1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

1 He waiata; he pikitanga. I tangi, ahau ki a Ihowa i toku matenga; a i whakahoki kupu mai ia ki ahau.2 E Ihowa, whakaorangia toku wairua i te ngutu teka, i te arero hianga.3 Ko te aha e hoatu ki a koe? ko te aha hoki e tapiritia atu mau, e te arero hianga?4 Ko nga pere koi a te hunga nunui, me nga waro hunipa.5 Aue, toku mate, to te manene i Meheke, toku hoki e noho nei i nga teneti o Kerara!6 Kua roa te nohoanga tahitanga o toku wairua ki te tangata e kino ana ki te ata noho.7 Mo te ata noho ahau, engari ka korero ahau, ka anga ratou ka whawhai.