1 Aber die Hungersnot drückte das Land. 2 Und als sie alles Korn aufgezehrt hatten, das sie aus Ägypten hergebracht, sprach ihr Vater zu ihnen: Geht und kauft uns wieder ein wenig Getreide zur Speise! 3 Aber Juda antwortete und sprach zu ihm: Der Mann hat uns ernstlich bezeugt und gesagt: Ihr sollt mein Angesicht nicht sehen, es sei denn euer Bruder mit euch! 4 Sendest du nun unsern Bruder mit uns, so wollen wir hinabziehen und dir Getreide zur Speise kaufen. 5 Lässest du ihn aber nicht gehen, so reisen wir nicht hinab; denn der Mann hat zu uns gesagt: Ihr sollt mein Angesicht nicht sehen, es sei denn euer Bruder mit euch! 6 Da sprach Israel: Warum habt ihr mir das zuleid getan, daß ihr dem Mann verrietet, daß ihr noch einen Bruder habt? 7 Sie sprachen: Der Mann forschte so genau nach uns und unsrer Verwandtschaft und sprach: Lebt euer Vater noch? Habt ihr noch einen Bruder? Da gaben wir ihm Auskunft, wie es sich verhielte. Konnten wir denn wissen, daß er sagen würde: Bringt euren Bruder herab? 8 Und Juda sprach zu seinem Vater Israel: Gib mir den Knaben mit, so wollen wir uns auf den Weg machen, daß wir leben und nicht sterben, wir und du und unsre Kinder! 9 Ich will für ihn bürgen, von meiner Hand sollst du ihn fordern; wenn ich ihn dir nicht wiederbringe und ihn vor dein Angesicht stelle, so habe ich mein ganzes Leben verwirkt vor dir. 10 Wenn wir nicht gezögert hätten, so wären wir jetzt schon zum zweitenmal zurück! 11 Da sprach ihr Vater Israel zu ihnen: Muß es denn doch sein, so macht es so: Nehmt in eure Säcke von den berühmtesten Erzeugnissen des Landes und bringt sie dem Mann zum Geschenk: ein wenig Balsam, ein wenig Honig, Tragakanth und Ladanum, Pistazien und Mandeln. 12 Nehmt auch den doppelten Betrag Geld in eure Hände und erstattet das zurückerhaltene Geld, das oben in euren Säcken war, eigenhändig wieder; vielleicht ist da ein Irrtum geschehen. 13 Und nehmt euren Bruder mit, macht euch auf und kehrt zu dem Manne zurück. 14 Und der allmächtige Gott gebe euch Barmherzigkeit vor dem Manne, daß er euch euren andern Bruder wieder mitgebe und Benjamin! Ich aber, wenn ich doch der Kinder beraubt sein soll, so sei ich ihrer beraubt! 15 Da nahmen die Männer das Geschenk und doppelt soviel Geld in ihre Hand, und auch Benjamin, machten sich auf und reisten nach Ägypten und traten vor Joseph. 16 Als nun Joseph den Benjamin bei ihnen sah, sprach er zu seinem Hofmeister: Führe die Männer ins Haus hinein, schlachte und richte zu; denn sie sollen mit mir zu Mittag essen. 17 Der Mann tat, wie ihm Joseph gesagt hatte, und führte die Männer in Josephs Haus. 18 Da fürchteten sich die Männer, weil sie in Josephs Haus geführt wurden und sprachen: Man führt uns hinein um des Geldes willen, welches das erstemal wieder in unsre Säcke gekommen ist, daß man über uns herfalle und uns überwältige und uns zu Sklaven mache samt unsern Eseln! 19 Darum wandten sie sich an den Mann, der über Josephs Haus war und redeten vor der Haustür mit ihm 20 und sprachen: Bitte, mein Herr, wir sind schon einmal hier gewesen, um Korn zu kaufen; 21 da ist es uns begegnet, als wir in die Herberge kamen und unsre Säcke öffneten, daß eines jeglichen Geld oben in seinem Sacke lag, unser Geld nach seinem vollen Gewicht. 22 Nun haben wir es wieder mit uns gebracht und anderes Geld dazu, um Getreide zu kaufen; wir wissen nicht, wer unser Geld in unsre Säcke gelegt hat. 23 Er sprach zu ihnen: Friede sei mit euch! Fürchtet euch nicht! Euer Gott und eures Vaters Gott hat euch einen Schatz in eure Säcke gegeben! Euer Geld ist mir zugekommen. Und er führte Simeon zu ihnen hinaus. 24 Und der Mann führte die Männer in Josephs Haus und gab ihnen Wasser, daß sie ihre Füße wuschen, und gab ihren Eseln Futter. 25 Sie aber richteten das Geschenk zu, bis Joseph kam zur Mittagszeit; denn sie hatten gehört, daß sie dort essen sollten. 26 Als nun Joseph nach Hause kam, brachten sie ihm das Geschenk, das in ihren Händen war, ins Haus und fielen vor ihm zur Erde nieder. 27 Und er fragte sie, wie es ihnen gehe und sprach: Geht es auch eurem alten Vater wohl, von dem ihr mir sagtet? Lebt er noch? 28 Sie antworteten: Es geht deinem Knechte, unsrem Vater, wohl; er lebt noch! Und sie verbeugten sich und fielen vor ihm nieder. 29 Als er aber seine Augen erhob und seinen Bruder Benjamin sah, seiner Mutter Sohn, fragte er: Ist das euer jüngerer Bruder, von dem ihr mir gesprochen habt? Und er sprach: Gott sei dir gnädig, mein Sohn! 30 Darnach aber zog sich Joseph zurück; denn sein Herz entbrannte gegen seinen Bruder; und er suchte einen Ort auf, wo er weinen konnte, und ging in sein Gemach und weinte daselbst. 31 Dann aber wusch er sein Angesicht, ging hinaus, nahm sich zusammen und sprach: Tragt das Essen auf! 32 Und man trug ihm und ihnen besonders auf, desgleichen den Ägyptern, die mit ihm aßen, auch besonders; denn die Ägypter dürfen nicht mit den Hebräern zusammen essen, es ist ihnen ein Greuel. 33 Sie mußten aber vor ihm sitzen, der Erstgeborene zu oberst und der jüngste zu unterst, so daß die Männer einander verwundert anschauten. 34 Und man trug ihnen von dem auf, was vor seinem Angesichte gestanden hatte; dem Benjamin aber ward fünfmal mehr aufgetragen als ihnen allen. Und sie tranken und wurden fröhlich mit ihm.
1 Ā, he tino nui te matekai o te whenua. 2 Ā, ka pau te wīti i maua mai e rātou i Īhipa, nā, ka mea tō rātou pāpā ki a rātou, "Hoki atu ki te hoko i tētahi wāhi kai mā tātou."
3 Ā, ka kōrero a Hūrā ki a ia, ka mea, "I tino whakatūpato taua tangata i a mātou, i mea, ‘E kore koutou e kite i tōku mata ki te kāhore tō koutou teina i a koutou.’ 4 Ki te tukua e koe tō mātou teina hei hoa mō mātou, ka haere mātou ki raro ki te hoko kai māu. 5 Ki te kāhore ia e tukua e koe, e kore mātou e haere ki raro. Nō te mea i kī mai taua tangata ki a mātou, ‘E kore koutou e kite i tōku mata ki te kāhore tō koutou teina i a koutou.’ "
6 Nā, ka mea a Īharaira, "He aha koutou i ngārahu kino ai ki ahau, i whakaatu ai ki taua tangata he teina anō tō koutou?"
7 Ā, ka mea rātou, "I tino ui taua tangata ki ō mātou āhua, ki ō mātou whanaunga hoki, i mea mai, ‘E ora ana anō rānei tō koutou pāpā? Tēnā anō rānei tētahi atu teina o koutou?’ Ā, rite tonu ki ēnei kupu tā mātou i kōrero ai ki a ia; tērā rānei mātou e āta mōhio ka kī mai ia, ‘Kawea mai tō koutou teina ki raro nei’?"
8 Nā, ka mea a Hūrā ki tōna pāpā, ki a Īharaira, "Tukua te tamaiti ki ahau, ā, ka whakatika mātou, ka haere; kia ora ai tātou, kei mate tahi hoki mātou me koe, me ā mātou pōtiki. 9 Ko ahau hei utu mōna; me rapu ia e koe i tōku ringa. Ki te kāhore ahau e kawe mai i a ia ki a koe, e whakatū hoki i a ia ki tōu aroaro, nā, hei whakahēnga ahau māu i ngā rā katoa. 10 Me i kāhore hoki mātou i roa nei, kua rua ēnei hokinga mai o mātou ināianei."
11 Kātahi ka mea a Īharaira, tō rātou pāpā ki a rātou, "Ki te mea rā he pēnei te hanga, ko tēnei tā koutou e mea ai: maua atu ētahi o ngā hua papai o te whenua i roto i ā koutou oko, kawea atu hoki he hākari ki raro, ki taua tangata – tētahi wāhi pama, me tētahi wāhi honi, ētahi paihe, me ētahi maira, ētahi nati, me ētahi aramona. 12 Kia takirua hoki ngā hiriwa e maua atu i roto i ō koutou ringa; ko te moni hoki i whakahokia mai i te waha o ā koutou pēke, me whakahoki atu anō tēnā i roto i ō koutou ringa; he pōhēhē noa pea tēnā. 13 Kawea atu anō hoki tō koutou teina, ā, whakatika, hoki atu anō ki taua tangata. 14 Ā, mā te Atua Kaha Rawa e tuku mai ki a koutou kia arohaina mai e taua tangata, kia tonoa mai anō e ia tērā tuakana o koutou, rāua ko Pineamine. Ko ahau hoki, ki te whakapania ahau, ka whakapania ahau."
15 Nā, ka mau aua tāngata ki taua hākari, e rua hoki ngā moni i maua atu e rātou i roto i ō rātou ringa, me Pineamine hoki; ā, whakatika ana rātou, haere ana ki raro, ki Īhipa, ā, ka tū ki te aroaro o Hōhepa. 16 Ā, ka kitea a Pineamine e Hōhepa i roto i a rātou, nā, ka mea ia ki te kaitohutohu o tōna whare, "Kawea ēnā tāngata ki te whare, patua he kai, takā hoki; ka kai tahi hoki mātou ko ēnā tāngata ina tū te rā."
17 Nā, ka meatia e taua tangata tā Hōhepa i kī ai; ā, ka kawea aua tāngata e taua tangata ki te whare o Hōhepa. 18 Nā, ka wehi aua tāngata, mō rātou i kawea ki te whare o Hōhepa; ā, ka mea rātou, "Mō te moni i whakahokia i roto i ā tātou pēke i te haerenga tuatahi i kawea mai ai tātou; kia whai take mai ai ia ki a tātou, mō tāna rere mai ki a tātou ki te tango i a tātou hei pononga, me ā tātou kāihe hoki."
19 Nā, ka whakatata rātou ki te kaitohutohu o te whare o Hōhepa, ka kōrero ki a ia i te kūwaha o te whare, 20 ka mea, "E te ariki, i haere mai anō mātou i mua ki te hoko kai. 21 Ā, nō tō mātou taenga ki te whare tira, i tā mātou whakatuwheratanga i ā mātou pēke, nā, ko te moni a tēnei, a tēnei, i te waha o tāna pēke, tā mātou moni, rite tonu te taimaha; ā, kua whakahokia mai taua mea e mātou i roto i ō mātou ringa. 22 Kua kawea mai anō e mātou i roto i ō mātou ringa tētahi atu moni hei hoko kai. Kāhore mātou e mōhio nā wai rānei i maka ā mātou moni ki ā mātou pēke."
23 Ā, ka mea ia, "Kia tau te rangimārie ki a koutou, kaua e wehi. Nā tō koutou Atua, nā te Atua hoki o tō koutou pāpā i hōmai he taonga ki a koutou ki roto ki ā koutou pēke. I tae mai anō tā koutou moni ki ahau." Ā, ka kawea e ia a Himiona ki a rātou.
24 Nā, ka kawe taua tangata i aua tāngata ki te whare o Hōhepa, ka hoatu e ia he wai hei horoi mō ō rātou waewae; i hoatu anō e ia he kai mā ā rātou kāihe. 25 Nā, ka takā e rātou te hākari mō te taenga mai o Hōhepa i te awatea; i rongo hoki rātou me kai taro rātou ki reira. 26 Ā, i te taenga mai o Hōhepa ki te whare, ka kawea e rātou ki a ia te hākari a ō rātou ringa ki te whare, ā, ka piko ki a ia ki te whenua. 27 Nā, ka ui ia ki a rātou ki te pai, ka mea, "Kei te pai rānei tō koutou pāpā, te koroheke i kōrerotia mai rā e koutou? E ora ana anō rānei ia?"
28 Ā, ka mea rātou ki a ia, "Kei te pai tāu pononga, tō mātou pāpā, e ora ana anō ia." Nā, ka tuohu rātou, ka piko iho.
29 Ka maranga tōna kanohi, ka kite ia i a Pineamine, i tōna teina, i te tama a tōna whaea, ā, ka mea, "Ko tō koutou teina tēnei, ko te whakaotinga i kōrerotia rā e koutou ki ahau?" I mea anō ia, "Kia aroha te Atua ki a koe, e tāku tama." 30 Nā, ka hohoro a Hōhepa; he tokonga ake hoki nō tōna ngākau aroha ki tōna teina; ā, ka rapua e ia tētahi wāhi hei tangihanga. Ā, haere ana ia ki te rūma i roto, ki reira tangi ai.
31 Nā, ka horoia e ia tōna mata, ka puta ki waho, ka whakamanawanui, ka mea, "Whakatakotoria he taro."
32 Nā, ka whakatakotoria e rātou, māna ki a ia anake, mā rātou ki a rātou anake, mā ngā Īhipiana, i kai tahi me ia, ki a rātou anake. E kore hoki e āhei i ngā Īhipiana te kai taro tahi me ngā Hiperu; he mea whakarihariha hoki tēnā ki ngā Īhipiana. 33 Nā, ka noho rātou ki tōna aroaro, tō mua rite tonu anō ki tōna muanga, tō muri rite tonu anō ki tōna muringa; ā, mīharo ana aua tāngata tētahi ki tētahi. 34 Nā, ka tuwhaina atu e ia ētahi o ngā wāhi i tōna aroaro mā rātou. He nui rawa ia te wāhi i a Pineamine; me i takirimatia te wāhi a tētahi o rātou kua rite ki tāna. Nā, ka inu rātou, ka koa tahi me ia.