Gênesis 37

1 Jacob lived in the land of his father’s travels, in the land of Canaan. 2 This is the history of the generations of Jacob. Joseph, being seventeen years old, was feeding the flock with his brothers. He was a boy with the sons of Bilhah and Zilpah, his father’s wives. Joseph brought an evil report of them to their father. 3 Now Israel loved Joseph more than all his children, because he was the son of his old age, and he made him a tunic of many colors. 4 His brothers saw that their father loved him more than all his brothers, and they hated him, and couldn’t speak peaceably to him.

5 Joseph dreamed a dream, and he told it to his brothers, and they hated him all the more. 6 He said to them, "Please hear this dream which I have dreamed: 7 for behold, we were binding sheaves in the field, and behold, my sheaf arose and also stood upright; and behold, your sheaves came around, and bowed down to my sheaf."

8 His brothers asked him, "Will you indeed reign over us? Will you indeed have dominion over us?" They hated him all the more for his dreams and for his words. 9 He dreamed yet another dream, and told it to his brothers, and said, "Behold, I have dreamed yet another dream: and behold, the sun and the moon and eleven stars bowed down to me." 10 He told it to his father and to his brothers. His father rebuked him, and said to him, "What is this dream that you have dreamed? Will I and your mother and your brothers indeed come to bow ourselves down to the earth before you?" 11 His brothers envied him, but his father kept this saying in mind.

12 His brothers went to feed their father’s flock in Shechem. 13 Israel said to Joseph, "Aren’t your brothers feeding the flock in Shechem? Come, and I will send you to them." He said to him, "Here I am."

14 He said to him, "Go now, see whether it is well with your brothers, and well with the flock; and bring me word again." So he sent him out of the valley of Hebron, and he came to Shechem. 15 A certain man found him, and behold, he was wandering in the field. The man asked him, "What are you looking for?"

16 He said, "I am looking for my brothers. Tell me, please, where they are feeding the flock."

17 The man said, "They have left here, for I heard them say, ‘Let’s go to Dothan.’"

Joseph went after his brothers, and found them in Dothan. 18 They saw him afar off, and before he came near to them, they conspired against him to kill him. 19 They said to one another, "Behold, this dreamer comes. 20 Come now therefore, and let’s kill him, and cast him into one of the pits, and we will say, ‘An evil animal has devoured him.’ We will see what will become of his dreams."

21 Reuben heard it, and delivered him out of their hand, and said, "Let’s not take his life." 22 Reuben said to them, "Shed no blood. Throw him into this pit that is in the wilderness, but lay no hand on him"—that he might deliver him out of their hand, to restore him to his father. 23 When Joseph came to his brothers, they stripped Joseph of his tunic, the tunic of many colors that was on him; 24 and they took him, and threw him into the pit. The pit was empty. There was no water in it.

25 They sat down to eat bread, and they lifted up their eyes and looked, and saw a caravan of Ishmaelites coming from Gilead, with their camels bearing spices and balm and myrrh, going to carry it down to Egypt. 26 Judah said to his brothers, "What profit is it if we kill our brother and conceal his blood? 27 Come, and let’s sell him to the Ishmaelites, and not let our hand be on him; for he is our brother, our flesh." His brothers listened to him. 28 Midianites who were merchants passed by, and they drew and lifted up Joseph out of the pit, and sold Joseph to the Ishmaelites for twenty pieces of silver. The merchants brought Joseph into Egypt.

29 Reuben returned to the pit, and saw that Joseph wasn’t in the pit; and he tore his clothes. 30 He returned to his brothers, and said, "The child is no more; and I, where will I go?" 31 They took Joseph’s tunic, and killed a male goat, and dipped the tunic in the blood. 32 They took the tunic of many colors, and they brought it to their father, and said, "We have found this. Examine it, now, and see if it is your son’s tunic or not."

33 He recognized it, and said, "It is my son’s tunic. An evil animal has devoured him. Joseph is without doubt torn in pieces." 34 Jacob tore his clothes, and put sackcloth on his waist, and mourned for his son many days. 35 All his sons and all his daughters rose up to comfort him, but he refused to be comforted. He said, "For I will go down to Sheol*37:35 Sheol is the place of the dead. to my son, mourning." His father wept for him. 36 The Midianites sold him into Egypt to Potiphar, an officer of Pharaoh’s, the captain of the guard.

1 *1 Mos 35:27, Hebr 11:9. Men Jakob bosatte sig i Kanaans land, där hans far hade bott som främling.

Josef och hans bröder

2 Detta är Jakobs fortsatta historia. När Josef*37:2JosefFramhålls av Stefanus i Apg 7:9f som en parallell till Kristus: älskad och sänd av sin far men förkastad i avund av bröderna och såld till hedningarna, störtad i jordens djup men upphöjd till härskarens högra sida, därifrån välsignande både hedningar och sina bröder, etc. var sjutton år*37:2När Josef var sjutton årKanske 1898 f Kr (jfr 41:46). vallade han fåren tillsammans med sina bröder. Som ung hjälpte han sönerna till Bilha och Silpa, sin fars hustrur. Och Josef berättade för deras far allt ont som sades om dem.

3 Israel älskade Josef mer än alla sina andra söner, eftersom han hade fått honom på sin ålderdom. Han lät göra en hellång*37:3hellångAnnan översättning (så Septuaginta): "färggrann". I samtida egyptiska gravmålningar (t ex vid Beni Hasan) framställs män från Kanaans land i långärmade, färggrant broderade dräkter. dräkt åt honom. 4 *Apg 7:9. När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla hans bröder, hatade de honom och kunde inte tala vänligt med honom.

Josefs drömmar

5 Josef hade en dröm som han berättade för sina bröder. Efter det hatade de honom ännu mer. 6 Han sade till dem: "Hör vilken dröm jag har haft. 7 Vi var och band kärvar på åkern. Då reste sig min kärve upp och blev stående, och era kärvar ställde sig runt omkring och bugade sig för min kärve." 8 Men hans bröder sade till honom: "Ska du bli vår kung? Ska du härska över oss?" Och de hatade honom ännu mer på grund av hans drömmar och det som han sagt.

9 Sedan fick han en annan dröm som han berättade för sina bröder. "Lyssna", sade han, "jag har haft en dröm till. Jag drömde att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig." 10 När han berättade detta för sin far och sina bröder, tillrättavisade hans far honom och sade: "Vad är det för en dröm du har haft? Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss ner till jorden för dig?" 11 Bröderna blev avundsjuka på honom, men hans far lade det på minnet.

Josef blir såld till Egypten

12 Och hans bröder gick för att valla sin fars får i Shekem.*37:12valla … i ShekemI de svalare högländerna fanns bete även under den torra sommaren.13 Då sade Israel till Josef: "Se, dina bröder vallar fåren i Shekem. Jag vill sända dig till dem." Han svarade: "Jag är redo." 14 Israel sade till honom: "Gå och se efter om allt är väl med dina bröder och med fåren. Kom sedan tillbaka till mig med besked." Så sände han i väg honom från Hebrons dal, och han kom till Shekem.

15 Där mötte han en man medan han irrade omkring på fältet. Mannen frågade honom vad han sökte. 16 Han svarade: "Jag letar efter mina bröder. Säg mig var de vallar sin hjord." 17 Mannen svarade: "De har gått härifrån. Jag hörde dem säga att de skulle gå till Dotan*37:17DotanStad drygt två mil norr om Shekem (2 Kung 6:13) med goda betesmarker omkring.." Då gick Josef vidare efter sina bröder och fann dem i Dotan.

18 Men när de såg honom på avstånd, innan han kommit fram till dem, började de prata om att döda honom. 19 De sade till varandra. "Där kommer drömmaren. 20 Kom nu, så dödar vi honom och kastar honom i en brunn! Sedan kan vi säga att ett vilddjur åt upp honom. Så får vi se hur det går med hans drömmar!" 21 *1 Mos 42:22. Men när Ruben hörde det, ville han rädda honom från dem och sade: "Vi kan inte slå ihjäl honom." 22 Och han fortsatte: "Spill inte blod! Kasta ner honom i brunnen här i öknen, men bär inte hand på honom!" Han ville nämligen rädda honom från dem och föra honom tillbaka till hans far.

23 När Josef kom fram till sina bröder, slet de av honom den hellånga dräkten som han hade på sig. 24 *Jer 38:6. Och de tog honom och kastade honom i brunnen. Den var tom,*37:24brunnen … tomTorra brunnar eller cisterner användes ofta som fånghålor (jfr Jer 38:6, Sak 9:11). det fanns inget vatten i den. 25 Sedan satte de sig ner för att äta.

Då fick de se en karavan*37:25karavanShekem och Dotan låg vid den stora karavanvägen mellan Egypten och Mesopotamien. med ismaeliter som kom från Gilead. Deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och ladanum*37:25dragantgummi, balsam och ladanumOlika typer av väldoftande kådor., och de var på väg ner till Egypten. 26 Då sade Juda till sina bröder: "Vad vinner vi på att döda vår bror och dölja hans blod? 27 Kom, vi säljer honom till ismaeliterna! Vår hand ska inte komma vid honom, han är ju vår bror, vårt eget kött och blod." Och bröderna lyssnade på honom. 28 *1 Mos 39:1, 45:4, Ps 105:17, Apg 7:9. När de midjanitiska köpmännen kom förbi, drog de upp Josef ur brunnen. De sålde honom för tjugo siklar silver*37:28tjugo siklar silverDrygt 200 gram, ungefär två årslöner för arbetaren (Dom 17:10). Detta var ett vanligt pris för en slav enligt t ex Hammurabis lag (jfr 3 Mos 27:5). till ismaeliterna*37:28ismaeliternaTroligen en undergrupp eller ett alternativt namn för midjaniterna. De två benämningarna används om vartannat (jfr 37:36, 39:1, Dom 8:22, 24)., som förde Josef till Egypten.

29 *Jos 7:6, Job 1:20, Jes 37:1. När Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns inte Josef där. Då rev han sönder sina kläder 30 och gick tillbaka till sina bröder och sade: "Pojken är inte där! Vart ska jag nu ta vägen?"

31 Men de slaktade en bock och tog Josefs dräkt och doppade den i blodet. 32 Sedan skickade de hem den hellånga dräkten till sin far och lät säga: "Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons dräkt." 33 *1 Mos 44:28. Och han kände igen den och sade: "Det är min sons dräkt! Ett vilddjur har ätit upp honom. Josef är säkert ihjälriven." 34 Och Jakob rev sönder sina kläder, svepte säcktyg*37:34rev sönder sina kläder, svepte säcktygUttryck för djup sorg (jfr Est 4:1, Job 1:20). om sina höfter och sörjde sin son under lång tid. 35 Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: "Jag ska med sorg fara ner i dödsriket till min son." Så grät hans far över honom.

36 *1 Mos 39:1. Men midjaniterna*37:36midjaniternaSå Septuaginta. Masoretiska textens vokalisering: "medaniterna" (släktingar till midjaniterna, jfr 1 Mos 25:2). sålde Josef i Egypten till Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för livvakterna.