2 Samuel 13

1 After this, Absalom the son of David had a beautiful sister, whose name was Tamar; and Amnon the son of David loved her. 2 Amnon was so troubled that he became sick because of his sister Tamar, for she was a virgin, and it seemed hard to Amnon to do anything to her. 3 But Amnon had a friend whose name was Jonadab the son of Shimeah, David’s brother; and Jonadab was a very subtle man. 4 He said to him, "Why, son of the king, are you so sad from day to day? Won’t you tell me?"

Amnon said to him, "I love Tamar, my brother Absalom’s sister."

5 Jonadab said to him, "Lay down on your bed and pretend to be sick. When your father comes to see you, tell him, ‘Please let my sister Tamar come and give me bread to eat, and prepare the food in my sight, that I may see it and eat it from her hand.’"

6 So Amnon lay down and faked being sick. When the king came to see him, Amnon said to the king, "Please let my sister Tamar come and make me a couple of cakes in my sight, that I may eat from her hand."

7 Then David sent home to Tamar, saying, "Go now to your brother Amnon’s house, and prepare food for him." 8 So Tamar went to her brother Amnon’s house; and he was lying down. She took dough, kneaded it, made cakes in his sight, and baked the cakes. 9 She took the pan and poured them out before him, but he refused to eat. Amnon said, "Have all men leave me." Then every man went out from him. 10 Amnon said to Tamar, "Bring the food into the room, that I may eat from your hand." Tamar took the cakes which she had made, and brought them into the room to Amnon her brother. 11 When she had brought them near to him to eat, he took hold of her and said to her, "Come, lie with me, my sister!"

12 She answered him, "No, my brother, do not force me! For no such thing ought to be done in Israel. Don’t you do this folly! 13 As for me, where would I carry my shame? And as for you, you will be as one of the fools in Israel. Now therefore, please speak to the king; for he will not withhold me from you."

14 However, he would not listen to her voice; but being stronger than she, he forced her and lay with her. 15 Then Amnon hated her with exceedingly great hatred; for the hatred with which he hated her was greater than the love with which he had loved her. Amnon said to her, "Arise, be gone!"

16 She said to him, "Not so, because this great wrong in sending me away is worse than the other that you did to me!"

But he would not listen to her. 17 Then he called his servant who ministered to him, and said, "Now put this woman out from me, and bolt the door after her."

18 She had a garment of various colors on her, for the king’s daughters who were virgins dressed in such robes. Then his servant brought her out and bolted the door after her. 19 Tamar put ashes on her head, and tore her garment of various colors that was on her; and she laid her hand on her head and went her way, crying aloud as she went. 20 Absalom her brother said to her, "Has Amnon your brother been with you? But now hold your peace, my sister. He is your brother. Don’t take this thing to heart."

So Tamar remained desolate in her brother Absalom’s house. 21 But when King David heard of all these things, he was very angry. 22 Absalom spoke to Amnon neither good nor bad; for Absalom hated Amnon, because he had forced his sister Tamar.

23 After two full years, Absalom had sheep shearers in Baal Hazor, which is beside Ephraim; and Absalom invited all the king’s sons. 24 Absalom came to the king and said, "See now, your servant has sheep shearers. Please let the king and his servants go with your servant."

25 The king said to Absalom, "No, my son, let’s not all go, lest we be burdensome to you." He pressed him; however he would not go, but blessed him.

26 Then Absalom said, "If not, please let my brother Amnon go with us."

The king said to him, "Why should he go with you?"

27 But Absalom pressed him, and he let Amnon and all the king’s sons go with him. 28 Absalom commanded his servants, saying, "Mark now, when Amnon’s heart is merry with wine; and when I tell you, ‘Strike Amnon,’ then kill him. Don’t be afraid. Haven’t I commanded you? Be courageous, and be valiant!"

29 The servants of Absalom did to Amnon as Absalom had commanded. Then all the king’s sons arose, and every man got up on his mule and fled.

30 While they were on the way, the news came to David, saying, "Absalom has slain all the king’s sons, and there is not one of them left!"

31 Then the king arose, and tore his garments, and lay on the earth; and all his servants stood by with their clothes torn. 32 Jonadab the son of Shimeah, David’s brother, answered, "Don’t let my lord suppose that they have killed all the young men, the king’s sons, for Amnon only is dead; for by the appointment of Absalom this has been determined from the day that he forced his sister Tamar. 33 Now therefore don’t let my lord the king take the thing to his heart, to think that all the king’s sons are dead; for only Amnon is dead." 34 But Absalom fled. The young man who kept the watch lifted up his eyes and looked, and behold, many people were coming by way of the hillside behind him. 35 Jonadab said to the king, "Behold, the king’s sons are coming! It is as your servant said." 36 As soon as he had finished speaking, behold, the king’s sons came, and lifted up their voices and wept. The king also and all his servants wept bitterly.

37 But Absalom fled and went to Talmai the son of Ammihur, king of Geshur. David mourned for his son every day. 38 So Absalom fled and went to Geshur, and was there three years. 39 King David longed to go out to Absalom, for he was comforted concerning Amnon, since he was dead.

Amnon och Tamar

1 *2 Sam 3:2. Därefter hände följande: Davids son Absalom hade en vacker syster som hette Tamar, och Davids son Amnon*13:1Absalom ... Tamar ... AmnonBetyder "fadern är frid", "dadelpalm" (Höga V 7:7) och "trofast". blev förälskad i henne. 2 Amnon längtade så efter sin syster Tamar att han blev sjuk, för hon var jungfru och det tycktes omöjligt för Amnon att göra något med henne. 3 *1 Sam 16:9, 2 Sam 21:21, 1 Krön 2:13. Men han hade en vän som hette Jonadab, son till Davids bror Shima. Jonadab var en mycket klok man.

4 Han sade nu till honom: "Varför ser du så tärd ut morgon efter morgon, du kungason? Säg mig vad det är!" Amnon svarade honom: "Jag är förälskad i Tamar, min bror Absaloms syster*13:4min bror Absaloms systerHelsyster till Absalom men halvsyster till Amnon (jfr 3:3f). ." 5 Jonadab sade till honom: "Lägg dig på din säng och spela sjuk. När din far kommer och besöker dig, säg då till honom: Låt min syster Tamar komma och ge mig något att äta, och låt henne laga maten inför mina ögon så att jag kan se det och äta den ur hennes hand."

6 Amnon gick och lade sig och låtsades vara sjuk. När kungen kom och besökte honom sade Amnon till kungen: "Låt min syster Tamar komma hit och baka ett par kakor*13:6kakorGrundtexten har ett ovanligt ord (hebr. levivót) som kan översättas "hjärtkakor". inför mina ögon, så att jag kan få äta dem ur hennes hand."

7 Då sände David bud in i huset till Tamar och lät säga: "Gå till din bror Amnons hus och laga lite mat åt honom." 8 Då gick Tamar till sin bror Amnons hus där han låg till sängs. Hon tog deg och knådade den och gjorde kakor inför hans ögon och gräddade kakorna. 9 Därefter tog hon pannan och lade upp dem framför honom. Men han ville inte äta. Amnon sade: "Låt alla gå ut härifrån." När alla hade gått 10 sade Amnon till Tamar: "Kom in med maten hit till kammaren, så att jag får äta ur din hand." Tamar tog kakorna som hon hade bakat och bar in dem i kammaren till sin bror Amnon. 11 Men när hon kom fram med dem till honom för att han skulle äta, grep han tag i henne och sade: "Kom och ligg med mig, min syster." 12 *3 Mos 18:9, 20:17, 5 Mos 27:22. Men hon svarade honom: "Nej, min bror, kränk mig inte! Sådant får inte ske i Israel, gör inte en sådan dårskap! 13 Vart skulle jag ta vägen med min skam? Och du skulle ses som en dåre i Israel. Tala nu med kungen, han skulle inte neka dig att få mig." 14 Men han ville inte lyssna på henne, och eftersom han var starkare än hon, tvingade han sig på henne och låg med henne.

15 Sedan greps Amnon av ett mycket starkt hat mot henne. Hatet som han kände mot henne var större än kärleken han hade haft till henne. Amnon sade till henne: "Upp med dig och gå din väg!" 16 Då sade hon till honom: "Nej! Att förskjuta mig vore ännu värre än det andra som du har gjort med mig." Men han ville inte lyssna på henne 17 utan ropade på den unge man som var hans tjänare och sade: "Skicka ut den här kvinnan härifrån och regla dörren efter henne!"

18 Tamar hade en hellång*13:18hellångAnnan översättning: "färggrann" (jfr 1 Mos 37:3 med not). dräkt på sig, för kungens döttrar bar sådana kåpor så länge de var jungfrur. När tjänaren hade fört ut henne och reglat dörren efter henne, 19 *Job 2:12, 1 Sam 4:12, Est 4:1, Jer 2:37. tog Tamar aska och strödde över sitt huvud och rev sönder den hellånga dräkten som hon hade på sig. Hon lade handen på huvudet*13:19lade handen på huvudetKvinnlig sorgegest, känd t ex från den feniciske kungen Ahirams sarkofag (1200-tal f Kr). och gick där och ropade i sin nöd. 20 Då sade hennes bror Absalom till henne: "Har din bror Amnon varit tillsammans med dig? Var nu tyst om det här, min syster. Han är ju din bror. Låt det inte gå dig djupt till sinnes." Så stannade Tamar i sin bror Absaloms hus, ensam och övergiven.

21 Men kung David fick höra om allt detta och blev mycket upprörd. 22 Och Absalom sade inte ett ord till Amnon, varken gott eller ont, för Absalom hatade Amnon för att han hade kränkt hans syster Tamar.

Absalom dödar Amnon

23 Två år därefter hade Absalom fårklippning*13:23fårklippningFestlighet på våren (jfr 1 Sam 25:7). i Baal-Hasor*13:23Baal-HasorLåg troligen bland bergen drygt 2 mil norr om Jerusalem., som ligger vid Efraim. Och Absalom bjöd in kungens alla söner. 24 *1 Sam 25:2, 36. Absalom gick till kungen och sade: "Din tjänare ska ha fårklippning. Vill inte kungen och hans tjänare följa med mig dit?" 25 Men kungen svarade Absalom: "Nej, min son. Vi kan inte gå med allesammans, vi vill inte bli till besvär för dig." Trots att Absalom bad honom enträget ville kungen inte gå med, utan tog avsked av honom. 26 Då sade Absalom: "Om inte, kan väl min bror Amnon få gå med oss?" Kungen frågade honom: "Varför skulle han följa med dig?" 27 Men Absalom bad honom så enträget att han lät Amnon och alla de andra kungasönerna gå med honom.

28 Och Absalom befallde sina tjänare: "Se efter när Amnons hjärta blir glatt av vinet. När jag säger till er: Hugg ner Amnon, ska ni döda honom. Var inte rädda, det är jag som har gett er befallningen. Var modiga och tappra." 29 Och Absaloms tjänare gjorde med Amnon som Absalom hade befallt. Då bröt kungens alla söner upp och red i väg på sina mulåsnor och flydde.

30 Medan de ännu var på väg nåddes David av ryktet att Absalom hade huggit ner kungens alla söner och att inte en enda av dem var kvar. 31 Då reste sig kungen och rev sönder sina kläder och lade sig på marken, och alla hans tjänare stod där med sönderrivna kläder. 32 Men Jonadab, son till Davids bror Shima, sade: "Min herre får inte tro att de har dödat alla de unga männen, kungens söner, för det är bara Amnon som är död. Det har skett på Absaloms order och blev bestämt redan den dag då Amnon våldtog hans syster Tamar. 33 Min herre kungen ska inte sätta tilltro till ryktet att alla kungens söner är döda. Det är bara Amnon som är död." 34 Under tiden flydde Absalom.

Men mannen som höll vakt lyfte blicken och fick se att det kom mycket folk från vägen bakom honom vid sidan av berget. 35 Då sade Jonadab till kungen: "Här kommer nu kungens söner. Det var som din tjänare sade." 36 Just när han hade sagt detta, kom kungasönerna in och de brast i gråt. Också kungen och alla hans tjänare grät mycket.

37 Men Absalom hade flytt och begett sig till Talmaj*13:37TalmajAbsaloms morfar (3:3). Geshur låg öster om Galileiska sjön, ca 15 mil bort., Ammihurs son, kungen i Geshur. David sörjde sin son varje dag. 38 Sedan Absalom hade flytt och begett sig till Geshur stannade han där i tre år. 39 Detta avhöll kung David från att dra ut mot Absalom, för han hade blivit tröstad i sin sorg över Amnons död.