Gênesis 43

1 The famine was severe in the land. 2 When they had eaten up the grain which they had brought out of Egypt, their father said to them, "Go again, buy us a little more food."

3 Judah spoke to him, saying, "The man solemnly warned us, saying, ‘You shall not see my face, unless your brother is with you.’ 4 If you’ll send our brother with us, we’ll go down and buy you food; 5 but if you don’t send him, we won’t go down, for the man said to us, ‘You shall not see my face, unless your brother is with you.’"

6 Israel said, "Why did you treat me so badly, telling the man that you had another brother?"

7 They said, "The man asked directly concerning ourselves, and concerning our relatives, saying, ‘Is your father still alive? Have you another brother?’ We just answered his questions. Is there any way we could know that he would say, ‘Bring your brother down’?"

8 Judah said to Israel, his father, "Send the boy with me, and we’ll get up and go, so that we may live, and not die, both we, and you, and also our little ones. 9 I’ll be collateral for him. From my hand will you require him. If I don’t bring him to you, and set him before you, then let me bear the blame forever; 10 for if we hadn’t delayed, surely we would have returned a second time by now."

11 Their father, Israel, said to them, "If it must be so, then do this: Take from the choice fruits of the land in your bags, and carry down a present for the man, a little balm, a little honey, spices and myrrh, nuts, and almonds; 12 and take double money in your hand, and take back the money that was returned in the mouth of your sacks. Perhaps it was an oversight. 13 Take your brother also, get up, and return to the man. 14 May God Almighty give you mercy before the man, that he may release to you your other brother and Benjamin. If I am bereaved of my children, I am bereaved."

15 The men took that present, and they took double money in their hand, and Benjamin; and got up, went down to Egypt, and stood before Joseph. 16 When Joseph saw Benjamin with them, he said to the steward of his house, "Bring the men into the house, and butcher an animal, and prepare; for the men will dine with me at noon."

17 The man did as Joseph commanded, and the man brought the men to Joseph’s house. 18 The men were afraid, because they were brought to Joseph’s house; and they said, "Because of the money that was returned in our sacks the first time, we’re brought in; that he may seek occasion against us, attack us, and seize us as slaves, along with our donkeys." 19 They came near to the steward of Joseph’s house, and they spoke to him at the door of the house, 20 and said, "Oh, my lord, we indeed came down the first time to buy food. 21 When we came to the lodging place, we opened our sacks, and behold, each man’s money was in the mouth of his sack, our money in full weight. We have brought it back in our hand. 22 We have brought down other money in our hand to buy food. We don’t know who put our money in our sacks."

23 He said, "Peace be to you. Don’t be afraid. Your God, and the God of your father, has given you treasure in your sacks. I received your money." He brought Simeon out to them. 24 The man brought the men into Joseph’s house, and gave them water, and they washed their feet. He gave their donkeys fodder. 25 They prepared the present for Joseph’s coming at noon, for they heard that they should eat bread there.

26 When Joseph came home, they brought him the present which was in their hand into the house, and bowed themselves down to the earth before him. 27 He asked them of their welfare, and said, "Is your father well, the old man of whom you spoke? Is he yet alive?"

28 They said, "Your servant, our father, is well. He is still alive." They bowed down humbly. 29 He lifted up his eyes, and saw Benjamin, his brother, his mother’s son, and said, "Is this your youngest brother, of whom you spoke to me?" He said, "God be gracious to you, my son." 30 Joseph hurried, for his heart yearned over his brother; and he sought a place to weep. He entered into his room, and wept there. 31 He washed his face, and came out. He controlled himself, and said, "Serve the meal."

32 They served him by himself, and them by themselves, and the Egyptians who ate with him by themselves, because the Egyptians don’t eat with the Hebrews, for that is an abomination to the Egyptians. 33 They sat before him, the firstborn according to his birthright, and the youngest according to his youth, and the men marveled with one another. 34 He sent portions to them from before him, but Benjamin’s portion was five times as much as any of theirs. They drank, and were merry with him.

Josefs bröder återvänder till Egypten

1 Men svälten var svår i landet. 2 När de hade ätit upp säden som de hade hämtat från Egypten, sade deras far till dem: "Res tillbaka och köp oss lite säd." 3 *1 Mos 42:20. Men Juda svarade honom: "Mannen sade uttryckligen till oss: Ni får inte komma inför mitt ansikte om inte er bror är med er. 4 Om du låter vår bror följa med oss, reser vi ner och köper säd åt dig. 5 Men om du inte låter honom följa med oss reser vi inte, eftersom mannen sade till oss: Ni får inte komma inför mitt ansikte om inte er bror är med er."

6 Då sade Israel: "Varför gjorde ni så illa mot mig att ni berättade för mannen att ni hade en bror till?" 7 De svarade: "Mannen frågade noga om oss och vår släkt. Han sade: Lever er far ännu? Har ni någon bror? Då berättade vi för honom hur det var. Kunde vi veta att han skulle säga: Ta med er bror hit ner?"

8 Juda sade då till sin far Israel: "Låt pojken följa med mig. Vi måste ge oss i väg om vi ska överleva och inte dö, både vi och du och våra barn. 9 *1 Mos 44:32. Jag ska ansvara för honom. Du får utkräva honom av min hand. Om jag inte kommer tillbaka med honom till dig och ställer honom här inför dig, ska jag vara en syndare inför dig i alla mina dagar. 10 Och hade vi inte dröjt så länge hade vi redan varit tillbaka för andra gången."

11 Då sade deras far Israel till dem: "Om det måste bli så, gör då så här: Ta lite av landets bästa frukt i era säckar och bär ner det till mannen som gåva, lite balsam och lite honung, dragantgummi och ladanum, pistaschnötter och mandlar. 12 Ta med er dubbla summan pengar och återlämna pengarna ni fick tillbaka överst i era säckar. Kanske var det ett misstag. 13 Ta också med er bror och res genast tillbaka till mannen. 14 Må Gud den Allsmäktige låta er finna barmhärtighet hos mannen så att han låter er andre bror och Benjamin följa med er hem igen. Och ska jag bli barnlös, så blir jag det."

15 Då tog männen gåvorna och den dubbla summan pengar. De tog med sig Benjamin, bröt upp och gav sig i väg till Egypten och kom inför Josef. 16 När Josef såg att Benjamin var med, sade han till sin husförvaltare: "Ta dessa män till mitt hus. Slakta något och laga oss en måltid, för männen ska äta middag med mig." 17 Mannen gjorde som Josef hade sagt och tog männen till Josefs hus.

18 Men männen blev förskräckta när de visades in i Josefs hus. De sade: "Det är på grund av pengarna som vi fick tillbaka i våra säckar förra gången som vi förs in här. Nu tänker han kasta sig över oss och övermanna oss och göra oss till slavar och ta våra åsnor." 19 De steg fram till Josefs husförvaltare vid ingången till huset 20 och sade till honom: "Hör på oss, herre! När vi var här nere förra gången för att köpa säd 21 *1 Mos 42:35. och sedan kom till en rastplats och öppnade våra säckar, hittade alla vi våra pengar till deras fulla vikt överst i sin säck. Nu har vi med dem tillbaka, 22 och vi har med oss andra pengar för att köpa säd. Vi vet inte vem som lagt pengarna i våra säckar." 23 Han svarade: "Oroa er inte, var inte rädda! Det är er Gud och er fars Gud som låtit er hitta en skatt i era säckar. Jag har fått era pengar." Och han förde ut Simeon till dem. 24 Mannen förde dem in i Josefs hus. Han gav dem vatten att tvätta fötterna med och gav deras åsnor foder. 25 De gjorde i ordning sina gåvor innan Josef kom hem vid middagstiden, eftersom de hade fått höra att de skulle äta där.

26 När Josef kom hem gav de honom gåvorna som de hade med sig dit till huset, och de bugade sig till jorden för honom. 27 Han hälsade på dem och frågade: "Är det bra med er gamle far som ni talade om? Lever han än?" 28 De svarade: "Ja, det är bra med vår far, din tjänare. Han lever än." Och de bugade sig och föll ner för honom.

29 När han såg sig omkring och fick se sin bror Benjamin, sin mors son, frågade han: "Är det er yngste bror som ni nämnde för mig?" Sedan sade han: "Gud ska vara nådig mot dig, min son." 30 Djupt rörd av kärlek till sin bror skyndade Josef sig ut och letade efter en plats där han kunde gråta. Och han gick in i sin kammare och grät där. 31 När han hade tvättat ansiktet gick han ut igen, behärskade sig och sade: "Sätt fram maten."

32 *1 Mos 46:34. Och de satte fram särskilt för honom och särskilt för dem och särskilt för egyptierna som åt tillsammans med honom. Egyptier får nämligen inte äta tillsammans med hebreer, det anses avskyvärt*43:32avskyvärtLiksom många andra folk betraktade egyptierna utlänningar som barbarer. bland egyptierna. 33 De fick sina platser mitt emot Josef, den förstfödde enligt sin förstfödslorätt, sedan de yngre, var och en efter sin ålder. Och männen såg förundrade på varandra. 34 Han lät servera dem av rätterna på sitt bord, och Benjamin fick fem gånger så mycket som alla de andra. Och de drack sig glada tillsammans med honom.