Minacce contro il paese d’Israele
1 La parola dell’Eterno mi fu rivolta in questi termini: "Figlio d’uomo, 2 volgi la tua faccia verso i monti d’Israele, profetizza contro di loro, e di’: 3 ‘O monti d’Israele, ascoltate la parola del Signore, dell’Eterno! Così parla il Signore, l’Eterno, ai monti e ai colli, ai burroni e alle valli: Eccomi, io farò venire su di voi la spada e distruggerò i vostri alti luoghi. 4 I vostri altari saranno desolati, le vostre colonne solari saranno infrante e io farò cadere i vostri uccisi davanti ai vostri idoli. 5 Disseminerò i cadaveri dei figli d’Israele davanti ai loro idoli e spargerò le vostre ossa attorno ai vostri altari. 6 Dovunque abitate, le città saranno deserte e gli alti luoghi desolati, affinché i vostri altari siano deserti e desolati, i vostri idoli siano infranti e scompaiano, le vostre colonne solari siano abbattute e tutte le vostre opere siano spazzate via. 7 I morti cadranno in mezzo a voi e voi conoscerete che io sono l’Eterno. 8 Tuttavia, io vi lascerò un residuo; poiché avrete alcuni scampati dalla spada fra le nazioni, quando sarete dispersi in vari paesi. 9 I vostri superstiti si ricorderanno di me fra i popoli dove saranno stati deportati, poiché io spezzerò il loro cuore adultero che si è allontanato da me e farò piangere i loro occhi che hanno commesso adulterio con i loro idoli; avranno disgusto di loro stessi, per i mali che hanno commesso con tutte le loro abominazioni. 10 Conosceranno che io sono l’Eterno e che non invano li ho minacciati di fare loro questo male’. 11 Così parla il Signore, l’Eterno: ‘Batti le mani e i piedi, e di’: Ahimè! a causa di tutte le scellerate abominazioni della casa d’Israele, che cadrà per la spada, per la fame, per la peste. 12 Chi sarà lontano morirà di peste; chi sarà vicino cadrà per la spada; chi sarà rimasto e sarà assediato, perirà di fame; io sfogherò così il mio furore su di loro. 13 Voi conoscerete che io sono l’Eterno quando i loro morti saranno in mezzo ai loro idoli, attorno ai loro altari, sopra ogni alto colle, su tutte le cime dei monti, sotto ogni albero verdeggiante, sotto ogni quercia dal folto fogliame, là dove essi offrivano profumi di odore soave a tutti i loro idoli. 14 Io stenderò su di loro la mia mano e renderò il paese più solitario e desolato del deserto di Dibla, dovunque essi abitano; conosceranno che io sono l’Eterno’".
Dom över Israels berg
1 Herrens ord kom till mig:
2 Hes 36:1. "Människobarn, vänd ditt ansikte mot Israels berg, profetera mot dem 3 och säg: Ni Israels berg, hör Herren Guds ord: Så säger Herren Gud till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Se, jag, jag själv ska låta svärdet komma över er och förstöra era offerhöjder. 4 3 Mos 26:40f, Jes 27:9. Era altaren ska förstöras och era solstoder6:4solstoderAnnan översättning: "rökelsealtaren" (jfr 2 Krön 30:14). smulas sönder, och jag ska låta era slagna falla inför era avgudar. 5 Jag ska låta de döda kropparna av Israels barn ligga inför deras avgudar, och jag ska strö ut era ben runt omkring era altaren. 6 Var ni än bor ska städerna bli öde och offerhöjderna ödelagda. Era altaren ska stå öde och förstörda och era avgudar slås sönder och få ett slut. Era solstoder ska bli nerhuggna och era verk utplånade. 7 Män som slås till döds ska falla mitt ibland er, och ni ska inse att jag är Herren.
8 Men jag ska låta några leva kvar. När ni skingras i länderna ska några av er räddas från svärdet ute bland folken. 9 3 Mos 26:40f, 4 Mos 15:39, Hes 20:43, 36:31. De av er som räddas ska tänka på mig bland hednafolken där de är i fångenskap, när jag har krossat deras trolösa hjärtan som vikit bort från mig och deras ögon som trolöst såg efter sina avgudar. De ska avsky sig själva för det onda de har gjort med alla sina vidrigheter. 10 Och de ska inse att jag är Herren. Det är inte ett tomt ord att jag ska låta denna olycka komma över dem.
11 Hes 5:17, 14:21. Så säger Herren Gud: Slå ihop dina händer och stampa med fötterna och ropa ve över alla usla vidrigheter bland Israels folk. Genom svärd, hunger och pest ska de falla. 12 Hes 5:17, 14:21, 25:6f. Den som är långt borta ska dö av pest, och den som är nära ska falla för svärd, och den som blir kvar och blir bevarad ska dö av hunger. Så ska jag ösa min vrede över dem. 13 1 Kung 14:23, 2 Kung 16:4, 17:10, Jer 2:20, 3:6, Hos 4:13. Ni ska inse att jag är Herren, när deras slagna män ligger där mitt ibland sina avgudar, runt omkring sina altaren, på alla höga kullar, på alla bergstoppar, under alla gröna träd och under alla lummiga terebinter, överallt där de lät en ljuvlig doft stiga upp till alla sina avgudar. 14 Jer 48:22. Jag ska räcka ut min hand mot dem och göra landet, var de än bor, mer öde och tomt än öknen vid Dibla6:14mer öde och tomt än öknen vid DiblaAnnan översättning: "öde och tomt från öknen ända till Dibla". Negevöknen var landets sydgräns, Dibla kanske ett skrivfel för Ribla, Nebukadnessars högkvarter norr om Damaskus (2 Kung 25:6f).. Då ska de inse att jag är Herren."