1 Filisteerna samlade sina härar till strid. De samlades vid det Soko som hör till Juda och slog läger mellan Soko och Aseka,*17:1Soko och AsekaGränsby mot Filisteen drygt 2 mil väster om Betlehem, samt strategisk fästning en halvmil norr om Soko. Terebintdalen (vers 2) låg ca 3 km öster om Soko. vid Efes-Dammin. 2 Saul och Israels män hade också samlats och slagit läger i Terebintdalen. De ställde upp sig till strid mot filisteerna. 3 Filisteerna stod på det ena berget och israeliterna stod på det andra berget, med dalen mellan sig.

4 *Jos 11:22. Då kom det fram en kämpe vid namn Goliat från Gat ur filisteernas led. Han var sex alnar och ett kvarter*17:4sex alnar och ett kvarterCa 3 meter. Andra handskrifter (Qumran, Septuaginta, Josefus): "fyra alnar och ett kvarter" (ca 2 meter). lång. 5 På huvudet bar han en kopparhjälm, och han var klädd i en fjällpansarskjorta. Pansaret var av koppar och vägde femtusen siklar.*17:5pansaret av koppar vägde femtusen siklarDrygt 50 kg.6 Han hade benskenor av koppar och ett kastspjut*17:6kastspjutAnnan översättning: "kroksabel" (även i vers 45). av koppar på ryggen. 7 *2 Sam 21:19, 1 Krön 20:5. Hans spjutskaft liknade en vävbom och hans spjutspets var av järn och vägde sexhundra siklar.*17:7hans spjutspets var av järn och vägde sexhundra siklarDrygt 6 kg. Järnvapen var en fruktad teknisk överlägsenhet på filisteernas sida. Hans sköldbärare gick framför honom. 8 Och han stod och ropade till Israels här: "Varför drar ni ut och ställer upp er till strid? Är inte jag en filisté och ni Sauls tjänare? Välj er en man som kommer ner hit till mig. 9 Klarar han att strida mot mig och slå mig, så ska vi vara era slavar. Men om jag besegrar och slår honom, så ska ni vara våra slavar och tjäna oss." 10 Filistén fortsatte: "Jag har i dag hånat Israels här. Ge mig en man så att vi får slåss!" 11 När Saul och hela Israel hörde vad filistén sade, blev de förfärade och skräckslagna.

12 *1 Sam 16:1. David var son till en efratit från Betlehem i Juda som hette Ishai och hade åtta söner. Ishai var på Sauls tid en gammal man och hade nått hög ålder. 13 *1 Sam 16:6f. Hans tre äldsta söner hade dragit ut med Saul i kriget. De tre sönerna som drog ut i kriget hette Eliab, den förstfödde, Abinadab, hans andre son, och Shamma, den tredje. 14 *1 Sam 16:11. David var den yngste. De tre äldsta hade följt med Saul. 15 Men David gick ibland hem från Saul för att vakta sin fars får i Betlehem.

16 Filistén kom fram både morgon och kväll. I fyrtio dagar steg han fram och ställde sig där. 17 Nu sade Ishai en gång till sin son David: "Var snäll och ta en efa rostade ax*17:17en efa rostade axCa 22 liter, vilket räckte ungefär en vecka för tre personer. och de här tio bröden och spring med det till dina bröder i lägret. 18 De här tio ostarna ska du ta med till deras befälhavare. Se efter om det är väl med dina bröder och ta med något livstecken från dem. 19 Tillsammans med Saul och alla Israels män är de i Terebintdalen och strider mot filisteerna."

20 David steg upp tidigt nästa morgon. Han lämnade fåren åt en som skulle vakta dem och tog med sig det han skulle och gav sig i väg*17:20gav sig i vägEn vandring om ca två mil från Betlehem västerut till Terebintdalen., så som Ishai hade sagt till honom. När han kom fram till vagnborgen*17:20vagnborgenAnnan översättning: "(det runda) lägret". skulle hären just dra ut till strid, och folket höjde härskri. 21 Israel och filisteerna ställde upp sig i slagordning mot varandra. 22 David lämnade ifrån sig sakerna han hade åt trossvaktaren och skyndade bort till hären. När han kom dit hälsade han på sina bröder.

23 Medan han talade med dem, se, då steg kämpen som hette Goliat, filistén från Gat, fram ur filisteernas här och talade på samma sätt som förut. Och David hörde det.

24 När Israels män såg Goliat, blev de alla mycket rädda och flydde för honom. 25 Israels män sade: "Ser ni den mannen som stiger fram där? Han kommer för att håna Israel. Men den som slår honom ska kungen ge stor rikedom. Han ska få kungens dotter, och hans fars hus ska han göra fritt från skatt i Israel." 26 David frågade männen som stod bredvid honom: "Vad skulle den få som slår ner den där filistén och tar bort skammen från Israel? Vem är den där oomskurne filistén att håna den levande Gudens här?" 27 Då upprepade de för honom vad som hade sagts, och de sade: "Detta får den som slår ner honom."

28 *1 Sam 16:6f. Hans äldste bror Eliab hörde hur han talade med männen, och han blev rasande på David och sade: "Varför har du kommit hit? Till vem har du lämnat bort den lilla fårhjorden i öknen? Jag känner ditt övermod och ditt onda hjärta. Du har kommit för att se på striden." 29 David svarade: "Vad har jag nu gjort? Det var ju bara en fråga." 30 Sedan vände han sig bort från honom till en annan och frågade samma sak, och han fick samma svar som förut.

31 Man hörde vad David sade och berättade det för Saul, som lät hämta honom. 32 David sade till Saul: "Låt ingen tappa modet. Din tjänare ska gå och strida mot den där filistén." 33 Saul sade till David: "Inte kan du gå och strida mot den filistén! Du är ju bara en pojke, och han har varit krigare ända från ungdomen." 34 Men David svarade: "Din tjänare har gått i vall med sin fars får. Kom det ett lejon eller en björn och tog ett får ur hjorden, 35 så följde jag efter vilddjuret och slog ner det och räddade fåret ur munnen på det. Om vilddjuret då reste sig mot mig, så grep jag det i manen och slog det och dödade det. 36 Din tjänare har slagit både lejon och björn. Det ska gå den där oomskurne filistén som det gick vartenda ett av djuren, för han har hånat den levande Gudens här." 37 David sade vidare: "Herren som räddade mig från lejon och björn, han ska också rädda mig från den där filistén." Då sade Saul till David: "Gå, och må Herren vara med dig."

38 Och Saul klädde David i sina egna kläder och satte en kopparhjälm på hans huvud och satte på honom ett pansar. 39 David band Sauls svärd om sig utanpå kläderna och försökte gå med det, för han hade aldrig provat något sådant. Men David sade till Saul: "Jag kan inte gå med det här, för jag är inte van vid det." Så han tog av sig det. 40 Han tog sin stav i handen, valde ut åt sig fem släta stenar ur bäcken, lade dem i fickan på sin herdeväska och tog sin slunga*17:40slungaEtt enkelt men dödligt vapen (Dom 20:16, 2 Kung 3:25) som bestod av en läderrem med en ficka. Assyriska slungstenar som hittats i Lakish är knytnävsstora (upp till 7 cm). i handen. Så gick han fram mot filistén.

41 Samtidigt gick filistén framåt och kom allt närmare David, och hans sköldbärare gick framför honom. 42 *1 Sam 16:12. När filistén såg upp och fick se David föraktade han honom, för David var bara en pojke, rödkindad och vacker. 43 Han sade till David: "Tycker du jag är en hund, eftersom du kommer mot mig med käppar?" Och han förbannade David vid sina gudar.

44 Sedan sade filistén till David: "Kom hit till mig, så ska jag ge ditt kött åt himlens fåglar och markens djur." 45 *Ps 20:8, 118:10f. David svarade filistén: "Du kommer mot mig med svärd och spjut och kastspjut, men jag kommer mot dig i Herren Sebaots namn. Han är Gud för Israels här som du har hånat. 46 Herren ska i dag utlämna dig i min hand, och jag ska slå ner dig och ta huvudet från dig. Jag ska i dag ge de filisteiska krigarnas lik åt himlens fåglar och åt jordens vilda djur. Och hela världen ska förstå att Israel har en Gud. 47 Alla som samlats här ska förstå att det inte är genom svärd och spjut som Herren räddar. Striden är Herrens, och han ska ge er i vår hand."

48 När nu filistén gick framåt och närmade sig David, sprang David snabbt fram mot hären för att möta filistén. 49 David stack sin hand i väskan och tog fram en sten ur den, slungade den och träffade filistén i pannan. Stenen trängde in i pannan, och han föll med ansiktet mot jorden. 50 Så övervann David filistén med slunga och sten och dödade honom utan något svärd i sin hand. 51 Sedan sprang David fram och ställde sig över filistén, grep tag i hans svärd och drog ut det ur skidan, och han gav honom dödsstöten och högg av honom huvudet.

När filisteerna såg att deras kämpe var död, flydde de. 52 Men Israels och Juda män bröt upp, höjde ett härskri och förföljde filisteerna ända tills man närmade sig Gaj och ända till Ekrons portar. Filisteer föll och låg slagna på vägen till Shaarajim och sedan ända till Gat och Ekron. 53 Sedan vände israeliterna tillbaka från jakten på filisteerna och plundrade deras läger. 54 *1 Sam 21:9. David tog filisténs huvud och förde det till Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt tält.

55 När Saul såg David gå ut mot filistén, sade han till överbefälhavaren Abner: "Vems son är egentligen den där pojken, Abner?" Abner svarade: "Så sant du lever, o konung, jag vet inte." 56 Då sade kungen: "Fråga du vems son den unge mannen är." 57 När David kom tillbaka efter att ha slagit filistén, tog Abner med honom och förde honom inför Saul. Filisténs huvud hade han i handen. 58 Då sade Saul till honom: "Vems son är du, unge man?" David svarade: "Son till din tjänare Ishai från Betlehem."

1 Now the Philistines gathered together their armies to battle, and were gathered together at Shochoh, which belongeth to Judah, and pitched between Shochoh and Azekah, in Ephes-dammim.*17.1 Ephes-dammim: or, the coast of Dammim, called Pas-dammim 2 And Saul and the men of Israel were gathered together, and pitched by the valley of Elah, and set the battle in array against the Philistines.*17.2 set…: Heb. ranged the battle 3 And the Philistines stood on a mountain on the one side, and Israel stood on a mountain on the other side: and there was a valley between them.

4 And there went out a champion out of the camp of the Philistines, named Goliath, of Gath, whose height was six cubits and a span. 5 And he had an helmet of brass upon his head, and he was armed with a coat of mail; and the weight of the coat was five thousand shekels of brass.*17.5 armed: Heb. clothed 6 And he had greaves of brass upon his legs, and a target of brass between his shoulders.*17.6 target: or, gorget 7 And the staff of his spear was like a weaver’s beam; and his spear’s head weighed six hundred shekels of iron: and one bearing a shield went before him. 8 And he stood and cried unto the armies of Israel, and said unto them, Why are ye come out to set your battle in array? am not I a Philistine, and ye servants to Saul? choose you a man for you, and let him come down to me. 9 If he be able to fight with me, and to kill me, then will we be your servants: but if I prevail against him, and kill him, then shall ye be our servants, and serve us. 10 And the Philistine said, I defy the armies of Israel this day; give me a man, that we may fight together. 11 When Saul and all Israel heard those words of the Philistine, they were dismayed, and greatly afraid.

12 Now David was the son of that Ephrathite of Beth-lehem-judah, whose name was Jesse; and he had eight sons: and the man went among men for an old man in the days of Saul. 13 And the three eldest sons of Jesse went and followed Saul to the battle: and the names of his three sons that went to the battle were Eliab the firstborn, and next unto him Abinadab, and the third Shammah. 14 And David was the youngest: and the three eldest followed Saul. 15 But David went and returned from Saul to feed his father’s sheep at Beth-lehem. 16 And the Philistine drew near morning and evening, and presented himself forty days. 17 And Jesse said unto David his son, Take now for thy brethren an ephah of this parched corn, and these ten loaves, and run to the camp to thy brethren; 18 And carry these ten cheeses unto the captain of their thousand, and look how thy brethren fare, and take their pledge.*17.18 cheeses: Heb. cheeses of milk*17.18 of…: Heb. of a thousand 19 Now Saul, and they, and all the men of Israel, were in the valley of Elah, fighting with the Philistines.

20 And David rose up early in the morning, and left the sheep with a keeper, and took, and went, as Jesse had commanded him; and he came to the trench, as the host was going forth to the fight, and shouted for the battle.*17.20 trench: or, place of the carriage*17.20 fight: or, battle array, or, place of fight 21 For Israel and the Philistines had put the battle in array, army against army. 22 And David left his carriage in the hand of the keeper of the carriage, and ran into the army, and came and saluted his brethren.*17.22 his carriage: Heb. the vessels from upon him*17.22 saluted…: Heb. asked his brethren of peace 23 And as he talked with them, behold, there came up the champion, the Philistine of Gath, Goliath by name, out of the armies of the Philistines, and spake according to the same words: and David heard them. 24 And all the men of Israel, when they saw the man, fled from him, and were sore afraid.*17.24 from…: Heb. from his face 25 And the men of Israel said, Have ye seen this man that is come up? surely to defy Israel is he come up: and it shall be, that the man who killeth him, the king will enrich him with great riches, and will give him his daughter, and make his father’s house free in Israel. 26 And David spake to the men that stood by him, saying, What shall be done to the man that killeth this Philistine, and taketh away the reproach from Israel? for who is this uncircumcised Philistine, that he should defy the armies of the living God? 27 And the people answered him after this manner, saying, So shall it be done to the man that killeth him.

28 And Eliab his eldest brother heard when he spake unto the men; and Eliab’s anger was kindled against David, and he said, Why camest thou down hither? and with whom hast thou left those few sheep in the wilderness? I know thy pride, and the naughtiness of thine heart; for thou art come down that thou mightest see the battle. 29 And David said, What have I now done? Is there not a cause?

30 And he turned from him toward another, and spake after the same manner: and the people answered him again after the former manner.*17.30 manner: Heb. word

31 And when the words were heard which David spake, they rehearsed them before Saul: and he sent for him.*17.31 sent…: Heb. took him

32 And David said to Saul, Let no man’s heart fail because of him; thy servant will go and fight with this Philistine. 33 And Saul said to David, Thou art not able to go against this Philistine to fight with him: for thou art but a youth, and he a man of war from his youth. 34 And David said unto Saul, Thy servant kept his father’s sheep, and there came a lion, and a bear, and took a lamb out of the flock:*17.34 lamb: or, kid 35 And I went out after him, and smote him, and delivered it out of his mouth: and when he arose against me, I caught him by his beard, and smote him, and slew him. 36 Thy servant slew both the lion and the bear: and this uncircumcised Philistine shall be as one of them, seeing he hath defied the armies of the living God. 37 David said moreover, The LORD that delivered me out of the paw of the lion, and out of the paw of the bear, he will deliver me out of the hand of this Philistine. And Saul said unto David, Go, and the LORD be with thee.

38 And Saul armed David with his armour, and he put an helmet of brass upon his head; also he armed him with a coat of mail.*17.38 armed David…: Heb. clothed David with his clothes 39 And David girded his sword upon his armour, and he assayed to go; for he had not proved it. And David said unto Saul, I cannot go with these; for I have not proved them. And David put them off him.

40 And he took his staff in his hand, and chose him five smooth stones out of the brook, and put them in a shepherd’s bag which he had, even in a scrip; and his sling was in his hand: and he drew near to the Philistine.*17.40 brook: or, valley*17.40 bag: Heb. vessel 41 And the Philistine came on and drew near unto David; and the man that bare the shield went before him. 42 And when the Philistine looked about, and saw David, he disdained him: for he was but a youth, and ruddy, and of a fair countenance. 43 And the Philistine said unto David, Am I a dog, that thou comest to me with staves? And the Philistine cursed David by his gods. 44 And the Philistine said to David, Come to me, and I will give thy flesh unto the fowls of the air, and to the beasts of the field. 45 Then said David to the Philistine, Thou comest to me with a sword, and with a spear, and with a shield: but I come to thee in the name of the LORD of hosts, the God of the armies of Israel, whom thou hast defied. 46 This day will the LORD deliver thee into mine hand; and I will smite thee, and take thine head from thee; and I will give the carcases of the host of the Philistines this day unto the fowls of the air, and to the wild beasts of the earth; that all the earth may know that there is a God in Israel.*17.46 deliver…: Heb. shut thee up 47 And all this assembly shall know that the LORD saveth not with sword and spear: for the battle is the LORD’s, and he will give you into our hands.

48 And it came to pass, when the Philistine arose, and came and drew nigh to meet David, that David hasted, and ran toward the army to meet the Philistine. 49 And David put his hand in his bag, and took thence a stone, and slang it, and smote the Philistine in his forehead, that the stone sunk into his forehead; and he fell upon his face to the earth. 50 So David prevailed over the Philistine with a sling and with a stone, and smote the Philistine, and slew him; but there was no sword in the hand of David. 51 Therefore David ran, and stood upon the Philistine, and took his sword, and drew it out of the sheath thereof, and slew him, and cut off his head therewith. And when the Philistines saw their champion was dead, they fled. 52 And the men of Israel and of Judah arose, and shouted, and pursued the Philistines, until thou come to the valley, and to the gates of Ekron. And the wounded of the Philistines fell down by the way to Shaaraim, even unto Gath, and unto Ekron. 53 And the children of Israel returned from chasing after the Philistines, and they spoiled their tents. 54 And David took the head of the Philistine, and brought it to Jerusalem; but he put his armour in his tent.

55 And when Saul saw David go forth against the Philistine, he said unto Abner, the captain of the host, Abner, whose son is this youth? And Abner said, As thy soul liveth, O king, I cannot tell. 56 And the king said, Enquire thou whose son the stripling is. 57 And as David returned from the slaughter of the Philistine, Abner took him, and brought him before Saul with the head of the Philistine in his hand. 58 And Saul said to him, Whose son art thou, thou young man? And David answered, I am the son of thy servant Jesse the Beth-lehemite.