Ezequiel 3

1 Han sade till mig: "Människo­barn, ät vad du ser framför dig! Ät upp bokrullen och gå och tala till Israels hus." 2 Jag öppnade min mun, och han gav mig rullen att äta. 3 *Ps 19:11, Jer 15:16. Han sade till mig: "Människobarn, mätta din mage och fyll din buk med rullen som jag ger dig." Jag åt, och den var söt som honung i min mun.

Sänd till det upproriska Israel

4 Han sade till mig: "Människobarn, gå till Israels hus och tala mina ord till dem. 5 *Jes 33:19, Matt 10:5f. Du blir inte sänd till ett folk med främmande språk och obegripligt tal, utan till Israels hus, 6 inte till många folk med främmande språk och obegripligt tal som du inte förstår. Hade jag sänt dig till sådana skulle de lyssna på dig.

7 *Hes 2:4. Men Israels hus vill inte lyssna på dig, för de vill inte lyssna på mig. Hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade hjärtan. 8 *Jer 1:18, 15:20, Mika 3:8. Se, jag gör ditt ansikte hårt som deras ansikten och din panna hård som deras pannor. 9 *Jer 1:8, Hes 2:5f. Jag gör din panna hård som diamant, hårdare än flinta. Var inte rädd för dem och tappa inte modet inför dem, för de är ett upproriskt släkte."

10 Och han sade till mig: "Männi­skobarn, allt som jag talar till dig ska du ta till ditt hjärta och höra med dina öron. 11 Gå till dina landsmän i fångenskapen och säg till dem: Så säger Herren Gud – vare sig de lyssnar eller inte."

12 *Jes 6:3, Apg 2:2. Anden lyfte upp mig, och jag hörde bakom mig ljudet av ett väldigt dån: "Lovad är Herrens härlighet i hans boning!" 13 Jag hörde ljudet av varelsernas vingar som rörde sig mot varandra och dessutom ljudet från hjulen, ett väldigt dån. 14 *Hes 8:3, Apg 8:39. Anden*3:14AndenHebr. rúach betyder också "vind" (jfr Joh 3:8). lyfte upp mig och tog tag i mig, och jag fördes bort, bedrövad och upprörd i min ande, och Herrens hand var stark över mig. 15 *Job 2:13, Hes 1:3, Dan 7:28, 8:27. Jag kom till dem som förts bort till Tel-Abib*3:15Tel-AbibAkkadiska til abubi betyder "ruinhög efter översvämning", möjligen ett projekt för fångarna att återuppbygga. Inte identiskt med moderna Tel Aviv ("vårkullen") vid ­Medelhavet., de som bodde vid floden Kebar. Jag slog mig ner där de satt och stannade där bland dem i sju dagar, djupt bedrövad.

Herren sätter Hesekiel till väktare

16 Men efter sju dagar kom Herrens ord till mig:

17 *Jer 1:7, 6:17, Hes 33:7f. "Människo­barn, jag har satt dig till väktare för Israels hus. När du hör ett ord från min mun ska du varna dem från mig. 18 När jag säger till den ogudaktige: Du ska dö, och du inte varnar honom och inte säger något för att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och så rädda hans liv, då ska den ogudaktige dö i sin missgärning, men jag ska utkräva hans blod av din hand. 19 Men om du varnar den ogudaktige och han ändå inte vänder om från sin ogudaktighet eller sin ogudaktiga väg, då ska han dö i sin missgärning, men du har räddat din själ.

20 *Hes 18:24, 33:12f. Och när en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, då ska jag lägga en stötesten i hans väg och han ska dö. Om du då inte har varnat honom ska han dö i sin synd. Man ska inte komma ihåg de rättfärdiga gärningar han tidigare har gjort, utan jag ska utkräva hans blod av din hand. 21 Men om du varnar den rättfärdige för att synda och han avhåller sig från synd, då ska han få leva eftersom han lät varna sig, och själv har du räddat ditt liv."

22 *Hes 8:1, Apg 9:6, 22:10.Herrens hand kom över mig där, och han sade till mig: "Stig upp och gå ut på slätten. Där ska jag tala med dig." 23 *Hes 1:3, 8:4. Då steg jag upp och gick ut på slätten, och se, där stod Herrens härlighet, lik den härlighet jag såg vid floden Kebar. Och jag föll ner på mitt ansikte. 24 *Hes 2:2. Anden kom då in i mig och reste upp mig på mina fötter. Herren talade med mig och sade: "Gå och stäng in dig i ditt hus. 25 *Hes 4:8. Och du människobarn, se, man ska lägga rep om dig och binda dig med dem så att du inte kan gå ut bland de andra. 26 *Hes 2:5, 24:27. Jag ska låta din tunga fastna vid din gom så att du blir stum och inte kan straffa dem, för de är ett upproriskt släkte. 27 *Hes 2:4f, 29:21, 33:22. Men när jag talar med dig ska jag öppna din mun, och du ska säga till dem: Så säger Herren Gud. Den som vill lyssna ska lyssna, och den som inte vill får låta bli, för de är ett upproriskt folk."

1 Y DÍJOME: Hijo del hombre, come lo que hallares; ✝3.1 cp. 2.8,9.come este rollo, y ve y habla á la casa de Israel.

2 Y abrí mi boca, é hízome comer aquel rollo.

3 Y díjome: Hijo del hombre, haz á tu vientre que coma, é hinche tus entrañas de este rollo que yo te doy. ✝3.3 Ap. 10.9,10.Y comílo, y fué en mi boca dulce como miel.

4 Díjome luego: Hijo del hombre, ve y entra á la casa de Israel, y habla á ellos con mis palabras.

5 Porque no eres enviado á pueblo de habla profunda ni de lengua difícil, sino á la casa de Israel.

6 No á muchos pueblos de profunda habla ni de lengua difícil, cuyas palabras no entiendas; y ✝3.6 Mt. 11.21,23.si á ellos te enviara, ellos te oyeran.

1 El atalaya de Israel

2 y su responsabilidad.

7 Mas la casa de Israel no te querrán oir, porque no me quieren oír á mí: porque toda la casa de Israel son tiesos de frente, y duros de corazón.

8 He aquí he hecho yo tu rostro fuerte contra los rostros de ellos, y tu frente fuerte contra su frente.

9 Como diamante, más fuerte que ✝3.9 Is. 50.7.pedernal he hecho tu frente; no los temas, ni tengas miedo delante de ellos, porque es casa rebelde.

10 Y díjome: Hijo del hombre, toma en tu corazón todas mis palabras que yo te hablaré, y oye con tus oídos.

11 Y ve, y entra á los trasportados, á ✝3.11 cp. 33.2.los hijos de tu pueblo, y les hablarás y les dirás: Así ha dicho el Señor Jehová; escuchen, ó dejen de escuchar.

12 Y levantóme ✝3.12 cp. 8.3 y 11.1,24 y 43.5. 1 R. 18.12. Mt. 4.1. Lc. 4.1.el espíritu, y oí detrás de mí una voz de grande estruendo, que decía: Bendita sea la gloria de Jehová desde su lugar.

13 Oí también el sonido de las alas de ✝3.13 cp. 1.5,15, etc.los animales que se juntaban la una con la otra, y el sonido de las ruedas delante de ellos, y sonido de grande estruendo.

14 Levantóme pues el espíritu, y me tomó; y fuí en amargura, en la indignación de mi espíritu: mas la mano de Jehová era fuerte sobre mí.

15 Y vine á los trasportados en Telabib, que moraban ✝3.15 cp. 1.1.junto al río de Chebar, y ✝3.15 Job 2.13.asenté donde ellos estaban asentados, y allí permanecí siete días atónito entre ellos.

16 Y aconteció que al cabo de los siete días fué á mí palabra de Jehová, diciendo:

17 Hijo del hombre, yo te he puesto por ✝3.17 Is. 52.8 y 56.10. Jer. 6.17. cp. 33.2,6atalaya á la casa de Israel: oirás pues tú la palabra de mi boca, y amonestarlos has de mi parte.

18 Cuando yo dijere al impío: De cierto morirás: y tú no le amonestares, ni le hablares, para que el impío sea apercibido de su mal camino, á fin de que viva, el impío ✝3.18 cp. 18.18. Jn. 8.21,24.morirá por su maldad, mas ✝3.18 cp. 18.13 y 33.6,8.su sangre demandaré de tu mano.

19 ✝ 3.19 cp. 33.9. Y si tú amonestares al impío, y él no se convirtiere de su impiedad, y de su mal camino, él morirá por su maldad, y tú habrás librado tu alma.

20 Y cuando ✝3.20 cp. 18.24.el justo se apartare de su justicia, é hiciere maldad, y ✝3.20 Jer. 6.21. cp. 14.3. 1 Jn. 2.10.pusiere yo tropiezo delante de él, él morirá, porque tú no le amonestaste; en su pecado morirá, y sus justicias que había hecho no vendrán en memoria; mas su sangre demandaré de tu mano.

21 Y si al justo amonestares para que el justo no peque, y no pecare, de cierto vivirá, porque fué amonestado; y tú habrás librado tu alma.

22 Y fué allí la mano ✝3.22 cp. 1.3.de Jehová sobre mí, y díjome: Levántate, y sal al campo, y allí hablaré contigo.

23 Y levantéme, y salí ✝3.23 cp. 37.1.al campo: y he aquí que allí estaba la gloria de Jehová, como la gloria que ✝3.23 cp. 1.28.había visto junto al río de Chebar: y caí sobre mi rostro.

24 Entonces ✝3.24 cp. 2.2.entró espíritu en mí, y afirmóme sobre mis pies, y hablóme, y díjome: Entra, y enciérrate dentro de tu casa.

25 Y tú, oh hijo del hombre, he aquí ✝3.25 cp. 4.8.que pondrán sobre ti cuerdas, y con ellas te ligarán, y no saldrás entre ellos.

26 Y ✝3.26 cp. 24.27.haré se pegue tu lengua á tu paladar, y estarás mudo, y no serás á ellos varón que reprende: porque son casa rebelde.

27 Mas cuando yo te hubiere hablado, abriré tu boca, y les dirás: Así ha dicho el Señor Jehová: El que oye, oiga; y el que cesa, cese: porque casa rebelde son.