, he haona tō te koati i waenganui i ōna kanohi, he mea e whakamaua e te titiro. 6 Nā, ka haere mai ia ki te hipi toa e rua nei ōna haona, i kitea atu rā e ahau e tū ana i te ritenga o te awa, rere atu ana ki a ia, me te weriweri katoa o tōna kaha. 7 I kite anō ahau i a ia e whakatata ana ki te hipi toa, riri tonu ki a ia, patua iho e ia te hipi toa, whatia ana e ia ōna haona e rua, kāhore hoki he kaha o te hipi toa ki te tū ki tōna aroaro. Kei te turaki ia i a ia ki te whenua, takatakahia ana ia e ia; kāhore hoki he kaiwhakaora mō te hipi toa i roto i tōna ringa. 8 Nā, kua nui noa atu te koati toa, kua kaha, nā, ka whati te haona nui, ā, e whā ngā mea e whakamaua atu e te titiro i puta ake i tōna tūranga, he mea e anga ana ki ngā hau e whā o te rangi.

9 Nā, kua puta ake i roto i tētahi o ērā tētahi haona iti; kua nui noa atu whaka te tonga, whaka te rāwhiti, whaka te whenua āhuareka. 10 I nui haere anō ā tae tonu ki te ope o te rangi, whakatakā ana e ia ki te whenua ētahi o te ope, o ngā whetū hoki, takatakahia ana e ia. 11 Āe rā, i tae anō tāna whakanui i a ia ki te rangatira o te ope, whakakorea iho e ia i a ia te patunga tapu, te mea tūturu, turakina iho tōna wāhi tapu. 12 I hōmai anō te ope ki a ia me te patunga tapu tūturu, nā te kino hoki, nā, turakina iho e ia te pono ki te whenua; ā, mahi ana, kake ana.

13 Kātahi ka rongo ahau i tētahi anahera tapu e kōrero ana, ā, ka mea tētahi atu anahera tapu ki tērā i kōrero rā, "Kia pēhea te roa o te kitenga mō te patunga tapu tūturu, mō te hē whakangaro e tukua ai te wāhi tapu me te ope kia takatakahia?"

14 Nā, ka mea ia ki ahau, "Kia taka ngā ahiahi me ngā ata e rua mano e toru rau, ko reira te wāhi tapu purea ai."

15 Nā, ka kite ahau, a Raniera, i taua kite; ka rapua e ahau te tikanga, nā, me te mea he āhua tangata e tū ana i tōku aroaro. 16 I rongo anō ahau i te reo tangata i te takiwā o ngā tahatika o Urai e karanga ana, e mea ana, "E Kapariera, kia mōhio te tangata nei ki te tikanga o te kite."

17 Heoi, ka haere mai tērā ki te wāhi i tū ai ahau; ā, i tōna taenga mai ka wehi ahau, tāpapa ana ahau. Nā, ka mea ia ki ahau, "Kia mōhio koe, e te tama a te tangata. Mō ngā wā hoki o te mutunga te kite rā."

18 Nā, i a ia e kōrero ana ki ahau, ka riro ahau i te moe, he moe reka me tōku mata e anga ana ki te whenua. Otiia, i pā ia ki ahau, ā, whakatūria ana ahau ki runga.

19 Nā, ka mea ia, "Nanā, ka meinga e ahau kia mōhio koe ki ngā mea e puta mai i te mutunga o te riri. Nō te wā hoki tērā i whakaritea o te mutunga. 20 Ko te hipi toa i kitea rā e koe i ngā haona e rua, ko ngā kīngi ērā o Meria, o Pahia. 21 Ko te koati toa pūhuruhuru, ko te kīngi tērā o Kariki; ā, ko te haona nui i waenganui i ōna kanohi, ko te kīngi tuatahi tērā. 22 Nā, mō te mea i whati rā, i puta ake rā e whā ki tōna tūranga, tērā e ara ake e whā ngā kīngitanga i roto i te iwi, e kore ia e rite te kaha ki tōna.

23 "Nā, i te mutunga o tō rātou kīngitanga, i te mea ka tae tā ngā poka kē ki te tutukitanga, ka ara ake he kīngi he kanohi hīnana tōna, e mātau ana ki ngā kupu ngaro. 24 Ā tērā e nui tōna kaha, otiia ehara i te mea nā tōna kaha ake. He hanga whakamīharo tāna whakangaro; ka kake anō ia, ka mahi i tāna e pai ai, ka whakangaro i ngā tāngata nunui rātou ko te iwi tapu. 25 Mā tāna ngārahu mōhio anō ka meinga ai e ia te tinihanga o tōna ringa kia kake; ka whakanui anō ia i a ia i roto i tōna ngākau, he tokomaha hoki e ngaro i a ia i runga i tō rātou noho warea; ka whakatika anō ia ki te rangatira o ngā rangatira. Otiia, ka wāwāhia ia, ehara anō i te mea nā te ringa.

26 "Nā, ko te kite o ngā ahiahi, o ngā ata, ko tērā i kōrerotia rā, pono tonu. Engari, kopia atu e koe te kite; he mea hoki ia mō ngā rā maha kei te haere mai."

27 Nā, kua iwikore noa iho ahau, a Raniera, he maha ngā rā ōku e mate ana; muri iho ka maranga ahau, ā, mahia ana e ahau te mahi a te kīngi. Mīharo tonu anō ki taua kite, kīhai ia i mātauria e tētahi.

1 *Dan 7:1f. I kung Belshassars tredje regeringsår*8:1Belshassars tredje regeringsårÅr 551 f Kr. såg jag, Daniel, en syn efter den jag först hade sett. 2 I synen såg jag att jag var i Susas borg*8:2I synen såg jag att jag var i Susas borgAnnan översättning: "I synen såg jag – jag var då i Susas borg". Susa låg 30 mil öster om Babel och blev längre fram en av perserrikets huvudstäder (Neh 1:1f, Est 1:2f). i provinsen Elam. I synen såg jag att jag var vid floden Ulai.

3 När jag såg upp fick jag se en bagge med två horn stå framför floden. Båda hornen var höga, men det ena var högre än det andra, och det som var högre sköt upp sist. 4 Jag såg baggen stånga mot väster, norr och söder, och inget djur kunde stå emot honom och ingen kunde rädda någon ur hans våld. Han gjorde som han ville och blev mäktig.

5 Jag funderade över detta, och se, då kom en bock västerifrån. Han gick fram över hela jorden utan att röra vid marken, och han hade ett väldigt horn i pannan. 6 Han närmade sig baggen med de båda hornen som jag hade sett stå framför floden, och han rusade emot honom i stort raseri. 7 Jag såg honom komma ända inpå baggen och rasande störta sig över honom, och han stångade baggen och krossade hans båda horn så att baggen inte hade någon kraft att stå emot honom. Sedan slog han honom till marken och trampade på honom. Det fanns ingen som kunde rädda baggen ur hans våld.

8 *2 Krön 26:16, Dan 11:4. Bocken blev mycket mäktig. Men när han var som starkast, brast det stora hornet och fyra andra stora horn kom upp i dess ställe, riktade åt himlens fyra väderstreck.

9 *Jer 3:19, Hes 20:6, 15, Dan 11:16, 41. Från ett av dem sköt det ut ett nytt litet horn, som växte kraftigt mot söder och öster och mot det härliga landet*8:9det härliga landetIsrael (jfr 11:41).. 10 *Job 20:6f, Jes 14:13. Det växte ända upp till himlens här och kastade ner en del av hären och av stjärnorna till jorden och trampade på dem. 11 *4 Mos 28:3f. Det förhävde sig till och med mot härens furste och tog ifrån honom det dagliga offret*8:11tog ifrån honom det dagliga offretDen grekiske kungen Antiokus IV Epifanes avskaffade brännoffren (4 Mos 28:3) i Jerusalems tempel någon gång under året 168 f Kr (1 Mack 1:44f)., och platsen där hans helgedom stod revs ner. 12 Tillsammans med det dagliga offret blev en härskara utlämnad på grund av avfallet. Och hornet slog sanningen till jorden och hade framgång i vad det gjorde.

13 Sedan hörde jag en av de heliga tala, och en annan helig frågade den som talade: "Hur lång tid avser synen om det dagliga offret och det förödande avfallet som gör att både helgedom och härskara förtrampas?" 14 Då svarade han mig: "Tvåtusentrehundra kvällar och morgnar*8:14Tvåtusentrehundra kvällar och morgnar2300 missade offertillfällen eller 1150 dagar, alltså tre år och två månader. Templet återinvigdes av mackabeerna i december 165 f Kr (1 Mack 4:52).. Sedan ska helgedomen renas och återställas."

15 När jag, Daniel, hade sett denna syn och försökte förstå den, fick jag se en gestalt som såg ut som en man stå framför mig. 16 Och mitt över Ulai hörde jag rösten av en människa som ropade: "Gabriel!*8:16GabrielBetyder "Guds hjälte", ärkeängel som senare frambar budskapet om Jesu födelse till Maria (Luk 1:26). Tyd synen för honom."

17 Då kom han nära platsen där jag stod. Men jag blev förskräckt när han kom, och jag föll ner på mitt ansikte. Han sade till mig: "Du människobarn, du bör förstå att synen syftar på den sista tiden." 18 *Dan 10:9f, 16f. Medan han talade med mig sjönk jag bedövad ner med mitt ansikte mot jorden. Men han rörde vid mig och reste mig upp igen.

19 Sedan sade han: "Jag ska låta dig veta vad som ska ske vid slutet av vreden, för det syftar på den sista tiden. 20 Baggen som du såg, han med de två hornen, är Mediens och Persiens kungar. 21 Men den raggiga bocken är Greklands*8:21GreklandHebr. Javán, jfr Jonien (även i 10:20, 11:2). Grekerna fick världsvälde genom Alexander den store (336-323 f Kr), som besegrade perserriket (baggen). Vid toppen av sin makt avled han 323 f Kr, varpå hans rike splittrades i fyra delar (vers 22). kung, och det stora hornet mellan hans ögon är den förste kungen.

22 Men att det brast och att fyra andra uppstod i stället, det betyder att fyra riken ska uppstå av hans folk, men inte med samma kraft som hans.

23 Vid slutet av deras välde, när syndarna har fyllt sitt mått, ska det uppstå en fräck och listig kung. 24 Han ska bli stor i kraft, men inte genom egen styrka. Han ska orsaka ett fruktansvärt fördärv och lyckas med det han gör. Han ska fördärva mäktiga män och även det heliga folket. 25 Genom sin list ska han lyckas med sitt svek. Han ska se sig själv som överlägsen och fördärva många mitt i deras trygghet. Ja, han ska resa sig mot furstarnas Furste, men han ska krossas utan hjälp av människohand. 26 Synen om kvällar och morgnar som här har förkunnats är sann. Men du ska gömma synen, för den syftar på en avlägsen framtid."

27 Men jag, Daniel, blev kraftlös och låg sjuk en tid. Sedan steg jag upp och utförde min tjänst hos kungen. Jag var förstummad av synen, men ingen förstod den.