Job verwerp met veragting die troos van sy vriende.
1 MAAR Job het geantwoord en gesê:
2 Dergelike dinge het ek al baie gehoor: treurige vertroosters is julle almal.
3 Kom daar nou 'n einde aan winderige woorde? Of wat prikkel jou dat jy antwoord?
4 Ek sou ook kon spreek soos julle as julle siel in die plek van my siel was; ek sou woorde aanmekaar kon koppel teen julle en my hoof oor julle skud;
5 ek sou julle kon versterk met my mónd, en die troos van my lippe sou versagting aanbring!
Hy beskrywe sy verskriklike toestand: God en mens is teen hom.
6 AS ek sou spreek, my smart word nie versag nie; en as ek ophou — watter verligting bring dit my?
7 Maar nou het Hy my uitgeput; U het my hele huishouding verwoes.
8 En U het my gegryp — 'n getuie het dit teen my geword; en my siekte staan teen my op, dit getuig openlik teen my.
9 Sy toorn het verskeur en my as vyand behandel; Hy het teen my gekners met sy tande; as my teëstander kyk Hy my met skerp oë aan.
10 Hulle het hul mond teen my oopgespalk; smadelik het hulle my op die kakebeen geslaan; soos een man versamel hulle hul teen my.
11 God gee my oor aan slegte mense en werp my in die hande van die goddelose.
12 Ek het rustig gelewe; toe het Hy my verbrysel en my aan die nek gegryp en my verpletter; en Hy het my vir Hom as teiken opgestel.
13 Sy pyle gons om my heen; Hy splits my niere sonder verskoning; Hy werp my gal op die grond uit.
14 Bres op bres breek Hy in my; Hy loop my storm soos 'n held.
15 'n Roukleed het ek oor my vel vasgewerk en my horing in die stof gesteek.
16 My gesig het rooi geword van geween, en oor my ooglede is daar 'n doodskaduwee;
17 alhoewel daar geen gewelddaad in my hande is nie en my gebed rein is.
Tog begin Job te glo dat God uiteindelik aan hom reg sal laat wedervaar. Hy beroep hom óp God téén God.
18 o AARDE, moenie my bloed bedek nie, en laat daar geen rusplek vir my geroep wees nie.
19 Selfs nou, kyk, in die hemel is my Getuie; en Hy wat saam met my getuig, is in die hoogtes.
20 My vriende spot met my; uit my oog drup trane tot God —
21 dat Hy kan pleit vir 'n man by God en as Menseseun vir sy naaste.
22 Want maar min jare kom — dan bewandel ek 'n pad waarlangs ek nie terugkeer nie.
Jó acusa aos seus amigos de falta de compaixão e misericórdia
1 Então, respondeu Jó:
2 Tenho ouvido muitas coisas como estas;
todos vós sois Jó 13.4;21.34consoladores enfadonhos.
3 Não se acabarão nunca essas Jó 6.26palavras de vento?
Ou que é o que te provoca a dar respostas?
4 Eu também poderia falar como vós falais;
se a vossa alma estivesse no lugar da minha,
eu poderia amontoar palavras contra vós,
e contra vós Sl 22.7;109.25;Sf 2.15;Mt 27.39menear a minha cabeça.
5 Poderia fortalecer-vos com a minha boca,
e a condolência dos meus lábios poderia mitigar a vossa dor.
6 Ainda que eu fale, não se mitiga Jó 9.27-28a minha dor;
e, embora me cale, de que sou aliviado?
7 Mas, agora, me deixou ele exausto;
Jó 16.20;19.13-15assolaste toda a minha companhia.
8 Puseste a mão sobre mim, e isso constitui Jó 10.17uma testemunha contra mim;
Jó 19.20;Sl 109.24e a minha magreza levanta-se contra mim, dá testemunho na minha cara.
9 Na sua ira, Jó 19.11;Os 6.1me despedaçou e me perseguiu,
Sl 35.16;Lm 2.16;At 7.54rangeu os dentes contra mim;
Jó 13.24;33.10o meu adversário aguça os olhos contra mim;
10 Sl 22.13abrem contra mim a boca,
com desprezo me Is 50.6;Lm 3.30;At 23.2ferem no queixo;
à uma, Jó 30.12;Sl 35.15se ajuntam contra mim.
11 Deus entrega-me aos ímpios
e lança-me na mão dos iníquos.
12 Descansado estava eu, e ele Jó 9.17, ref.me quebrantou;
tomou-me pelo pescoço e despedaçou-me.
Pôs-me por seu Jó 7.20;Lm 3.12alvo.
13 Cercam-me Jó 6.4;19.12;25.3as suas flechas;
atravessa-me os rins e não me poupa;
derrama Jó 20.25o meu fel sobre a terra.
14 Jó 9.17Faz-me brecha sobre brecha,
Jl 2.7arremete sobre mim como um guerreiro.
15 Sobre a minha pele cosi Jó 2.8;Gn 37.34;Sl 69.11saco,
e, no pó, deitei Jó 19.9;Lm 2.3a minha cabeça.
16 O meu rosto está inflamado Jó 16.20de chorar,
e, sobre as minhas pálpebras, está Jó 24.17a sombra da morte,
17 embora não haja Is 59.6;Jn 3.8violência nas minhas mãos,
e seja pura Jó 27.4a minha oração.
18 Ó terra, não cubras o meu sangue,
e não haja lugar em que se oculte o meu clamor.
19 Agora mesmo, a Jó 19.25-27;Gn 31.50;Fp 1.8minha testemunha está no céu,
e, Jó 31.2nas alturas, quem advoga a minha causa.
20 Jó 16.7, ref.Os meus amigos são os que zombam de mim;
mas Jó 17.7os meus olhos derramam lágrimas perante Deus,
21 para que ele defenda o direito que o homem tem diante de Deus,
e o que o filho do homem tem perante o seu próximo.
22 Pois, quando houver passado poucos anos,
seguirei o caminho Jó 3.13, ref.donde não voltarei.