1 Nā, he tangata mārohirohi a Iepeta Kireari, he tama nā tētahi wahine kairau; ā, nā Kireara hoki a Iepeta. 2 Ā, i whānau ētahi tama mā Kireara rāua ko tāna wahine; ā, nō te kaumātuatanga ake o ngā tama a tāna wahine, ka peia e rātou a Iepeta; i mea ki a ia, "Kāhore he tukunga iho mōu i te whare o tō tātou pāpā; he tama hoki koe nā te wahine kē." 3 Nā, ka rere a Iepeta i ōna tēina, ā, noho ana i te whenua o Topo; nā, ka huihui ētahi tāngata wairangi ki a Iepeta, ā, haere tahi ana rātou.

4 Ā roa iho, nā, ka whawhai ngā tamariki a Āmona ki a Īharaira. 5 Ā, i te whawhaitanga a ngā tamariki a Āmona ki a Īharaira, nā, ka haere ngā kaumātua o Kireara ki te tiki i a Iepeta i te whenua o Topo. 6 Ā, ka mea ki a Iepeta, "Haere mai, ā, ko koe hei rangatira hōia mō mātou, kia whawhai ai tātou ki ngā tamariki a Āmona."

7 Nā, ka mea a Iepeta ki ngā kaumātua o Kireara, "Kāhore ianei koutou i kino ki ahau, i pei i ahau i roto i te whare o tōku pāpā? Ā, he aha koutou i haere mai ai ki ahau i a koutou ka hēmanawa nei?"

8 Nā, ka mea ngā kaumātua o Kireara ki a Iepeta, "Koia mātou ka tahuri atu nei ki a koe ināianei, kia haere ai koe i a mātou ki te whawhai ki ngā tamariki a Āmona, ā, ko koe hei upoko mō mātou, mō ngā tāngata katoa hoki o Kireara."

9 Nā, ka mea a Iepeta ki ngā kaumātua o Kireara, "Ki te whakahokia atu ahau e koutou ki te whawhai ki ngā tamariki a Āmona, ā, ka hōmai rātou e Ihowā ki ahau, tērā rānei ahau e waiho hei upoko mō koutou?"

10 Nā, ka mea ngā kaumātua o Kireara ki a Iepeta, "Ko Ihowā hei kaititiro i waenganui i a tātou; he pono e rite ki tāu kupu tā mātou e mea ai." 11 Nā, ka haere tahi a Iepeta rātou ko ngā kaumātua o Kireara, ā, ka meinga ia e te iwi hei upoko, hei rangatira mō rātou; ā, ka kōrerotia e Iepeta āna kupu katoa ki te aroaro o Ihowā ki Mihipa.

12 Kātahi ka tono tāngata atu a Iepeta ki te kīngi o ngā tamariki a Āmona, hei mea, "He aha tāu i haere mai ai koe ki ahau, ki tōku whenua whawhai ai?"

13 Nā, ka mea te kīngi o ngā tamariki a Āmona ki ngā tāngata a Iepeta, "Nā Īharaira hoki i tango tōku whenua i tōna haerenga ake i Īhipa, i Aranona atu ā tae noa ki Iapoko, ki Horano; nā, āta whakahokia mai aua wāhi."

14 Nā, ka tono tāngata anō a Iepeta ki te kīngi o ngā tamariki a Āmona; 15 hei mea ki a ia:

"Ko te kupu tēnei a Iepeta: Kīhai i tangohia e Īharaira te whenua o Moapa, te whenua rānei o ngā tamariki a Āmona. 16 Engari, i tō Īharaira haerenga ake i Īhipa, ā, ka hāereerea te koraha ā tae noa ki te Moana Whero, ā, ka tae ki Karehe. 17 Nā, ka tono tāngata a Īharaira ki te kīngi o Ēroma, hei mea, ‘Tukua ahau kia tika atu mā tōu whenua’; nā, kīhai te kīngi o Ēroma i rongo. I tono anō ia ki te kīngi o Moapa; ā, kīhai tērā i pai. Nā, ka noho a Īharaira ki Karehe.

18 "Kātahi rātou ka haere puta noa i te koraha; taiāwhiotia ana e rātou te whenua o Ēroma, me te whenua o Moapa, ā, ka tae mai ki te taha ki te rāwhiti o te whenua o Moapa, ka noho ki tērā taha o Aranona, kīhai hoki i haere ki roto ki te rohe o Moapa; ko Aranona hoki te rohe o Moapa.

19 "Nā, ka tono tāngata a Īharaira ki a Hihona kīngi o ngā Amori, kīngi o Hehepona; ā, ka mea a Īharaira ki a ia, ‘Tukua mātou kia tika atu mā tōu whenua ki tōku wāhi.’ 20 Heoi, kīhai a Hihona i tuku i a Īharaira kia tika mā tōna rohe; nā, huihuia ana e Hihona tōna iwi katoa, ā, noho ana ki Iahata; nā, ko tāna whawhaitanga ki a Īharaira.

21 "Nā, ka hōmai e Ihowā, e te Atua o Īharaira a Hihona me tōna iwi katoa ki te ringa o Īharaira; nā, patua iho rātou, ā, tangohia ana e Īharaira te whenua katoa o ngā Amori i noho ki taua whenua. 22 I tangohia hoki e rātou ngā rohe katoa o ngā Amori; i Aranona ki Iapoko, i te koraha ki Horano.

23 "Nā, kua peia nei e Ihowā, e te Atua o Īharaira ngā Amori i te aroaro o tāna iwi, o Īharaira, ā, me riro rānei i a koe? 24 E kore ianei koe e mau ki ngā wāhi i whakawhiwhia ki a koe e tōu atua, e Kemoho? Ā, ka riro mai hoki i a mātou tō te hunga e peia ana e Ihowā, e tō mātou Atua, i tō mātou aroaro.

25 "He nui ake rānei tōu pai i tō Pāraka tama a Tiporo kīngi o Moapa? I mea rānei ia ki te tohe ki a Īharaira, ki te whawhai rānei ki a rātou?

26 "I a Īharaira e noho ana i Hehepona, i ōna pā ririki, i Aroere hoki, i ōna pā ririki, i ngā pā katoa anō i ngā taha o Aranona, e toru rau ngā tau; he aha hoki tē tangohia ai e koutou i taua wā?

27 "Nā, kāhore ōku hara ki a koe; engari e hē ana tāu mahi ki ahau, tāu whawhai ki ahau; mā Ihowā, mā te kaiwhakawā e whakawā āianei ngā tamariki a Īharaira me ngā tamariki a Āmona."

28 Heoi, kīhai i rongo te kīngi o ngā tamariki a Āmona ki ngā kupu a Iepeta i tukua atu ai ki a ia.

29 Nā, ka tau te Wairua o Ihowā ki runga ki a Iepeta, ā, ka haere ia puta noa i Kireara, i Mānahi, i haere hoki puta noa i Mihipe o Kireara, ā, haere ana i Mihipe o Kireara ki ngā tamariki a Āmona. 30 Nā, ka oatitia he oati e Iepeta ki a Ihowā; i mea ia: "Ki te tino hōmai e koe ngā tama a Āmona ki tōku ringa, 31 nā, ko te mea e puta mai ana i ngā tatau o tōku whare ki te whakatau i ahau, ina hoki ora mai ahau i ngā tama a Āmona, mā Ihowā tēnā, ka whakaekea anō e ahau hei tahunga tinana."

32 Nā, ka haere a Iepeta ki ngā tamariki a Āmona ki te whawhai ki a rātou; ā, ka hōmai rātou e Ihowā ki tōna ringa. 33 Nā, tukitukia ana rātou e ia, i Aroere atu ā tae noa koe ki Miniti, e rua tekau ngā pā, ki te mānia anō i ngā māra wāina; he nui rawa te patunga. Nā, kua hinga ngā tamariki a Āmona i ngā tamariki a Īharaira.

34 Nā, ka haere a Iepeta ki tōna whare ki Mihipa, nā, ko te putanga mai o tāna tamāhine ki te whakatau i a ia, me te timipera, me te kanikani. Ko tāna huatahi ia; kāhore atu hoki āna tama, tamāhine rānei, ko ia anake. 35 Ā, nō tōna kitenga i a ia, nā, ka haea ōna kākahu, ka mea, "Auē, e tāku tamāhine! Kua pēhia rawatia ahau e koe ki raro, kei roto hoki koe i te hunga e raru ai ahau; kua puaki hoki tōku māngai ki a Ihowā, e kore anō e taea te hoki."

36 Nā, ka mea tērā ki a ia, "E tōku pāpā, kua puaki nei tōu māngai ki a Ihowā, meatia ki ahau ngā mea i puta mai i tōu māngai, mō tā Ihowā tohenga i te utu mōu i ōu hoariri, i ngā tamariki a Āmona." 37 I mea anō ia ki tōna pāpā, "Kia meatia tēnei mea ki ahau, waiho noa iho ahau, kia rua ngā marama, ā, ka piki ahau, ka heke i ngā maunga tangi ai ki tōku wāhinatanga, mātou ko ōku hoa."

38 Anō rā ko ia, "Haere." Nā, ka ungā atu ia e ia, kia rua ngā marama; heoi haere ana ia, rātou ko ōna hoa, ā, tangihia ana e ia tōna wāhinatanga i runga i ngā maunga. 39 Ā, nō te takanga o ngā marama e rua, nā, ka hoki ia ki tōna pāpā, ā, meatia ana e ia ki a ia tāna i oati ai; kīhai hoki taua kōtiro i mōhio ki te tāne.

Nā, ka waiho hei tikanga i roto i a Īharaira, 40 kia haere ngā tamāhine a Īharaira i ia tau, i ia tau, ki te tangi i te kōtiro a Iepeta Kireari; e whā ngā rā i roto i te tau.

1 *Hebr 11:32. Gileaditen Jefta*11:1JeftaBetyder "öppnar". Domare kanske under 1090-talet f Kr. Nämns i Hebr 11:32 som en av trons hjältar. var en tapper stridsman. Han var son till en prostituerad, och hans far hette Gilead. 2 Gileads hustru födde söner åt honom, och när de växte upp drev de bort Jefta och sade till honom: "Du får inte dela arvet i vår fars hus, för du är son till en främmande kvinna." 3 Då flydde Jefta bort från sina bröder och bosatte sig i landet Tob*11:3landet TobTroligen Tayibeh ca 2 mil öster om Galileiska sjön (norr om Gilead).. Där slöt sig löst folk till honom och drog ut på plundringståg med honom.

4 En tid därefter gick ammoniterna i strid med Israel. 5 Men när ammoniterna gick i strid med Israel, kom de äldste i Gilead för att hämta Jefta från landet Tob. 6 De sade till Jefta: "Kom och bli vår anförare, så ska vi strida mot ammoniterna." 7 Men Jefta svarade de äldste i Gilead: "Har ni inte hatat mig och drivit ut mig ur min fars hus? Varför kommer ni till mig nu när ni är i nöd?" 8 De äldste i Gilead svarade honom: "Just därför har vi kommit tillbaka till dig. Kom nu med oss och strid mot ammoniterna. Du ska bli huvud över oss alla som bor i Gilead." 9 Jefta svarade de äldste i Gilead: "Om ni tar mig tillbaka för att strida mot ammoniterna och Herren ger dem till mig, så ska jag sedan vara ert huvud." 10 Då sade de äldste i Gilead till Jefta: "Herren är vittne mellan oss om vi inte gör som du har sagt." 11 Jefta följde då med de äldste i Gilead, och folket satte honom till huvud och anförare över sig. Och Jefta uttalade allt som han hade sagt inför Herren i Mispa.

12 Jefta skickade sändebud till ammoniternas kung och sade: "Vad har du emot mig, eftersom du kommer för att angripa mig i mitt land?" 13 *4 Mos 21:24. Då svarade ammoniternas kung Jeftas sändebud: "När Israel drog upp ur Egypten, tog de mitt land från Arnon ända till Jabbok och Jordan. Ge nu tillbaka det frivilligt."

14 På nytt skickade Jefta sändebud till ammoniternas kung 15 *5 Mos 2:9, 18f, 37. och sade till honom: "Så säger Jefta: Israel har inte tagit något land vare sig från Moab eller från ammoniterna. 16 För när Israel drog upp ur Egypten och de hade vandrat genom öknen ända till Röda havet och kommit till Kadesh, 17 *4 Mos 20:14f. sände Israel budbärare till kungen i Edom och sade: Låt mig gå genom ditt land. Men kungen i Edom lyssnade inte. De skickade också bud till kungen i Moab, men han ville inte heller. Då stannade Israel i Kadesh.

18 *4 Mos 21:13. Därefter vandrade de genom öknen och gick runt Edoms land och Moabs land och kom öster om Moabs land och slog läger på andra sidan Arnon. De kom inte in på Moabs område, för Arnon var gräns mot Moab. 19 *4 Mos 21:21f, 5 Mos 2:26f. Sedan sände Israel budbärare till amoreernas kung Sichon, kungen i Heshbon, och sade till honom: Låt oss gå genom ditt land fram till vårt område. 20 Men Sichon litade inte på Israel och lät dem inte gå genom sitt område utan samlade allt sitt folk och slog läger i Jahas. Där gick han i strid med Israel. 21 Men Herren, Israels Gud, gav Sichon och allt hans folk i Israels hand så att de slog dem. Israel intog hela det land där amoreerna bodde. 22 *5 Mos 2:36. De intog hela amoreernas område, från Arnon ända till Jabbok och från öknen ända till Jordan.

23 När nu Herren, Israels Gud, har fördrivit amoreerna för sitt folk Israel, skulle då du ta deras land i besittning! 24 *1 Kung 11:7, 2 Kung 23:13. Är det inte så att du tar vad din gud Kemosh ger dig till besittning, och vi tar allt som Herren vår Gud har gett oss i besittning? 25 *4 Mos 22:2f. Är du bättre än Balak, Sippors son, kungen i Moab? Gick han i tvist med Israel, gick han i strid med dem? 26 Israel har i trehundra år*11:26i trehundra årFrån Josuas tid ca 1400 f Kr till Jeftas tid ca 1100 f Kr. bott i Heshbon med underlydande orter, i Aroer med underlydande orter och i alla städer längs Arnon. Varför har ni då inte tagit tillbaka det från oss under den tiden? 27 Jag har inte syndat mot dig, men du gör illa mot mig genom att du strider mot mig. Herren, domaren, ska i dag döma mellan Israels barn och ammoniterna."  28 Men ammoniternas kung lyssnade inte till vad Jefta sade till honom genom sändebuden.

29 Då kom Herrens Ande över Jefta. Han drog genom Gilead och Manasse och vidare genom Mispe i Gilead, och från Mispe i Gilead ryckte han fram mot ammoniterna. 30 Jefta gav ett löfte till Herren och sade: "Om du ger ammoniterna i min hand, 31 lovar jag att det som kommer ut genom dörrarna i mitt hus och möter mig, när jag kommer hem välbehållen från ammoniterna, ska tillhöra Herren. Jag ska offra det som brännoffer." 32 Så drog Jefta bort mot ammoniterna för att strida mot dem, och Herren gav dem i hans hand. 33 Han tillfogade dem ett mycket stort nederlag, från Aroer ända fram emot Minnit, tjugo städer, och ända till Abel-Keramim. Så blev ammoniterna kuvade under Israels barn.

34 *2 Mos 15:20, 1 Sam 18:6. När sedan Jefta kom hem till sitt hus i Mispa, se, då gick hans dotter ut för att möta honom med tamburin och dans. Hon var hans enda barn, och utom henne hade han varken son eller dotter. 35 *4 Mos 30:3, 5 Mos 23:21. När han fick se henne, rev han sönder sina kläder och ropade: "Nej! Min dotter, du gör mig helt förkrossad, du drar olycka över mig! Jag har öppnat min mun inför Herren till ett löfte*11:35ett löfteEn ed inför Herren måste hållas (4 Mos 30:3). Lagen förbjöd dock människooffer (5 Mos 18:10, jfr Jer 7:31), och en bortlovad människa skulle lösas med en gåva (3 Mos 27:2). och kan inte ta tillbaka det."

36 Hon svarade honom: "Min far, har du öppnat din mun inför Herren, så gör med mig enligt dina ord, eftersom Herren nu har gett dig hämnd på dina fiender ammoniterna."  37 Hon sade sedan till sin far: "Men låt mig få detta: Ge mig två månader, så att jag kan gå upp i bergen och gråta över min jungfrudom med mina väninnor." 38 Han svarade henne: "Ja, gå." Och han lät henne vara borta i två månader. Då gick hon med sina väninnor och begrät sin jungfrudom på bergen.

39 Men efter två månader återvände hon till sin far, och han gjorde med henne efter löftet som han gett. Och hon hade aldrig känt någon man. Sedan blev det en sed i Israel 40 att Israels döttrar gick för att fira minnet av gileaditen Jeftas dotter under fyra dagar varje år.