1 David drog upp därifrån och höll till bland En-Gedis*24:1En-GediVälkänd oas på Döda havets västra strand. Längre upp i bergen finns många grottor och gömställen. bergfästen. 2 *1 Sam 23:27f. När Saul kom tillbaka från filisteerna berättade man för honom att David var i En-Gedis öken. 3 *1 Sam 26:2. Då tog Saul tretusen män, utvalda ur hela Israel, och gav sig av för att söka efter David och hans män på Stenbocksklipporna. 4 *Dom 3:24. När han kom till fårfållorna vid vägen fanns där en grotta. Dit gick han in för att uträtta sina behov.

Men David och hans män satt längst inne i grottan. 5 *1 Sam 26:8. Davids män sade till honom: "Detta är nu dagen som Herren har talat till dig om: Se, jag ger din fiende i din hand, och du kan göra vad du vill med honom." Då reste David sig och skar obemärkt av en flik på Sauls mantel*24:5en flik på Sauls mantelEn symbol för kungamakten.. 6 Men efteråt slog Davids samvete honom för att han hade skurit av fliken på Sauls mantel. 7 *2 Sam 1:14f. Han sade till sina män: "Aldrig inför Herren att jag skulle göra detta mot min herre, mot Herrens smorde*24:7HERRENS smordeDen som var smord av Herren stod under hans beskydd (Ps 105:15)., att räcka ut min hand mot honom! Han är ju Herrens smorde." 8 David höll tillbaka sina män med stränga ord och lät dem inte överfalla Saul.

Och Saul reste sig och gick ut ur grottan och fortsatte sin väg. 9 Då reste sig också David och kom ut ur grottan och ropade efter Saul: "Min herre och kung!" När Saul såg sig tillbaka, böjde David sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig. 10 Han sade till Saul: "Varför lyssnar du till sådana människor som säger att David vill din olycka? 11 Nu har du sett med egna ögon hur Herren i dag gav dig i min hand i grottan, men jag skonade dig när man uppmanade mig att döda dig. Jag tänkte: Jag ska inte räcka ut handen mot min herre, för han är Herrens smorde. 12 Se här, min fader, se här fliken av din mantel i min hand. Genom att jag skar av din mantelflik och inte dödade dig kan du se och förstå att jag inte har något ont eller brottsligt i sinnet*24:12i sinnetOrdagrant: "i min hand". och att jag inte har syndat mot dig. Men du jagar mig för att ta mitt liv. 13 *3 Mos 19:18, Rom 12:19, 1 Petr 2:23.Herren ska döma mellan mig och dig, och Herren ska hämnas mig på dig, men min hand ska inte röra dig. 14 Det är som det gamla ordspråket säger: Från de onda kommer det onda. Min hand ska inte röra dig.

15 *1 Sam 26:20. Vem har Israels kung dragit ut efter? Vem är det du jagar? En död hund,*24:15En död hundVanligt uttryck för ödmjukhet (t ex i 2 Sam 9:8 och de egyptiska Amarnabreven). en enda loppa! 16 *Ps 43:1.Herren ska vara domare och döma mellan mig och dig. Må han se och driva min sak och döma mig fri från din hand."

17 *1 Sam 26:17. När David hade sagt detta sade Saul: "Är det din röst, min son David?" Och Saul brast i gråt 18 och sade till David: "Du är mer rättfärdig än jag*24:18Du är mer rättfärdig än jagAnnan översättning: "Du har rätt och inte jag"., för du har gjort gott mot mig trots att jag gjort ont mot dig. 19 *1 Sam 26:21. Du har i dag visat din godhet mot mig och inte dödat mig när Herren överlämnade mig i din hand. 20 När man möter sin fiende, brukar man då låta honom gå sin väg i frid? Må Herren löna dig med gott för det du gjort mot mig i dag. 21 *1 Sam 23:17. Nu vet jag säkert att du ska bli kung och att Israels kungadöme ska förbli i din hand. 22 Men lova mig nu med ed vid Herren att du inte utrotar mina efterkommande*24:22inte utrotar mina efterkommandeEn vanlig försiktighetsåtgärd för grymma nyblivna regenter var att utplåna den tidigare dynastin (jfr Dom 9:5, 2 Kung 10:6). och inte utplånar mitt namn ur min fars hus."

23 Då lovade David detta med ed inför Saul. Därefter vände Saul hem. Men David och hans män drog upp till bergsfästet.

1 And it came to pass, when Saul was returned from following the Philistines, that it was told him, saying, Behold, David is in the wilderness of En-gedi.*24.1 following: Heb. after 2 Then Saul took three thousand chosen men out of all Israel, and went to seek David and his men upon the rocks of the wild goats. 3 And he came to the sheepcotes by the way, where was a cave; and Saul went in to cover his feet: and David and his men remained in the sides of the cave. 4 And the men of David said unto him, Behold the day of which the LORD said unto thee, Behold, I will deliver thine enemy into thine hand, that thou mayest do to him as it shall seem good unto thee. Then David arose, and cut off the skirt of Saul’s robe privily.*24.4 Saul’s…: Heb. the robe which was Saul’s 5 And it came to pass afterward, that David’s heart smote him, because he had cut off Saul’s skirt. 6 And he said unto his men, The LORD forbid that I should do this thing unto my master, the LORD’s anointed, to stretch forth mine hand against him, seeing he is the anointed of the LORD. 7 So David stayed his servants with these words, and suffered them not to rise against Saul. But Saul rose up out of the cave, and went on his way.*24.7 stayed: Heb. cut off 8 David also arose afterward, and went out of the cave, and cried after Saul, saying, My lord the king. And when Saul looked behind him, David stooped with his face to the earth, and bowed himself.

9 And David said to Saul, Wherefore hearest thou men’s words, saying, Behold, David seeketh thy hurt? 10 Behold, this day thine eyes have seen how that the LORD had delivered thee to day into mine hand in the cave: and some bade me kill thee: but mine eye spared thee; and I said, I will not put forth mine hand against my lord; for he is the LORD’s anointed. 11 Moreover, my father, see, yea, see the skirt of thy robe in my hand: for in that I cut off the skirt of thy robe, and killed thee not, know thou and see that there is neither evil nor transgression in mine hand, and I have not sinned against thee; yet thou huntest my soul to take it. 12 The LORD judge between me and thee, and the LORD avenge me of thee: but mine hand shall not be upon thee. 13 As saith the proverb of the ancients, Wickedness proceedeth from the wicked: but mine hand shall not be upon thee. 14 After whom is the king of Israel come out? after whom dost thou pursue? after a dead dog, after a flea. 15 The LORD therefore be judge, and judge between me and thee, and see, and plead my cause, and deliver me out of thine hand.*24.15 deliver: Heb. judge

16 And it came to pass, when David had made an end of speaking these words unto Saul, that Saul said, Is this thy voice, my son David? And Saul lifted up his voice, and wept. 17 And he said to David, Thou art more righteous than I: for thou hast rewarded me good, whereas I have rewarded thee evil. 18 And thou hast shewed this day how that thou hast dealt well with me: forasmuch as when the LORD had delivered me into thine hand, thou killedst me not.*24.18 delivered: Heb. shut up 19 For if a man find his enemy, will he let him go well away? wherefore the LORD reward thee good for that thou hast done unto me this day. 20 And now, behold, I know well that thou shalt surely be king, and that the kingdom of Israel shall be established in thine hand. 21 Swear now therefore unto me by the LORD, that thou wilt not cut off my seed after me, and that thou wilt not destroy my name out of my father’s house. 22 And David sware unto Saul. And Saul went home; but David and his men gat them up unto the hold.