Ezequiel 33

Hesekiel som väktare i Israel

1 Herrens ord kom till mig:

2 *Hes 3:17f. "Människobarn, tala till dina landsmän och säg till dem: Anta att jag låter svärdet drabba ett land, och folket i landet utser en man bland sig och gör honom till sin väktare. 3 Om han ser svärdet ­komma över landet och blåser i hornet och varnar folket, 4 men den som hör hornstöten ändå inte låter sig varnas utan svärdet kommer och tar bort honom, då kommer hans blod över hans eget huvud. 5 Han hörde hornstöten men lät sig inte varnas. Därför kommer hans blod över honom själv. Om han hade låtit sig varnas skulle han ha räddat sitt liv.

6 Men om väktaren ser svärdet komma och inte blåser i hornet och folket inte blir varnat, och svärdet kommer och tar ett liv bland dem, då dör han genom sin egen missgärning, men hans blod ska jag utkräva av väktarens hand.

7 *Jes 62:6, Hes 3:17. Människobarn, jag har satt dig till väktare för Israels hus för att du på mitt uppdrag ska varna dem när du hör ett ord från min mun. 8 När jag säger till den ogudaktige: Du ogudaktige, du måste dö! och du då inte varnar honom för den väg han går, så ska den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod ska jag utkräva av din hand. 9 Men om du varnar den ogudaktige för den väg han går för att han ska vända om från den, och han ändå inte vänder om från sin väg, då ska han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat ditt liv.

Gud vill ingen syndares död

10 *3 Mos 26:39, Hes 24:23. Människobarn, säg till Israels hus: Ni säger: ’Våra brott och synder tynger oss, och vi förgås genom dem. Hur kan vi då leva?’ 11 *Jes 55:7, Hes 18:23, 30f, Joel 2:12f. Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Ni vill väl inte dö, ni av Israels hus?

12 *Hes 3:20, 18:24, 26f. Men du människobarn, säg till dina landsmän: Den rättfärdiges rätt­färdighet ska inte rädda honom när han syndar. Den ogudaktige ska inte komma på fall genom sin ogudaktighet, när han vänder om från sin ogudaktighet. Den rättfärdige ska inte heller kunna leva genom sin rättfärdighet när han syndar. 13 Om jag säger till den rättfärdige att han ska få leva, och han sedan förlitar sig på sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så ska ingen av alla hans rättfärdiga gärningar bli ihågkommen, utan han ska dö för det orätta han har gjort.

14 *Hes 18:21f, 28. Om jag säger till den ogudaktige: Du måste dö! och han sedan vänder om från sin synd och gör det som är rätt och rättfärdigt, 15 *2 Mos 22:26, 5 Mos 24:13, Hes 18:7f, Luk 19:8. så att den ogudaktige ger tillbaka den pant han har fått och ersätter vad han stulit och vandrar efter livets stadgar, så att han inte gör det som är orätt, då ska han sannerligen få leva och inte dö. 16 Man ska inte komma ihåg några av de synder han har begått. Eftersom han har gjort vad som är rätt och rättfärdigt, ska han sannerligen få leva.

17 *Hes 18:25f. Men när dina landsmän säger: ’Herrens väg är inte rätt’, då är det tvärtom deras egen väg som inte är rätt. 18 Om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och syndar, måste han dö. 19 Men om den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör vad som är rätt och rättfärdigt, då ska han få leva. 20 Ändå säger ni: ’Herrens väg är inte rätt.’ Men jag ska döma var och en av er efter hans vägar, ni av Israels hus."

Jerusalems fall på grund av trolöshet

21 I det tolfte året sedan vi hade blivit bortförda i fångenskap, på femte dagen i tionde månaden,*33:21 tolfte året ... femte dagen i tionde månaden19 jan 585 f Kr. kom en flykting från Jerusalem till mig och berättade: "Staden har fallit." 22 *Hes 24:26f. På kvällen före flyktingens ankomst hade Herrens hand kommit över mig. På morgonen öppnade han min mun innan mannen kom. Min mun öppnades och jag var inte längre stum.

23 Herrens ord kom till mig: 24 "Män­niskobarn, de som bor ibland ruinerna i Israels land säger: Abraham var ensam, och ändå ärvde han landet. Vi är många, så mycket mer måste väl vi då ärva landet! 25 *1 Mos 9:4, 3 Mos 19:26, Hes 18:6. Säg därför till dem: Så säger Herren Gud: Ni äter kött med blodet i, ni riktar blicken mot era eländiga avgudar, och ni låter blod flyta. Skulle ni då ärva landet? 26 *Jer 5:8, Hes 22:11. Ni litar på era svärd. Ni gör avskyvärda ting och ni kränker varandras hustrur. Skulle ni då ärva landet?

27 *Hes 6:12, 7:15. Så ska du säga till dem: Så säger Herren Gud: Så sant jag lever, de som bor där bland ruinerna ska falla för svärd, och den som finns ute på öppna fältet ska jag låta slukas av de vilda djuren, och de som bor i bergfästen och grottor ska dö genom pest. 28 Jag ska göra landet öde och tomt och dess stolta makt ska upphöra. Israels berg ska läggas öde, så att ingen går fram där. 29 Då ska de inse att jag är Herren, när jag gör landet till en ödslig ödemark på grund av alla avskyvärda ting de har gjort.

30 Men du, människobarn, dina landsmän talar om dig vid murarna och i ingångarna till husen. De talar med varandra och säger: Kom och hör vad det är för ett ord som kommer från Herren. 31 *Jes 42:20, 53:1, Hes 14:1, Matt 7:26, Jak 1:22. De kommer till dig som de brukade och sätter sig hos dig som mitt folk. De hör dina ord men gör inte efter dem. De talar kärleksord*33:31kärleksordAndra handskrifter (Septuaginta): "lögner". med munnen, men deras hjärtan strävar efter oärlig vinst. 32 Och se, du är för dem som en som sjunger kärleksvisor med vacker röst och spelar väl. De hör dina ord men gör inte efter dem. 33 *Jer 28:9, Hes 2:5. Men när det kommer – och se, det kommer – då ska de inse att en profet har varit ibland dem."

1 Y FUÉ á mí palabra de Jehová, diciendo:

2 Hijo del hombre, habla ✝33.2 cp. 3.11. Os. 4.4.a los hijos de tu pueblo, y diles: ✝33.2 cp. 14.17.Cuando trajere yo espada sobre la tierra, y el pueblo de la tierra tomare un hombre de sus términos, y se lo pusiere por atalaya,

3 Y él viere venir la espada sobre la tierra, y tocare corneta, y avisare al pueblo;

4 Cualquiera que oyere ✝33.4 Is. 58.1. Jer. 6.17. Am. 3.6.el sonido de la corneta, y no se apercibiere, y viniendo la espada lo tomare, ✝33.4 cp. 18.13.su sangre será sobre su cabeza.

5 El sonido de la corneta oyó, y no se apercibió; su sangre será sobre él: mas el que se apercibiere, librará su vida.

6 Pero si el atalaya viere venir la espada, y no tocare la corneta, y el pueblo no se apercibiere, y viniendo la espada, tomare de él alguno; por causa de su pecado fué tomado, ✝33.6 cp. 3.18.mas demandaré su sangre de mano del atalaya.

7 Tú pues, hijo del hombre, yo te ✝33.7 Jer. 1.18.he puesto por atalaya á la casa de Israel, y oirás la palabra de mi boca, y los apercibirás de mi parte.

8 Diciendo yo al impío: Impío, de cierto morirás; si tú no hablares para que se guarde el impío de su camino, el impío morirá por su pecado, mas su sangre yo la demandaré de tu mano.

9 ✝ 33.9 cp. 3.19. Y si tú avisares al impío de su camino para que de él se aparte, y él no se apartare de su camino, por su pecado morirá él, y tú libraste tu vida.

10 Tú pues, hijo del hombre, di á la casa de Israel: Vosotros habéis hablado así, diciendo: Nuestras rebeliones y nuestros pecados están sobre nosotros, y á causa de ellos somos consumidos: ¿cómo pues viviremos?

11 Diles: Vivo yo, dice el Señor Jehová, ✝33.11 2 S. 14.14. cp. 18.23que no quiero la muerte del impío, sino que se torne el impío de su camino, y que viva. Volveos, volveos de vuestros malos caminos: ✝33.11 cp. 18.31.¿y por qué moriréis, oh casa de Israel?

1 Caminos rectos de Dios.

2 Castigo de Israel.

12 Y tú, hijo del hombre, di á los hijos de tu pueblo: ✝33.12 cp. 18.24.La justicia del justo no lo librará el día que se rebelare; y la impiedad del impío no le será estorbo el día que se volviere de su impiedad; y el justo no podrá vivir por su justicia el día que pecare.

13 Diciendo yo al justo: De cierto vivirá, y él confiado en su justicia hiciere iniquidad, todas sus justicias no vendrán en memoria, sino que morirá por su iniquidad que hizo.

14 Y ✝33.14 cp. 3.18 y 18.27.diciendo yo al impío: De cierto morirás; si él se volviere de su pecado, é hiciere juicio y justicia,

15 Si el impío ✝33.15 cp. 18.7.restituyere la prenda, ✝33.15 Ex. 22.1,4,7. Lv. 6.2,4,5. Nm. 5.6,7.devolviere lo que hubiere robado, caminare en las ordenanzas de la ✝33.15 Lv. 18.5.vida, no haciendo iniquidad, vivirá ciertamente y no morirá.

16 No se le recordará ✝33.16 cp. 18.22.ninguno de sus pecados que había cometido: hizo juicio y justicia; vivirá ciertamente.

17 Luego dirán los hijos ✝33.17 cp. 18.25,29.de tu pueblo: No es recta la vía del Señor: la vía de ellos es la que no es recta.

18 Cuando el justo se ✝33.18 cp. 18.26,27.apartare de su justicia, é hiciere iniquidad, morirá por ello.

19 Y cuando el impío se apartare de su impiedad, é hiciere juicio y justicia, vivirá por ello.

20 Y dijisteis: No es recta la vía del Señor. ✝33.20 cp. 18.30.Yo os juzgaré, oh casa de Israel, á cada uno conforme á sus caminos.

21 Y aconteció en el año duodécimo ✝33.21 cp. 1.2.de nuestro cautiverio, en el mes décimo, á los cinco del mes, que vino á mí un escapado de Jerusalem, diciendo: ✝33.21 2 R. 25.2-11. Jer. 39.2 y 52.5,6. cp. 26.2.La ciudad ha sido herida.

22 ✝ 33.22 cp. 1.3. Y la mano de Jehová había sido sobre mí la tarde antes que el escapado viniese, y había abierto mi boca, hasta que vino á mí por la mañana; y abrió mi boca, y ✝33.22 cp. 24.27.no más estuve callado.

23 Y fué á mí palabra de Jehová, diciendo:

24 Hijo del hombre, los que habitan aquellos ✝33.24 cp. 36.4.desiertos en la tierra de Israel, hablando dicen: Abraham era uno, y poseyó la tierra: pues nosotros somos muchos; á nosotros es dada la tierra en posesión.

25 Por tanto, diles: Así dicho el Señor Jehová: ✝33.25 Gn. 9.4. Lv. 3.17. cp. 44.7¿Con sangre comeréis, y á vuestros ídolos alzaréis vuestros ojos, y sangre derramaréis, y poseeréis vosotros la tierra?

26 Estuvisteis sobre vuestras espadas, hicisteis abominación, y contaminasteis cada cual la mujer de su prójimo: ¿y habréis de poseer la tierra?

27 Les dirás así: Así ha dicho el Señor Jehová: Vivo yo, que los que están en aquellos asolamientos caerán á cuchillo, y al que está sobre la haz del campo entregaré á las bestias que lo devoren; y los que están en las fortalezas y en las cuevas, de pestilencia morirán.

28 Y pondré la tierra en desierto y en soledad, y cesará la soberbia de su fortaleza; y los montes de Israel serán asolados, que no haya quien pase.

29 Y sabrán que yo soy Jehová, cuando pusiere la tierra en soledad y desierto, por todas las abominaciones que han hecho.

30 Y tú, hijo del hombre, los hijos de tu pueblo se mofan de ti junto á las paredes y á las puertas de las casas, y ✝33.30 Is. 29.13.habla el uno con el otro, cada uno con su hermano, diciendo: Venid ahora, y oid qué palabra sale de Jehová.

31 Y vendrán á ti como viene el pueblo, y se estarán delante de ti como mi pueblo, y oirán tus palabras, y no las pondrán por obra: antes ✝33.31 Sal. 78.36,37. Is. 29.13.hacen halagos con sus bocas, y ✝33.31 Mt. 13.22.el corazón de ellos anda en pos de su avaricia.

32 Y he aquí que tú eres á ellos como cantor de amores, gracioso de voz y que canta bien: y oirán tus palabras, mas no las pondrán por obra.

1 Profecía contra

2 los malos pastores.

33 Empero cuando ello viniere ✝33.33 1 S. 3.20.(he aquí viene) ✝33.33 cp. 2.5.sabrán que hubo profeta entre ellos.