Ezequiel 14

Inutilità di interrogare il profeta e di intercedere presso Dio

1 Vennero da me alcuni anziani d’Israele e si sedettero davanti a me. 2 La parola dell’Eterno mi fu rivolta in questi termini: 3 "Figlio d’uomo, questi uomini hanno innalzato i loro idoli nel loro cuore e si sono messi davanti l’intoppo che li fa cadere nella loro iniquità; come potrei io essere consultato da costoro? 4 Perciò parla e di’ loro: Così dice il Signore, l’Eterno: ‘Chiunque della casa d’Israele innalza i suoi idoli nel suo cuore e pone davanti a sé l’intoppo che lo fa cadere nella sua iniquità, e poi viene dal profeta, io, l’Eterno, gli risponderò come si merita per la moltitudine dei suoi idoli, 5 allo scopo di toccare il cuore di quelli della casa d’Israele che si sono allontanati da me per i loro idoli’. 6 Perciò di’ alla casa d’Israele: Così parla il Signore, l’Eterno: ‘Tornate, allontanatevi dai vostri idoli, distogliete le vostre facce da tutte le vostre abominazioni. 7 Poiché, a chiunque della casa d’Israele o degli stranieri che soggiornano in Israele si separa da me, innalza i suoi idoli nel suo cuore e pone davanti a sé l’intoppo che lo fa cadere nella sua iniquità e poi viene dal profeta per consultarmi attraverso di lui, risponderò io, l’Eterno, io stesso. 8 Io volgerò la mia faccia contro quell’uomo, ne farò un segno e un proverbio, e lo sterminerò in mezzo al mio popolo: voi conoscerete che io sono l’Eterno. 9 Se il profeta si lascia sedurre e dice qualche parola, io, l’Eterno, sono colui che avrò sedotto quel profeta; stenderò la mia mano contro di lui e lo distruggerò in mezzo al mio popolo Israele. 10 Entrambi porteranno la pena della loro iniquità: la pena del profeta sarà pari alla pena di colui che lo consulta, 11 affinché quelli della casa d’Israele non vadano più vagando lontano da me, non si contaminino più con tutte le loro trasgressioni, siano invece mio popolo e io sia il loro Dio’, dice il Signore, l’Eterno".

Giustizia dei castighi dell’Eterno

12 La parola dell’Eterno mi fu ancora rivolta in questi termini: 13 "Figlio d’uomo, se un paese peccasse contro di me commettendo qualche infedeltà, e io stendessi la mia mano contro di lui, gli spezzassi il sostegno del pane, gli mandassi contro la fame, ne sterminassi uomini e bestie, 14 e in mezzo a esso si trovassero questi tre uomini: Noè, Daniele e Giobbe, questi non salverebbero che sé stessi, per la loro giustizia", dice il Signore, l’Eterno. 15 "Se io facessi passare per quel paese delle bestie feroci che lo spopolassero, al punto di renderlo un deserto dove nessuno passasse più a causa di quelle bestie, 16 se in mezzo a esso si trovassero quei tre uomini, com’è vero che io vivo", dice il Signore, l’Eterno, "essi non salverebbero né figli né figlie; essi soltanto sarebbero salvati, ma il paese rimarrebbe desolato. 17 O se io facessi venire la spada contro quel paese e dicessi: ‘Passi la spada per il paese!’, in modo che ne sterminasse uomini e bestie, 18 se in mezzo a esso si trovassero quei tre uomini, com’è vero che io vivo", dice il Signore, l’Eterno, "essi non salverebbero né figli né figlie, ma essi soltanto sarebbero salvati. 19 O se contro quel paese mandassi la peste, e riversassi su di esso il mio furore fino al sangue, per sterminare uomini e bestie, 20 se in mezzo a esso si trovassero Noè, Daniele e Giobbe, com’è vero che io vivo", dice il Signore, l’Eterno, "essi non salverebbero né figli né figlie; non salverebbero che sé stessi, per la loro giustizia". 21 Poiché così parla il Signore, l’Eterno: "Lo stesso avverrà quando manderò contro Gerusalemme i miei quattro tremendi giudizi: la spada, la fame, le bestie feroci e la peste, per sterminarne uomini e bestie. 22 Ma ecco, ne scamperà un residuo, dei figli e delle figlie, che saranno condotti fuori, che giungeranno da voi, e di cui vedrete la condotta e le azioni; allora vi consolerete del male che io faccio venire su Gerusalemme, di tutto quello che faccio venire su di lei. 23 Essi vi consoleranno quando vedrete la loro condotta e le loro azioni, e riconoscerete che, non senza ragione, io faccio quello che faccio contro di lei", dice il Signore, l’Eterno.

Avgudadyrkan fördöms

1 *Hes 8:1, 20:1, 33:31. Några av Israels äldste kom till mig och satte sig ner framför mig. 2 Då kom Herrens ord till mig: 3 *Jes 58:2. "Människobarn, dessa män har låtit sina eländiga avgudar få insteg i sina hjärtan och har ställt upp framför sig sådant som förleder dem till synd. Skulle jag verkligen låta sådana fråga mig till råds? 4 Säg därför till dem: Så säger Herren Gud: Var och en av Israels hus som släpper in eländiga avgudar i sitt hjärta och ställer upp framför sig det som förleder honom till synd och sedan kommer till profeten, honom ska jag, Herren, ge svar efter vad han förtjänar för sina många avgudars skull. 5 Så ska jag gripa Israels folk i hjärtat, därför att de alla har vikit bort från mig genom sina avgudar. 6 Säg därför till Israels hus: Så säger Herren Gud:

Vänd om och vänd er bort från era avgudar, vänd er bort från alla era vidrigheter! 7 *3 Mos 17:8f. För om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor i Israel viker bort från mig och ger rum för avgudar i hjärtat och ställer upp framför sig det som förleder till synd, och sedan kommer till profeten för att fråga mig, honom ska jag, Herren, själv svara. 8 *5 Mos 28:37, Jer 24:9, Hes 5:15, 15:7. Jag ska vända mitt ansikte mot den mannen och göra honom till ett tecken och till ett ordspråk och utrota honom ur mitt folk. Och ni ska inse att jag är Herren.

9 *1 Kung 22:20f, Hes 13:2f, 2 Tess 2:11. Om profeten är förledd och ger svar, så har jag, Herren, låtit den profeten bli förledd. Jag ska räcka ut min hand mot honom och utrota honom ur mitt folk Israel. 10 De ska båda bära straffet för sin synd – profeten har lika stor synd som den som frågat – 11 *Hes 11:20, 44:10. detta för att Israels hus inte mer ska föras vilse och inte mer orena sig med alla sina överträdelser. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud, säger Herren Gud."

Domen är oundviklig

12 Herrens ord kom till mig:

13 *Jes 3:1, Hes 4:16, 5:16, 15:8, 20:27. "Män­niskobarn, om ett land syndade mot mig genom att handla trolöst, då skulle jag räcka ut min hand mot det och skapa brist på bröd och sända svält över det och där utrota både människor och djur. 14 *1 Mos 6:8f, Job 42:8, Dan 2:18f. Om då dessa tre män fanns i landet: Noa, Daniel*14:14DanielProfeten Daniel i Babel var yngre än Hesekiel men redan berömd för sin vishet (Dan 2-4). Det har även föreslagits en identifikation med Danel, en legendarisk utombiblisk kung i syriska Ugarit som liksom Noa (1 Mos 6-9) och Job var en ansedd urtida icke-israelit. och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet bara rädda sina egna liv, säger Herren Gud. 15 *3 Mos 26:22, 2 Kung 17:25, Hes 5:17. Om jag lät vilda djur dra fram genom landet och göra det folktomt och så öde att ingen vågade färdas där för djurens skull, 16 och dessa tre män fanns där – så sant jag lever, säger Herren Gud, då skulle de inte kunna rädda sina söner eller döttrar. Endast de ­själva skulle räddas, men landet skulle bli öde.

17 Eller om jag lät svärdet drabba det landet, och sade: ’Svärd, far fram genom landet!’, och jag på det sättet utrotade både människor och djur ur det, 18 så skulle, så sant jag lever, säger Herren Gud, dessa tre män, om de befann sig i landet, varken kunna rädda sina söner eller sina döttrar. Endast de själva skulle räddas. 19 *1 Krön 21:14. Eller om jag sände pest i det landet och utgöt min vrede i blod över det för att utrota både människor och djur ur det, 20 och om då Noa, Daniel och Job fanns där, så skulle de, så sant jag lever, säger Herren Gud, varken kunna rädda son eller dotter. De skulle genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv.

21 *3 Mos 26:22f, 2 Sam 24:13, Jer 15:3, Hes 33:27, Upp 6:8. Därför säger Herren Gud: Hur mycket värre blir det inte, när jag sänder mina fyra svåra straffdomar: svärd, svält, vilddjur och pest över Jerusalem för att där utrota både människor och djur. 22 *Hes 12:16. Men se, några ska räddas och bli kvar, både söner och döttrar, och de ska föras bort. De ska komma hit*14:22några ska räddas … komma hitDe som fördes till Babel 587 f Kr (2 Kung 25:11). till er, och när ni får se hur de lever och handlar ska ni finna tröst för den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem, ja, för allt som jag har låtit komma över staden. 23 De ska vara er till tröst, när ni ser hur de lever och handlar. Ni ska då inse att jag inte utan orsak har gjort allt det jag gjort mot Jerusalem, säger Herren Gud."