2 Samuel 14

1 Now Joab the son of Zeruiah perceived that the king’s heart was toward Absalom. 2 Joab sent to Tekoa and brought a wise woman from there, and said to her, "Please act like a mourner, and put on mourning clothing, please, and don’t anoint yourself with oil; but be as a woman who has mourned a long time for the dead. 3 Go in to the king and speak like this to him." So Joab put the words in her mouth.

4 When the woman of Tekoa spoke to the king, she fell on her face to the ground, showed respect, and said, "Help, O king!"

5 The king said to her, "What ails you?"

She answered, "Truly I am a widow, and my husband is dead. 6 Your servant had two sons; and they both fought together in the field, and there was no one to part them, but the one struck the other and killed him. 7 Behold, the whole family has risen against your servant, and they say, ‘Deliver him who struck his brother, that we may kill him for the life of his brother whom he killed, and so destroy the heir also.’ Thus they would quench my coal which is left, and would leave to my husband neither name nor remainder on the surface of the earth."

8 The king said to the woman, "Go to your house, and I will give a command concerning you."

9 The woman of Tekoa said to the king, "My lord, O king, may the iniquity be on me, and on my father’s house; and may the king and his throne be guiltless."

10 The king said, "Whoever says anything to you, bring him to me, and he will not bother you any more."

11 Then she said, "Please let the king remember Yahweh your God, that the avenger of blood destroy not any more, lest they destroy my son."

He said, "As Yahweh lives, not one hair of your son shall fall to the earth."

12 Then the woman said, "Please let your servant speak a word to my lord the king."

He said, "Say on."

13 The woman said, "Why then have you devised such a thing against the people of God? For in speaking this word the king is as one who is guilty, in that the king does not bring home again his banished one. 14 For we must die, and are like water spilled on the ground, which can’t be gathered up again; neither does God take away life, but devises means, that he who is banished not be an outcast from him. 15 Now therefore, seeing that I have come to speak this word to my lord the king, it is because the people have made me afraid. Your servant said, ‘I will now speak to the king; it may be that the king will perform the request of his servant.’ 16 For the king will hear, to deliver his servant out of the hand of the man who would destroy me and my son together out of the inheritance of God. 17 Then your servant said, ‘Please let the word of my lord the king bring rest; for as an angel of God, so is my lord the king to discern good and bad. May Yahweh, your God, be with you.’"

18 Then the king answered the woman, "Please don’t hide anything from me that I ask you."

The woman said, "Let my lord the king now speak."

19 The king said, "Is the hand of Joab with you in all this?"

The woman answered, "As your soul lives, my lord the king, no one can turn to the right hand or to the left from anything that my lord the king has spoken; for your servant Joab urged me, and he put all these words in the mouth of your servant. 20 Your servant Joab has done this thing to change the face of the matter. My lord is wise, according to the wisdom of an angel of God, to know all things that are in the earth."

21 The king said to Joab, "Behold now, I have granted this thing. Go therefore, and bring the young man Absalom back."

22 Joab fell to the ground on his face, showed respect, and blessed the king. Joab said, "Today your servant knows that I have found favor in your sight, my lord, O king, in that the king has performed the request of his servant."

23 So Joab arose and went to Geshur, and brought Absalom to Jerusalem. 24 The king said, "Let him return to his own house, but let him not see my face." So Absalom returned to his own house, and didn’t see the king’s face. 25 Now in all Israel there was no one to be so much praised as Absalom for his beauty. From the sole of his foot even to the crown of his head there was no defect in him. 26 When he cut the hair of his head (now it was at every year’s end that he cut it; because it was heavy on him, therefore he cut it), he weighed the hair of his head at two hundred shekels,*14:26 A shekel is about 10 grams or about 0.35 ounces, so 200 shekels is about 2 kilograms or about 4.4 pounds. after the king’s weight. 27 Three sons were born to Absalom, and one daughter, whose name was Tamar. She was a woman with a beautiful face. 28 Absalom lived two full years in Jerusalem, and he didn’t see the king’s face. 29 Then Absalom sent for Joab, to send him to the king, but he would not come to him. Then he sent again a second time, but he would not come. 30 Therefore he said to his servants, "Behold, Joab’s field is near mine, and he has barley there. Go and set it on fire." So Absalom’s servants set the field on fire.

31 Then Joab arose and came to Absalom to his house, and said to him, "Why have your servants set my field on fire?"

32 Absalom answered Joab, "Behold, I sent to you, saying, ‘Come here, that I may send you to the king, to say, "Why have I come from Geshur? It would be better for me to be there still. Now therefore, let me see the king’s face; and if there is iniquity in me, let him kill me."’"

33 So Joab came to the king and told him; and when he had called for Absalom, he came to the king and bowed himself on his face to the ground before the king; and the king kissed Absalom.

Absaloms återkomst

1 Joab, Serujas son, förstod att kungen tänkte mycket på Absalom. 2 Då sände Joab bud till Tekoa*14:2TekoaBy i Juda bergsbygd drygt 1,5 mil söder om Jerusalem, profeten Amos hemstad. och lät hämta en klok kvinna därifrån och sade till henne: "Låtsas att du har sorg, ta på dig sorgkläder och smörj dig inte med olja, utan var som en kvinna som har sörjt en död under lång tid. 3 Gå sedan till kungen och säg detta till honom." Och Joab lade orden i hennes mun.

4 Kvinnan från Tekoa talade med*14:4talade medAndra handskrifter: "kom till". kungen. Hon föll ner till marken på sitt ansikte och bugade sig och sade: "Hjälp*14:4HjälpPå hebreiska hoshía (jfr den förstärkta formen "hosianna", Matt 21:9)., o konung!" 5 Kungen frågade henne: "Vad vill du?" Hon svarade: "Se, jag är änka, för min man är död. 6 Din tjänarinna hade två söner. De båda började slåss med varandra ute på marken och det fanns ingen som kunde skilja dem åt, så den ene slog ner den andre och dödade honom. 7 *5 Mos 19:11f. Nu har hela släkten rest sig mot din tjänarinna och de säger: Kom hit med honom som slog ner sin bror så att vi får döda honom, eftersom han tog sin brors liv och dödade honom. Så kan vi göra slut på arvingen*14:7göraslut på arvingenMed sönerna döda skulle de andra släktingarna få ärva egendomen. också. De vill släcka den gnista av mig som är kvar genom att inte ge min man vare sig namn eller efterkommande på jordens yta."

8 Då sade kungen till kvinnan: "Gå hem igen. Jag ska ta mig an din sak." 9 Kvinnan från Tekoa svarade kungen: "Min herre och kung, låt skulden vila på mig och på min fars hus. Kungen och hans tron är utan skuld." 10 Kungen sade: "Om någon säger något till dig, ta då hit honom till mig, så ska han sedan inte besvära dig mer." 11 *4 Mos 35:10f, 5 Mos 19:2f, Jos 20:1f, 1 Sam 14:45, 1 Kung 1:52. Då sade hon: "Må kungen komma ihåg*14:11komma ihågAnnan översättning: "åkalla" (och ge sin ed i Herrens namn).Herren sin Gud, så att inte blodshämnaren*14:11blodshämnarenDet var upp till den dödes släkt att ge mördaren sitt straff (4 Mos 35:19). kan fördärva mer och de inte förgör min son." Då sade han: "Så sant Herren lever, inte ett hår på din son ska falla till marken."

12 Då sade kvinnan: "Låt din tjänarinna säga ännu ett ord till min herre kungen." Han sade: "Tala." 13 Kvinnan sade: "Varför har du då tänkt på det sättet mot Guds folk? När kungen talar så blir han själv skyldig, eftersom kungen inte låter den han förskjutit komma tillbaka. 14 *Ps 89:49, Hes 18:23, 32. Alla ska vi dö, vi är som vatten som spills på marken och inte kan samlas upp igen. Men Gud tar inte bort livet, utan han tänker ut vägar så att den förskjutne inte ska vara skild från honom. 15 Nu har jag kommit för att säga detta till min herre kungen eftersom folket skrämde mig, och då tänkte din tjänarinna: Jag ska tala med kungen, kanske uppfyller kungen sin tjänarinnas önskan. 16 Ja, kungen ska lyssna till sin tjänarinna och rädda mig från den mans hand som ville utrota både mig och min son från Guds arvedel. 17 *2 Sam 19:27. Din tjänarinna tänkte: Min herre kungens ord ska ge mig ro, för min herre kungen är som Guds ängel, han hör både gott och ont. Må nu Herren din Gud vara med dig."

18 Då svarade kungen kvinnan: "Dölj inte något för mig i det jag nu vill fråga dig om." Kvinnan svarade: "Må min herre kungen tala." 19 Då sade kungen: "Har Joab sin hand med i allt detta?" Kvinnan svarade: "Så sant du lever, min herre kung: Ingen kan komma undan det som min herre kungen säger, vare sig åt höger eller vänster. Ja, det är din tjänare Joab som har befallt mig detta, och han har lagt allt som jag sagt i din tjänarinnas mun. 20 Din tjänare Joab gjorde på det sättet för att ge saken ett annat sken. Men min herre är som Guds ängel i vishet och vet allt som sker på jorden." 21 Kungen sade sedan till Joab: "Nåväl, jag gör det. Gå nu och hämta tillbaka den unge mannen Absalom."

22 Då föll Joab ner med ansiktet mot marken och bugade sig och välsignade kungen och sade: "I dag förstår din tjänare att jag har funnit nåd inför dina ögon, min herre och kung, eftersom kungen uppfyller sin tjänares önskan." 23 *2 Sam 13:27. Och Joab reste sig och begav sig till Geshur och förde Absalom till Jerusalem. 24 Men kungen sade: "Han ska gå hem till sitt hus, han får inte komma inför mitt ansikte." Och Absalom gick till sitt eget hus och kom inte inför kungens ansikte.

Absaloms benådning

25 I hela Israel fanns ingen som lovordades så mycket för sin skönhet som Absalom, från fötterna till huvudet fanns inget fel på honom. 26 När han lät klippa håret på sitt huvud – han lät klippa det i slutet av varje år, eftersom det blev för tungt för honom – så vägde håret tvåhundra siklar*14:26tvåhundra siklarDrygt 2 kg. efter kungsvikt. 27 *2 Sam 18:18. Åt Absalom föddes tre söner och en dotter som fick namnet Tamar. Hon var en vacker kvinna.

28 När Absalom hade bott två hela år i Jerusalem utan att få komma inför kungens ansikte, 29 sände han bud efter Joab för att skicka honom till kungen. Men Joab ville inte komma till honom. Absalom sände bud en andra gång, men Joab ville inte komma då heller.

30 Då sade han till sina tjänare: "Ni ser Joabs åker bredvid min, där har han korn. Gå och sätt eld på den." Absaloms tjänare tände då eld på åkern. 31 Då steg Joab upp och gick hem till Absalom och sade: "Varför har dina tjänare tänt eld på min åker?" 32 Absalom svarade: "Jag sände bud till dig och lät säga: Kom hit, jag vill skicka dig till kungen för att fråga: ’Varför fick jag komma hem från Geshur? Det hade varit bättre om jag hade varit kvar där.’ Nu vill jag komma inför kungens ansikte. Har jag någon skuld så får han döda mig."

33 Joab gick då till kungen och berättade det för honom. Och kungen kallade till sig Absalom. Han kom till kungen, föll ner för honom på sitt ansikte och bugade sig till marken inför kungen. Och kungen kysste*14:33kyssteUttryck för nära släktrelation (jfr 1 Mos 29:11, Höga V 8:1, Luk 15:20). Absalom.