1 Nā, ka haere ake te anahera a Ihowā i Kirikara ki Pokimi, ā, ka mea, "Nāku koutou i haere mai ai i Īhipa, nāku hoki koutou i kawe mai ki te whenua i oati ai ahau ki ō koutou mātua. I mea anō ahau, ‘E kore e taka tāku kawenata ki a koutou.’ 2 Kaua anō koutou e whakarite kawenata ki ngā tāngata o tēnei whenua; me pakaru e koutou ā rātou āta. Heoi, kīhai nei koutou i rongo ki tōku reo. He aha tēnei mahi a koutou? 3 Koia hoki ahau ka mea nei, E kore ahau e pei atu i a rātou i tō koutou aroaro; ā, ka waiho rātou ānō he tātarāmoa ki ō koutou kaokao; ko ō rātou atua hoki hei rore mō koutou."
4 Ā, nō te kōrerotanga a te anahera a Ihowā i ēnei kupu ki ngā tamariki katoa a Īharaira, ka ara te reo o te iwi, ka tangi. 5 Nā, huaina iho e rātou te ingoa o taua wāhi ko Pokimi; i patu whakahere anō hoki rātou mā Ihowā ki reira.
6 Nā, i tā Hohua tukunga i te iwi kia haere, ka haere ngā tamariki a Īharaira ki tōna wāhi, ki tōna wāhi, ki te tango i te whenua. 7 Ā, i mahi te iwi ki a Ihowā i ngā rā katoa o Hohua, i ngā rā katoa anō o ngā kaumātua i roa ake nei ō rātou rā i o Hohua, i kite nei i ngā mahi nunui katoa a Ihowā i meinga e ia mō Īharaira.
8 Nā, ka mate a Hohua tama a Nunu, te pononga a Ihowā, kotahi rau kotahi tekau ōna tau. 9 Ā, tanumia iho ia e rātou ki te rohe o tōna wāhi, ki Timinataherehe, ki te whenua pukepuke o Ēparaima, ki te taha ki te raki o Maunga Kāha.
10 Nā, ka kohia anō hoki taua whakatupuranga katoa ki ō rātou mātua; ā, ka ara ake tētahi whakatupuranga kē i muri i a rātou, kīhai nei i mōhio ki a Ihowā, ki ngā mahi anō hoki i mahia e ia mō Īharaira.
11 Nā, ka mahi ngā tamariki a Īharaira i te kino i te tirohanga a Ihowā, ka mahi hoki ki ngā Paara. 12 Ā, whakarērea ake e rātou a Ihowā, te Atua o ō rātou mātua i whakaputa mai nei i a rātou i te whenua o Īhipa, ā, haere ana ki te whai i ngā atua kē, i ngā atua o ngā iwi i tētahi taha, i tētahi taha o rātou, ā, koropiko ana ki a rātou, nā, ka mea rātou i a Ihowā kia riri. 13 Heoi, whakarere ana rātou i a Ihowā, ā, mahi ana ki a Paara, ki te Ahataroto hoki. 14 Nā, ka mura te riri o Ihowā ki a Īharaira, ā, tukua ana rātou e ia ki ngā ringa o ngā kaipāhua hei pāhua i a rātou, ā, hokona ana rātou e ia ki te ringa o ō rātou hoariri i tētahi taha, i tētahi taha; kīhai hoki i taea e rātou i muri iho te tū ake i te aroaro o ō rātou hoariri. 15 I ō rātou haerenga katoa, i runga i a rātou te ringa o Ihowā mō te kino; i rite hoki ki tā Ihowā i kōrero ai, ki tā Ihowā hoki i oati ai ki a rātou; nā te taea tō rātou raru.
16 I whakaara ake anō a Ihowā i ētahi kaiwhakarite hei whakaora i a rātou i te ringa o ō rātou kaipāhua. 17 Heoi, kīhai anō rātou i whakarongo ki ō rātou kaiwhakarite; nā, kei te pūremu, kei te whai ki ngā atua kē, kei te koropiko ki a rātou. Hohoro tonu tō rātou peka kē i te ara i haere ai ō rātou mātua, arā i te whakarongo ki ngā whakahau a Ihowā; kīhai rātou i pērā. 18 Ā, i ngā wā i whakaara ake ai a Ihowā i ngā kaiwhakarite mō rātou, nā, i te kaiwhakarite a Ihowā, ā, whakaorangia ake rātou e ia i te ringa o ō rātou hoariri i ngā rā katoa o te kaiwhakarite: i puta kē hoki te whakaaro o Ihowā i a rātou e auē ana i ō rātou kaitūkino, i ō rātou kaiwhakatoi. 19 Ā, nō te matenga o te kaiwhakarite, ka hoki rātou ki muri, nui atu tō rātou takanga i tō ō rātou mātua; i haere hoki ki te whai i ngā atua kē, mahi ai ki a rātou, koropiko ai ki a rātou; kīhai i mutu ā rātou mahi, me tā rātou tikanga pakeke.
20 Nā, ka mura te riri o Ihowā ki a Īharaira, ā, ka mea ia, "Nā, kua takahia e tēnei iwi tāku kawenata i whakahaua e ahau ki ō rātou mātua; kīhai anō i rongo ki tōku reo; 21 nā, e kore anō ahau e pei atu i tētahi tangata i mua i a rātou o ngā iwi i mahue iho i a Hohua i tōna matenga. 22 Kia ai rātou hei whakamātautau māku i a Īharaira, e mau rānei ki te ara o Ihowā haere ai; e rite rānei te mau ki tā ō rātou mātua, kāhore rānei."
23 Nā, ka waiho ērā iwi e Ihowā, kīhai hoki i hohoro te peia atu; kīhai anō hoki i tukua ki te ringa o Hohua.
1 1 Mos 15:18, 17:7f, 5 Mos 29:14f.Herrens ängel kom från Gilgal upp till Bokim och sade: "Jag förde er upp ur Egypten och in i det land som jag med ed hade lovat ge era fäder, och jag sade: Jag ska aldrig bryta mitt förbund med er. 2 2 Mos 23:32f, 34:12f, 4 Mos 33:52f, 5 Mos 7:2f, 12:3. Och ni ska inte sluta förbund med detta lands invånare, ni ska bryta ner deras altaren.
Men ni har inte lyssnat till min röst. Vad har ni gjort? 3 5 Mos 7:16, Jos 23:13. Därför säger jag nu: Jag kommer inte att driva bort dem framför er, utan de ska tränga er i sidorna och deras gudar ska bli en snara för er."
4 När Herrens ängel hade sagt detta till Israels alla barn, brast de i gråt. 5 De kallade platsen Bokim.2:5BokimBetyder "de gråtande". Och de offrade där åt Herren.
6 Jos 24:28. När Josua sände i väg folket, gick Israels barn var och en till sin arvedel för att ta landet i besittning. 7 Jos 24:31. Folket tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de äldste levde, de som var kvar efter Josua och hade sett alla de storverk som Herren hade gjort för Israel. 8 Jos 24:29f. Och Herrens tjänare Josua, Nuns son, dog när han var hundratio år gammal. 9 Man begravde honom på det område som var hans arvedel, i Timnat-Heres2:9Timnat-HeresAlternativ form för Josuas hemstad Timnat-Sera (jfr Jos 19:50, 24:30). i Efraims bergsbygd norr om berget Gaash. 10 5 Mos 31:16. Och hela den generationen samlades till sina fäder.
Då växte en annan generation upp efter dem, en som inte kände Herren eller de gärningar som han hade gjort för Israel. 11 4 Mos 25:3, Dom 8:33, 2 Kung 1:2, 6. Och Israels barn gjorde det som var ont i Herrens ögon och tjänade baalerna. 12 De övergav Herren, sina fäders Gud som hade fört dem ut ur Egyptens land, och följde andra gudar, gudarna hos folken som bodde omkring dem. Dem tillbad de och väckte därmed Herrens vrede.
13 Dom 10:6f, 1 Kung 11:5, 33, 2 Kung 23:13. Så övergav de Herren och tjänade Baal och astarterna.2:13Baal och astarternaBaal ("herre") var den främste av de kananeiska gudarna. Astarte var den kvinnliga fruktbarhets- och modergudinnan. Pluralformerna "baalerna" (vers 11) och "astarterna" syftar troligen på lokala variationer.14 Dom 3:8, 4:2, Ps 44:13, 106:41, Jes 50:1. Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han gav dem i händerna på rövare som plundrade dem. Han sålde dem till deras fiender runt omkring, och de kunde inte stå emot sina fiender längre. 15 3 Mos 26:17, 33, 5 Mos 28:15f. Närhelst de drog ut var Herrens hand emot dem till deras olycka, så som Herren hade sagt och så som Herren hade lovat dem med ed. Och de var i stor nöd.
16 Dom 3:9f, 15. Då lät Herren domare uppstå, som frälste dem ur deras plundrares hand. 17 Men de lyssnade inte heller till sina domare, utan höll sig trolöst till andra gudar och tillbad dem. De vek snabbt av från den väg som deras fäder hade vandrat i lydnad för Herrens bud och gjorde inte som de.
18 Dom 10:16. När Herren lät domare uppstå bland dem, var han med domaren och frälste dem ur deras fienders hand så länge domaren levde. Herren förbarmade sig när de jämrade sig över sina förtryckare och plågare. 19 Men när domaren dog, vände de sig bort igen och blev ännu mer fördärvade än sina fäder. De följde andra gudar och tjänade och tillbad dem. De avstod inte från sina gärningar och sin hårdnackade hållning.
20 Därför upptändes Herrens vrede mot Israel, och han sade: "Detta folk har brutit mot mitt förbund som jag fastställde för deras fäder, och de har inte velat lyssna till min röst. 21 Därför ska jag inte längre driva bort för dem ett enda av de folk som Josua lämnade kvar när han dog. 22 Dom 3:4. Genom dem ska jag sätta Israel på prov. Kommer de att hålla sig till Herrens väg och vandra på den, som deras fäder gjorde, eller inte?" 23 Alltså lät Herren dessa folk bli kvar. Han fördrev dem inte genast, och han gav dem inte i Josuas hand.