1 En psalm av David, när han var i Juda öken.2 Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.3 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.4 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.5 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.6 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,7 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.8 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.9 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.10 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.11 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.12 Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.

1 Dávid zsoltára, mikor a Júda pusztájában volt.2 Isten! én Istenem vagy te, jó reggel kereslek téged; téged szomjúhoz lelkem, téged sóvárog testem a kiaszott, elepedt földön, a melynek nincs vize;3 Hogy láthassalak téged a szent helyen, szemlélvén a te hatalmadat és dicsõségedet.4 Hiszen a te kegyelmed jobb az életnél: az én ajakim hadd dicsérjenek téged.5 Áldanálak ezért életem fogytáig; a te nevedben emelném fel kezeimet.6 Mintha zsírral és kövérséggel telnék meg lelkem, mikor víg ajakkal dicsérhet téged az én szájam!7 Ha reád gondolok ágyamban: õrváltásról õrváltásra rólad elmélkedem;8 Mert segítségem voltál, és a te szárnyaidnak árnyékában örvendeztem.9 Ragaszkodik hozzád az én lelkem; a te jobbod megtámogat engem.10 Azok pedig, a kik veszedelemre keresik lelkemet, a föld mélységeibe jutnak.11 Szablya martalékaiul esnek el, és a rókáknak lesznek eledelei. [ (Psalms 63:12) A király pedig örvendezni fog Istenben; dicséri õt mindaz, a ki õ reá esküszik; mert bedugatik a hazugok szája. ]