1 Vid den tiden samlade filisteerna sina krigshärar för att strida mot Israel. Akish sade till David: "Du vet väl att du och dina män måste dra ut i kriget med mig?" 2 David svarade Akish: "Då ska du själv få se vad din tjänare kan göra." "Då så", svarade Akish, "du ska bli min livvakt*28:2livvaktOrdagrant: "den som vakar över mitt huvud". för alltid."

3 *2 Mos 22:18, 3 Mos 19:31, 20:27, 5 Mos 18:10f, 1 Sam 25:1. Samuel var nu död, och hela Israel hade hållit dödsklagan över honom. De hade begravt honom i hans egen stad Rama. Och Saul hade drivit ut andebesvärjare och spåmän ur landet.

4 Filisteerna samlades och kom och slog läger vid Shunem. Då samlade också Saul hela Israel och de slog läger på Gilboa.*28:4Shunem … GilboaSydost om Jisreelslätten i Galileen ligger berget Gilboa, och ca 8 km norr om det låg Shunem vid foten av Morehöjden (Dom 7:1).5 Men när Saul såg filisteernas läger blev han rädd och greps av stor fruktan. 6 *2 Mos 28:30, 4 Mos 12:6, 27:21, 1 Sam 14:37. Saul bad Herren om råd, men Herren svarade honom inte, varken genom drömmar eller genom urim*28:6urimOrakelstenar (2 Mos 28:30, 4 Mos 27:21) för att söka svar (ja eller nej) från Gud. eller genom profeter. 7 Då sade Saul till sina tjänare: "Sök upp en andebesvärjerska åt mig, så ska jag gå till henne och fråga henne." Hans tjänare svarade: "Det finns en andebesvärjerska i En-Dor*28:7En-DorLåg norr om Morehöjden, på andra sidan av filisteernas läger.."

8 Saul gjorde sig oigenkännlig och tog på sig andra kläder och gav sig i väg med två av sina män. De kom till kvinnan om natten. "Spå mig genom anden*28:8andenHebr. ov, en död vålnad, till skillnad från rúach som används för Guds Ande.", sade han, "och mana fram åt mig den jag säger dig." 9 Men kvinnan sade till honom: "Du vet ju vad Saul har gjort, han har utrotat andebesvärjare och spåmän ur landet. Varför lägger du en snara för mitt liv för att döda mig?" 10 Då gav Saul henne sin ed vid Herren och sade: "Så sant Herren lever, ingen skuld ska drabba dig i denna sak."

11 Kvinnan frågade: "Vem ska jag mana fram åt dig?" Han svarade: "Mana fram Samuel åt mig." 12 Men när kvinnan fick se Samuel, skrek hon med hög röst och sade till Saul: "Varför har du lurat mig? Du är ju Saul!" 13 Kungen sade till henne: "Var inte rädd. Vad är det du ser?" Kvinnan svarade Saul: "Jag ser ett gudaväsen komma upp ur jorden." 14 Han frågade henne: "Hur ser han ut?" Hon svarade: "Det är en gammal man som kommer upp, insvept i en mantel." Då förstod Saul att det var Samuel, och han böjde sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig.

15 *1 Sam 18:12. Samuel sade till Saul: "Varför har du stört mig och manat fram mig?" Saul svarade: "Jag är i stor nöd. Filisteerna har börjat krig mot mig, och Gud har lämnat mig och svarar mig inte mer, varken genom profeter eller genom drömmar. Därför har jag kallat på dig, för att du ska låta mig veta vad jag ska göra." 16 *1 Sam 16:14. Samuel svarade: "Varför frågar du mig, när Herren har lämnat dig och blivit din fiende? 17 *1 Sam 15:28, 1 Kung 11:11.Herren har gjort vad han sade genom mig: Herren har ryckt riket ur din hand och gett det till en annan, till David. 18 *1 Sam 15:18f. Eftersom du inte lydde Herrens röst och inte utförde hans brinnande vredesdom över Amalek, har Herren i dag gjort dig detta. 19 *1 Sam 31:6f.Herren ska ge både dig och Israel i filisteernas hand, och i morgon ska du och dina söner vara hos mig. Även Israels läger ska Herren ge i filisteernas hand."

20 Då föll Saul genast raklång till jorden, förfärad över Samuels ord. Han var också helt kraftlös, för han hade inte ätit något på ett helt dygn. 21 *Dom 12:3, 1 Sam 19:5, Ps 119:109. Kvinnan gick fram till Saul, och när hon såg hur skräckslagen han var sade hon till honom: "Se, din tjänarinna gjorde som du sade. Jag riskerade mitt liv och gjorde vad du bad mig om. 22 Så nu får också du lyssna till vad din tjänarinna har att säga: Låt mig sätta fram lite mat åt dig, så att du kan äta och hämta krafter innan du går din väg." 23 Men han vägrade och sade: "Jag vill inte äta."

Då bad både hans tjänare och kvinnan honom så enträget att han lyssnade till dem. Han reste sig upp från marken och satte sig på bädden. 24 Kvinnan hade en gödkalv i huset, och den slaktade hon nu i all hast. Därefter tog hon mjöl och knådade det och bakade osyrat bröd av det. 25 Sedan satte hon fram det åt Saul och hans tjänare, och de åt. Därefter reste de sig och gick samma natt sin väg.

1 And it came to pass in those days, that the Philistines gathered their armies together for warfare, to fight with Israel. And Achish said unto David, Know thou assuredly, that thou shalt go out with me to battle, thou and thy men. 2 And David said to Achish, Surely thou shalt know what thy servant can do. And Achish said to David, Therefore will I make thee keeper of mine head for ever.

3 Now Samuel was dead, and all Israel had lamented him, and buried him in Ramah, even in his own city. And Saul had put away those that had familiar spirits, and the wizards, out of the land. 4 And the Philistines gathered themselves together, and came and pitched in Shunem: and Saul gathered all Israel together, and they pitched in Gilboa. 5 And when Saul saw the host of the Philistines, he was afraid, and his heart greatly trembled. 6 And when Saul enquired of the LORD, the LORD answered him not, neither by dreams, nor by Urim, nor by prophets.

7 Then said Saul unto his servants, Seek me a woman that hath a familiar spirit, that I may go to her, and enquire of her. And his servants said to him, Behold, there is a woman that hath a familiar spirit at Endor. 8 And Saul disguised himself, and put on other raiment, and he went, and two men with him, and they came to the woman by night: and he said, I pray thee, divine unto me by the familiar spirit, and bring me him up, whom I shall name unto thee. 9 And the woman said unto him, Behold, thou knowest what Saul hath done, how he hath cut off those that have familiar spirits, and the wizards, out of the land: wherefore then layest thou a snare for my life, to cause me to die? 10 And Saul sware to her by the LORD, saying, As the LORD liveth, there shall no punishment happen to thee for this thing. 11 Then said the woman, Whom shall I bring up unto thee? And he said, Bring me up Samuel. 12 And when the woman saw Samuel, she cried with a loud voice: and the woman spake to Saul, saying, Why hast thou deceived me? for thou art Saul. 13 And the king said unto her, Be not afraid: for what sawest thou? And the woman said unto Saul, I saw gods ascending out of the earth. 14 And he said unto her, What form is he of? And she said, An old man cometh up; and he is covered with a mantle. And Saul perceived that it was Samuel, and he stooped with his face to the ground, and bowed himself.*28.14 What…: Heb. What is his form?

15 And Samuel said to Saul, Why hast thou disquieted me, to bring me up? And Saul answered, I am sore distressed; for the Philistines make war against me, and God is departed from me, and answereth me no more, neither by prophets, nor by dreams: therefore I have called thee, that thou mayest make known unto me what I shall do.*28.15 by prophets: Heb. by the hand of prophets 16 Then said Samuel, Wherefore then dost thou ask of me, seeing the LORD is departed from thee, and is become thine enemy? 17 And the LORD hath done to him, as he spake by me: for the LORD hath rent the kingdom out of thine hand, and given it to thy neighbour, even to David:*28.17 to him: or, for himself*28.17 me: Heb. mine hand 18 Because thou obeyedst not the voice of the LORD, nor executedst his fierce wrath upon Amalek, therefore hath the LORD done this thing unto thee this day. 19 Moreover the LORD will also deliver Israel with thee into the hand of the Philistines: and to morrow shalt thou and thy sons be with me: the LORD also shall deliver the host of Israel into the hand of the Philistines.

20 Then Saul fell straightway all along on the earth, and was sore afraid, because of the words of Samuel: and there was no strength in him; for he had eaten no bread all the day, nor all the night.*28.20 fell…: Heb. made haste, and fell with the fulness of his stature

21 And the woman came unto Saul, and saw that he was sore troubled, and said unto him, Behold, thine handmaid hath obeyed thy voice, and I have put my life in my hand, and have hearkened unto thy words which thou spakest unto me. 22 Now therefore, I pray thee, hearken thou also unto the voice of thine handmaid, and let me set a morsel of bread before thee; and eat, that thou mayest have strength, when thou goest on thy way. 23 But he refused, and said, I will not eat. But his servants, together with the woman, compelled him; and he hearkened unto their voice. So he arose from the earth, and sat upon the bed. 24 And the woman had a fat calf in the house; and she hasted, and killed it, and took flour, and kneaded it, and did bake unleavened bread thereof: 25 And she brought it before Saul, and before his servants; and they did eat. Then they rose up, and went away that night.