Gênesis 41

1 At the end of two full years, Pharaoh dreamed, and behold, he stood by the river. 2 Behold, seven cattle came up out of the river. They were sleek and fat, and they fed in the marsh grass. 3 Behold, seven other cattle came up after them out of the river, ugly and thin, and stood by the other cattle on the brink of the river. 4 The ugly and thin cattle ate up the seven sleek and fat cattle. So Pharaoh awoke. 5 He slept and dreamed a second time; and behold, seven heads of grain came up on one stalk, healthy and good. 6 Behold, seven heads of grain, thin and blasted with the east wind, sprung up after them. 7 The thin heads of grain swallowed up the seven healthy and full ears. Pharaoh awoke, and behold, it was a dream. 8 In the morning, his spirit was troubled, and he sent and called for all of Egypt’s magicians and wise men. Pharaoh told them his dreams, but there was no one who could interpret them to Pharaoh.

9 Then the chief cup bearer spoke to Pharaoh, saying, "I remember my faults today. 10 Pharaoh was angry with his servants, and put me in custody in the house of the captain of the guard, with the chief baker. 11 We dreamed a dream in one night, he and I. Each man dreamed according to the interpretation of his dream. 12 There was with us there a young man, a Hebrew, servant to the captain of the guard, and we told him, and he interpreted to us our dreams. He interpreted to each man according to his dream. 13 As he interpreted to us, so it was. He restored me to my office, and he hanged him."

14 Then Pharaoh sent and called Joseph, and they brought him hastily out of the dungeon. He shaved himself, changed his clothing, and came in to Pharaoh. 15 Pharaoh said to Joseph, "I have dreamed a dream, and there is no one who can interpret it. I have heard it said of you, that when you hear a dream you can interpret it."

16 Joseph answered Pharaoh, saying, "It isn’t in me. God will give Pharaoh an answer of peace."

17 Pharaoh spoke to Joseph, "In my dream, behold, I stood on the brink of the river; 18 and behold, seven fat and sleek cattle came up out of the river. They fed in the marsh grass; 19 and behold, seven other cattle came up after them, poor and very ugly and thin, such as I never saw in all the land of Egypt for ugliness. 20 The thin and ugly cattle ate up the first seven fat cattle; 21 and when they had eaten them up, it couldn’t be known that they had eaten them, but they were still ugly, as at the beginning. So I awoke. 22 I saw in my dream, and behold, seven heads of grain came up on one stalk, full and good; 23 and behold, seven heads of grain, withered, thin, and blasted with the east wind, sprung up after them. 24 The thin heads of grain swallowed up the seven good heads of grain. I told it to the magicians, but there was no one who could explain it to me."

25 Joseph said to Pharaoh, "The dream of Pharaoh is one. What God is about to do he has declared to Pharaoh. 26 The seven good cattle are seven years; and the seven good heads of grain are seven years. The dream is one. 27 The seven thin and ugly cattle that came up after them are seven years, and also the seven empty heads of grain blasted with the east wind; they will be seven years of famine. 28 That is the thing which I have spoken to Pharaoh. God has shown Pharaoh what he is about to do. 29 Behold, seven years of great plenty throughout all the land of Egypt are coming. 30 Seven years of famine will arise after them, and all the plenty will be forgotten in the land of Egypt. The famine will consume the land, 31 and the plenty will not be known in the land by reason of that famine which follows; for it will be very grievous. 32 The dream was doubled to Pharaoh, because the thing is established by God, and God will shortly bring it to pass.

33 "Now therefore let Pharaoh look for a discreet and wise man, and set him over the land of Egypt. 34 Let Pharaoh do this, and let him appoint overseers over the land, and take up the fifth part of the land of Egypt’s produce in the seven plenteous years. 35 Let them gather all the food of these good years that come, and store grain under the hand of Pharaoh for food in the cities, and let them keep it. 36 The food will be to supply the land against the seven years of famine, which will be in the land of Egypt; so that the land will not perish through the famine."

37 The thing was good in the eyes of Pharaoh, and in the eyes of all his servants. 38 Pharaoh said to his servants, "Can we find such a one as this, a man in whom is the Spirit of God?" 39 Pharaoh said to Joseph, "Because God has shown you all of this, there is no one so discreet and wise as you. 40 You shall be over my house. All my people will be ruled according to your word. Only in the throne I will be greater than you." 41 Pharaoh said to Joseph, "Behold, I have set you over all the land of Egypt." 42 Pharaoh took off his signet ring from his hand, and put it on Joseph’s hand, and arrayed him in robes of fine linen, and put a gold chain about his neck. 43 He made him ride in the second chariot which he had. They cried before him, "Bow the knee!" He set him over all the land of Egypt. 44 Pharaoh said to Joseph, "I am Pharaoh. Without you, no man shall lift up his hand or his foot in all the land of Egypt." 45 Pharaoh called Joseph’s name Zaphenath-Paneah. He gave him Asenath, the daughter of Potiphera priest of On as a wife. Joseph went out over the land of Egypt.

46 Joseph was thirty years old when he stood before Pharaoh king of Egypt. Joseph went out from the presence of Pharaoh, and went throughout all the land of Egypt. 47 In the seven plenteous years the earth produced abundantly. 48 He gathered up all the food of the seven years which were in the land of Egypt, and laid up the food in the cities. He stored food in each city from the fields around that city. 49 Joseph laid up grain as the sand of the sea, very much, until he stopped counting, for it was without number. 50 To Joseph were born two sons before the year of famine came, whom Asenath, the daughter of Potiphera priest of On, bore to him. 51 Joseph called the name of the firstborn Manasseh,*41:51 "Manasseh" sounds like the Hebrew for "forget". "For", he said, "God has made me forget all my toil, and all my father’s house." 52 The name of the second, he called Ephraim:*41:52 "Ephraim" sounds like the Hebrew for "twice fruitful". "For God has made me fruitful in the land of my affliction."

53 The seven years of plenty, that were in the land of Egypt, came to an end. 54 The seven years of famine began to come, just as Joseph had said. There was famine in all lands, but in all the land of Egypt there was bread. 55 When all the land of Egypt was famished, the people cried to Pharaoh for bread, and Pharaoh said to all the Egyptians, "Go to Joseph. What he says to you, do." 56 The famine was over all the surface of the earth. Joseph opened all the store houses, and sold to the Egyptians. The famine was severe in the land of Egypt. 57 All countries came into Egypt, to Joseph, to buy grain, because the famine was severe in all the earth.

Faraos drömmar

1 Efter två år hände det att farao drömde att han stod vid Nilen. 2 Han såg sju kor, vackra och feta, komma upp ur floden, och de betade i vassen. 3 Sedan såg han sju andra kor, fula och magra, komma upp ur floden. De ställde sig bredvid de andra korna på flodstranden, 4 och de fula och magra korna åt upp de sju vackra och feta korna. Därefter vaknade farao.

5 Men han somnade igen och såg då i drömmen sju ax, frodiga och vackra, som växte på samma strå. 6 Sedan såg han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av östanvinden. 7 Och de sju tunna axen slukade de sju frodiga och fulla axen. Sedan vaknade farao, och se, det var en dröm.

8 På morgonen var han orolig till sinnes, och han skickade efter och kallade till sig Egyptens alla spåmän och vise män. Farao berättade sina drömmar för dem, men det fanns ingen som kunde tyda dem för honom. 9 *1 Mos 40:1f. Då sade överste munskänken till farao: "I dag måste jag påminna om mina synder. 10 När farao en gång var arg på sina tjänare, satte han mig och förste bagaren i förvar hos befälhavaren för livvakterna. 11 Då hade vi båda samma natt var sin dröm, och våra drömmar hade var sin särskilda tydning. 12 Tillsammans med oss fanns där en ung hebré som var tjänare hos befälhavaren för livvakterna. Vi berättade våra drömmar för honom och han tydde dem för oss. Han tydde vad var och en av oss hade drömt, 13 och som han tydde för oss, så blev det. Jag fick tillbaka min tjänst och den andre hängdes."

14 *Ps 105:20, Dan 2:25. Då skickade farao bud efter Josef. Man skyndade sig att hämta ut honom ur fängelset, och han fick raka sig*41:14raka sigEgyptier rakade ofta av sig både skägg och hår, medan semiter lät båda växa (3 Mos 19:27). Att raka av allt var en hygienisk åtgärd (3 Mos 14:9). och byta kläder och kom sedan inför farao. 15 Farao sade till Josef: "Jag har haft en dröm, och det finns ingen som kan tyda den. Men jag har hört om dig att när du får höra en dröm så kan du tyda den." 16 Josef sade till farao: "Inte jag, men Gud kan ge farao ett gynnsamt svar."

17 Då sade farao till Josef: "Jag drömde att jag stod på Nilens strand. 18 Jag såg sju kor, vackra och feta, komma upp ur floden, och de betade i vassen. 19 Sedan såg jag sju andra kor komma upp, klena och mycket fula och magra. Jag har aldrig sett så fula kor i hela Egyptens land. 20 Och de magra och fula korna åt upp de sju första, feta korna. 21 Men när de hade svalt dem, märktes inte att de hade ätit upp dem. De var lika fula som förut. Sedan vaknade jag.

22 Men jag drömde igen och såg då sju ax, fullmatade och vackra, växa på samma strå. 23 Sedan såg jag sju andra ax skjuta upp, torra och tunna och svedda av östanvinden. 24 Och de tunna axen slukade de sju vackra axen. Detta har jag talat om för spåmännen, men ingen kunde förklara det för mig."

25 Då sade Josef till farao: "Faraos drömmar har en och samma betydelse. Gud har visat farao vad han tänker göra. 26 De sju vackra korna betyder sju år, och de sju vackra axen betyder också sju år. Drömmarna har en och samma betydelse. 27 De sju magra och fula korna som kom upp efter dem betyder sju år, likaså de sju tomma axen som var svedda av östanvinden. Det ska komma sju hungerår*41:27hungerårTack vare Nilfloden var Egypten regionens kornbod som sällan drabbades av svält (12:10). Ett exempel på en tid av svält i Egypten nämns i "Nefertis syner", en skrift ca hundra år äldre än Josefs upphöjelse 1885 f Kr..

28 Det var det jag menade när jag sade till farao: Gud har låtit farao veta vad han tänker göra. 29 Sju år ska komma med stort överflöd över hela Egyptens land. 30 Men efter dem ska det komma sju hungerår så att man glömmer allt det överflöd som var i Egypten, och svälten ska ödelägga landet. 31 Man ska inte minnas överflödet som var i landet på grund av den svält som sedan kommer, för den ska bli mycket svår. 32 Och att farao har haft drömmen två gånger betyder att det är fast bestämt av Gud och att han låter det komma snart.

33 Därför bör farao utse en förståndig och vis man och sätta honom över Egyptens land. 34 Farao bör också sätta förvaltare över landet och ta upp en femtedel av skörden i Egypten under de sju överflödsåren. 35 Under de kommande goda åren ska de samla in allt ätbart och lagra och förvara säd under faraos tillsyn i städerna. 36 Det ska finnas förråd av livsmedel för landet under de sju hungerår som ska drabba Egypten. Då behöver inte landet gå under genom svälten."

Josef upphöjs

37 Detta tilltalade farao och alla hans tjänare, 38 och han sade till dem: "Finns det någon som har Guds ande som denne man?" 39 Och farao sade till Josef: "Eftersom Gud har uppenbarat allt detta för dig, så finns det ingen som är så förståndig och vis som du. 40 *1 Mos 42:6, 45:8, Ps 105:21, Apg 7:9f. Du ska styra*41:40styraJosef är den förste kände semiten som upphöjs till en sådan position i Egypten. Det blev vanligare under hyksostiden (ca 1750-1550 f Kr). Även den monoteistiske farao Akhenaten (ca 1353-1336 f Kr) hade en liknande semitisk minister vid namn Tutu. över mitt hus, och allt mitt folk ska rätta sig efter dina befallningar. Bara när det gäller tronen ska jag vara högre än du." 41 Och farao sade till Josef: "Se, jag sätter dig över hela Egyptens land." 42 Och farao tog av ringen*41:42ringenMed denna kunde Josef signera i faraos namn (jfr 1 Kung 21:8, Est 3:10, 8:2). från sin hand och satte den på Josefs hand, och han klädde honom i kläder av fint linne och hängde en kedja av guld runt hans hals. 43 *1 Mos 45:9. Han lät honom åka i vagnen närmast efter sin egen och man ropade "Abrek*41:43AbrekBetydelsen oviss, kanske "knäböj".!" framför honom. Så satte farao honom över hela Egyptens land.

44 Sedan sade farao till Josef: "Jag är farao. Utan din vilja ska ingen i Egyptens land lyfta hand eller fot." 45 Farao gav Josef namnet Safenat-Panéa*41:45Safenat-PanéaBetydelsen oviss, kanske egyptiska för "Gud har talat, han ska leva" eller "den som känner hemligheter". och gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On*41:45prästen i OnDen inflytelserike översteprästen för solguden Ra. On låg 1,5 mil norr om Kairo.. Sedan reste Josef omkring i Egyptens land.

46 Josef var trettio år*41:46Josef var trettio årKanske 1885 f Kr (jfr 45:6, 47:28). när han stod inför farao, Egyptens kung. Han lämnade farao och reste omkring i hela Egypten. 47 Under de sju goda åren gav landet skörd i överflöd, 48 och under dessa sju år samlade Josef in allt ätbart och lagrade det i städerna. I varje stad lagrade han den föda som kom från fälten runt omkring. 49 På så sätt samlade Josef så mycket säd som det finns sand i havet. Till sist slutade han att hålla räkning på den, för den kunde inte räknas.

50 *1 Mos 46:20, 48:5. Innan hungeråren kom föddes två söner åt Josef. De föddes av Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On. 51 Josef gav den förstfödde namnet Manasse*41:51ManasseAnknyter till det hebreiska ordet för "glömma"., "för", sade han, "Gud har låtit mig glömma all min olycka och hela min fars hus." 52 Den andre gav han namnet Efraim*41:52EfraimAnknyter till det hebreiska ordet för "göra fruktsam"., "för", sade han, "Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land."

53 Men de sju överflödsåren i Egypten tog slut.*41:53de sju överflödsåren … de sju hungerårenKanske 1885-1878 och 1878-1871 f Kr.54 *Ps 105:16, Apg 7:11. Och så började de sju hungeråren som Josef hade förutsagt. Det blev svält i alla länder, men i Egypten fanns det bröd överallt. 55 Och när hela Egyptens land började hungra och folket ropade till farao efter bröd, sade han till alla egyptierna: "Gå till Josef och gör som han säger!" 56 När svälten hade brett ut sig över hela landet, öppnade Josef alla förrådshus och sålde säd till egyptierna. Men svälten blev allt svårare i Egypten. 57 Och man kom från hela världen till Josef i Egypten för att köpa säd, för svälten var svår i hela världen.