Ezequiel 31

Il Faraone e l’Egitto giudicati come l’Assiria

1 L’undicesimo anno, il terzo mese, il primo giorno del mese, la parola dell’Eterno mi fu rivolta in questi termini: 2 "Figlio d’uomo, di’ al Faraone re d’Egitto, e alla sua moltitudine: ‘A chi somigli tu nella tua grandezza? 3 Ecco, l’Assiro era un cedro del Libano, dai bei rami, dall’ombra folta, dal tronco slanciato, dalla vetta sporgente tra il folto dei rami. 4 Le acque lo nutrivano, l’abisso lo faceva crescere con i suoi fiumi che scorrevano intorno al luogo dove era piantato, mentre mandava i suoi canali a tutti gli alberi dei campi. 5 Perciò la sua altezza era superiore a quella di tutti gli alberi della campagna, i suoi rami si erano moltiplicati, i suoi ramoscelli si erano allungati per l’abbondanza delle acque che lo facevano sviluppare. 6 Tutti gli uccelli del cielo si annidavano fra i suoi rami, tutte le bestie dei campi figliavano sotto i suoi ramoscelli, e tutte le grandi nazioni dimoravano alla sua ombra. 7 Era bello per la sua grandezza, per la lunghezza dei suoi rami, perché la sua radice era presso acque abbondanti. 8 I cedri non lo sorpassavano nel giardino di Dio; i cipressi non uguagliavano i suoi ramoscelli, e i platani non erano neppure come i suoi rami; nessun albero nel giardino di Dio lo pareggiava in bellezza. 9 Io lo avevo reso bello per l’abbondanza dei suoi rami, e tutti gli alberi di Eden, che sono nel giardino di Dio, gli portavano invidia’. 10 Perciò, così parla il Signore, l’Eterno: ‘Poiché era salito a tanta altezza e sporgeva la sua vetta tra il folto dei rami e poiché il suo cuore si era insuperbito della sua altezza, 11 io lo diedi in mano del più forte fra le nazioni affinché lo trattasse a suo piacimento; per la sua empietà io lo allontanai. 12 Degli stranieri, i più violenti fra le nazioni, lo hanno tagliato e lo hanno abbandonato; sui monti e in tutte le valli sono caduti i suoi rami, i suoi ramoscelli sono stati spezzati in tutti i burroni del paese, tutti i popoli della terra si sono ritirati dalla sua ombra e lo hanno abbandonato. 13 Sul suo tronco caduto si posano tutti gli uccelli del cielo, e sopra i suoi rami stanno tutte le bestie dei campi. 14 Così è avvenuto affinché gli alberi tutti piantati presso le acque non siano fieri della propria altezza, non sporgano più la vetta fra il folto dei rami, e tutti gli alberi potenti che si dissetano alle acque non persistano nella loro fierezza; poiché tutti quanti sono dati alla morte, alle profondità della terra, insieme ai figli degli uomini, a quelli che scendono nella fossa’. 15 Così parla il Signore, l’Eterno: ‘Il giorno che egli discese nel soggiorno dei morti io feci fare cordoglio; a causa sua coprii l’abisso, ne arrestai i fiumi e le grandi acque furono fermate; a causa sua feci vestire a lutto il Libano, e tutti gli alberi dei campi vennero meno a causa sua. 16 Al rumore della sua caduta feci tremare le nazioni, quando lo feci scendere nel soggiorno dei morti con quelli che scendono nella fossa; nelle profondità della terra si consolarono tutti gli alberi di Eden, i più scelti e i più belli del Libano, tutti quelli che si dissetavano alle acque. 17 Anche loro discesero con lui nel soggiorno dei morti, verso quelli che la spada ha ucciso: verso quelli che erano il suo braccio e stavano alla sua ombra in mezzo alle nazioni. 18 A chi dunque somigli tu per gloria e per grandezza fra gli alberi di Eden? Così tu sarai precipitato con gli alberi di Eden nelle profondità della terra; tu giacerai in mezzo agli incirconcisi, fra quelli che la spada ha ucciso. Così sarà del Faraone con tutta la sua moltitudine’, dice il Signore, l’Eterno".

Det ska gå Egypten som Assyrien

1 I elfte året, på första ­dagen i tredje månaden*31:1elfte året, på första dagen i tredje månaden21 juni 587 f Kr., kom Her­rens ord till mig: 2 "Människo­barn, säg till farao, Egyp­tens kung, och till hans larmande hop:

Vem liknar du i din storhet?

3 Se på Assyrien*31:3Assyrien hade dominerat Mellanöstern i nästan trehundra år (ca 900-612 f Kr) men nyligen krossats av babylonierna (vers 11-12, jfr Nahums bok, Jes 10:5f, Jer 50:18, Sef 2:13).,

en gång en ceder på Libanon

med vackra grenar,

skuggrik krona och hög stam,

som sträckte sin topp upp

bland molnen.

4 Vatten gav den växt,

djupa källor gjorde den hög.

Källorna lät sina strömmar

flyta runt platsen

där den var planterad,

och sände ut sina flöden

till alla andra träd på marken.

5 Därför fick den högre stam

än alla träd på marken.

Den fick många kvistar

och yviga grenar

på grund av det rikliga vattnet

när den sköt skott.

6 *Hes 17:23, Dan 4:9, Matt 13:32. Alla himlens fåglar

byggde sina bon bland grenarna,

alla markens djur födde sina ungar

under dess grenar,

och i skuggan av det

bodde alla de stora folken.

7 Den var vacker genom sin storhet

och genom sina grenars längd,

för den hade sin rot

vid väldiga vatten.

8 Ingen ceder i Guds lustgård

gick upp mot den,

ingen cypress hade grenar

som kunde jämföras med den,

ingen lönn bar kvistar som den.

Nej, inget träd i Guds lustgård

liknade den i skönhet.

9 Jag hade gjort den så vacker

med alla dess grenar

att alla Edens träd i Guds lustgård

avundades den.

10 *Jes 2:12, Hes 28:17, Dan 4:11f. Därför säger Herren Gud så: Efter­som den har växt så hög och sträckt sin topp upp bland molnen och förhävt sig i sitt hjärta över att den var så hög, 11 därför ska jag utlämna den åt den mäktige bland folken. Han ska behandla den som den förtjänar, för jag har röjt den ur vägen för dess ogudaktighets skull. 12 *Hes 28:7, 30:11. Främlingar, de grymmaste folk, har fått hugga ner den och har låtit den ligga. Dess kvistar har fallit på bergen och i alla dalar. Grenarna har brutits av och kastats i landets alla bäckar, och alla folk på jorden måste ge sig bort ifrån dess skugga och låta den ligga. 13 På den fallna stammen bor alla himlens fåglar, och på grenarna lägger sig alla markens djur.

14 *Hes 26:20. Detta sker för att inget träd som växer vid vatten ska yvas på grund av sin höjd och sträcka sin topp upp bland molnen, och för att inte ens det väldigaste av dem ska stå där och vara högmodigt, nej, inget träd som har haft vatten att dricka. För de är alla bestämda till att dö och måste ner i jordens djup för att vara där bland människors barn, hos dem som har farit ner i graven.

15 *Hes 32:7f. Så säger Herren Gud: På den dag då cedern for ner till dödsriket lät jag djupet klä sig i säcktyg för dess skull. Jag lät strömmarna stå stilla, och de stora vattnen hölls tillbaka. Jag lät för dess skull Libanon klä sig i svart, och alla träd på marken vissnade i sorg över den. 16 *Jes 14:9f, Hes 32:18, 31. Vid dånet av dess fall fick jag hednafolken att bäva, när jag störtade ner den i dödsriket till dem som hade farit ner i graven. Men i jordens djup tröstade sig då alla Edens träd, de främsta och bästa på Libanon, alla de som hade haft vatten att dricka. 17 Också de hade, som det trädet, tvingats fara ner till dödsriket, till dem som var slagna med svärd. Dit for också de som hade varit dess stöd och hade bott i dess skugga bland ­hednafolken.

18 Vilket av Edens träd liknar dig i härlighet och storhet? Ändå ska du störtas ner i jordens djup tillsammans med Edens träd och ligga där bland de oomskurna, hos dem som har genomborrats med svärd. Så ska det gå farao och hela hans larmande hop, säger Herren Gud."