Publicidade

Jeremias 48

MRI2012

1 Über Moab: So spricht der HERR der Heerscharen, der Gott Israels: Wehe über Nebo; denn es ist verwüstet! Kirjataim ist zuschanden geworden, ist eingenommen, die Feste ist zuschanden geworden und zerbrochen! 2 Mit Moabs Ruhm ist’s aus; in Hesbon schmiedet man wider sie böse Pläne: «Kommt, laßt uns sie ausrotten, daß sie kein Volk mehr seien!» Auch du, Madmen, wirst verstummen müssen; das Schwert kommt hinter dir her! 3 Von Horonaim her vernimmt man Geschrei, Verwüstung und gewaltigen Zusammenbruch! 4 Moab ist in Ängsten! Man hört sein Geschrei bis nach Zoar hin; 5 denn die Steige von Luchit steigt es weinend, unter Tränen, hinan, und am Abhang von Horonaim hört man das Geschrei über den Zusammenbruch. 6 Fliehet, rettet eure Seelen und werdet wie ein Strauch in der Wüste! 7 Denn weil du dich auf deine Werke und auf deine Schätze verlassen hast, sollst auch du eingenommen werden, und Kamos muß in die Gefangenschaft wandern, seine Priester und Fürsten allzumal; 8 und es wird über jede Stadt ein Verwüster kommen, und keine Stadt wird entrinnen; das Tal wird zugrunde gehen und die Ebene verwüstet werden, wie der HERR es gesagt hat. 9 Gebt Moab Flügel, daß es davonfliegen kann! Und seine Städte sollen zu Ruinen werden, ohne Bewohner! 10 Verflucht sei, wer des HERRN Werk lässig treibt, und verflucht, wer sein Schwert vom Blutvergießen zurückhält! 11 Moab ist von seiner Jugend an ruhig und sicher auf seinen Hefen gelegen; es ist niemals von einem Gefäß ins andere gegossen worden, es ist auch nie in die Gefangenschaft gewandert; deswegen ist sein Geschmack ihm geblieben und sein Duft hat sich nicht verändert. 12 Darum seht, es kommen Tage, spricht der HERR, da ich ihm Küfer senden werde, die es zu Boden legen und seine Gefäße ausgießen und seine Krüge zerschlagen sollen. 13 Und Moab wird am Kamos zuschanden werden, gleichwie das Haus Israel an Bethel zuschanden geworden ist, als es sich darauf verließ. 14 Wie dürft ihr sagen: Wir sind Helden und kriegstüchtige Männer? 15 Der, welcher Moab und seine Städte verwüstet, steigt hinauf, und seine auserlesene junge Mannschaft muß zur Schlachtbank hinuntersteigen, spricht der König, dessen Name HERR der Heerscharen heißt. 16 Moabs Verderben ist nahe herbeigekommen, und sein Unglück läuft gar schnell! 17 Bezeuget ihm Beileid, ihr seine Nachbarn alle, und ihr alle, die ihr seinen Namen kennt! Saget: «Wie ist doch das starke Zepter zerbrochen, der prächtige Stab!» 18 Herunter von deinem Ehrenplatz, setze dich auf die dürre Erde, du Einwohnerschaft, Tochter Dibons! Denn der Verwüster Moabs ist zu dir hinaufgekommen, er hat deine Festungen zerstört. 19 Tritt an den Weg und spähe, du Einwohnerschaft von Aroer! Frage den Flüchtling und den Entronnenen, sprich: Was ist geschehen? 20 Moab ist zuschanden geworden, gebrochen; heulet und schreiet und verkündiget am Arnon, daß Moab verwüstet ist! 21 Auch über das flache Land ist das Gericht ergangen, über Cholon und Jahza und über Mophaat; 22 auch über Dibon und Nebo und Beth-Diblataim; 23 desgleichen über Kirjataim, über Beth-Gamul und über Beth-Maon; 24 über Kerijot und über Bozra und über alle Städte des Moabiterlandes, seien sie fern oder nah. 25 Moabs Horn ist abgehauen und sein Arm zerbrochen, spricht der HERR. 26 Machet es trunken; denn es hat großgetan wider den HERRN! Darum soll Moab in sein eigenes Gespei hineinfallen und selbst zum Gespött werden! 27 Oder ist dir nicht Israel zum Gespött gewesen? Wurde es etwa unter den Dieben ertappt, daß du nur mit Kopfschütteln von ihm sprichst? 28 Verlasset die Städte und schlagt eure Wohnung in Felsenklüften auf, ihr Moabiter, und seid den Tauben gleich, die dort drüben am Rande des Abgrunds nisten! 29 Wir haben vom Hochmut Moabs gehört, daß er sehr groß sei, von seinem Hochmut und von seinem Übermut und von dem Stolz seines Herzens. 30 Ich kenne seinen Übermut wohl, spricht der HERR; sein Gerede ist nicht aufrichtig, und es handelt auch nicht ehrlich. 31 Darum muß ich über Moab heulen und um ganz Moab jammern; um die Männer von Kir-Heres wird man seufzen. 32 Mehr als um Jaeser muß ich um dich weinen, du Weinstock von Sibma! Deine Ranken haben das Meer überschritten, ihr Schmuck dehnt sich bis nach Jaeser aus. Deinen Herbst und deine Weinlese hat ein Verwüster überfallen, 33 und so ist Freude und Frohlocken aus dem Fruchtgefilde fort und aus dem Moabiterland gewichen; und ich lasse keinen Wein mehr aus den Kufen fließen; die Kelter wird nicht mehr jauchzend getreten, das Jauchzen ist kein Jauchzen mehr. 34 Vom schreienden Hesbon bis nach Eleale und Jahaz lassen sie ihre Stimme erschallen, von Zoar bis nach Horonaim, der dritten Kuh; denn auch die Wasserplätze von Nimrim sollen verwüstet werden. 35 Also verleide ich Moab, spricht der HERR, den Aufstieg zur Höhe und den Götzendienst. 36 Darum klagt gleich Flöten mein Herz um Moab, und gleich Flöten klagt mein Herz über die Männer von Kir-Heres, weil die Ersparnisse, die sie gemacht haben, verloren sind! 37 Denn alle Häupter sind kahl und alle Bärte abgeschoren, in alle Hände sind Trauerzeichen eingeschnitten, und die Lenden sind mit Säcken umgürtet. 38 Auf allen Dächern Moabs und auf seinen Gassen ist nichts als Klagen; denn ich habe Moab zerbrochen wie ein unwertes Gefäß, spricht der HERR. 39 Wie ist Moab erschrocken! Heulet! Wie wandte es den Rücken! Schäme dich! Also ist Moab allen seinen Nachbarn zum Gespött und zum Entsetzen geworden. 40 Denn so spricht der HERR: Siehe, wie ein Adler fliegt er daher und breitet seine Flügel über Moab aus! 41 Die Städte werden eingenommen und die Burgen erobert, und der Mut der moabitischen Helden wird an jenem Tage sein wie der Mut eines Weibes in Kindesnöten. 42 Also wird Moab vertilgt, daß es kein Volk mehr ist, weil es sich wider den HERRN gerühmt hat. 43 Grauen, Grube und Garn kommen über dich, der du in Moab wohnst, spricht der HERR. 44 Wer dem Grauen entrinnt, wird in die Grube fallen; und wer aus der Grube heraufsteigt, wird im Garn gefangen werden; denn ich bringe über sie, die Moabiter, das Jahr ihrer Heimsuchung, spricht der HERR. 45 Im Schatten von Hesbon stehen erschöpft die Fliehenden; denn von Hesbon ist ein Feuer ausgegangen und eine Flamme mitten aus Sihons Palast; die hat die Schläfen Moabs versengt und den Scheitel der Söhne des Getümmels versengt. 46 Wehe dir, Moab! Das Volk des Kamos ist umgekommen. Denn deine Söhne werden in die Verbannung geführt und deine Töchter in die Gefangenschaft! 47 Doch will ich Moabs Gefängnis in den letzten Tagen wieder wenden, spricht der HERR. Bis hierher das Urteil über Moab.

Te Whakawātanga ki Moapa

1 Moapa:

Ko te kupu tēnei a Ihowā o ngā mano, a te Atua o Īharaira:

"Auē te mate Nepo, kua pāhuatia hoki!

Kua meinga a Kiriataima kia whakamā, kua riro:

kua meinga a Mihikapa kia whakamā, kua wāwāhia iho ia.

2 Kua kāhore te whakamoemiti Moapa;

i Hehepona rātou e whakatakoto ana i te kino mōna,

Haere mai, tātou ka hātepe atu i a ia, kia kore ai tēnā iwi.

Ko koe anō hoki, e Maramene, ka whakanohopukutia koe;

ka aru te hoari i a koe.

3 Ka puta te reo auē i Horonaimi,

He pāhua, he whakangaromanga nui!

4 Ka oti a Moapa te tukituki!

He auē ka rangona, āna mea ririki.

5 Ka haere hoki rātou te pikinga atu ki Rūhiti

me te tangi haere tonu;

te mea i te heketanga ki Horonaimi

kua rongo rātou i te mamae kino o te auē ki te whakangaromanga.

6 E rere! Kāhaki i a koutou kia ora ai!

Kia rite ai ki te manoao i te koraha!

7 "te mea, nāu i whakawhirinaki ki āu mahi, ki āu taonga,

koia anō koe ka horo ai;

ā, ka riro a Kemoho i te whakarau,

rātou tahi ko ōna tohunga, ko ōna rangatira.

8 Ka tae te kaipāhua ki ngā katoa,

e kore hoki tētahi e puta;

ka ngaro te raorao, ka hunā hoki te mānia;

ka pērā me Ihowā i kōrero ai.

9 Hoatu he parirau Moapa,

kia rere atu ai, kia puta ai:

ā, ka ururuatia ōna ,

ai he tangata hei noho ki reira.

10 "Ka kangā te tangata e mahi whakaparahako ana i Ihowā mahi,

ā, ka kangā hoki te tangata e kore nei e tuku i tāna hoari ki te toto.

11 "I runga a Moapa i te rangimārie tōna tamarikitanga ake,

ā, i āta takoto ia i runga i ōna nganga,

kīhai i ringihia atu i tētahi oko ki tētahi oko,

kīhai anō hoki ia i riro i te whakarau.

Heoi, mau tonu tōna reka ki a ia,

ā, kīhai tōna kakara i rerekē.

12 reira, nanā, kei te haere mai ngā ,"

e ai Ihowā,

"e ungā ai e ahau ki a ia te hunga ringiringi,

ā, ka ringihia atu ia e rātou;

ā, ka noho tahanga i a rātou āna oko,

ka pakaru rikiriki hoki ā rātou pounamu.

13 , ka whakamā a Moapa ki a Kemoho,

ka pērā me te whare o Īharaira i whakamā ki Pētēre,

ki rātou i whakawhirinaki ai.

14 "He pēhea koutou e ,

He mārohirohi tātou, he uaua ki te whawhai?

15 Kua pāhuatia a Moapa, ā, kua piki atu rātou ki ōna ,

kua heke iho hoki āna taitama, he mea whiriwhiri, kei raro, he parekura,

e ai te Kīngi, ko Ihowā nei o ngā mano tōna ingoa.

16 Ka tata te aituā o Moapa te puta,

ā, kei te tino kaikā mai te mōna.

17 Tangihia ia, e koutou katoa i tētahi taha ōna, i tētahi taha,

e koutou e mōhio ana ki tōna ingoa;

ake, Anō te whatinga o te rākau kaha,

o te tokotoko ātaahua!

18 "E te tamāhine e noho mai nei i Ripono,

makere mai i tōu korōria,

e noho ki te matewai;

te mea kua tae te kaipāhua o Moapa ki a koe,

kua kore i a ia ōu wāhi kaha.

19 E te wahine e noho ana i Aroere,

e ki te ara titiro ai.

Ui atu ki te tangata e rere ana, ki te wahine e mawhiti ana;

mea atu, He aha kua meatia?

20 Kua whakamā a Moapa, kua pakaru;

auē, e tangi!

Kōrerotia ki Aranona,

kua oti a Moapa te pāhua.

21 "Kua tae atu anō te whakawā ki te mānia;

ki Horono, ki Iahata, ki Mepaata,

22 ā, ki Ripono, ki Nepo, ki, Pēteripirataima,

23 ki Kiriataima, ki Petekamuru, Petemeono,

24 ki Kerioto, ki Potora,

ki ngā katoa o te whenua o Moapa,

ki ngā mea i tawhiti, ki ngā mea e tata ana.

25 Kua oti te haona o Moapa te pōuto atu,

kua whati tōna ringa,"

e ai Ihowā.

26 "Meinga ia e koutou kia haurangi;

mōna i whakakake ki a Ihowā;

ā, ka okeoke a Moapa i roto i tōna ruaki,

ā, waiho anō ia hei katanga.

27 He teka ianei i waiho a Īharaira hei katanga māu?

I kitea rānei ia i roto i ngā tāhae?

te mea i āu kōrerotanga katoa mōna,

e oraora ana te māhunga.

28 E ngā tāngata o Moapa,

whakarērea ngā , e noho ki te kāmaka;

ā, kia rite ki te kūkupa e hanga nei

i tōna ōhanga ki ngā taha o te kūwaha o te rua.

29 "Kua rongo tātou i te whakahīhī o Moapa

nui atu hoki tōna whakahīhī

i tōna whakakake, i tōna whakamanamana, i tōna whakapehapeha,

i te whakahirahira hoki o tōna ngākau.

30 E mōhio ana ahau ki tōna riri,"

e ai Ihowā,

"otiia kāhore he tikanga;

kāhore he rawa o āna whakapehapeha.

31 reira ka tangi ahau Moapa;

āe , ka auē ahau Moapa katoa.

Ka uhunga rātou ngā tāngata o Kiriherehe.

32 E te wāina o Hipima,

ka tangihia koe e ahau, nui atu i te tangihanga, Iatere.

Kua whiti ōu peka ki tērā taha o te moana,

kua tae rawa ki te moana o Iatere.

Kua kōkiri atu te kaipāhua ki āu hua raumati,

ki tāu kohikohinga wāina.

33 Ā, kua whakakāhoretia atu te koa me te hari

i te māra mōmona, i te whenua hoki o Moapa;

ā, kua mutu i ahau he wāina ngā takahanga wāina;

e kore tētahi e hāmama i te takahanga;

ko rātou hāmama ehara i te hāmama.

34 "te auētanga i Hehepona tae noa ki Ereare,

ki Iahata, te puakanga o rātou reo,

Toara tae noa ki Horonaimi, ki Ekerata Herihia,

te mea ka mokemoke anō hoki ngā wai o Nimirimi.

35 Ka meinga anō hoki e ahau kia mutu

i roto i a Moapa,"

ai Ihowā,

"te tangata whakaeke whakahere ki te wāhi tiketike,

me te tangata tahu whakakakara ki ōna atua.

36 reira kei te tangi tōku ngākau ki a Moapa ānō he pūtōrino,

kei te tangi hoki tōku ngākau ānō he pūtōrino ki ngā tāngata o Kiriherehe;

reira kua mōtī ngā mea maha i mahia e ia.

37 He mea moremore katoa hoki ngā māhunga,

ko ngā kumikumi katoa tapahi rawa;

he haehaenga kei ngā ringa katoa, he kākahu taratara kei ngā hope.

38 Kei runga i ngā tuanui katoa o Moapa a kei ōna ara he uhunga kei ngā wāhi katoa;

te mea kua pakaru i ahau a Moapa,

ānō he oko e kore e manakohia,"

e ai Ihowā.

39 "Anō tōna wawāhanga! rātou auē!

Inā, te tahuritanga mai o te tuarā o Moapa i te whakamā!

, ka waiho a Moapa hei katanga,

hei whakawehi ki te hunga i tētahi taha ōna, i tētahi taha."

40 te mea ko te kupu tēnei a Ihowā:

"Nanā, ka rere ia ānō he ēkara,

ka roha hoki ōna parirau ki runga ki Moapa.

41 Kua horo Kerioto,

kua riro ngā wāhi kaha,

ā, ka rite te ngākau o ngā mārohirohi o Moapa i taua

ki te ngākau o te wahine e whakamamae ana.

42 Ā, ka hunā a Moapa, ka kore tēnā iwi,

mōna i whakakake ki a Ihowā.

43 Ko te wehi, ko te poka, ko te rore,

kei a koe, e te tangata o Moapa,"

e ai Ihowā.

44 "Ko te tangata e rere ana i te wehi,

ka taka ki te poka;

ā, ko te tangata e puta ake ana i te poka,

ka mau i te rore.

Ka tākina hoki e ahau ki runga ki a ia, arā ki a Moapa,

te tau e tirotirohia ai rātou,"

e ai Ihowā.

45 "Ko te hunga i rere, ana rātou

i raro i te ata o Hehepona, kāhore he kaha;

kua puta atu hoki he ahi i Hehepona,

he mura i waenganui o Hihona,

ā, kua pau te koki o Moapa,

te tumuaki hoki o ngā tama a te ngangau.

46 Auē te mate mōu, e Moapa!

Kua hunā te iwi o Kemoho;

kua riro hoki āu tama hei whakarau,

āu tamāhine hoki hei whakarau.

47 "Otiia, ka whakahokia mai anō e ahau a Moapa

i te whakarau i ngā whakamutunga,"

e ai Ihowā.

Heoi anō te whakawā Moapa.

Veja também

Bíblia Online Bíblia Online

Bíblia Online • Versão: 2026-07-05_19-25-13-