Gênesis 12

1 Now Yahweh said to Abram, "Leave your country, and your relatives, and your father’s house, and go to the land that I will show you. 2 I will make of you a great nation. I will bless you and make your name great. You will be a blessing. 3 I will bless those who bless you, and I will curse him who treats you with contempt. All the families of the earth will be blessed through you."

4 So Abram went, as Yahweh had told him. Lot went with him. Abram was seventy-five years old when he departed from Haran. 5 Abram took Sarai his wife, Lot his brother’s son, all their possessions that they had gathered, and the people whom they had acquired in Haran, and they went to go into the land of Canaan. They entered into the land of Canaan. 6 Abram passed through the land to the place of Shechem, to the oak of Moreh. At that time, Canaanites were in the land.

7 Yahweh appeared to Abram and said, "I will give this land to your offspring."*12:7 or, seed

He built an altar there to Yahweh, who had appeared to him. 8 He left from there to go to the mountain on the east of Bethel and pitched his tent, having Bethel on the west, and Ai on the east. There he built an altar to Yahweh and called on Yahweh’s name. 9 Abram traveled, still going on toward the South.

10 There was a famine in the land. Abram went down into Egypt to live as a foreigner there, for the famine was severe in the land. 11 When he had come near to enter Egypt, he said to Sarai his wife, "See now, I know that you are a beautiful woman to look at. 12 It will happen that when the Egyptians see you, they will say, ‘This is his wife.’ They will kill me, but they will save you alive. 13 Please say that you are my sister, that it may be well with me for your sake, and that my soul may live because of you."

14 When Abram had come into Egypt, some Egyptians saw that the woman was very beautiful. 15 The princes of Pharaoh saw her, and praised her to Pharaoh; and the woman was taken into Pharaoh’s house. 16 He dealt well with Abram for her sake. He had sheep, cattle, male donkeys, male servants, female servants, female donkeys, and camels. 17 Yahweh afflicted Pharaoh and his house with great plagues because of Sarai, Abram’s wife. 18 Pharaoh called Abram and said, "What is this that you have done to me? Why didn’t you tell me that she was your wife? 19 Why did you say, ‘She is my sister,’ so that I took her to be my wife? Now therefore, see your wife, take her, and go your way."

20 Pharaoh commanded men concerning him, and they escorted him away with his wife and all that he had.

Gud kallar Abram

1 *Apg 7:3f, Hebr 11:8.Herren sade till Abram: "Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig.*12:1 Citeras av Stefanus i Apg 7:3.2 Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. 3 *1 Mos 18:18, 26:4, Apg 3:25. Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade*12:3I dig ska jordens alla släkten bli välsignadeCiteras av Paulus i Gal 3:8 som en profetia om frälsningen genom tron på Kristus, Abrahams avkomma (jfr 1 Mos 22:18, 28:14).."

4 Abram gav sig i väg som Herren hade sagt till honom, och Lot gick med honom. Abram var sjuttiofem år*12:4Abram var sjuttiofem årKanske 2091 f Kr, enligt en traditionell datering. Se dock 2 Mos 12:40 med not för en alternativ tolkning som flyttar fram samtliga årtal i 1 Mos med 215 år. när han lämnade Harran. 5 Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, alla ägodelar och allt det folk*12:5allt det folkOrdagrant: "alla de själar". de skaffat sig i Harran och gav sig av mot Kanaans land.

När de kom till Kanaans land 6 fortsatte Abram in i landet ända till Shekems*12:6ShekemBy mellan bergen Ebal och Gerissim, strax öster om nutida Nablus. Lämningar från 1900-talet f Kr har hittats vid utgrävningar. område, till Mores terebint*12:6Mores terebintMore betyder "lärare" (jfr Dom 4:5). Terebinten är en släkting till eken.. På den tiden bodde kananeerna i landet. 7 *1 Mos 13:15, 5 Mos 34:4, Neh 9:8, Apg 7:5, Gal 3:16. Och Herren uppenbarade sig för Abram och sade: "Åt dina efterkommande ska jag ge detta land." Då byggde han ett altare åt Herren som hade uppenbarat sig för honom. 8 *1 Mos 4:26. Därifrån drog han vidare till berget öster om Betel och slog upp sitt tält med Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt Herren och åkallade Herrens namn. 9 Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre söderut.

Abram i Egypten

10 Men det blev svält*12:10svältIsraels växtlighet är beroende av regn från Medelhavet (5 Mos 11:11f) och därför sårbar. Arkeologiska fynd tyder på att patriarktiden (århundradena kring 2000 f Kr) var ovanligt torr (jfr 26:1, 42:5). i landet, och Abram flyttade ner till Egypten för att bo där som främling, eftersom svälten var svår i landet. 11 När han närmade sig Egypten, sade han till sin hustru Saraj: "Jag vet ju att du är en vacker kvinna. 12 När egyptierna får se dig kommer de att säga: Hon är hans hustru! Och så dödar de mig men låter dig leva. 13 *1 Mos 20:2f, 26:7f. Säg därför att du är min syster, så går det bra för mig för din skull och jag får leva tack vare dig."

14 När Abram kom till Egypten, såg egyptierna att Saraj var en mycket vacker kvinna. 15 Faraos hövdingar fick se henne och prisade henne inför farao, och hon fördes in i faraos palats. 16 Och det gick bra för Abram för hennes skull. Han fick får, kor och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsneston och kameler.

17 *Ps 105:14f. Men Herren lät farao och hans hus drabbas av svåra plågor för Abrams hustru Sarajs skull. 18 Då kallade farao till sig Abram och sade: "Vad har du gjort mot mig! Varför berättade du inte för mig att hon är din hustru? 19 Varför sade du: Hon är min syster, så att jag tog henne till hustru? Här har du din hustru. Ta henne och gå!" 20 Och farao befallde sina män att skicka i väg Abram med hans hustru och allt han ägde.