1 Then answered Bildad the Shuhite, and said,

2 How long wilt thou speak these things?

And how long shall the words of thy mouth be like a mighty wind?

3 Doth God pervert justice?

Or doth the Almighty pervert righteousness?

4 If thy children have sinned against him,

And he hath delivered them into the hand of their transgression;

5 If thou wouldest seek diligently unto God,

And make thy supplication to the Almighty;

6 If thou wert pure and upright:

Surely now he would awake for thee,

And make the habitation of thy righteousness prosperous.

7 And though thy beginning was small,

Yet thy latter end would greatly increase.

8 For inquire, I pray thee, of the former age,

And apply thyself to that which their fathers have searched out

9 (For we are but of yesterday, and know nothing,

Because our days upon earth are a shadow);

10 Shall not they teach thee, and tell thee,

And utter words out of their heart?

11 Can the rush grow up without mire?

Can the flag grow without water?

12 Whilst it is yet in its greenness, and not cut down,

It withereth before any other herb.

13 So are the paths of all that forget God;

And the hope of the godless man shall perish:

14 Whose confidence shall break in sunder,

And whose trust is a spider’s web.

15 He shall lean upon his house, but it shall not stand:

He shall hold fast thereby, but it shall not endure.

16 He is green before the sun,

And his shoots go forth over his garden.

17 His roots are wrapped about the stone-heap,

He beholdeth the place of stones.

18 If he be destroyed from his place,

Then it shall deny him, saying, I have not seen thee.

19 Behold, this is the joy of his way;

And out of the earth shall others spring.

20 Behold, God will not cast away a perfect man,

Neither will he uphold the evil-doers.

21 He will yet fill thy mouth with laughter,

And thy lips with shouting.

22 They that hate thee shall be clothed with shame;

And the tent of the wicked shall be no more.

1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

2 Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?

3 Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?

4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,

5 så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,

6 då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;

7 och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.

8 Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt

9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;

10 men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:

11 »Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?

12 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.

13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.

14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.

15 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.

16 Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;

17 kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.

18 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'

19 Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»

20 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.

21 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.

22 De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.