2 Samuel 1

1 After the death of Saul, when David had returned from the slaughter of the Amalekites, and David had stayed two days in Ziklag, 2 on the third day, behold,*1:2 "Behold", from "הִנֵּה", means look at, take notice, observe, see, or gaze at. It is often used as an interjection. a man came out of the camp from Saul, with his clothes torn and earth on his head. When he came to David, he fell to the earth and showed respect.

3 David said to him, "Where do you come from?"

He said to him, "I have escaped out of the camp of Israel."

4 David said to him, "How did it go? Please tell me."

He answered, "The people have fled from the battle, and many of the people also have fallen and are dead. Saul and Jonathan his son are dead also."

5 David said to the young man who told him, "How do you know that Saul and Jonathan his son are dead?"

6 The young man who told him said, "As I happened by chance on Mount Gilboa, behold, Saul was leaning on his spear; and behold, the chariots and the horsemen followed close behind him. 7 When he looked behind him, he saw me and called to me. I answered, ‘Here I am.’ 8 He said to me, ‘Who are you?’ I answered him, ‘I am an Amalekite.’ 9 He said to me, ‘Please stand beside me, and kill me, for anguish has taken hold of me because my life lingers in me.’ 10 So I stood beside him and killed him, because I was sure that he could not live after he had fallen. I took the crown that was on his head and the bracelet that was on his arm, and have brought them here to my lord."

11 Then David took hold on his clothes and tore them; and all the men who were with him did likewise. 12 They mourned, wept, and fasted until evening for Saul and for Jonathan his son, and for the people of Yahweh,*1:12 "Yahweh" is God’s proper Name, sometimes rendered "LORD" (all caps) in other translations. and for the house of Israel, because they had fallen by the sword.

13 David said to the young man who told him, "Where are you from?"

He answered, "I am the son of a foreigner, an Amalekite."

14 David said to him, "Why were you not afraid to stretch out your hand to destroy Yahweh’s anointed?" 15 David called one of the young men and said, "Go near, and cut him down!" He struck him so that he died. 16 David said to him, "Your blood be on your head, for your mouth has testified against you, saying, ‘I have slain Yahweh’s anointed.’"

17 David lamented with this lamentation over Saul and over Jonathan his son 18 (and he commanded them to teach the children of Judah the song of the bow; behold, it is written in the book of Jashar):

19 "Your glory, Israel, was slain on your high places!

How the mighty have fallen!

20 Don’t tell it in Gath.

Don’t publish it in the streets of Ashkelon,

lest the daughters of the Philistines rejoice,

lest the daughters of the uncircumcised triumph.

21 You mountains of Gilboa,

let there be no dew or rain on you, and no fields of offerings;

for there the shield of the mighty was defiled and cast away,

the shield of Saul was not anointed with oil.

22 From the blood of the slain,

from the fat of the mighty,

Jonathan’s bow didn’t turn back.

Saul’s sword didn’t return empty.

23 Saul and Jonathan were lovely and pleasant in their lives.

In their death, they were not divided.

They were swifter than eagles.

They were stronger than lions.

24 You daughters of Israel, weep over Saul,

who clothed you delicately in scarlet,

who put ornaments of gold on your clothing.

25 How the mighty have fallen in the middle of the battle!

Jonathan was slain on your high places.

26 I am distressed for you, my brother Jonathan.

You have been very pleasant to me.

Your love to me was wonderful,

surpassing the love of women.

27 How the mighty have fallen,

and the weapons of war have perished!"

Budskapet om Sauls död

1 *1 Sam 30:17f, 26. Efter Sauls död, när David hade kommit tillbaka efter segern över Amalek, var han två dagar i Siklag.*1:1SiklagDavids läger nära Beer-Sheba (1 Sam 30), nästan 15 mil söder om Sauls här.2 *Jos 7:6, 1 Sam 4:12. Och se, på tredje dagen kom en man från Sauls här, med kläderna sönderrivna och med jord på huvudet. När han kom in till David, föll han ner till marken och bugade sig. 3 David frågade honom: "Varifrån kommer du?" Han svarade: "Jag har flytt från Israels här." 4 David sade till honom: "Hur har det gått? Berätta för mig." Han sade: "Folket har flytt från striden och många har fallit och dött. Saul och hans son Jonatan är också döda."

5 David frågade den unge mannen som berättade det för honom: "Hur vet du att Saul och hans son Jonatan är döda?" 6 *1 Sam 31:1f. Den unge mannen som berättade det för honom svarade: "Jag råkade vara där på berget Gilboa, och där stödde sig Saul mot sitt spjut medan vagnar och ryttare ansatte honom. 7 När han vände sig om och fick se mig ropade han på mig, och jag svarade: Här är jag. 8 Han frågade mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var amalekit.*1:8amalekitIsraels arvfiender, en sydlig nomadstam som Saul hade bekämpat (se 1 Sam 15). De hade nyligen rövat bort Davids familj (1 Sam 30:1f).

9 Då sade han till mig: Ställ dig över mig och ge mig dödsstöten. Dödsångesten griper mig*1:9dödsångestAnnan översättning: "yrsel", "mörker" (så Septuaginta)., för livet är fortfarande kvar i mig. 10 Då gick jag fram till honom och dödade honom, för jag visste att han inte skulle överleva sitt fall. Och jag tog kronan som satt på hans huvud och ett armband som han hade på armen och tog med dem hit till min herre." 11 Då grep David tag i sina kläder och rev sönder*1:11kläder … rev sönderUttryck för sorg (jfr 1 Mos 37:29, 34, Job 1:20). dem. Detsamma gjorde alla som var hos honom. 12 De höll dödsklagan och grät och fastade ända till kvällen för Saul och hans son Jonatan, och för Herrens folk och för Israels hus, därför att de hade fallit för svärd.

13 David frågade den unge mannen som hade berättat det för honom: "Varifrån är du?" Han svarade: "Jag är son till en amalekit som lever här som främling." 14 *1 Sam 24:7, 26:11, Ps 105:15. David sade till honom: "Hur vågade du räcka ut din hand och förgöra Herrens smorde*1:14HERRENS smordeGuds utvalde, helgade kung, en förebild till Messias (Apg 10:38).?" 15 Och David kallade på en av de unga männen och sade till honom: "Kom hit och hugg ner honom!" Och han stack ner honom så att han dog. 16 David sade till honom: "Ditt blod ska komma över ditt eget huvud,*1:16blod … över ditt eget huvudDvs ansvarig för sin egen död. för din egen mun vittnade mot dig när du sade: Jag har dödat Herrens smorde."

Sorgesång över Saul och Jonatan

17 David sjöng denna sorgesång över Saul och hans son Jonatan, 18 *Jos 10:13. och han bestämde att man skulle lära Juda barn "Bågsången", som finns nertecknad i "Den redliges bok":

19 "Ditt majestät*1:19Ditt majestätAnnan översättning: "Hjorten"., Israel,

ligger slaget på dina höjder.

Hur har inte hjältarna fallit!

20 *Mika 1:10. Förkunna det inte i Gat,

ropa inte ut det

på Ashkelons gator,

så att inte filisteernas döttrar

gläder sig,

de oomskurnas döttrar fröjdar sig.

21 Ni Gilboas berg,

på er må det varken falla

dagg eller regn

och inte finnas fält för offergåvor,

för hjältarnas sköld

ligger nersölad där,

Sauls sköld blir aldrig mer

smord med olja.*1:21smord med oljaVård av sköldens läderöverdrag, samtidigt en anspelning på Sauls ställning som "Herrens smorde".

22 *1 Sam 14:6f, 47f. Från slagnas blod,

från hjältars hull

vek inte Jonatans båge,

vände inte Sauls svärd

hungrigt tillbaka.

23 Saul och Jonatan,

älskade och ljuvliga i livet

och inte åtskilda i döden.

De var snabbare än örnar,

starkare än lejon.

24 Ni Israels döttrar, gråt över Saul,

som klädde er

i scharlakan och prakt

och prydde era kläder

med smycken av guld.

25 Hur har inte hjältarna

fallit mitt i striden!

Jonatan ligger slagen

på dina höjder.

26 *1 Sam 18:3, 19:1. Jag sörjer dig,

Jonatan, min broder.

Du var mycket ljuvlig för mig,

din kärlek till mig var underbar,

mer än kvinnors kärlek.

27 Hur har inte hjältarna fallit

och krigets vapen förstörts!"