Mateus 22

1 Jésus, prenant la parole, continua à leur parler en paraboles et leur dit :

2 Le royaume des cieux est semblable à un roi qui fit les noces de son fils ;

3 Et il envoya ses serviteurs pour appeler ceux qui avaient été invités aux noces ; mais ils n’y voulurent point venir.

4 Il envoya encore d’autres serviteurs avec cet ordre : Dites à ceux qui ont été invités : J’ai fait préparer mon dîner ; mes taureaux et mes bêtes grasses sont tués, et tout est prêt ; venez aux noces.

5 Mais eux, n’en tenant compte, s’en allèrent, l’un à sa métairie, et l’autre à son trafic.

6 Et les autres prirent ses serviteurs, et les outragèrent, et les tuèrent.

7 Le roi, l’ayant appris, se mit en colère, et y ayant envoyé ses troupes, il fit périr ces meurtriers et brûla leur ville.

8 Alors il dit à ses serviteurs : Le festin des noces est prêt, mais ceux qui y étaient invités n’en étaient pas dignes.

9 Allez donc dans les carrefours des chemins, et invitez aux noces tous ceux que vous trouverez.

10 Et ses serviteurs étant allés dans les chemins, assemblèrent tous ceux qu’ils trouvèrent, tant mauvais que bons, en sorte que la salle de noces fut remplie de gens qui étaient à table.

11 Et le roi, étant entré pour voir ceux qui étaient à table, aperçut un homme qui n’avait pas un habit de noces.

12 Et il lui dit : Mon ami, comment es-tu entré ici sans avoir un habit de noces ? Et il eut la bouche fermée.

13 Alors le roi dit aux serviteurs : Liez-le pieds et mains, emportez-le, et le jetez dans les ténèbres de dehors ; c’est là qu’il y aura des pleurs et des grincements de dents.

14 Car il y en a beaucoup d’appelés, mais peu d’élus.

15 Alors les Pharisiens s’étant retirés, consultèrent pour le surprendre dans ses discours.

16 Et ils lui envoyèrent de leurs disciples, avec des Hérodiens, qui lui dirent : Maître, nous savons que tu es sincère, et que tu enseignes la voie de Dieu selon la vérité, sans avoir égard à qui que ce soit ; car tu ne regardes point l’apparence des hommes.

17 Dis-nous donc ce qui te semble de ceci : Est-il permis de payer le tribut à César, ou non ?

18 Mais Jésus, connaissant leur malice, leur dit : Hypocrites, pourquoi me tentez-vous ?

19 Montrez-moi la monnaie dont on paie le tribut. Et ils lui présentèrent un denier.

20 Et il leur dit : De qui est cette image et cette inscription ?

21 Ils lui dirent : De César. Alors il leur dit : Rendez donc à César ce qui appartient à César, et à Dieu ce qui appartient à Dieu.

22 Et ayant entendu cette réponse, ils l’admirèrent ; et le laissant, ils s’en allèrent.

23 Ce jour-là les Sadducéens, qui disent qu’il n’y a point de résurrection, vinrent à Jésus, et lui firent cette question :

24 Maître, Moïse a dit : Si quelqu’un meurt sans enfants, son frère épousera sa veuve, et suscitera lignée à son frère.

25 Or, il y avait parmi nous sept frères, dont le premier, s’étant marié, mourut ; et n’ayant point eu d’enfants, il laissa sa femme à son frère.

26 De même aussi le second, puis le troisième, jusqu’au septième.

27 Or, après eux tous la femme mourut aussi.

28 Duquel donc des sept sera-t-elle femme dans la résurrection ? Car tous les sept l’ont eue.

29 Mais Jésus, répondant, leur dit : Vous êtes dans l’erreur, parce que vous n’entendez pas les Ecritures, ni quelle est la puissance de Dieu.

30 Car après la résurrection les hommes ne prendront point de femmes, ni les femmes de maris ; mais ils seront comme les anges de Dieu qui sont dans le ciel.

31 Et quant à la résurrection des morts, n’avez-vous point lu ce que Dieu vous a dit :

32 Je suis le Dieu d’Abraham, le Dieu d’Isaac et le Dieu de Jacob. Dieu n’est pas le Dieu des morts ; mais il est le Dieu des vivants.

33 Et le peuple, entendant cela, admirait sa doctrine.

34 Les Pharisiens, ayant appris qu’il avait fermé la bouche aux Sadducéens, ils s’assemblèrent.

35 Et l’un d’entre eux, qui était docteur de la loi, l’interrogea pour l’éprouver, et lui dit :

36 Maître, quel est le plus grand commandement de la loi ?

37 Jésus lui dit : Tu aimeras le Seigneur ton Dieu de tout ton cœur, de toute ton âme et de toute ta pensée.

38 C’est là le premier et le grand commandement.

39 Et voici le second qui lui est semblable : Tu aimeras ton prochain comme toi-même.

40 Toute la loi et les prophètes se rapportent à ces deux commandements.

41 Et les Pharisiens étant assemblés, Jésus les interrogea,

42 Et leur dit : Que vous semble-t-il du Christ ? De qui doit-il être fils ? Ils lui répondirent : De David.

43 Et il leur dit : Comment donc David l’appelle-t-il par l’Esprit son Seigneur, en disant :

44 Le Seigneur a dit à mon Seigneur : Assieds-toi à ma droite, jusqu’à ce que j’aie mis tes ennemis pour te servir de marchepied ?

45 Si donc David l’appelle son Seigneur, comment est-il son fils ?

46 Et personne ne put lui répondre un seul mot ; et depuis ce jour-là personne n’osa plus l’interroger.

Liknelsen om kungasonens bröllop

1 Jesus talade än en gång till dem i liknelser: 2 *Luk 14:16f, Joh 3:29. "Himmelriket är som en kung som höll bröllop för sin son. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma.

4 *Ords 9:1f. Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Min måltid är redo, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! 5 Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sin åker, en annan till sina affärer. 6 De andra grep hans tjänare och misshandlade*22:6misshandladeAnnan översättning: "förnedrade". och dödade dem.

7 *Matt 24:2. Då blev kungen vred och sände ut sina soldater och lät döda dessa mördare och brände ner deras stad. 8 Sedan sade han till sina tjänare: Allt är färdigt för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9 *Matt 13:47, 21:43. Gå därför ut till vägskälen och bjud alla ni ser till bröllopet. 10 Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med bordsgäster.

11 *Ef 4:24, Upp 19:8. När kungen kom in för att se sina gäster, fick han där syn på en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sade till honom: Min vän, hur kom du in hit utan bröllopskläder? Mannen teg. 13 *Matt 8:12, 13:41f, 25:30. Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där ska man gråta och gnissla tänder. 14 Många är kallade, men få är utvalda."

Skatt till kejsaren

15 *Mark 12:13f, Luk 20:20f. Då gick fariseerna och gjorde upp planer för att snärja honom genom något som han sade. 16 De sände sina lärjungar till honom tillsammans med herodianerna*22:16herodianernaPersoner som stödde Herodes kungaätt. De utgjorde inte något organiserat parti och namnet finns inte belagt utanför NT. för att säga: "Mästare, vi vet att du är ärlig och lär ut sanningen om Guds väg och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. 17 Så säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren*22:17att betala skatt till kejsarenEn tvistefråga, eftersom skatten innebar att erkänna Roms överhöghet. Detta såg de nationalistiska seloterna som ett svek mot Israels Gud, medan fariseerna och saddukeerna accepterade situationen. eller inte?"

18 Jesus märkte deras ondska och sade: "Varför prövar ni mig, era hycklare? 19 Visa mig myntet som skatten betalas med." De räckte honom en denar*22:19denarEtt litet romerskt silvermynt, värt en hel dagslön för den enkle arbetaren (Matt 20:2)., 20 och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" 21 *Rom 13:7. De svarade: "Kejsarens." Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." 22 När de hörde detta blev de förundrade, och de lämnade honom och gick sin väg.

De dödas uppståndelse

23 *Mark 12:18f, Luk 20:27f. Samma dag kom det fram några saddukeer till Jesus, de som påstår att det inte finns någon uppståndelse. De frågade honom: 24 *5 Mos 25:5. "Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.*22:24 5 Mos 25:5.25 Nu fanns det hos oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och han hade inga barn, så han efterlämnade sin hustru åt sin bror. 26 På samma sätt gick det med den andre och den tredje och med alla sju. 27 Sist av alla dog kvinnan. 28 Så vem av de sju blir hon hustru till vid uppståndelsen? Alla var ju gifta med henne."

29 Jesus svarade dem: "Ni tar fel, för ni förstår varken Skriften eller Guds makt. 30 Vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen.

31 Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt er: 32 Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Han är inte de dödas Gud, utan de levandes."*22:32 2 Mos 3:6.33 När folket hörde detta var de överväldigade av hans undervisning.

Det viktigaste budet

34 Fariseerna hörde att Jesus hade gjort saddukeerna*22:34Fariseerna … saddukeernaMeningsmotståndare i frågan om uppståndelsen (jfr Apg 23:6f). svarslösa och samlades runt honom. 35 *Mark 12:28f, Luk 10:25f. En av dem, en laglärd, ville pröva honom och frågade: 36 "Mästare, vilket är det stör-sta budet i lagen?" 37 Han svarade: "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.*22:37 5 Mos 6:5.38 Det är det största och första budet. 39 *Rom 13:9, Gal 5:14, Jak 2:8. Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv.*22:39 3 Mos 19:18.40 *Matt 7:12. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."

Vad tänker ni om Messias?

41 *Mark 12:35f, Luk 20:41f. Medan fariseerna var samlade frågade Jesus dem: 42 "Vad tänker ni om Messias? Vems son är han?" De svarade honom: "Davids." 43 *Fil 2:11. Då sade han till dem: "Hur kan då David genom Anden kalla honom Herre och säga: 44 Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender under dina fötter*22:44under dina fötterEtt uttryck för triumf (jfr Jos 10:24)..*22:44Ps 110:1. I psalmen talar Gud Fadern till Messias, Guds Son (jfr Apg 2:34f, 1 Kor 15:25).45 *Jes 11:1, 10, Upp 22:16. Om nu David kallar honom Herre*22:45David kallar honom HerreProfeten David erkänner den kommande Frälsaren som sin Herre (jfr 1 Petr 1:10f), trots att denne är hans ättling (Rom 1:3)., hur kan han då vara Davids son?" 46 Ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen fråga honom något mer.