1 Nā, i te takanga mai o te whitu o ngā marama, ā, i ngā pā ngā tama a Īharaira, me te mea he tangata kotahi te iwi ki te huihui ki Hiruhārama. 2 Kātahi ka tū a Hehua tama a Iohereke ki runga, me ōna tēina, ngā tohunga, me Herupapera tama a Haratiera, me ōna tēina, ā, hangā ana e rātou te āta a te Atua o Īharaira, hei whakaekenga mō ngā tahunga tinana kia rite ai ki te mea i tuhituhia ki te ture a Mohi, a tā te Atua tangata. 3 Nā, whakatūria ana e rātou te āta ki tōna tūranga; i wehi hoki rātou i ngā tāngata o aua whenua. Ā, whakaekea atu ana e rātou ki runga ngā tahunga tinana ki a Ihowā, ngā tahunga tinana o te ata, o te ahiahi.

4 I mahia anō e rātou te Hākari Tīhokahoka, tērā i tuhituhia rā; i whakaekea anō ngā tahunga tinana o tēnei rā, o tēnei rā, rite tonu te maha; rite tonu ngā tikanga, ko ngā mea mō tēnei rā i tēnei rā. 5 Ā muri iho ko ngā tahunga tinana tūturu, ko o ngā kōwhititanga marama ko o ngā wā katoa i whakaritea e Ihowā, he mea whakatapu nāna, me a te hunga katoa i tāpae noa i te whakahere ki a Ihowā.

6 Nō te rā tuatahi o te whitu o ngā marama i tīmata ai te whakaeke i ngā tahunga tinana ki a Ihowā; otiia, kāhore anō te tūranga mō te temepara o Ihowā kia takoto noa. 7 Nā, i hoatu e rātou he hiriwa ki ngā kaimahi katoa, ki ngā kāmura; ā, me ētahi mea hei kai; hei inu, me te hinu mā ngā Haironi, mā ngā Tāirani, hei mea mō ētahi rākau hīta kia kawea mai i Repanōna ki te moana, ki Hopa, kia rite ai ki te kupu hōmai a Hairuha kīngi o Pahia ki a rātou.

8 Nā, i te rua o ngā tau o tō rātou taenga ki te whare o te Atua, ki Hiruhārama, i te rua o ngā marama, ka tīmata a Herupapera tama a Haratiera, me Hehua tama a Iohereke, me ērā atu o ō rātou tēina, o ngā tohunga o ngā Rīwaiti, me te hunga katoa i maunu mai i te whakarau ki Hiruhārama; i whakaritea anō e rāua ngā Rīwaiti, te hunga e rua tekau, maha atu rānei, ō rātou tau, hei kaitirotiro i te mahinga o te whare o Ihowā. 9 Kātahi ka tū a Hehua me āna tama me ōna tēina, a Karamiēre me āna tama, me ngā tama hoki a Hūrā, ānō he tangata kotahi, hei kaitirotiro i ngā kaimahi o te whare o te Atua. Ko ngā tama a Henarara, rātou ko ā rātou tama, ko ō rātou tēina, ko ngā Rīwaiti.

10 Nā, i te whakatakotoranga a ngā kaimahi i te tūranga o te temepara o Ihowā, ka whakatūria ngā tohunga, kākahu rawa ngā kākahu, he tētere anō kei a rātou, me ngā Rīwaiti, ngā tama a Āhapa e mau himipora ana, hei whakamoemiti mō Ihowā, hei pērā me tā Rāwiri kīngi o Īharaira i whakarite ai. 11 Nā, ka waiata rātou tētahi ki tētahi, ka whakamoemiti, ka whakawhetai ki a Ihowā, me te mea:

"He pai hoki ia,

ā, he mau tonu tāna mahi tohu ki a Īharaira."

Nā, hāmama katoa ana te iwi, he nui te hāmama; ka whakamoemiti ki a Ihowā, nō te mea ka takoto te tūranga o te whare o Ihowā. 12 Nā, he tokomaha o ngā tohunga, o ngā Rīwaiti, o ngā upoko o ngā whare o ngā mātua, he koroheke, i kite i te whare tuatahi, nō tō rātou kitenga i te tūranga mō tēnei whare i tō rātou aroaro, ka tangi, he nui te reo; ā, he tokomaha i hāmama te reo i te koa. 13 Nā, kīhai te reo o te hāmama koa i taea e te iwi te wehe i roto i te reo o te iwi e tangi ana; he nui hoki te hāmama i hāmama ai te iwi, ka rangona te reo i tawhiti.

1 *Dom 20:1, Neh 8:1. När sjunde månaden*3:1sjunde månadenSeptember-oktober år 537 f Kr. Den sjunde månaden skulle folket samlas i Jerusalem till basunhögtid (4 Mos 29:1f) och lövhyddohögtid (Esra 3:4, 5 Mos 16:13f). kom och Israels barn bodde i sina städer, samlades folket som en enda man i Jerusalem.

2 *3 Mos 6:9f, 5 Mos 12:13f, Matt 1:12. Jeshua, Josadaks son, hans bröder prästerna och Serubbabel, Shealtiels son, och dennes bröder började bygga Israels Guds altare för att offra brännoffer där, som det var föreskrivet i gudsmannen Moses lag. 3 *4 Mos 28:3f. De uppförde altaret på dess plats, eftersom de var rädda för folken där i länderna omkring. På altaret offrade de brännoffer åt Herren, morgonens och kvällens brännoffer. 4 *3 Mos 23:34f, 4 Mos 29:12f. De firade lövhyddohögtiden som det var föreskrivet och offrade brännoffer varje dag, det bestämda antalet för varje dag. 5 *Neh 10:32f. Sedan offrade de det dagliga brännoffret och det som hörde till nymånaderna och till Herrens alla andra helgade högtider, och alla offer som de frivilligt bar fram åt Herren. 6 Den första dagen i sjunde månaden började de offra brännoffer åt Herren, trots att grunden till Herrens tempel ännu inte var lagd.

7 *2 Krön 2:16. De gav pengar åt stenhuggare och snickare och även mat, dryck och olja*3:7mat, dryck och oljaingick normalt i arbetares ersättning (jfr 2 Krön 2:10). till sidonierna och tyrierna, för att dessa skulle föra cederträ sjövägen*3:7cederträ sjövägenTyrus exporterade sitt virke längs kusten ända till Egypten. Jfr 2 Krön 2:16. från Libanon till Jafo*3:7JafoDagens Jaffa söder om Tel Aviv, Jerusalems närmaste hamnstad (jfr Jona 1:3). enligt det tillstånd som den persiske kungen Koresh hade gett dem. 8 I det andra årets andra månad*3:8andra årets andra månadApril-maj år 536 f Kr. efter att de kommit till Guds hus i Jerusalem påbörjades arbetet av Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua, Josadaks son, och deras övriga bröder: prästerna, leviterna och alla de som hade kommit till Jerusalem från fångenskapen. De anställde de leviter som var tjugo år gamla eller mer till att leda arbetet på Herrens hus. 9 *Esra 2:40. Jeshua med sina söner och bröder och Kadmiel med sina söner, Juda söner, åtog sig som en enda man att ha uppsikt över dem som arbetade med Guds hus. Det gjorde även Henadads söner med sina söner och bröder leviterna.

10 *2 Krön 29:25f. När byggnadsarbetarna lade grunden till Herrens tempel intog prästerna sina platser i ämbetsskrud med trumpeter. Leviterna, Asafs söner, hade cymbaler, och tillsammans prisade de Herren efter den ordning som Israels kung David hade gett*3:10den ordning som Israels kung David hade gettSe t ex 1 Krön 6:31f, 25:1f.. 11 *2 Krön 5:13, 7:3, Ps 136:1. De sjöng lov och pris till Herren: "Han är god, evig är hans nåd mot Israel!" Hela folket jublade högt och prisade Herren för att grunden var lagd till Herrens hus.

12 *Hagg 2:2f. Men många av prästerna och leviterna och huvudmännen för familjerna, de gamla som hade sett det förra huset, grät högt när de såg grunden läggas till detta hus. Många andra jublade och var så glada att de ropade med hög röst. 13 Man kunde inte skilja mellan det glada jubelropet och folkets högljudda gråt, för folket ropade så högt att ljudet hördes vida omkring.