1 Moreover Jehovah answered Job, and said,

2 Shall he that cavilleth contend with the Almighty?

He that argueth with God, let him answer it.

3 Then Job answered Jehovah, and said,

4 Behold, I am of small account; What shall I answer thee?

I lay my hand upon my mouth.

5 Once have I spoken, and I will not answer;

Yea, twice, but I will proceed no further.

6 Then Jehovah answered Job out of the whirlwind, and said,

7 Gird up thy loins now like a man:

I will demand of thee, and declare thou unto me.

8 Wilt thou even annul my judgment?

Wilt thou condemn me, that thou mayest be justified?

9 Or hast thou an arm like God?

And canst thou thunder with a voice like him?

10 Deck thyself now with excellency and dignity;

And array thyself with honor and majesty.

11 Pour forth the overflowings of thine anger;

And look upon every one that is proud, and abase him.

12 Look on every one that is proud, and bring him low;

And tread down the wicked where they stand.

13 Hide them in the dust together;

Bind their faces in the hidden place.

14 Then will I also confess of thee

That thine own right hand can save thee.

15 Behold now, behemoth, which I made as well as thee;

He eateth grass as an ox.

16 Lo now, his strength is in his loins,

And his force is in the muscles of his belly.

17 He moveth his tail like a cedar:

The sinews of his thighs are knit together.

18 His bones are as tubes of brass;

His limbs are like bars of iron.

19 He is the chief of the ways of God:

He only that made him giveth him his sword.

20 Surely the mountains bring him forth food,

Where all the beasts of the field do play.

21 He lieth under the lotus-trees,

In the covert of the reed, and the fen.

22 The lotus-trees cover him with their shade;

The willows of the brook compass him about.

23 Behold, if a river overflow, he trembleth not;

He is confident, though a Jordan swell even to his mouth.

24 Shall any take him when he is on the watch,

Or pierce through his nose with a snare?

1 Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:

2 Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

3 Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig?

4 Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han?

5 Pryd dig då med ära och höghet, kläd dig i majestät och härlighet.

6 Gjut ut din vredes förgrymmelse, ödmjuka med en blick allt vad högt är.

7 Ja, kuva med en blick allt vad högt är, slå ned de ogudaktiga på stället.

8 Göm dem i stoftet allasammans, ja, fjättra deras ansikten i mörkret.

9 Då vill jag prisa dig, också jag, för segern som din högra hand har berett dig.

10 Se, Behemot, han är ju mitt verk såväl som du. Han lever av gräs såsom en oxe.

11 Och se vilken kraft han äger i sina länder, vilken styrka han har i sin buks muskler.

12 Han bär sin svans så styv som en ceder, ett konstrikt flätverk äro senorna i hans lår.

13 Hans benpipor äro såsom rör av koppar, benen i hans kropp likna stänger av järn.

14 Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare själv har givit honom hans skära.

15 Ty foder åt honom frambära bergen, där de vilda djuren alla hava sin lek.

16 Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass.

17 Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring.

18 Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke; han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.

19 Vem kan fånga honom, när han är på sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos?

20 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?

21 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?

22 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?

23 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?

24 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?

25 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?

26 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?

27 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.

28 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.