1 David said, "Is there yet any who is left of Saul’s house, that I may show him kindness for Jonathan’s sake?" 2 There was of Saul’s house a servant whose name was Ziba, and they called him to David; and the king said to him, "Are you Ziba?"
He said, "I am your servant."
3 The king said, "Is there not yet any of Saul’s house, that I may show the kindness of God to him?"
Ziba said to the king, "Jonathan still has a son, who is lame in his feet."
4 The king said to him, "Where is he?"
Ziba said to the king, "Behold, he is in the house of Machir the son of Ammiel, in Lo Debar."
5 Then King David sent and brought him out of the house of Machir the son of Ammiel, from Lo Debar. 6 Mephibosheth, the son of Jonathan, the son of Saul, came to David, fell on his face, and showed respect. David said, "Mephibosheth?"
He answered, "Behold, your servant!"
7 David said to him, "Don’t be afraid, for I will surely show you kindness for Jonathan your father’s sake, and will restore to you all the land of Saul your father. You will eat bread at my table continually."
8 He bowed down, and said, "What is your servant, that you should look at such a dead dog as I am?"
9 Then the king called to Ziba, Saul’s servant, and said to him, "All that belonged to Saul and to all his house I have given to your master’s son. 10 Till the land for him—you, your sons, and your servants. Bring in the harvest, that your master’s son may have bread to eat; but Mephibosheth your master’s son will always eat bread at my table."
Now Ziba had fifteen sons and twenty servants. 11 Then Ziba said to the king, "According to all that my lord the king commands his servant, so your servant will do." So Mephibosheth ate at the king’s table like one of the king’s sons. 12 Mephibosheth had a young son, whose name was Mica. All who lived in Ziba’s house were servants to Mephibosheth. 13 So Mephibosheth lived in Jerusalem, for he ate continually at the king’s table. He was lame in both his feet.
Domínio Público. Esta tradução bíblica de domínio público é trazida a você por cortesia de eBible.org.
David och Mefiboshet
1 1 Sam 20:15. David frågade: "Finns det någon kvar av Sauls hus som jag kan visa godhet mot för Jonatans skull?"9:1för Jonatans skullSå som Jonatan hade bett honom göra (1 Sam 20:15).2 Sauls hus hade haft en tjänare som hette Siba, och honom hämtade man nu till David.
Kungen frågade honom: "Är du Siba?" Han svarade: "Jag är din tjänare." 3 1 Sam 20:14f, 2 Sam 4:4. Kungen frågade: "Finns det ingen kvar av Sauls hus mot vilken jag kan visa Guds godhet?" Siba svarade kungen: "Det finns kvar en son till Jonatan, en som är förlamad i fötterna." 4 2 Sam 17:27f. Kungen frågade: "Var finns han?" Han svarade: "Han är nu hos Makir, Ammiels son, i Lo-Debar9:4Makir ... i Lo-DebarStrax öster om Galileiska sjön. Makir hjälpte senare även David (17:27).." 5 Då sände kung David och lät hämta honom från Ammiels son Makirs hus i Lo-Debar.
6 När Mefiboshet, Jonatans son, Sauls sonson, kom till David, föll han ner på sitt ansikte och bugade sig. David sade: "Mefiboshet." Han svarade: "Jag är din tjänare." 7 David sade till honom: "Var inte rädd, för jag vill visa godhet mot dig för din far Jonatans skull. Jag ska ge tillbaka till dig all mark som tillhört din farfar Saul, och du ska alltid äta vid mitt bord." 8 1 Sam 24:15, 2 Kung 8:13. Då bugade han sig och sade: "Vad är din tjänare, att du skulle bry dig om en död hund som jag?" 9 Sedan kallade kungen till sig Sauls tjänare Siba och sade till honom: "Allt som tillhörde Saul och hela hans hus har jag gett åt din herres son. 10 Du och dina söner och dina tjänare ska bruka jorden åt honom och bärga skörden så att din herres son har bröd att äta. Men Mefiboshet, din herres son, ska alltid äta vid mitt bord." Siba hade femton söner och tjugo tjänare, 11 och han sade till kungen: "Din tjänare ska göra allt som min herre kungen befaller sin tjänare." Och Mefiboshet åt vid Davids bord som en av kungens söner.
12 Mefiboshet hade en liten son som hette Mika. Och alla som bodde i Sibas hus blev Mefiboshets tjänare. 13 Själv bodde Mefiboshet i Jerusalem, eftersom han alltid åt vid kungens bord. Han var halt på båda fötterna.