1 Ā, i aua rā, i te mea kāhore he kīngi o Īharaira.

Nā, ko tētahi tangata, he Rīwaiti, e noho noa iho ana i te taha ki tua o te whenua pukepuke o Ēparaima. Nā, ka tango ia i tētahi wahine iti māna i roto i Pēterehema Hūrā. 2 Nā, kua pūremu tāna wahine iti, ā, mawehe atu ana i a ia ki te whare o tōna pāpā, ki Pēterehema Hūrā, ā, e whā ngā tino marama ōna ki reira. 3 Nā, ka whakatika tāna tahu, ā, haere ana ki te whai i a ia, ki te whakamārie i a ia, ki te whakahoki mai i a ia; ko tāna tangata hoki tōna hoa haere, me ngā kāihe e rua. Nā, ka kawea ia e te wahine rā ki te whare o tōna pāpā, ā, nō te kitenga o te pāpā o te kōtiro i a ia, koa tonu, nō te mea ka tūtaki ki a ia. 4 Nā, ka pupuri tōna hungawai, te pāpā o te kōtiro, i a ia; ā, e toru ngā rā i noho ai ia ki a ia; heoi kai ana, inu ana rāua, ā, noho ana i reira.

5 Ā, i te whā o ngā rā ka maranga wawe rātou i te ata, ā, whakatika ana ia ki te haere. Nā, ka mea te pāpā o te kōtiro ki tāna hunaonga, "Kia ora tōu ngākau i tētahi wāhi taro, ā muri iho ka haere." 6 Nā, ka noho rāua, ka kai, ka inu tahi tō rāua tokorua, nā, ka mea te pāpā o te kōtiro ki taua tangata, "Tēnā koa, noho iho i te pō nei, kia koa hoki tōu ngākau." 7 Ā, i te whakatikanga o taua tangata ki te haere, ka tohea ia e tōna hungawai, nā, ka moe anō ia ki reira. 8 Ā, i te rima o ngā rā ka maranga wawe ia ki te haere, ā, ka mea te pāpā o te kōtiro, "Kia ora tōu ngākau; e noho kōrua kia tītaha rā te rā." Ā, kai ana rāua tokorua.

9 Nā, ka whakatika taua tangata ki te haere, a ia, tāna wahine iti me tāna tangata, ā, ka mea tōna hungawai, te pāpā o te kōtiro ki a ia, "Nanā, kua heke te rā, kua ahiahi, e noho rā. Nanā, kua tāwharara te rā, hei konei moe ai, kia koa ai tōu ngākau; ā, hei te ata āpōpō ka maranga wawe ai koutou ki te ara, ka haere ki tōu kāinga." 10 Otiia kīhai taua tangata i pai kia noho i taua pō, engari whakatika ana ia, haere ana, ā, ka tae ki te ritenga atu o Iepuhu, arā o Hiruhārama. I a ia anō hoki ngā kāihe e rua, whakanoho rawa, i a ia anō hoki tāna wahine iti.

11 Ka tata rātou ki Iepuhu, nā, kua aua noa atu te rā; ā, ka mea te tangata ki tōna rangatira, "Tēnā, kia peka tātou ki tēnei pā o ngā Iepuhi, ki reira moe ai."

12 Nā, ka mea tōna rangatira ki a ia, "E kore tātou e peka ki te pā o te iwi kē, ehara nei i ngā tamariki a Īharaira; engari me haere atu tātou ki Kipea." 13 Nā, ka mea ia ki tāna tangata, "Haere mai, tātou ka whakatata ki tētahi o ēnei wāhi; ka moe ai tātou ki Kipea, ki Rama rānei." 14 Nā, ka whiti atu rātou, ka haere; ā, kua toene te rā i a rātou ka tata ki Kipea, ki tētahi pā o Pineamine. 15 Nā, ka peka rātou ki reira, ka haere ki Kipea moe ai; ā, i tōna taenga atu, ka noho ki te waharoa o te pā; kāhore hoki he tangata hei mau i a rātou ki tōna whare moe ai.

16 Nā, ko tētahi tangata, he koroheke, e haere mai ana i tāna mahi i te māra i te ahiahi; ā, ko taua tangata nō te whenua pukepuke o Ēparaima, i Kipea hoki e noho ana; ko ngā tāngata ia o te pā, he Pineamini. 17 Ā, ka maranga ake ōna kanohi, ka kite i te tangata konene rā i te waharoa o te pā, nā, ka mea taua koroheke, "Ko hea koe? I haere mai anō hoki koe i hea?"

18 Nā, ka mea ia ki a ia, "I haere mai mātou i Pēterehema Hūrā, ā, e haere ana mātou ki tērā taha o te whenua pukepuke o Ēparaima; nō reira ahau; ā, i haere ahau ki Pēterehema Hūrā. Otiia e haere ana tēnei ahau ki te whare o Ihowā; heoi kāhore he tangata hei mau i ahau ki roto ki tōna whare. 19 He kakau wīti anō ia tēnei, he kai mā ā mātou kāihe; he taro anō tēnei, he wāina hoki māku, ā, mā tāu pononga wahine, mā te tāhake hoki a āu pononga; kāhore he mate ki te aha, ki te aha."

20 Nā, ka mea taua koroheke, "Kia tau te rangimārie ki a koe. He ahakoa rā, waiho mai i ahau ngā mea katoa e matea e koe; otiia kaua e moe ki te waharoa." 21 Nā, mauria ana e ia ki tōna whare, ā, hoatu ana he kai mā ngā kāihe; ā, horoia ana e rātou ō rātou waewae, kai ana, inu ana.

22 E mea ake ana ō rātou ngākau ki te koa, nā, ko te karapotinga o te whare e ngā tāngata o te pā, he tama nā Periara; kei te pātuki ki te tatau, ka kōrero ki te tangata nōna te whare, ki taua koroheke rā, ka mea, "Whakaputaina mai ki waho tēnā tangata i haere nā ki tōu whare, kia mōhio ai mātou ki a ia."

23 Nā, ka haere atu ki a rātou te tangata nōna te whare, ka mea ki a rātou, "Kaua rā, e ōku tuākana, kaua e mahia te mea kino; kua tae mai nei hoki tēnei tangata ki tōku whare, kaua tēnei mea pōauau e meatia. 24 Nā, ko tāku tamāhine tēnei, he wāhina, me tāna wahine iti hoki; māku rāua e kawe atu ināianei, whakaititia rāua e koutou, meatia hoki ki a rāua te mea e pai ana ki tā koutou titiro; ko tēnei tangata ia, kaua tēnei mea pōauau e meatia ki a ia."

25 Ā, tē pai ngā tāngata ki te whakarongo ki a ia, nā, ka mau taua tangata ki tāna wahine iti, ā, kawea atu ana ki waho ki a rātou, ā, ka mōhio rātou ki a ia, ka tūkino hoki i a ia i taua pō katoa ā tae noa ki te ata; ā, ka hī te ata, ka tukua ia e rātou. 26 Nā, ka haere mai te wahine rā i te pūaotanga o te ata, takoto ana ki te kūwaha o te whare o te tangata kei reira nei tōna ariki, ā mārama noa.

27 Ā, ka whakatika ake tōna ariki i te ata, nā, ka huakina e ia ngā tatau o te whare, ka puta atu, he mea kia haere i tōna ara. Nā, ko te wahine rā, ko tāna wahine iti, kua hinga ki te kūwaha o te whare, ko ōna ringa i runga i te paepae o te tatau. 28 Nā, ka mea ia ki a ia, "Whakatika kia haere tātou." Kāhore ia tētahi i whakaō mai. Nā, ka hāpainga ia e ia ki runga ki te kāihe. Ā, ka maranga taua tangata, haere ana ki tōna wāhi.

29 Ā, nō tōna taenga ki tōna whare, ka tīkina e ia tētahi māripi, ā, ka mau ki tāna wahine iti, tapatapahia ana e ia ōna wāhi, kia tekau mā rua ngā wāhanga, ā, tukua ana ki ngā rohe katoa o Īharaira, puta noa. 30 Ā, i mea te hunga katoa i kitea ai, "Kāhore tēnei i mua, kāhore anō hoki i kitea he rite mō tēnei o te rā i haere mai ai ngā tamariki a Īharaira i te whenua o Īhipa ā mohoa noa nei. Maharatia iho, whakaaroa, kōrerotia."

1 *Dom 17:6, 18:1, 21:25. På den tid*19:1På den tidKanske den förra hälften av 1300-talet f Kr (20:28, jfr stamkonflikten i Jos 22:10f). då det inte fanns någon kung i Israel bodde en levitisk man längst upp i Efraims bergsbygd. Han tog till bihustru en kvinna från Betlehem i Juda. 2 Men hon var otrogen mot*19:2var otrogen motAndra handskrifter (Septuaginta): "blev arg på". honom och gick ifrån honom till sin fars hus i Betlehem i Juda. Där stannade hon i fyra månader. 3 Då gav sig hennes man i väg efter henne för att hämta tillbaka henne med vänliga ord. Han hade med sig sin tjänare och ett par åsnor. Hon släppte in honom i sin fars hus, och när kvinnans far fick se honom tog han emot honom med glädje. 4 Hans svärfar, kvinnans far, höll honom kvar, och han stannade hos honom i tre dagar. De åt och drack och han övernattade där.

5 När de på fjärde dagen steg upp tidigt på morgonen och han gjorde sig redo att resa, sade kvinnans far till sin svärson: "Stärk dig med lite bröd. Sedan kan ni resa." 6 Då satte sig båda ner och åt och drack tillsammans. Därefter sade kvinnans far till mannen: "Stanna gärna här över natten och låt ditt hjärta vara glatt." 7 När mannen ändå gjorde sig klar att resa, bad hans svärfar honom så enträget att han stannade där ännu en natt. 8 Den femte dagen steg han åter upp tidigt på morgonen för att resa. Då sade kvinnans far: "Stärk dig först och vänta till i eftermiddag." Därefter åt de båda tillsammans. 9 När sedan mannen gjorde sig klar att resa med sin bihustru och sin tjänare, sade hans svärfar, kvinnans far, till honom: "Se, det är snart kväll. Stanna kvar över natten, dagen är ju snart slut. Ja, stanna över natten och låt ditt hjärta vara glatt. Sedan kan ni ge er av tidigt i morgon så att du får komma hem."

10 Men mannen ville inte stanna över natten, utan bröt upp och reste sin väg och kom fram till platsen mitt emot Jebus, det vill säga Jerusalem. Han hade med sig ett par sadlade åsnor. Hans bihustru följde också med honom. 11 När de var vid Jebus och dagen nästan var slut, sade tjänaren till sin herre: "Kom, vi tar in i den här jebusitstaden och stannar där över natten." 12 Men hans herre svarade honom: "Vi ska inte ta in i en främmande stad där det inte bor några israeliter. Vi fortsätter till Gibea."*19:10GibeaLängre fram kung Sauls stad (1 Sam 10:26), drygt en halvmil nordost om Jerusalem.13 Han sade vidare till sin tjänare: "Kom, vi försöker hinna fram till Gibea eller Rama och övernatta på en av de platserna." 14 De fortsatte därför, och när solen gick ner var de nära Gibea, som hör till Benjamin. 15 De tog av från vägen och gick in i Gibea för att stanna där över natten. När han kommit in dit satte han sig på stadens torg, men ingen ville ta emot dem i sitt hus över natten.

16 Men se, på kvällen kom en gammal man från sitt arbete på fältet. Han var från Efraims bergsbygd och bodde som främling i Gibea. Folket på orten var nämligen benjaminiter. 17 När han fick syn på den resande mannen på den öppna platsen i staden, sade han: "Vart ska du resa, och varifrån kommer du?" 18 Han svarade honom: "Vi är på genomresa från Betlehem i Juda till Efraims bergsbygd som ligger långt upp. Jag är därifrån, och jag har varit på resa till Betlehem i Juda och är nu på väg till Herrens hus, men ingen här vill ta emot mig i sitt hus. 19 Jag har både halm och foder åt våra åsnor, och både bröd och vin åt mig och din tjänarinna och den unge mannen som följer med din tjänare. Vi saknar ingenting." 20 Då sade den gamle mannen: "Frid vare med dig! Låt mig ordna med allt du saknar. Men här på torget ska du inte stanna över natten." 21 Så tog han in honom i sitt hus och gav åsnorna foder. Och när de hade tvättat sina fötter, åt de och drack.

22 *1 Mos 19:4f, Hos 9:9, 10:9. Medan de gjorde sig glada, se, då omringades plötsligt huset av stadens män, onda män. De bultade på dörren och sade till den gamle mannen som ägde huset: "Skicka ut mannen som kom till ditt hus så vi får ligga med honom*19:22ligga med honomOrdagrant: "känna honom". Jfr synden i Sodom (1 Mos 19).!" 23 Då gick husägaren ut till dem och sade: "Nej, mina bröder, gör inte något så ont! Eftersom mannen har kommit in i mitt hus får ni inte göra en sådan dårskap. 24 Se, här är min dotter som är jungfru och mannens bihustru. Dem kan jag skicka ut till er, så kan ni våldta dem och göra vad ni vill med dem. Men gör inte en sådan dårskap mot den här mannen." 25 Men männen ville inte höra på honom. Då grep mannen sin bihustru och tvingade ut henne till dem. Och de kände henne och våldförde sig på henne hela natten ända till morgonen. Först när det började ljusna släppte de henne.

26 I gryningen kom kvinnan och föll ihop vid ingången till mannens hus där hennes herre var. Där blev hon liggande tills det blev ljust. 27 När hennes herre steg upp på morgonen och öppnade husets dörr och gick ut för att fortsätta sin resa, fick han se sin bihustru ligga hopsjunken vid ingången till huset med händerna på tröskeln. 28 Han sade till henne: "Res dig, vi ska gå." Men hon svarade inte. Då lyfte han upp henne på åsnan. Sedan gjorde sig mannen i ordning och gav sig av hemåt.

29 När han hade kommit hem, grep han en kniv och tog sin bihustru och styckade henne i tolv delar, efter benen i hennes kropp, och sände runt delarna över hela Israels land. 30 Och alla som såg det sade: "Något sådant har aldrig skett eller setts från den dag då Israels barn drog upp ur Egyptens land ända till i dag. Ta det till er, rådgör och säg er mening!"