1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.2 Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,3 både låga och höga, rika såväl som fattiga.4 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.5 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.6 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?7 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.8 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.9 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,10 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.11 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.12 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.13 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.14 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. Sela.15 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning.16 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. Sela.17 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.18 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.19 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar, så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

1 Az éneklõmesternek, a Kóráh fiainak zsoltára.2 Halljátok meg ezt mind ti népek, figyeljetek mind ti, e világ lakói!3 Akár közemberek fiai, akár fõemberek fiai, együtt a gazdag és szegény.4 Az én szájam bölcsességet beszél, szívemnek elmélkedése tudomány.5 Példabeszédre hajtom fülemet, hárfaszóval nyitom meg mesémet.6 Miért féljek a gonoszság napjain, mikor nyomorgatóim bûne vesz körül,7 A kik gazdagságukban bíznak, és nagy vagyonukkal dicsekesznek?8 Senki sem válthatja meg atyjafiát, nem adhat érte váltságdíjat Istennek.9 Minthogy lelköknek váltsága drága, abba kell hagynia örökre;10 Még ha örökké élne is és nem látná meg a sírgödört.11 De meglátja! A bölcsek is meghalnak; együtt vész el bolond és ostoba, és gazdagságukat másoknak hagyják.12 Gondolatjok [ez:] az õ házok örökkévaló, lakóhelyeik nemzedékrõl- nemzedékre [szállnak,] nevöket hangoztatják a földön.13 Pedig az ember, még ha tisztességben van, sem marad meg; hasonlít a barmokhoz, a melyeket levágnak.14 Ez az õ sorsuk bolondság nékik; de azért gyönyörködnek szavokban az õ követõik. Szela.15 Mint juhok, a Seolra vettetnek, a halál legelteti õket, és az igazak uralkodnak rajtok reggel; alakjokat elemészti a Seol, távol az õ lakásuktól.16 Csak Isten válthatja ki lelkemet a Seol kezébõl, mikor [az] megragad engem. Szela.17 Ne félj, ha valaki meggazdagszik, ha megöregbül házának dicsõsége;18 Mert semmit sem vihet el magával, ha meghal; dicsõsége nem száll le utána.19 Ha életében áldottnak vallja is magát, s ha dicsérnek is téged, hogy jól tettél magaddal:20 [Mégis] az õ atyáinak nemzetségéhez jut, a kik soha sem látnak világosságot. [ (Psalms 49:21) Az ember, még ha tisztességben van is, de nincs okossága: hasonlít a barmokhoz, a melyeket levágnak. ]