1 *1 Krön 6:27, 33f. I Ramatajim-Sofim*1:1Ramatajim-SofimTroligen samma ort som NT:s Arimatea (Matt 27:57) norr om Jerusalem. i Efraims bergsbygd bodde en man som hette Elkana. Han var son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son till Suf, en efraimit.*1:1en efraimitElkana bodde i Efraims område men tillhörde enligt 1 Krön 6:28 leviternas stam.2 Elkana hade två hustrur*1:2Elkana ... Hanna ... PeninnaBetyder "Gud har skapat", "skön/barmhärtig" och "pärla".. Den ena hette Hanna och den andra Peninna.*1:2två hustrurPolygami var inte ursprungstanken (1 Mos 2:18f, 4:19f) men förekom under den tidiga bibliska historien, särskilt när den första hustrun var ofruktsam (jfr 1 Mos 16:1). Peninna hade barn, men Hanna hade inga.

3 *2 Mos 23:17, 5 Mos 16:16, Jos 18:1. Elkana gav sig år efter år i väg från sin stad för att tillbe och offra åt Herren Sebaot i Shilo*1:3i ShiloHär stod tälthelgedomen under domartiden (Jos 18:1), ca 2 mil norr om Ramatajim., där Elis båda söner Hofni och Pinehas*1:3Eli ... Hofni ... PinehasBetyder "upphöjd", "handfull" och "mörkhyad". var Herrens präster. 4 *3 Mos 7:15, 5 Mos 27:7. Den dag Elkana bar fram sitt offer brukade han ge sin hustru Peninna och alla hennes söner och döttrar var sin del av offret*1:4var sin del av offretVid ett gemenskapsoffer brände man inälvsfettet åt Herren och gav en del åt prästen (jfr 2:15) och delade sedan på köttet vid en gemensam måltid (se 3 Mos 7:11f).. 5 *1 Mos 20:18. Men åt Hanna gav han en dubbelt så stor del*1:5dubbelt så storGrundtexten svårtolkad. Annan översättning: "fin", "enda" (så Septuaginta)., för han älskade henne även om Herren hade gjort henne ofruktsam. 6 För att provocera henne brukade hennes rival retas mycket med henne, därför att Herren hade gjort henne ofruktsam. 7 Detta pågick år efter år. Varje gång Hanna gick upp till Herrens hus retades Peninna med henne på samma sätt.

Nu grät Hanna och ville inte äta. 8 Då sade hennes man Elkana till henne: "Hanna, varför gråter du? Varför äter du inte? Varför är du så ledsen? Är inte jag mer för dig än tio söner?" 9 När de hade ätit och druckit i Shilo reste sig Hanna och gick till Herrens tempel, där prästen Eli satt på sin stol vid dörren. 10 Hon var djupt bedrövad och började be till Herren under häftig gråt. 11 *4 Mos 6:5, 30:7f, Dom 13:5. Hon gav ett löfte och sade: "Herre Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma din tjänarinna utan ge henne en son, då ska jag ge honom åt Herren för hela hans liv, och ingen rakkniv*1:11ingen rakknivTroligen invigdes Samuel liksom Simson till nasir (se 4 Mos 6, Dom 13:5). ska röra hans huvud." 12 Medan hon bad länge inför Herren iakttog Eli hennes mun. 13 Hanna talade nämligen i sitt hjärta, och bara hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes inte.

Då trodde Eli att hon var berusad. 14 Därför sade han till henne: "Hur länge ska du bära dig åt som en berusad? Se till att göra dig av med vinet!" 15 *Ps 42:5, 62:9. "Nej, min herre", svarade Hanna, "jag är en hårt prövad kvinna. Vin och starka drycker har jag inte druckit, men jag utgöt min själ för Herren. 16 Ta inte din tjänarinna för en dålig kvinna, det är på grund av min stora sorg och smärta som jag har talat ända till nu." 17 Då svarade Eli henne: "Gå i frid, och må Israels Gud ge*1:17må Israels Gud geAnnan översättning: "Israels Gud ska ge". dig det du bad honom om." 18 Hon sade: "Må din tjänarinna finna nåd för dina ögon." Så gick hon sin väg och tog sig mat och såg inte sorgsen ut längre.

19 De steg alla upp tidigt nästa morgon, och sedan de tillbett inför Herren vände de tillbaka och kom hem till Rama. Elkana låg med*1:19låg medOrdagrant: "kände" (hebreiskt uttryck för sexuell gemenskap, se 1 Mos 4:1). sin hustru Hanna, och Herren kom ihåg henne. 20 Hanna blev havande och födde en son när tiden var inne. Hon gav honom namnet Samuel: "För jag har bett Herren om honom."

21 När sedan Elkana med hela sitt hus gav sig i väg för att offra sitt årliga slaktoffer och sitt löftesoffer åt Herren, 22 gick inte Hanna med utan sade till sin man: "Jag vill vänta tills pojken är avvand*1:22avvandFrån bröstmjölk. Det skedde ofta vid ca 3 års ålder, varpå det nya steget i livet firades med en fest (jfr 1 Mos 21:8).. Då ska jag ta med honom och föra fram honom inför Herrens ansikte och sedan låta honom stanna där för alltid." 23 Hennes man Elkana sade till henne: "Gör vad du finner bäst. Stanna du tills du har avvant honom. Må bara Herren uppfylla sitt ord." Så stannade hustrun hemma och ammade sin son tills hon hade avvant honom.

24 När hon hade avvant honom, tog hon med honom till Herrens hus. Hon tog också med sig tre tjurar,*1:24tre tjurarAndra handskrifter (Qumran och Septuaginta): "en treårig tjur". en efa mjöl*1:24en efa mjölCa 22 liter. och en lägel vin, och förde honom in i Herrens hus i Shilo. Pojken var då ännu helt ung. 25 De slaktade tjuren och förde sedan fram pojken till Eli. 26 Hon sade: "Hör på mig, min herre. Så sant du lever, min herre: jag är kvinnan som stod här bredvid dig och bad till Herren. 27 Den här pojken bad jag om, och nu har Herren gett mig vad jag bad om. 28 Därför vill jag nu ge honom tillbaka till Herren. Så länge han lever ska han tillhöra Herren." Och de tillbad Herren där.

1 Now there was a certain man of Ramathaim-zophim, of mount Ephraim, and his name was Elkanah, the son of Jeroham, the son of Elihu, the son of Tohu, the son of Zuph, an Ephrathite: 2 And he had two wives; the name of the one was Hannah, and the name of the other Peninnah: and Peninnah had children, but Hannah had no children. 3 And this man went up out of his city yearly to worship and to sacrifice unto the LORD of hosts in Shiloh. And the two sons of Eli, Hophni and Phinehas, the priests of the LORD, were there.*1.3 yearly: Heb. from year to year

4 And when the time was that Elkanah offered, he gave to Peninnah his wife, and to all her sons and her daughters, portions: 5 But unto Hannah he gave a worthy portion; for he loved Hannah: but the LORD had shut up her womb.*1.5 worthy: or, double 6 And her adversary also provoked her sore, for to make her fret, because the LORD had shut up her womb.*1.6 provoked: Heb. angered 7 And as he did so year by year, when she went up to the house of the LORD, so she provoked her; therefore she wept, and did not eat.*1.7 when…: or, from the time that she, etc: Heb. from her going up 8 Then said Elkanah her husband to her, Hannah, why weepest thou? and why eatest thou not? and why is thy heart grieved? am not I better to thee than ten sons?

9 So Hannah rose up after they had eaten in Shiloh, and after they had drunk. Now Eli the priest sat upon a seat by a post of the temple of the LORD. 10 And she was in bitterness of soul, and prayed unto the LORD, and wept sore.*1.10 in…: Heb. bitter of soul 11 And she vowed a vow, and said, O LORD of hosts, if thou wilt indeed look on the affliction of thine handmaid, and remember me, and not forget thine handmaid, but wilt give unto thine handmaid a man child, then I will give him unto the LORD all the days of his life, and there shall no razor come upon his head.*1.11 a man…: Heb. seed of men 12 And it came to pass, as she continued praying before the LORD, that Eli marked her mouth.*1.12 continued…: Heb. multiplied to pray 13 Now Hannah, she spake in her heart; only her lips moved, but her voice was not heard: therefore Eli thought she had been drunken. 14 And Eli said unto her, How long wilt thou be drunken? put away thy wine from thee. 15 And Hannah answered and said, No, my lord, I am a woman of a sorrowful spirit: I have drunk neither wine nor strong drink, but have poured out my soul before the LORD.*1.15 of a sorrowful…: Heb. hard of spirit 16 Count not thine handmaid for a daughter of Belial: for out of the abundance of my complaint and grief have I spoken hitherto.*1.16 complaint: or, meditation 17 Then Eli answered and said, Go in peace: and the God of Israel grant thee thy petition that thou hast asked of him. 18 And she said, Let thine handmaid find grace in thy sight. So the woman went her way, and did eat, and her countenance was no more sad.

19 And they rose up in the morning early, and worshipped before the LORD, and returned, and came to their house to Ramah: and Elkanah knew Hannah his wife; and the LORD remembered her. 20 Wherefore it came to pass, when the time was come about after Hannah had conceived, that she bare a son, and called his name Samuel, saying, Because I have asked him of the LORD.*1.20 when…: Heb. in revolution of days*1.20 Samuel: that is, Asked of God 21 And the man Elkanah, and all his house, went up to offer unto the LORD the yearly sacrifice, and his vow. 22 But Hannah went not up; for she said unto her husband, I will not go up until the child be weaned, and then I will bring him, that he may appear before the LORD, and there abide for ever. 23 And Elkanah her husband said unto her, Do what seemeth thee good; tarry until thou have weaned him; only the LORD establish his word. So the woman abode, and gave her son suck until she weaned him.

24 And when she had weaned him, she took him up with her, with three bullocks, and one ephah of flour, and a bottle of wine, and brought him unto the house of the LORD in Shiloh: and the child was young. 25 And they slew a bullock, and brought the child to Eli. 26 And she said, Oh my lord, as thy soul liveth, my lord, I am the woman that stood by thee here, praying unto the LORD. 27 For this child I prayed; and the LORD hath given me my petition which I asked of him: 28 Therefore also I have lent him to the LORD; as long as he liveth he shall be lent to the LORD. And he worshipped the LORD there.*1.28 lent him: or, returned him, whom I have obtained by petition*1.28 he shall…: or, he whom I have obtained by petition shall be returned