2 Samuel 19

1 Joab was told, "Behold, the king weeps and mourns for Absalom." 2 The victory that day was turned into mourning among all the people, for the people heard it said that day, "The king grieves for his son."

3 The people sneaked into the city that day, as people who are ashamed steal away when they flee in battle. 4 The king covered his face, and the king cried with a loud voice, "My son Absalom, Absalom, my son, my son!"

5 Joab came into the house to the king, and said, "Today you have shamed the faces of all your servants who today have saved your life, and the lives of your sons and of your daughters, and the lives of your wives, and the lives of your concubines; 6 in that you love those who hate you and hate those who love you. For you have declared today that princes and servants are nothing to you. For today I perceive that if Absalom had lived and we had all died today, then it would have pleased you well. 7 Now therefore arise, go out and speak to comfort your servants; for I swear by Yahweh, if you don’t go out, not a man will stay with you this night. That would be worse to you than all the evil that has happened to you from your youth until now."

8 Then the king arose and sat in the gate. The people were all told, "Behold, the king is sitting in the gate." All the people came before the king. Now Israel had fled every man to his tent. 9 All the people were at strife throughout all the tribes of Israel, saying, "The king delivered us out of the hand of our enemies, and he saved us out of the hand of the Philistines; and now he has fled out of the land from Absalom. 10 Absalom, whom we anointed over us, is dead in battle. Now therefore why don’t you speak a word of bringing the king back?"

11 King David sent to Zadok and to Abiathar the priests, saying, "Speak to the elders of Judah, saying, ‘Why are you the last to bring the king back to his house, since the speech of all Israel has come to the king, to return him to his house? 12 You are my brothers. You are my bone and my flesh. Why then are you the last to bring back the king?’ 13 Say to Amasa, ‘Aren’t you my bone and my flesh? God do so to me, and more also, if you aren’t captain of the army before me continually instead of Joab.’" 14 He bowed the heart of all the men of Judah, even as one man, so that they sent to the king, saying, "Return, you and all your servants."

15 So the king returned, and came to the Jordan. Judah came to Gilgal, to go to meet the king, to bring the king over the Jordan. 16 Shimei the son of Gera, the Benjamite, who was of Bahurim, hurried and came down with the men of Judah to meet King David. 17 There were a thousand men of Benjamin with him, and Ziba the servant of Saul’s house, and his fifteen sons and his twenty servants with him; and they went through the Jordan in the presence of the king. 18 A ferry boat went to bring over the king’s household, and to do what he thought good.

Shimei the son of Gera fell down before the king when he had come over the Jordan. 19 He said to the king, "Don’t let my lord impute iniquity to me, or remember that which your servant did perversely the day that my lord the king went out of Jerusalem, that the king should take it to his heart. 20 For your servant knows that I have sinned. Therefore behold, I have come today as the first of all the house of Joseph to go down to meet my lord the king."

21 But Abishai the son of Zeruiah answered, "Shouldn’t Shimei be put to death for this, because he cursed Yahweh’s anointed?"

22 David said, "What have I to do with you, you sons of Zeruiah, that you should be adversaries to me today? Shall any man be put to death today in Israel? For don’t I know that I am king over Israel today?" 23 The king said to Shimei, "You will not die." The king swore to him.

24 Mephibosheth the son of Saul came down to meet the king; and he had neither groomed his feet, nor trimmed his beard, nor washed his clothes, from the day the king departed until the day he came home in peace. 25 When he had come to Jerusalem to meet the king, the king said to him, "Why didn’t you go with me, Mephibosheth?"

26 He answered, "My lord, O king, my servant deceived me. For your servant said, ‘I will saddle a donkey for myself, that I may ride on it and go with the king,’ because your servant is lame. 27 He has slandered your servant to my lord the king, but my lord the king is as an angel of God. Therefore do what is good in your eyes. 28 For all my father’s house were but dead men before my lord the king; yet you set your servant among those who ate at your own table. What right therefore have I yet that I should appeal any more to the king?"

29 The king said to him, "Why do you speak any more of your matters? I say, you and Ziba divide the land."

30 Mephibosheth said to the king, "Yes, let him take all, because my lord the king has come in peace to his own house."

31 Barzillai the Gileadite came down from Rogelim; and he went over the Jordan with the king to conduct him over the Jordan. 32 Now Barzillai was a very aged man, even eighty years old. He had provided the king with sustenance while he stayed at Mahanaim, for he was a very great man. 33 The king said to Barzillai, "Come over with me, and I will sustain you with me in Jerusalem."

34 Barzillai said to the king, "How many are the days of the years of my life, that I should go up with the king to Jerusalem? 35 I am eighty years old, today. Can I discern between good and bad? Can your servant taste what I eat or what I drink? Can I hear the voice of singing men and singing women any more? Why then should your servant be a burden to my lord the king? 36 Your servant will just go over the Jordan with the king. Why should the king repay me with such a reward? 37 Please let your servant turn back again, that I may die in my own city, by the grave of my father and my mother. But behold, your servant Chimham; let him go over with my lord the king; and do to him what shall seem good to you."

38 The king answered, "Chimham shall go over with me, and I will do to him that which shall seem good to you. Whatever you request of me, that I will do for you."

39 All the people went over the Jordan, and the king went over. Then the king kissed Barzillai and blessed him; and he returned to his own place. 40 So the king went over to Gilgal, and Chimham went over with him. All the people of Judah brought the king over, and also half the people of Israel. 41 Behold, all the men of Israel came to the king, and said to the king, "Why have our brothers the men of Judah stolen you away, and brought the king and his household, over the Jordan, and all David’s men with him?"

42 All the men of Judah answered the men of Israel, "Because the king is a close relative to us. Why then are you angry about this matter? Have we eaten at all at the king’s cost? Or has he given us any gift?"

43 The men of Israel answered the men of Judah, and said, "We have ten parts in the king, and we have also more claim to David than you. Why then did you despise us, that our advice should not be first had in bringing back our king?" The words of the men of Judah were fiercer than the words of the men of Israel.

Joabs strafftal till David

1 Man berättade för Joab: "Se, kungen gråter och sörjer över Absalom." 2 Och segern blev till sorg den dagen för allt folket, när de den dagen hörde hur kungen sörjde över sin son. 3 Folket smög sig in i staden den dagen så som folk gör när de skäms över att ha flytt i en strid. 4 *2 Sam 18:33. Men kungen hade dolt sitt ansikte och klagade med hög röst: "Min son Absalom! Absalom, min son, min son!"

5 Då gick Joab in i huset till kungen och sade: "I dag har du förödmjukat alla dina tjänare, de som i dag har räddat ditt liv och dina söners och döttrars liv och dina hustrurs liv och dina bihustrurs liv. 6 Du älskar dem som hatar dig och hatar dem som älskar dig! Du har visat i dag att dina befälhavare och tjänare inget betyder för dig. För i dag förstår jag att om Absalom varit vid liv men vi andra döda, skulle du ha varit nöjd. 7 Res dig nu och gå ut och tala vänligt till dina tjänare. För jag svär vid Herren att om du inte gör det, så kommer inte en enda att stanna kvar hos dig över natten. Och det skulle vara mycket värre för dig än allt det onda som drabbat dig från din ungdom ända till nu."

8 *2 Sam 15:2, 18:17. Då reste sig kungen upp och satte sig i porten*19:8portenPlatsen där samhällets beslut fattades och kungen kunde möta folket (1 Kung 22:10).. Och det meddelades till alla trupperna: "Nu sitter kungen i porten." Då kom alla trupperna och ställde upp sig framför kungen. Men israeliterna hade flytt, var och en till sitt tält.

David återvänder till Jerusalem

9 Allt folket i alla Israels stammar tvistade med varandra och sade: "Kungen har räddat oss från våra fienders hand och befriat oss från filisteerna. Nu har han flytt ut ur landet för Absalom. 10 Men Absalom som vi smorde till kung över oss har dött i striden. Varför säger ni då inget om att hämta tillbaka kungen?"

11 Kung David sände bud till prästerna Sadok och Ebjatar och lät säga: "Säg till de äldste i Juda: Varför ska ni vara de sista att hämta kungen hem igen? Det som hela Israel talar om har kommit till kungens kännedom där han bor. 12 Ni är ju mina bröder, mitt eget kött och blod. Varför ska ni då vara de sista att hämta kungen tillbaka? 13 *2 Sam 17:25, 1 Krön 2:16f. Och säg till Amasa*19:13AmasaBetyder "Herren bär". Systerson till kung David (17:25), senare mördad (20:8f).: Är du inte mitt kött och blod? Må Gud straffa mig både nu och i framtiden om du inte för all framtid blir överbefälhavare hos mig i stället för Joab." 14 På så sätt vände han alla Juda mäns hjärtan som en enda man så att de sände bud till kungen: "Kom tillbaka, du och alla dina tjänare."

15 Så vände kungen tillbaka och kom till Jordan. Då hade Juda män redan kommit till Gilgal för att möta kungen och föra honom över Jordan.

Shimei benådas

16 Benjaminiten Shimei, Gerars son från Bahurim, skyndade sig och kom ner med Juda män för att möta kung David. 17 *2 Sam 9:2, 10, 16:1f. Med honom följde tusen man från Benjamin och även Siba som hade varit tjänare i Sauls hus, och hans femton söner och tjugo tjänare. De skyndade till Jordan före kungen 18 och gick över vid vadstället för att föra över kungens familj och göra allt efter hans önskemål.

Shimei, Gerars son, föll ner inför kungen när han skulle ta sig över Jordan. 19 *2 Sam 16:5f. Han sade till kungen: "Herre, tillräkna mig inte min missgärning och tänk inte på hur illa din tjänare gjorde den dag då min herre kungen drog ut från Jerusalem. Må kungen inte lägga det på hjärtat. 20 För jag, din tjänare, vet att jag har syndat. Därför har jag i dag som den förste i hela Josefs hus kommit hit ner för att möta min herre kungen."

21 *2 Sam 16:9. Då sade Abishaj, Serujas son: "Borde inte Shimei mista livet när han har förbannat Herrens smorde?" 22 *1 Sam 11:13, 2 Sam 16:10. Men David svarade: "Vad har jag med er att göra, ni Serujas söner? Är ni mina motståndare i dag? Skulle i dag någon dödas i Israel? Jag vet att i dag är det jag som är kung i Israel." 23 *1 Kung 2:8f, 36f. Och kungen sade till Shimei: "Du ska inte dö." Kungen gav honom sin ed på det.

Mefiboshet

24 Mefiboshet, Sauls son, kom också ner för att möta kungen. Han hade varken ansat fötter eller skägg eller tvättat sina kläder*19:24varkenansat fötter eller skägg eller tvättat sina kläderUttryck för sorg och fasta (jfr 12:20, Matt 6:17). från dagen då kungen drog bort till dagen då han kom välbehållen tillbaka. 25 När han kom från Jerusalem för att möta kungen, sade kungen till honom: "Varför följde du inte med mig, Mefiboshet?"

26 Han svarade: "Min herre kung, min tjänare*19:26min tjänareDvs Siba (se 16:1). bedrog mig, för din tjänare sade till honom: Låt sadla min åsna, jag vill rida på den och följa med kungen eftersom din tjänare är halt. 27 *2 Sam 14:17, 20, 16:1f. Han förtalade din tjänare hos min herre kungen. Men min herre kungen är som Guds ängel, så gör vad som är gott i dina ögon. 28 *2 Sam 9:10f. Hela min fars hus förtjänade inget annat än döden inför min herre kungen, ändå lät du din tjänare sitta bland dem som får äta vid ditt bord. Vilken rätt har jag då mer att vädja inför kungen?" 29 *2 Sam 16:4. Kungen sade till honom: "Varför tala mer om saken? Jag har bestämt att du och Siba ska dela marken." 30 Då sade Mefiboshet till kungen: "Han får gärna ta alltsammans, när nu min herre och kung har kommit välbehållen hem."

Barsillaj

31 *2 Sam 17:27f. Gileaditen Barsillaj hade kommit ner från Rogelim och gick med kungen till Jordan för att ledsaga honom över. 32 *1 Kung 2:7. Barsillaj var nu mycket gammal, åttio år. Han hade sörjt för kungens behov medan denne var i Mahanajim, för han var en mycket rik man. 33 Kungen sade till Barsillaj: "Du ska följa med mig, så ska jag sörja för dina behov hemma hos mig i Jerusalem."

34 Men Barsillaj svarade kungen: "Hur många år har jag kvar att leva, så att jag skulle följa med kungen upp till Jerusalem? 35 Jag är nu åttio år gammal. Kan jag skilja mellan vad som är gott eller dåligt? Eller kan din tjänare känna smaken på vad han äter eller dricker? Eller kan jag ännu höra sångare och sångerskor sjunga? Varför skulle då din tjänare bli ytterligare en börda för min herre kungen? 36 Din tjänare ska bara gå med kungen över Jordan ett kort stycke. Varför skulle kungen ge mig en sådan belöning? 37 Låt din tjänare få vända tillbaka så att jag får dö i min egen stad, nära min fars och mors grav. Här är din tjänare Kimham, låt honom få följa med min herre kungen. Gör för honom vad som är gott i dina ögon." 38 Då sade kungen: "Kimham ska följa med mig, och jag ska göra för honom vad som är gott i dina ögon. Allt du begär av mig ska jag göra för dig."

39 Och hela hären gick över Jordan, och sedan kungen hade gått över kysste han Barsillaj och välsignade honom. Sedan vände Barsillaj tillbaka hem igen.

Grälet om kungen

40 Kungen drog nu till Gilgal och Kimham följde med honom. Hela Juda tillsammans med hälften av Israels folk förde kungen dit.

41 Men då kom alla Israels män till kungen och sade till honom: "Varför fick våra bröder, Juda män, stjäla dig och föra kungen och hans familj över Jordan tillsammans med Davids män?" 42 Alla Juda män svarade Israels män: "Kungen står oss närmast. Varför blir ni upprörda över det? Har vi levt på kungen eller skaffat oss fördelar genom honom?" 43 *2 Sam 5:1f. Men Israels män svarade Juda män: "Vi har tio gånger större del i kungen, alltså även i David. Varför har ni föraktat oss? Var det inte vi som först talade om att hämta hem vår kung?" Men Juda män använde ännu hårdare ord än Israels män.