Ezequiel 20

Guds löften och Israels upproriskhet

1 *Hes 14:1. I det sjunde året, på tionde dagen i den femte månaden*20:1 sjunde året, på tionde dagen i den femte månaden15 aug 591 f Kr. kom några av de äldste i Israel för att fråga Herren, och de satte sig ner framför mig.

2 Då kom Herrens ord till mig:

3 "Människobarn, tala med de äldste i Israel och säg till dem: Så säger Herren Gud: Har ni kommit för att fråga mig? Så sant jag lever, jag låter mig inte rådfrågas av er, säger Herren Gud. 4 *Hes 22:2, 23:36. Men vill du döma dem, ja, vill du döma dem, du människobarn, låt dem då förstå deras fäders avskyvärda handlingar 5 *2 Mos 6:8, 5 Mos 7:6. och säg till dem: Så säger Herren Gud: Den dag jag utvalde Israel lyfte jag min hand till ed inför Jakobs avkomlingar och gjorde mig känd för dem i Egyptens land. Jag lyfte min hand inför dem och sade: Jag är Herren er Gud. 6 *2 Mos 3:8, 17, 33:3, Ps 48:3, Jer 3:19. På den dagen lovade jag dem med upplyft hand att föra dem ut ur Egyptens land, till det land som jag hade utsett åt dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 7 *2 Mos 20:2, 3 Mos 18:3, Jos 24:14, 23, 1 Sam 7:3. Jag sade till dem: Var och en av er ska kasta bort de vidriga ting som era ögon fäst sig vid, och ingen får orena sig med Egyptens avgudar. Jag är Herren er Gud.

8 *5 Mos 9:7, 24. Men de var upproriska mot mig och ville inte lyssna på mig. De kastade inte bort de vidriga ting som deras ögon fäst sig vid, och de övergav inte Egyptens avgudar. Då tänkte jag ösa min vrede över dem och släcka min harm på dem, mitt i Egypten. 9 Men det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som de levde bland. I deras åsyn hade jag gjort mig känd för dem då jag förde dem ut ur Egypten.

10 Jag förde dem ut ur Egypten och lät dem komma in i öknen. 11 *2 Mos 15:26, 20:1f, 3 Mos 18:5, 5 Mos 5:1f, 30:6, Rom 10:5, Gal 3:12. Jag gav dem mina stadgar och kungjorde för dem mina föreskrifter. Den män­niska som följer dem ska också leva genom dem. 12 *2 Mos 16:23f, 20:8, 31:13, 17, Jes 58:13. Jag gav dem också mina sabbater som ett tecken mellan mig och dem, för att de skulle inse att jag är Herren som helgar dem.

13 *4 Mos 14:2, 15:32, 16:21, Hes 23:38. Men Israels hus var upproriskt mot mig i öknen. De följde inte mina stadgar utan föraktade mina föreskrifter, trots att den människa som handlar efter dem ska leva genom dem. De vanhelgade svårt mina sabbater. Då tänkte jag ösa min vrede över dem i öknen för att förgöra dem. 14 *4 Mos 14:13f, 5 Mos 9:28. Men det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli van­ärat inför de folk som sett mig föra ut dem. 15 *4 Mos 14:21f, 5 Mos 1:34f. Jag lyfte också min hand inför dem i öknen och svor att jag inte skulle låta dem komma in i det land som jag hade gett dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 16 Jag gjorde det därför att de föraktade mina föreskrifter och inte följde mina stadgar utan vanhelgade mina sabbater, för i sina hjärtan följde de sina avgudar. 17 Men jag visade dem medlidande så att jag inte fördärvade dem eller gjorde slut på dem i öknen.

18 Jag sade till deras barn i öknen: Ni ska inte vandra efter era fäders stadgar och inte rätta er efter deras föreskrifter och inte heller orena er med deras avgudar. 19 *5 Mos 4:1. Jag är Herren er Gud.

Vandra efter mina stadgar och håll mina föreskrifter och följ dem. 20 Håll mina sabbater heliga. Låt dem vara ett tecken mellan mig och er, för att ni ska inse att jag är Herren er Gud.

21 Men deras barn var upproriska mot mig. De vandrade inte efter mina stadgar och höll inte mina föreskrifter, så att de följde dem, trots att den människa som handlar efter dem ska leva genom dem. De vanhelgade också mina sabbater. Då tänkte jag ösa min vrede över dem och släcka min harm på dem i öknen. 22 Men jag drog min hand tillbaka och det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som sett hur jag hade fört dem ut. 23 *3 Mos 26:39f, 5 Mos 28:64f. Jag lyfte min hand inför dem i öknen och svor att skingra dem bland folken och sprida ut dem i länderna, 24 eftersom de inte följde mina föreskrifter utan förakt­ade mina stadgar och vanhelgade mina sabbater och såg längtansfullt efter sina fäders avgudar. 25 *Jer 8:8, Apg 7:42f, Rom 1:24f, 2 Tess 2:10f. Därför gav jag dem också stadgar som inte var goda och föreskrifter som inte kunde ge dem liv.

26 *2 Krön 33:6, Hes 16:20f. Jag lät dem orena sig med sina offergåvor, då de lät allt som öppnade moderlivet gå genom eld, för jag ville slå dem med förfäran så att de skulle inse att jag är Herren.

27 Tala därför till Israels hus, du människobarn, och säg till dem: Så säger Herren Gud: Era fäder har också hädat mig genom sin trolöshet mot mig. 28 *Jes 57:5f, Hos 4:13. När jag hade låtit dem komma in i det land som jag med upplyft hand hade lovat dem, och de fick se någon hög kulle eller något lummigt träd, offrade de där sina slaktoffer och bar där fram sina offergåvor. Till min vrede lät de där sina offers ljuvliga doft stiga upp, och de utgöt där sina dryckesoffer. 29 Då sade jag till dem: Vad är det för en offerhöjd*20:29offerhöjdHebr. bamá, som också kan översättas "gå till vad". som ni går till? Än i dag kallar man det ’offerhöjd’.

Dom och upprättelse

30 Säg därför till Israels hus: Så säger Herren Gud: Ska ni orena er på samma sätt som era fäder gjorde och trolöst hålla er till deras vidriga avgudar? 31 *2 Kung 16:3, 17:17, Hes 14:3. Ni orenar er än i dag med alla era avgudar, genom att ni bär fram era offergåvor och låter era barn gå genom eld. Skulle jag då låta mig rådfrågas av er, ni av Israels hus? Nej, så sant jag lever, säger Herren Gud, jag låter mig inte rådfrågas av er. 32 *5 Mos 4:28. Förvisso ska inte det få ske som har kommit upp i ert sinne när ni tänker: Vi vill bli som hednafolken, som folken i andra länder. Vi vill tjäna trä och sten. 33 Så sant jag lever, säger Herren Gud, med stark hand och uträckt arm och utgjuten vrede ska jag sannerligen regera över er. 34 *Hes 11:17f. Med stark hand och uträckt arm och utgjuten vrede ska jag föra er ut från folken och samla er från de ­länder dit ni skingrats. 35 *Hos 2:14. Jag ska föra er in i folkens öken, och där ska jag gå till rätta med er, ansikte mot ansikte. 36 Liksom jag dömde era fäder i öknen vid Egyptens land, ska jag också döma er, säger Herren Gud. 37 Jag ska låta er gå fram under staven och föra er in i förbundets band*20:37i förbundets bandAndra handskrifter (Septuaginta): "i antal".. 38 Jag ska rensa bort ifrån er dem som är upproriska mot mig och begår överträdelser mot mig. Jag ska föra bort dem ur det land där de nu bor, men in i Israels land ska de inte få komma. Ni ska då inse att jag är Herren.

39 Men hör nu, ni av Israels hus: Så säger Herren Gud: Gå ni och tjäna var och en av er sina avgudar också i fortsättningen, om ni inte vill lyssna på mig! Men vanhelga inte mer mitt heliga namn med era offergåvor och era avgudar. 40 För på mitt heliga berg, på Israels höga berg, säger Herren Gud, där ska hela Israels hus tjäna mig, alla som finns i landet. Där ska jag ta emot dem, där ska jag finna behag i era offergåvor och i förstlingen av era gåvor, vad ni än vill helga.

41 Som en ljuvlig doft ska jag ta emot er, när jag för er ut från folken och samlar er från de länder där ni har varit skingrade. Jag ska visa mig helig bland er inför hednafolkens ögon. 42 Ni ska inse att jag är Herren, när jag låter er komma in i Israels land, det land som jag med upplyft hand lovade att ge åt era fäder. 43 *Hes 6:9, 16:61f, 36:31f. Där ska ni tänka tillbaka på era vägar och på alla de gärningar som ni orenade er med. Ni ska avsky er själva för allt det onda som ni har gjort. 44 Ni ska inse att jag är Herren, när jag handlar så med er för mitt namns skull och inte efter era onda vägar och era skamliga gärningar, ni av Israels hus, säger Herren Gud."

Profetia mot Södern

45 Herrens ord kom till mig: 46 "Män­niskobarn, vänd ditt ansikte söderut och predika mot söder, profetera mot skogslandet söderut. 47 *Jes 10:17f. Säg till sydlandets skog: Hör Herrens ord: Så säger Herren Gud: Jag ska tända en eld i dig, och den ska förtära alla dina träd, både de friska och de torra. Den flammande lågan ska inte kunna släckas, alla ansikten från söder till norr ska bli brända av den. 48 Alla människor ska se att jag, Herren, har tänt den. Den ska inte kunna släckas."

49 Jag sade då: "O, Herre Gud! De säger om mig: Han talar ju i gåtor."

1 Y ACONTECIÓ en el año séptimo, en el mes quinto, á los diez del mes, que vinieron ✝20.1 cp. 8.1.algunos de los ancianos de Israel á consultar á Jehová, y sentáronse delante de mí.

2 Y fué á mí palabra de Jehová, diciendo:

3 Hijo del hombre, habla á los ancianos de Israel, y diles: Así ha dicho el Señor Jehová: ¿A consultarme venís vosotros? ✝20.3 cp. 14.3.Vivo yo, que yo no os responderé, dice el Señor Jehová.

1 Pecados de Israel desde

2 el tiempo del éxodo.

4 ¿Quieres tú juzgarlos? ✝20.4 cp. 22.2 y 23.36.¿los quieres juzgar tú, hijo del hombre? ✝20.4 cp. 16.2.Notifícales las abominaciones de sus padres;

5 Y diles: Así ha dicho el Señor Jehová: El día que ✝20.5 Ex. 6.7. Dt. 7.6.escogí á Israel, y que alcé mi mano por la simiente de la casa de Jacob, y que fuí ✝20.5 Ex. 3.8 y 4.31.conocido de ellos en la tierra de Egipto, cuando alcé mi mano á ellos, diciendo: ✝20.5 Ex. 20.2.Yo soy Jehová vuestro Dios;

6 Aquel día que les alcé mi mano, que los sacaría de la tierra de Egipto á la tierra que les había proveído, que fluye leche y miel, ✝20.6 Sal. 48.2. Zac. 7.14.la cual es la más hermosa de todas las tierras;

7 Entonces les dije: Cada uno eche de sí cada uno de las abominaciones de sus ojos, y no os contaminéis ✝20.7 Lv. 18.3. Jos. 24.14.en los ídolos de Egipto. Yo soy Jehová vuestro Dios.

8 Mas ellos se rebelaron contra mí, y no quisieron obedecerme: no echó de sí cada uno las abominaciones de sus ojos, ni dejaron los ídolos de Egipto; y dije ✝20.8 cp. 7.8.que derramaría mi ira sobre ellos, para cumplir mi enojo en ellos en medio de la tierra de Egipto.

9 ✝ 20.9 Is. 48.11. cp. 36.21,22 Con todo, ✝20.9 Neh. 9.10. Sal. 106.8. Is. 63.14.a causa de mi nombre, porque no se infamase en los ojos de las gentes en medio de las cuales estaban, en cuyos ojos fuí conocido de ellos, hice para sacarlos de tierra de Egipto.

10 Saquélos pues de la tierra ✝20.10 Ex. 13.18,20.de Egipto, y trájelos al desierto;

11 Y ✝20.11 Dt. 4.8.díles mis ordenanzas, y declaréles mis derechos, los cuales el hombre que los hiciere, vivirá en ellos.

12 Y díles también mis ✝20.12 Ex. 20.8,9. Neh. 9.14.sábados que fuesen por señal entre mí y ellos, para que supiesen que ✝20.12 Lv. 21.23.yo soy Jehová que los santifico.

13 Mas rebeláronse contra mí la casa de Israel en el desierto; no anduvieron en mis ordenanzas, y desecharon mis derechos, los cuales el hombre que los hiciere, vivirá en ellos; y mis sábados profanaron en gran manera; ✝20.13 Ex. 16.27,28.dije, por tanto, que había de derramar sobre ellos mi ira en ✝20.13 Nm. 14.29 y 26.65. Sal. 106.23.el desierto para consumirlos.

14 Pero en atención ✝20.14 ver. 9a mi nombre hice porque no se infamase á la vista de la gentes, delante de cuyos ojos los saqué.

15 Y también ✝20.15 Nm. 14.28,29. Sal. 95.11.yo les alcé mi mano en el desierto, que no los metería en la tierra que les dí, que fluye leche y miel, la cual es la más hermosa de todas las tierras;

16 Porque desecharon mis derechos, y no anduvieron en mis ordenanzas, y mis sábados profanaron: porque ✝20.16 Nm. 15.39. Sal. 78.37.tras sus ídolos iba su corazón.

17 Con todo ✝20.17 cp. 5.11.los perdonó mi ojo, no matándolos, ni los consumí en el desierto;

18 Antes dije en el desierto á sus hijos: No andéis en las ✝20.18 Jos. 24.14. 1 P. 1.18.ordenanzas de vuestros padres, ni guardéis sus leyes, ni os contaminéis en sus ídolos.

19 Yo soy Jehová vuestro Dios; ✝20.19 Dt. cp. 6—12.andad en mis ordenanzas, y guardad mis derechos, y ponedlos por obra:

20 Y santificad mis ✝20.20 Jer. 17.22.sábados, y ✝20.20 Gn. 9.12 y 17.11.sean por señal entre mí y vosotros, para que sepáis que yo soy Jehová vuestro Dios.

21 Y ✝20.21 Nm. 25.1,2. Dt. 31.27.los hijos se rebelaron contra mí: no anduvieron en mis ordenanzas, ni guardaron mis derechos para ponerlos por obra, los cuales el hombre que los cumpliere, vivirá en ellos; profanaron mis sábados. Dije entonces que derramaría mi ira sobre ellos, para cumplir mi enojo en ellos en el desierto.

22 Mas retraje mi mano, y en atención á mi nombre hice porque no se infamase á vista de las gentes, delante de cuyos ojos los saqué.

23 Y también les alcé yo mi mano en el desierto, que ✝20.23 Dt. 28.64.los esparciría entre las gentes, y que los aventaría por las tierras;

24 Porque no pusieron por obra mis derechos, y desecharon mis ordenanzas, y profanaron mis sábados, y tras los ídolos de sus padres se les fueron sus ojos.

1 Pecados de Israel desde

2 el tiempo del éxodo.

25 Por eso yo ✝20.25 Sal. 81.12. Hch. 7.42. Ro. 1.24. 2 Ts. 2.11.también les dí ordenanzas no buenas, y derechos por los cuales no viviesen;

26 Y contaminélos en sus ofrendas cuando hacían ✝20.26 2 R. 21.6. 2 Cr. 28.3 y 33.6. Jer. 32.35.pasar por el fuego todo primogénito, para que los desolase, ✝20.26 vers. 38,42,44. cp. 6.7.a fin de que supiesen que yo soy Jehová.

27 Por tanto, hijo del hombre, habla á la casa de Israel, y diles: Así ha dicho el Señor Jehová: Aun en esto me afrentaron vuestros padres cuando cometieron contra mí rebelión.

28 Porque yo los metí en la tierra sobre la cual había alzado mi mano que les había de dar, y miraron á ✝20.28 Is. 57.5 y 65.7. cp. 6.13todo collado alto, y á todo árbol espeso, y allí sacrificaron sus víctimas, y allí presentaron la irritación de sus ofrendas, allí pusieron también él olor de su suavidad, y allí derramaron sus libaciones.

29 Y yo les dije: ¿Qué es ese alto adonde vosotros vais? Y fué llamado su nombre Bamah hasta el día de hoy.

30 Di, pues, á la casa de Israel: Así ha dicho el Señor Jehová: ¿No os contamináis vosotros á la manera de vuestros padres, y fornicáis tras sus abominaciones?

31 Porque ✝20.31 vers. 26,39ofreciendo vuestras ofrendas, haciendo pasar vuestros hijos por el fuego, os habéis contaminado con todos vuestros ídolos hasta hoy: ¿y he de responderos yo, casa de Israel? ✝20.31 ver. 3Vivo yo, dice el Señor Jehová, que no os responderé.

32 Y ✝20.32 cp. 11.5.no ha de ser lo que habéis pensado. Porque vosotros decís: ✝20.32 Jer. 44.17.Seamos como las gentes, como las familias de las naciones, sirviendo á la ✝20.32 Dt. 4.28. 2 R. 19.18.madera y á la piedra.

33 Vivo yo, dice el Señor Jehová, que con mano fuerte, y brazo extendido, y enojo derramado, tengo de reinar sobre vosotros:

34 Y os sacaré de entre los pueblos, y os juntaré de las tierras en que estáis esparcidos, con mano fuerte, y brazo extendido, y enojo derramado:

35 Y os he de traer al ✝20.35 ver. 10desierto de pueblos, y allí ✝20.35 cp. 17.20.litigaré con vosotros ✝20.35 Dt. 5.4.cara á cara.

36 Como litigué con vuestros ✝20.36 Nm. 14.21-23,28,29.padres en el desierto de la tierra de Egipto, así litigaré con vosotros, dice el Señor Jehová.

37 Y os haré ✝20.37 Lv. 27.32. Jer. 33.13.pasar bajo de vara y os traeré en vínculo de concierto;

38 Y ✝20.38 cp. 34.17,20,22.apartaré de entre vosotros los rebeldes, y los que se rebelaron contra mí: de la tierra de sus destierros los sacaré, y ✝20.38 cp. 13.9.a la tierra de Israel no vendrán; y sabréis que yo soy Jehová.

39 Y vosotros, oh casa de Israel, así ha dicho el Señor Jehová: ✝20.39 Jue. 10.14. Am. 4.4.Andad cada uno tras sus ídolos, y servidles, pues que á mí no me obedecéis; y ✝20.39 cp. 39.7 y 43.7.no profanéis más mi santo nombre con ✝20.39 ver. 31vuestras ofrendas, y con vuestros ídolos.

40 Empero ✝20.40 Is. 56.7. cp. 17.23en mi santo monte, en el alto monte de Israel, dice el Señor Jehová, allí me servirá toda la casa de Israel, toda ella en la tierra: allí los ✝20.40 Is. 60.7. Mal. 3.4.querré, y allí ✝20.40 cp. 44.30.demandaré vuestras ofrendas, y las primicias de vuestros dones, con todas vuestras cosas consagradas.

41 En olor de suavidad os aceptaré, cuando os hubiere sacado de entre los pueblos, y os hubiere juntado de las tierras en que estáis esparcidos; y ✝20.41 Nm. 20.12. cp. 28.22,25seré santificado en vosotros á los ojos de las gentes.

42 Y sabréis que yo soy Jehová, cuando os hubiere metido en la tierra de Israel, en la tierra por la cual alcé mi mano que la daría á vuestros padres.

43 Y allí ✝20.43 cp. 16.61.os acordaréis de vuestros caminos, y de todos vuestros hechos en que os contaminasteis; ✝20.43 cp. 6.9.y seréis confusos en vuestra misma presencia por todos vuestros pecados que cometisteis.

44 Y sabréis que yo soy Jehová cuando hiciere con vosotros por amor de mi nombre, no según vuestros caminos malos, ni según vuestras perversas obras, oh casa de Israel, dice el Señor Jehová.

45 Y fué á mí palabra de Jehová, diciendo:

46 Hijo del hombre, ✝20.46 cp. 6.2 y 21.2.pon tu rostro hacia el mediodía, y derrama tu palabra hacia la parte austral, y profetiza contra el bosque del campo del mediodía.

1 La espada del Señor

2 destruirá á Jerusalem

47 Y dirás al bosque del mediodía: Oye palabra de Jehová: Así ha dicho el Señor Jehová: He aquí que yo enciendo en ti fuego, el cual consumirá en ti ✝20.47 cp. 17.24 y 21.3,4.todo árbol verde, y todo árbol seco: no se apagará la llama del fuego; y serán quemados en ella todos rostros, ✝20.47 cp. 21.4.desde el mediodía hasta el norte.

48 Y verá toda carne que yo Jehová lo encendí; no se apagará.

49 Y dije: ¡Ah, Señor Jehová! ellos dicen de mí: ¿No profiere éste ✝20.49 cp. 16.44.parábolas?