1 *1 Sam 27:8f. När David och hans män kom till Siklag*30:1SiklagLåg ca 8 mil söder om Afek, motsvarande tre rejäla dagsmarscher. på tredje dagen hade amalekiterna trängt in i Negev och in i Siklag. De hade intagit Siklag och bränt det med eld. 2 Kvinnorna som var därinne*30:2Kvinnorna som var därinneAnnan översättning (så Septuaginta): "Kvinnorna och alla som var därinne"., både små och stora, hade de fört bort som fångar men inte dödat någon. Sedan hade de gett sig av. 3 När David och hans män kom till staden, fick de se att den var nerbränd med eld och att deras hustrur, söner och döttrar var bortförda som fångar. 4 Då brast David och hans män i gråt, och de grät tills de inte orkade gråta mer. 5 *1 Sam 25:42f, 27:3. Davids båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, änkan efter karmeliten Nabal, var också tillfångatagna.

6 David var i stor fara, för folket hotade att stena honom. Så förbittrade var de alla, var och en för sina söners och döttrars skull. Men David hämtade kraft hos Herren sin Gud. 7 *1 Sam 23:9. David sade till prästen Ebjatar, Ahimeleks son: "Bär hit efoden till mig." Då kom Ebjatar med efoden till David. 8 *1 Sam 23:2, 2 Sam 5:19. David frågade Herren: "Ska jag jaga rövarbandet? Kan jag hinna upp dem?" Herren svarade honom: "Jaga dem, för du kommer att hinna upp dem och rädda alla."

9 Då gav sig David i väg med sina sexhundra man, och de kom till bäckravinen Besor*30:9bäckravinen BesorVar på sina ställen upp till 100 meter bred och utgjorde landets sydgräns. där en del av dem tvingades stanna kvar. 10 David fortsatte jakten med fyrahundra man, men tvåhundra man stannade. De var för trötta för att gå över bäckravinen Besor.

11 Ute på fältet fann de en egyptier som de tog med sig till David. När de gav honom bröd att äta och vatten att dricka 12 och dessutom gav honom en bit fikonkaka och två russinkakor att äta, fick han livsanden tillbaka. På tre dygn hade han nämligen varken ätit eller druckit.

13 "Vem tillhör du och varifrån är du?" frågade David honom. "Jag är en egyptisk pojke*30:13pojkeHebr. náar syftar på någon som står under en annans auktoritet, oavsett ålder., tjänare hos en amalekitisk man", svarade han. "Men min herre övergav mig för tre dagar sedan, för jag blev sjuk. 14 *Jos 14:13f, 15:13f, Hes 25:16, Sef 2:5. Vi hade trängt in i kereteernas*30:14kereteernaTroligen kreter som följt med filisteerna och bosatt sig söder om deras område. del av Negev och i området som tillhör Juda och i Kalebs del*30:14Kalebs delKalebs städer Hebron och Debir (jfr Jos 14:14, 15:15f) låg inne på Juda stams område. Hans dotter Aksa bosatte sig i Negevöknen (Jos 15:18f). av Negev, och vi hade bränt Siklag med eld." 15 David frågade honom: "Vill du föra mig ner till det där rövarbandet?" Han svarade: "Om du lovar mig med ed vid Gud att inte döda mig eller utlämna mig åt min herre, så ska jag föra dig ner till rövarbandet."

16 Så förde han honom dit, och de låg utspridda överallt på marken och åt och drack och firade allt det stora byte de hade tagit från filisteernas land och från Juda land. 17 Och David högg ner dem ända från skymningen till aftonen dagen därpå. Inte en enda av dem kom undan, utom fyrahundra unga män som satt upp på kamelerna och flydde. 18 Och David räddade allt som amalekiterna hade tagit. Han räddade också sina båda hustrur. 19 Ingen saknades, varken liten eller stor, ingens son eller dotter, inget av bytet eller något av det som de hade tagit. Allt förde David tillbaka. 20 David tog också alla fåren och korna, och dessa drev man framför den övriga boskapen*30:20dessa drev man framför den övriga boskapenAnnan översättning: "man gick före boskapen". och ropade: "Här är Davids byte!"

21 När David kom tillbaka till de tvåhundra man som hade varit för trötta att följa honom och därför stannat kvar vid bäckravinen Besor, gick dessa för att möta David och folket som han hade med sig. Då gick David fram till folket och hälsade dem. 22 Men alla onda och illvilliga män bland dem som hade följt med David tog till orda och sade: "Eftersom de inte följde med oss tänker vi inte ge dem något av bytet som vi räddat. Nej, var och en får ta sin hustru och sina barn och gå." 23 Men David svarade: "Så ska ni inte göra, mina bröder, med det som Herren har gett oss. Han bevarade oss och gav rövarbandet som anföll oss i vår hand. 24 *4 Mos 31:26f, Jos 22:8. Och vem lyssnar på er i den här saken? Nej, de som drar ut i striden ska ha samma lott som de som stannar vid trossen. De ska dela lika." 25 Så blev det från den dagen och i fortsättningen, för David gjorde detta till lag och rätt i Israel, så som det är än i dag.

26 När David kom till Siklag sände han en del av bytet till de äldste i Juda, till sina vänner, och lät säga: "Här är en gåva till er av bytet från Herrens fiender." 27 Han sände gåvor till dem i Betel*30:27BetelMöjligen avses Betul (Jos 19:4), eftersom det mer kända Betel ligger norr om Juda stams område., till dem i Ramot i Negev, till dem i Jattir, 28 Aroer, Sifamot, Eshtemoa, 29 Rakal, jerachmeeliternas städer, keniternas städer, 30 Horma, Bor-Ashan, Atak, 31 Hebron och till alla de orter där David och hans män hade vandrat omkring.

1 And it came to pass, when David and his men were come to Ziklag on the third day, that the Amalekites had invaded the south, and Ziklag, and smitten Ziklag, and burned it with fire; 2 And had taken the women captives, that were therein: they slew not any, either great or small, but carried them away, and went on their way.

3 So David and his men came to the city, and, behold, it was burned with fire; and their wives, and their sons, and their daughters, were taken captives. 4 Then David and the people that were with him lifted up their voice and wept, until they had no more power to weep. 5 And David’s two wives were taken captives, Ahinoam the Jezreelitess, and Abigail the wife of Nabal the Carmelite. 6 And David was greatly distressed; for the people spake of stoning him, because the soul of all the people was grieved, every man for his sons and for his daughters: but David encouraged himself in the LORD his God.*30.6 grieved: Heb. bitter

7 And David said to Abiathar the priest, Ahimelech’s son, I pray thee, bring me hither the ephod. And Abiathar brought thither the ephod to David. 8 And David enquired at the LORD, saying, Shall I pursue after this troop? shall I overtake them? And he answered him, Pursue: for thou shalt surely overtake them, and without fail recover all. 9 So David went, he and the six hundred men that were with him, and came to the brook Besor, where those that were left behind stayed. 10 But David pursued, he and four hundred men: for two hundred abode behind, which were so faint that they could not go over the brook Besor.

11 And they found an Egyptian in the field, and brought him to David, and gave him bread, and he did eat; and they made him drink water; 12 And they gave him a piece of a cake of figs, and two clusters of raisins: and when he had eaten, his spirit came again to him: for he had eaten no bread, nor drunk any water, three days and three nights. 13 And David said unto him, To whom belongest thou? and whence art thou? And he said, I am a young man of Egypt, servant to an Amalekite; and my master left me, because three days agone I fell sick. 14 We made an invasion upon the south of the Cherethites, and upon the coast which belongeth to Judah, and upon the south of Caleb; and we burned Ziklag with fire. 15 And David said to him, Canst thou bring me down to this company? And he said, Swear unto me by God, that thou wilt neither kill me, nor deliver me into the hands of my master, and I will bring thee down to this company.

16 And when he had brought him down, behold, they were spread abroad upon all the earth, eating and drinking, and dancing, because of all the great spoil that they had taken out of the land of the Philistines, and out of the land of Judah. 17 And David smote them from the twilight even unto the evening of the next day: and there escaped not a man of them, save four hundred young men, which rode upon camels, and fled.*30.17 the next…: Heb. their morrow 18 And David recovered all that the Amalekites had carried away: and David rescued his two wives. 19 And there was nothing lacking to them, neither small nor great, neither sons nor daughters, neither spoil, nor any thing that they had taken to them: David recovered all. 20 And David took all the flocks and the herds, which they drave before those other cattle, and said, This is David’s spoil.

21 And David came to the two hundred men, which were so faint that they could not follow David, whom they had made also to abide at the brook Besor: and they went forth to meet David, and to meet the people that were with him: and when David came near to the people, he saluted them.*30.21 saluted…: or, asked them how they did 22 Then answered all the wicked men and men of Belial, of those that went with David, and said, Because they went not with us, we will not give them ought of the spoil that we have recovered, save to every man his wife and his children, that they may lead them away, and depart.*30.22 those: Heb. men 23 Then said David, Ye shall not do so, my brethren, with that which the LORD hath given us, who hath preserved us, and delivered the company that came against us into our hand. 24 For who will hearken unto you in this matter? but as his part is that goeth down to the battle, so shall his part be that tarrieth by the stuff: they shall part alike. 25 And it was so from that day forward, that he made it a statute and an ordinance for Israel unto this day.*30.25 forward: Heb. and forward

26 And when David came to Ziklag, he sent of the spoil unto the elders of Judah, even to his friends, saying, Behold a present for you of the spoil of the enemies of the LORD;*30.26 present: Heb. blessing 27 To them which were in Beth-el, and to them which were in south Ramoth, and to them which were in Jattir, 28 And to them which were in Aroer, and to them which were in Siphmoth, and to them which were in Eshtemoa, 29 And to them which were in Rachal, and to them which were in the cities of the Jerahmeelites, and to them which were in the cities of the Kenites, 30 And to them which were in Hormah, and to them which were in Chor-ashan, and to them which were in Athach, 31 And to them which were in Hebron, and to all the places where David himself and his men were wont to haunt.