Publicidade

Ezequiel 46

MRI2012

1 So spricht Gott, der HERR: Das Tor des innern Vorhofs, welches gegen Osten sieht, soll während der sechs Werktage geschlossen bleiben; aber am Sabbattage und am Tage des Neumonds soll es geöffnet werden. 2 Und der Fürst soll alsdann durch die Halle des Tores von außen her eintreten, aber an den Pfosten des Tores stehen bleiben. Dann sollen die Priester seine Brandopfer und seine Dankopfer verrichten; er aber soll auf der Schwelle des Tores anbeten und alsdann wieder hinausgehen, und das Tor soll nicht geschlossen werden bis an den Abend. 3 Auch das Volk des Landes soll beim Eingang dieses Tores an den Sabbaten und Neumonden vor dem HERRN anbeten. 4 Dies ist das Brandopfer, welches der Fürst dem HERRN am Sabbattage darbringen soll: sechs tadellose Lämmer und einen tadellosen Widder. 5 Und als Speisopfer ein Epha zum Widder; und als Speisopfer zu den Lämmern, was seine Hand geben kann, und ein Hin Öl zu einem Epha. 6 Und am Tage des Neumonds soll er einen jungen, tadellosen Farren und sechs Lämmer und einen Widder geben, die tadellos sein sollen. 7 Und zum Farren soll er ein Epha und zum Widder auch ein Epha geben als Speisopfer; zu den Lämmern aber, soviel seine Hand vermag und je ein Hin Öl auf ein Epha. 8 Und wenn der Fürst kommt, so soll er durch die Torhalle eintreten und auf demselben Wege wieder hinausgehen. 9 Wenn aber das Volk des Landes an den hohen Festen vor den HERRN kommt, so soll, wer zum nördlichen Tor hineingeht, um anzubeten, durch das südliche Tor wieder hinausgehen; wer aber zum südlichen Tor hineingeht, soll zum nördlichen Tor wieder hinausgehen; man soll nicht durch das gleiche Tor, durch welches man eingetreten ist, zurückkehren, sondern gerade vor sich hinausgehen. 10 Und der Fürst soll mit ihnen eintreten, und sie sollen zusammen hinausgehen. 11 Und an den Festen und Feiertagen soll das Speisopfer bestehen in einem Epha zu dem Farren und einem Epha zu dem Widder, zu den Lämmern aber, soviel seine Hand vermag, und in einem Hin Öl auf ein Epha. 12 Wenn aber der Fürst dem HERRN ein freiwilliges Brandopfer oder freiwillige Dankopfer bringen will, so soll man ihm das östliche Tor auftun, daß er seine Brandopfer und seine Dankopfer bringe, wie er am Sabbat zu tun pflegt. Wenn er aber hinausgeht, so soll man das Tor schließen, nachdem er hinausgegangen ist. 13 Du sollst dem HERRN täglich ein einjähriges tadelloses Lamm als Brandopfer zurichten; jeden Morgen sollst du das darbringen. 14 Und dazu sollst du jeden Morgen als Speisopfer ein Sechstel Epha geben und ein Drittel Hin Öl, zur Besprengung des Semmelmehls als Speisopfer für den HERRN. Das sind ewig gültige Satzungen! 15 Also sollen sie das Lamm, das Speisopfer und das Öl alle Morgen als ein beständiges Brandopfer darbringen. 16 So spricht Gott, der HERR: Wenn der Fürst einem seiner Söhne von seinem Erbbesitz ein Geschenk gibt, so soll es seinen Söhnen verbleiben als ihr erblicher Besitz! 17 Wenn er aber einem seiner Knechte etwas von seinem Erbbesitz schenkt, so soll es diesem bis zum Freijahr gehören und alsdann wieder an den Fürsten zurückfallen. Nur seinen Söhnen soll es als Erbbesitz verbleiben. 18 Der Fürst soll auch nichts von dem Erbteil des Volkes nehmen, daß er sie mit Gewalt von ihrer Besitzung verstoße. Er soll von seinem eigenen Besitztum seinen Söhnen ein Erbe geben, daß nicht jemand von meinem Volke aus seinem Besitz verdrängt werde! 19 Und er führte mich durch den Eingang an der Seite des Tores zu den heiligen Kammern, welche den Priestern gehören und gegen Norden liegen. Und siehe, daselbst war ein Raum zuhinterst, nach Westen zu. 20 Da sprach er zu mir: Dies ist der Ort, wo die Priester das Schuldopfer und das Sündopfer kochen und das Speisopfer backen sollen, damit sie es nicht in den äußern Vorhof tragen müssen, wodurch sie das Volk heiligen würden. 21 Und er führte mich in den äußern Vorhof hinaus und ließ mich an den vier Ecken des Vorhofs vorbeigehen. Und siehe, in einer jeden Ecke des Vorhofs war noch ein kleiner Hof. 22 In allen vier Ecken des Vorhofs waren kleine Höfe abgesondert, vierzig Ellen lang und dreißig Ellen breit. Diese vier Eckhöfe hatten einerlei Maß. 23 Und es ging eine Mauer rings um alle vier herum; und unter derselben hatte man ringsum Kochherde gemacht. 24 Da sagte er zu mir: Das ist die Küche, wo die Diener des Hauses das Schlachtopfer des Volkes kochen sollen.

Ētahi atu Ture

1 "Ko te kupu tēnei a te Ariki, a Ihowā: Me tūtaki te kūwaha o roto marae e anga ana ki te rāwhiti i ngā mahi e ono; kia tuwhera ia i te hāpati, kia tuwhera anō i te e kōwhiti ai te marama. 2 Ā, ka tomo te rangatira te ara o te whakamahau o te kūwaha i waho, ka ai ki te pou o te kūwaha. Kātahi ka mahia e ngā tohunga tāna tahunga tinana, me āna whakahere te pai hei te paepae anō o te kūwaha he koropikotanga mōna. Kātahi ia ka puta atu ki waho; kauaka ia te kūwaha e tūtakina ā ahiahi noa. 3 Hei te tatau anō o taua kūwaha he koropikotanga te iwi o te whenua i ngā hāpati, i ngā kōwhititanga marama, ki te aroaro o Ihowā.

4 ", ko te tahunga tinana e whakaherea e te rangatira ki a Ihowā hei te hāpati, e ono ngā reme he mea kohakore, he hipi toa, he mea kohakore. 5 Ko te whakahere totokore, kia kotahi te epa te hipi toa, me ngā reme whakahere totokore, ko tāna e taea te hōmai; kotahi te epa, kia kotahi anō hine hinu. 6 , i te e kōwhiti ai te marama ko tētahi kūao pūru, he mea kohakore, e ono ngā reme, kotahi te hipi toa, he mea kohakore katoa. 7 Kia rite anō i a ia he whakahere totokore, te pūru, kia kotahi epa; te hipi toa, kia kotahi epa; ko ngā reme, ko tōna ringa e tae atu ai; kotahi te epa, kia kotahi anō hine hinu. 8 , e tomo te rangatira ki roto, me haere ia te ara o te whakamahau o te kūwaha; hei reira ara anō he putanga mōna.

9 ", e tomo te iwi o te whenua ki te aroaro o Ihowā i ngā hākari nunui, ko te tangata i tomo te ara o te kūwaha ki te raki ki te koropiko, hei te ara o te kūwaha ki te tonga he putanga mōna; ā, ko te tangata i tomo te ara o te kūwaha ki te tonga, hei te ara o te kūwaha ki te raki he putanga mōna. Kaua ia e hoki te ara o te kūwaha i tomo ai ia; engari me haere hāngai atu. 10 , ko te rangatira, ina tomo rātou ki roto, hei waenganui ia i a rātou; ā, ina puta rātou ki waho, me puta tahi rātou.

11 ", ko te whakahere totokore i ngā hākari, i ngā whakanuinga, kotahi te epa ki te pūru, kotahi te epa ki te hipi toa; ko ngā reme anō, ko te mea e taea e ia te hōmai; kia kotahi te hine hinu ki te epa. 12 , e mahia mai e te rangatira he tahunga tinana, he mea tuku noa mai, he whakahere rānei te pai, he mea tuku noa mai, hei mea ki a Ihowā, me whakatuwhera e ētahi te kūwaha e anga ana ki te rāwhiti ki a ia, ā, ka mahia e ia tāna tahunga tinana, me āna whakahere te pai, kia rite ki tāna mahinga i te o te hāpati. Kātahi ia ka puta ki waho, ā, ka tūtakina te kūwaha ina puta ia.

13 "Me mahi e koe he tahunga tinana ki a Ihowā i tēnei , i tēnei , he reme, hei te tau tahi, hei te kohakore; me mahi e koe i tēnei ata, i tēnei ata. 14 Me mahi anō e koe he whakahere totokore hei kīnaki i tēnei ata, i tēnei ata, te whakaono o te epa, me te whakatoru o te hine hinu, hei whakamākūkū i te parāoa; he whakahere totokore ki a Ihowā, he mea e tūturu ana tōna tikanga, ā ake ake. 15 Inā, me mahi te reme, me te whakahere totokore, me te hinu i tēnei ata, i tēnei ata, hei tahunga tinana e tūturu tonu ana.

16 "Ko te kupu tēnei a te Ariki, a Ihowā: Ki te hōmai e te rangatira tētahi mea hōmai noa ki tētahi o āna tamariki, ka riro tērā i āna tamariki; rātou tērā, ā, tuku iho, tuku iho. 17 Tēnā, ki te hoatu tētahi wāhi o tōna kāinga tupu ki tētahi o āna pononga, māna tērā, ā taea noatia te tau haere noa; kātahi ka hoki ki te rangatira. āna tamariki anō ia tōna wāhi tupu hei wāhi rātou. 18 Kaua anō te rangatira e tango i tētahi wāhi o te iwi kāinga tupu, he pei i a rātou i ō rātou wāhi. Me hōmai e ia he wāhi āna tamariki i roto i tōna wāhi ake; kei marara noa atu tāku iwi i tōna wāhi, i tōna wāhi."

19 Kātahi ahau ka kawea e ia ki roto, i tika te tomokanga i te taha o te kūwaha ki ngā rūma tapu o ngā tohunga, ki ērā e anga ana whaka te raki. , ko tētahi wāhi i reira i muri whaka te hauāuru. 20 , ka mea ia ki ahau, "Ko te wāhi tēnei e kōhuatia ai e ngā tohunga te whakahere te , me te whakahere hara, ka tunua anō e rātou ki konei te whakahere totokore; kei whakaputaina mai ki waho marae whakatapu ai i te iwi."

21 Kātahi ahau ka kawea e ia ki waho marae; ā, ka meinga e ia kia tika ngā kokonga e whā o te marae; , ko tētahi marae i tētahi kokonga, i tētahi kokonga o te marae. 22 He marae kei ngā kokonga e whā o te marae, he mea karapoti mai, e whā tekau ngā whatīanga te roa, e toru tekau te whānui. Ko ēnei e whā i ngā kokonga, rite tonu te nui. 23 , he rārangi whare kei aua marae ā taka noa, i aua marae e whā ā taka noa; i mahia anō ētahi wāhi ngā kōhua i raro i ngā rārangi, ā taka noa. 24 , ka mea ia ki ahau, "Ko ngā wāhi ēnei o ngā kōhua, e kōhuatia ai e ngā minita o te whare te patunga tapu a te iwi."

Veja também

Bíblia Online Bíblia Online

Bíblia Online • Versão: 2026-07-05_19-25-13-