Publicidade

Ezequiel 33

MRI2012

1 Und das Wort des HERRN erging also an mich: 2 Menschensohn, rede mit den Kindern deines Volks und sage zu ihnen: Wenn ich das Schwert über ein Land bringe, so nimmt das Volk des Landes einen Mann aus seiner Mitte und bestellt ihn zu seinem Wächter. 3 Wenn nun dieser das Schwert über sein Land kommen sieht, so stößt er in die Posaune und warnt das Volk. 4 Wenn dann jemand den Schall der Posaune hört und sich nicht warnen lassen will und das Schwert kommt und rafft ihn weg, so fällt sein Blut auf seinen Kopf! 5 Denn da er den Schall der Posaune hörte, sich aber nicht warnen ließ, so sei sein Blut auf ihm! Hätte er sich warnen lassen, so hätte er seine Seele errettet! 6 Wenn aber der Wächter das Schwert kommen sieht und nicht in die Posaune stößt und das Volk nicht gewarnt wird und das Schwert kommt und aus ihnen einen Menschen wegrafft, so wird dieser zwar um seiner Missetat willen weggerafft, aber sein Blut werde ich von der Hand des Wächters fordern. 7 Nun habe ich dich, o Menschensohn, dem Hause Israel zum Wächter bestellt, damit du das Wort aus meinem Munde hören und sie von mir aus warnen sollst. 8 Wenn ich zu dem Gottlosen sage: «Du, Gottloser, sollst des Todes sterben!» und du sagst es ihm nicht, um ihn vor seinem gottlosen Wege zu warnen, so wird der Gottlose um seiner Missetat willen sterben; aber sein Blut will ich von deiner Hand fordern. 9 Wenn du aber den Gottlosen vor seinem Wandel warnst, daß er sich davon abwende, er sich aber von seinem Wandel nicht abwenden will, so wird er um seiner Sünde willen sterben, du aber hast deine Seele errettet. 10 Du nun, Menschensohn, sage zu dem Hause Israel: Ihr sprechet also: Unsere Übertretungen und unsere Sünden liegen auf uns, daß wir darunter verschmachten; wie können wir leben? 11 Sprich zu ihnen: So wahr ich lebe, spricht Gott, der HERR, ich habe kein Gefallen am Tode des Gottlosen, sondern daran, daß der Gottlose sich abwende von seinem Wege und lebe! Wendet euch ab, wendet euch ab von euren bösen Wegen! Warum wollt ihr sterben, Haus Israel? 12 Und du, Menschensohn, sage zu den Kindern deines Volkes: Den Gerechten wird seine Gerechtigkeit nicht erretten am Tage, da er sich versündigt; und den Gottlosen wird seine Gottlosigkeit nicht fällen am Tage, da er sich von seinem gottlosen Wesen abwendet, so wenig als den Gerechten seine Gerechtigkeit am Leben erhalten wird, wenn er sündigt. 13 Wenn ich vom Gerechten sage: «Er soll sicherlich leben!» und er verläßt sich auf seine Gerechtigkeit und tut Unrecht, so soll aller seiner Gerechtigkeit nicht mehr gedacht werden; sondern um seiner Bosheit willen, die er getan hat, soll er sterben. 14 Und wenn ich zum Gottlosen sage: «Du sollst sterben!» und er wendet sich ab von seiner Sünde und tut, was recht und billig ist, 15 also daß der Gottlose das Pfand wiedergibt, den Raub zurückerstattet und in den Satzungen des Lebens wandelt, also daß er kein Unrecht tut, so soll er gewiß leben und nicht sterben. 16 Auch soll ihm aller seiner Sünden, die er getan hat, nimmermehr gedacht werden; er hat getan, was recht und billig ist, er soll gewiß leben! 17 Dennoch sagen die Kinder deines Volkes: «Der Weg des Herrn ist nicht richtig!» so doch vielmehr ihr Weg nicht richtig ist! 18 Wenn der Gerechte von seiner Gerechtigkeit absteht und Unrecht tut, so muß er deshalb sterben; 19 wenn aber der Gottlose von seiner Gottlosigkeit absteht und tut, was recht und billig ist, so soll er um deswillen leben! 20 Da ihr aber sagt: «Der Weg des Herrn ist nicht richtig!» so will ich einen jeden von euch nach seinen Wegen richten, Haus Israel! 21 Im zwölften Jahr, am fünfzehnten Tage des zehnten Monats unserer Gefangenschaft, begab es sich, daß ein Flüchtling von Jerusalem zu mir kam und sprach: Die Stadt ist geschlagen! 22 Aber des HERRN Hand war auf mich gekommen am Abend, ehe der Flüchtling zu mir kam, und hatte mir den Mund geöffnet, als jener am Morgen zu mir kam; und der Mund ward mir aufgetan, daß ich nicht mehr stumm war. 23 Da erging das Wort des HERRN also an mich: 24 Menschensohn, die Bewohner dieser Ruinen im Lande Israel sagen also: «Abraham war nur ein einzelner Mann und hat das Land zum Besitz erhalten; unser aber sind viele, und uns ist das Land zum Erbe gegeben!» 25 Darum sprich zu ihnen: So spricht Gott, der HERR: Ihr habt mitsamt dem Blut gegessen; ihr habt eure Augen zu euren Götzen erhoben und habt Blut vergossen; und ihr solltet dennoch das Land besitzen? 26 Ihr verlaßt euch auf euer Schwert; ihr tut Greuel und verunreinigt einer des andern Weib; und ihr solltet dennoch das Land besitzen? 27 Darum sage ihnen also: So spricht Gott, der HERR: So wahr ich lebe, alle die, welche in diesen Ruinen wohnen, sollen durchs Schwert fallen; und wer auf dem Felde ist, den will ich den wilden Tieren zum Fraße geben; welche aber in den Festungen und Höhlen sind, die sollen an der Pest sterben; 28 und ich will das Land zur Einöde machen und es verwüsten; und ihre Kraft, worauf sie stolz sind, soll ein Ende haben; und die Berge Israels sollen so wüst daliegen, daß niemand darüber gehen wird. 29 Alsdann werden sie erkennen, daß ich der HERR bin, wenn ich das Land zur Wüste und Einöde machen werde wegen aller ihrer Greuel, die sie begangen haben. 30 Und du, Menschensohn, die Kinder deines Volkes unterreden sich deinethalben an den Wänden und unter den Türen der Häuser und sagen zueinander, ein jeder zu seinem Bruder: «Kommt doch und hört, was für ein Wort vom HERRN ausgeht!» 31 Und sie werden zu dir kommen, wie das Volk zusammenkommt, und werden als mein Volk vor dir sitzen und deine Worte hören, aber nicht darnach tun. Denn ob sie gleich mit dem Munde schmeicheln, so wandeln sie doch mit ihren Herzen dem Gewinne nach. 32 Und siehe, du bist für sie wie ein Liebeslied, wie einer, der eine schöne Stimme hat und gut die Saiten spielen kann; sie werden deine Worte hören, aber nicht darnach tun. 33 Wenn es aber kommt (Und siehe, es kommt!), so werden sie erkennen, daß ein Prophet unter ihnen gewesen ist.

Ko Ehekiera te Tūtei o Īharaira

1 I puta mai anō te kupu a Ihowā ki ahau, i mea: 2 "E te tama a te tangata, kōrero ki ngā tamariki a tōu iwi, mea atu ki a rātou: Ki te kawea e ahau te hoari ki tētahi whenua, ā, ka mau ngā tāngata o te whenua ki tētahi tangata o rātou, ka whakaritea e rātou hei tūtei; 3 mehemea, i tōna kitenga i te hoari e puta ana ki te whenua, ka whakatangihia e ia te tētere, hei whakatūpato i te iwi. 4 , ko te tangata e rongo i te tangi o te tētere, ā, kāhore ia e tūpato, ki te tae mai te hoari, ā, ka riro ia, hei runga anō i tōna māhunga ōna toto. 5 I rongo ia i te tangi o te tētere, ā, kīhai i tūpato; ki runga anō i a ia ōna toto. Tēnā ia, mehemea ia i tūpato, ka mawhiti i a ia tōna wairua. 6 Engari, ki te kite te tūtei i te hoari e puta ana, ā, kīhai i whakatangi i te tētere, kīhai i whakatūpato i te iwi, ā, ka tae mai te hoari, ka riro tētahi o rātou; ka riro ia i runga i tōna kino, otiia ka rapua e ahau ōna toto i te ringa o te tūtei.

7 "Inā, ko koe, e te tama a te tangata, kua waiho koe e ahau hei tūtei te whare o Īharaira; ā, me whakarongo koe ki te kupu a tōku māngai, ko koe anō tāku hei whakatūpato i a rātou. 8 Ki te mea ahau ki te tangata kino, E te tangata kino, ko te mate kau mōu,ki te kore koe e kōrero, e whakatūpato i te tangata kino ki tōna ara; ka mate taua tangata kino i runga i tōna , ka rapua ia e ahau ōna toto i tōu ringa. 9 Tēnā ko tēnei, ka whakatūpato koe i te tangata kino ki tōna ara, kia tahuri mai ia i reira, ā, e kore ia e tahuri mai i tōna ara; ka mate ia i runga i tōna kino, ka ora ia i a koe tōu wairua."

Te Tika me te Mahi Tohu a Ihowā

10 ", ko koe e te tama a te tangata, kōrero ki te whare o Īharaira, Ko koutou tēnei, e mea koutou: "Kei runga i a mātou ō mātou , ō mātou hara, ā, ka memeha atu mātou i runga i aua ; te aha mātou ka ora ai?" 11 Mea atu ki a rātou, E ora ana ahau, e ai te Ariki, Ihowā, kāhore ōku ngākau koa ki te matenga o te tangata kino; engari kia tahuri te tangata kino i tōna ara, kia ora; tahuri mai, tahuri mai koutou i ō koutou ara kino; kia mate hoki koutou hei aha, e te whare o Īharaira?

12 ", ko koe, e te tama a te tangata, me atu ki ngā tamariki a tōu iwi, E kore te tika o te tangata tika e whakaora i a ia i te e poka ai ia; me te kino anō o te tangata kino e kore tērā e whakahinga i a ia i te e tahuri mai ai ia i tōna kino; e kore anō te tangata tika e ora i tōna tika i te e hara ai ia.13 Ki te mea ahau ki te tangata tika, ka ora ia; ā, ka whakawhirinaki ia ki tōna tika, ka mahi hoki i te , e kore āna mahi tika katoa e maharatia; engari ka mate ia i runga i tōna i mahia e ia. 14 Ki te mea anō ahau ki te tangata kino, Ko te mate kau mōu,ā, ka tahuri mai ia i tōna hara, ka mahi i te mea e tika ana, e rite ana 15 ki te whakahokia te taunaha e te tangata kino, ki te utua te mea i pāhuatia e ia, ki te haere ia i runga i ngā tikanga o te ora, ā, ka kore e mahi i te he pono ka ora ia, e kore ia e mate. 16 E kore tētahi o ōna hara i hara ai ia e maharatia ki a ia. Kua mahia e ia te mea e tika ana, e rite ana; he pono ka ora ia.

17 "Heoi, kei te mea ngā tamariki a tōu iwi, Kāhore e rite te ara o te Ariki., ko rātou nei, kāhore rātou ara e rite. 18 Ki te tahuri atu te tangata tika i tōna tika, ā, ka mahia e ia te , ka mate ia i aua . 19 Ki te tahuri mai anō te tangata kino i tōna kino, ā, ka mahia e ia te mea e tika ana, e rite ana, ka ai ēnā hei whakaora i a ia. 20 Heoi, kei te mea koutou, Kāhore e rite te ara o te Ariki.E te whare o Īharaira, ka rite ki tōna ara, ki tōna ara, tāku whakawā koutou."

Te Hingaanga o Hiruhārama

21 , i te tekau rua o ngā tau o mātou whakaraunga, i te tekau o ngā marama, i te rima o ngā o te marama, ka tae mai ki ahau tētahi o ngā oranga o Hiruhārama, ā, ka mea, "Kua patua te ." 22 , kua te ringa o Ihowā ki ahau i te ahiahi i mua ake o te taenga mai o taua oranga nei; meinga ana e ia kia kuihi tōku māngai, ā tae noa mai ia ki ahau i te ata. , kua meinga e ia kia kuihi tōku māngai, ā, kore ake tōku wahangū.

Ngā Mōrehu i Hūrā

23 , ka puta mai te kupu a Ihowā ki ahau, i ia: 24 "E te tama a te tangata, ko te hunga e noho ana i ēnei ururua i te whenua o Īharaira, e kōrero ana, e mea ana, He kotahi a Āperahama, ā, riro ana i a ia te whenua; ko tātou ia he tokomaha; kua hōmai te whenua ki a tātou hei kāinga tupu.25 reira atu ki a rātou, Ko te kupu tēnei a te Ariki, a Ihowā: Ko koutou kai, he mea kīnaki ki te toto, e anga ana hoki ō koutou kanohi ki ā koutou whakapakoko, e whakaheke toto ana hoki koutou; ā, e mau rānei te whenua i a koutou? 26 Ko koutou tūranga ko ā koutou hoari, e mahia ana e koutou te mea whakarihariha, e whakapokea ana e koutou te wahine a tōna hoa, a tōna hoa; ā, e mau rānei te whenua i a koutou?

27 "Kia pēnei tāu atu ki a rātou: Ko te kupu tēnei a te Ariki, a Ihowā: E ora ana ahau, inā, ka hinga i te hoari te hunga i ngā ururua, ā, ko te tangata i te mata o te pārae, ka hoatu ia e ahau hei kai ngā kīrehe, ā, ko te hunga i ngā taumaihi, i ngā ana, ka mate rātou i te mate urutā. 28 Ka ururua rawa i ahau te whenua, ka waiho hei keteketenga, ā, ka mutu te whakapehapeha o tōna kaha; ka ururua anō ngā maunga o Īharaira, e kore e haerea e te tangata. 29 Ā, ka mōhio rātou ko Ihowā ahau, ina meinga e ahau te whenua hei ururua, hei keteketenga, ā rātou mea whakarihariha katoa i mea ai rātou.

30 ", ko koe, e te tama a te tangata, e kōmuhumuhua ana koe e ngā tama a tōu iwi i te taha o ngā pakitara, i ngā tatau anō o ngā whare, e kōrerorero ana tētahi ki tētahi, ki tōna hoa, ki tōna hoa, e mea ana, Tēnā, kia haere tātou, kia rongo ai tātou i te kupu e puta mai ana i a Ihowā.31 Ā, ko rātou haere mai ki a koe rite tonu ki te haerenga mai o te iwi; ko rātou noho i tōu aroaro rite tonu anō ki tāku iwi; e rongo ana hoki rātou ki āu kupu, kāhore ia e mahi. Ko ō rātou māngai hoki hei whakaahuareka mai, ko ō rātou ngākau kei te whai i rātou apo taonga. 32 Nanā, ki a rātou, e rite ana koe ki te waiata rōreka a te reo pai, a te tangata he pai te rangi o tāna mea whakatangi; e rongo ana hoki rātou ki āu kupu, kāhore ia e mahi.

33 "Ā, ina puta tēnei nanā, tēnei te haere mai nei kātahi rātou ka mōhio tēnei tonu he poropiti i roto i a rātou e noho ana."

Veja também

Bíblia Online Bíblia Online

Bíblia Online • Versão: 2026-07-05_19-25-13-